Kort efter mitt förra inlägg, ja senare på kvällen. Råkade jag ut för nåt riktigt otrevligt.

Tagit en paus från datorn. Eftersom att det var den som utlöste det hela. Kan inte sätta finger på vad som exakt hände. Men jag råkade väl vrida min skuldra på nåt jävla vänster, som sen resulterade i karate smärta utav dess like. Halleluja va ont jag hade! Tjöt som en stucken gris, tårana sprutade. Låt i fosterställning i sängen och kunde knappt röra mig. Fyy fan asså! Han försökte tala vett i mig om att det hade vart en bra idé att åka in till akuten. Never, jag åker inte sa jag! Vem vill sitta och vänta på att först få en plats, sen vänta på att bli undersökt, sen vänta lite till, vänta mer, vänta ännu mer på att en läkare konstarerar att lite smärtstillande och lugn och ro hjälper?! Aldrig vart med om nåt liknande innan. Stackars killen som försökte lugna mig utan större resultat. Han ringde sjukvårdsupplysningen i hopp om hjälp. Efter att ha tömt mina sista krafter på att grina kom lugnet, men smärtan den bestod. 

Försökte få i mig lite värktabletter. Låg säkert i 1 timme. Kunde inte röra mig en meter. Nästan lite läskigt! Men efter att jag hade fått i mig vätskan vart jag också pissnödig. Jaha, hur vi göra?! Efter att självmant försökt trotsa smärtan i ett försökt att ta sig upp från liggande position till sittande gav jag upp. Det gick bara inte! Då kom han på den briljanta idén att lyfta mig med sängöverkastet som jag låg på. Kände mig som en strandad val som skulle bli förflyttad tillbaka till havet. Haha! Med lite teamwork så gick det. Jag kom upp på fötterna. Med ytterst få möjligheter att röra mig fritt fick jag tänka baklänges när jag väl skulle in på toan. Normalt sätt sätter man ju sig med ändan på sitsen (i mitt fall har jag toarullen hängandes på vänster sida, och blir då en vridning med ryggen åt samma håll då jag är högerhänt) gör det man ska tar pappret och torkar sig. Bara att få av sig brallorna gjorde ont. Tänk då när de skulle på igen. Jösses Amalia! Likt en robots stela rörelser bakade jag ut från toaletten, glad över att jag tog mig dit. Tillbaka till sängen..

Killen pensla på lite illaluktande tigerbalsam. Först vart det så där härligt varmt, sen kom den ilande kalla känslan. Vetekudden kom till sin verkliga rätt nu. 30 minuter gick.. Visst fan, skulle ju åka till skolan och lämna tillbaka en bok. Hur ska det gå?! Killen erbjöd sig att åka själv. Tänkte genast: "vad gör jag om nåt händer, om det blir värre när jag är själv?!" Samlade lite kraft. Han greppade tag i överkastet och hjälpte mig upp på bena igen. Trädde på mig hans jacka, den är ju stor och gossig och inget man behöver krångla med för att få den på sig. Inte min heller, men med denna smärta gick det inte att få på min, tog det säkra före det osäkra. Bilresan gick mot förväntan bra, även om jag efter halva sträckan dit höll på att kvidera. Bet ihop. Tänkte, snart är vi hemma och jag kan få återgå till fosterställningen..

Sen säger han: Ska vi inte åka förbi apoteket och köpa lite voltaren gel? Kände genast att åh nej det orkar jag inte, ville bara hem. Bet ihop än en gång. Tänkte att snart är vi hemma. Han parkerar strax utanför apoteket, klockan var efter midnatt. Går in och kommer tillbaka. Kändes som en evighet att sitta där i väntan. Men nu var vi påväg hem. Han gör mig sällskap upp. Medan jag försökte göra mig redo för natten parkerade han bilen. La mig i sängen, helt utmattad. Fick ryggen/skuldran insmord, vetekudden värmd. Sen somnade jag. Och morgonen därpå var all smärta som bortblåst. Men än idag känner jag av det, den ligger där bakom och lurar.

 

egge

26 februari 2010 14:06

han kan han ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den lyckliga sagan på denna portal har nu lidit mot sitt slut. Har vart trivsamt att blogga här - men nu måste hon vidare.   Till er som följer mig - fortsätt gärna med det här --> http://sarahlamberg.myshowroom.se/              ...

Kan nu presentera min nya hemsida - för er som vill kika in och kolla är adressen här. Det har tagit sin lilla tid, och än är inte allt fixat. Måste få i ordning texterna och så. Men det är en sten som lättat från min ryggsäck i alla fall. Kan nu skr...

  'To my insperation and my shining star'   En tanke som slog mig igår var att sannolikheten för att man ska träffa någon som man passar med minskar när man nöjer sig med det man har. Jag har fullt upp med mitt, träning, driva företag, ta ha...

Om 1 vecka är det dags igen. Är sjuuuukt taggad. Kan inte med ord beskriva ruset som forsar inom mig. Watch out for the bruises..   Ska snart bege mig till arbetsförnedringen och visa upp min affärsplan och budget - de har tydligen inte kunnat öp...

Har preppat mig med ett stort lass pasta på min tallrik. Letat inspiration på youtube - lite musik har ju hjälpt förrut. Let the legs burn! Går och lägger mig med tanken på The Bulgarian Split som nästan skulle kunna va nåt helt annat än va det är.. ...