Fastän man legat som ett kolli hemma har dagarna gått. Man har hittat små rutiner. Som att äta en sån där lugn och skön helgfrukost VARJE DAG!

De här hr jag levt på när röksuget tittat på

  Sex and the city aaaaaaaiiight!

Mina hjärtegull myser i soffan med mig  

Haha!

All I Want for christmas is yooou! 

Massa gos har det blivit

Här ligger alla benen samlade i en hög

Världens goaste

Testar om de nya luftkuddarna funkar som huvudkudde haha!

Fan nån borde komma hit och fixa min byrå!

KATASTROF!

Sliten?

Nej.

Hög på citodon, skulle iväg och fixa utväxten.

Hade tråkigt hemma en kväll så jag passade på och måla mina naglar

Ännu mera gos

Mattes elsklin

Min grymma skaldjurspasta

Typ tigerräkor bara haha!

Och lite mangold från Smedtorp där jag var i somras

Erkänn att det vattnas i munnen?

Nej.

Den knullade satan i käften!

Den där käften e för goooo!

Hihi

Som sagt..

En hel del gooos har det blivit

Skit på linsen..

Lekt med glassen nu igen 

Första snön

Känner mig inte så entusiastisk..

Vem vill gå upp när man lyfter på täcket och hittar världens gosigaste ligga och snusa?

Fy fan så ont man har haft! Med rullande schema har allt flytit på bra hemma. Om jag ångrar mig? Skulle inte tro det, bästa jag gjort i mitt liv!

Tänkte inte bli så långrandig i detta inlägg. Mer än att lyfta fram ett par ganska så viktiga saker som jag tror vissa kan ha hjälp utav.

Nämligen va ute i god tid. Planera så tidigt du kan. Boka in flera konsultationer. Låt inte priset styra dig alltför mycket. Utan se vad du får för priset du betalar. Bestäm ett ungerfärligt datum du VILL opa dig. Man kan ALLTID avboka då de endast prel bokar - och hör av dig flera gånger till den kliniken du bestämmer dig för i slutändan. Ingen fråga är för dum för att ställas. Det är ju dig det handlar om!!

Jag kom dit i tid. Blev tilldelad mitt rum. Liten nattskjorta, strumpor och en badrock. La mig i sängen och sappade lite på tv i väntan på att få komma upp till avdelningen där jag skulle vänta på att få träffa doktorn. Vart inte att jag låg där speciellt länge förens Madelenie kom och visade mig vägen upp till uppvaket. Där fick jag min sängplats. Fick nog vänta närmare 1 tim innen det va min tur. Under tiden höll olika sköterskor på och förbereda dagens alla operation. Dropp plockades fram i en vagn. Ja det var lite rulijans där mitt i allt lugn. Stället som ligger lite avslikt beläget med fin utsikt mot vattnet ger ro i själen. Kändes som man var på ett spa.

Här ligger jag och väntar på att få träffa doktorn

Inne hos doktorn sen så ritade han en "skattkista "på mig. Tog lite bilder. Vi sa i så mycket. Jag tordes inte dra för djupa andetag utifall det skulle påverka hans konstverk haha! Små nätta in och utandningar fick det bli. Sen fick jag gå lägga mig i sängen. Det dröjde inte länge innan det kom en skjöterska och försåg mig med dropp och lustiga piller tills jag somna och narkosläkaren kom och hämtade mig. En klämkäck herre! "Ta med dig din fina Gucci väska så går vi!" (Han syftade på dropp påsen!) 

I själva operations salen, eller rummet, var det lust och fräscht. Fick hoppa upp på båren. De fäste ekg lappar och en pulsmätare. Det sista jag fråga var: När får jag äta?! Jag va skithungrig! Inte käkat sen middag kvällen innan och nu var klockan 10.10 Narkosläkaren svarade att så fort jag var på benen igen och kunde stå och röra på mig så skulle jag få käka lite. Sen visade han mig en gigantisk hästspruta. "När den här är slut sover du". Jag hade bara vart orolig över att vakna upp mitt i, se nä det bänder och tänjer i mig. Men han sa att när denna är slut sover du gott. Mycket riktigt så gjorde jag det.

Själva operationen tog ca 40 min. Men det tog 9 tim för mig och bli så pass "pigg" efter narkosen innan jag blev tilldelad min säng nere på avdelningen igen. Dessa timmar var nog de värsta jag någonsin upplevt någonsin. Tänk er att man är så satans trött och bara vill sova. Somnar. Och precis när man somnat kommer någon och väcker dig. Ger dig order om att du skall resa på dig. Ställa dig upp utanför sängen och göra olika stretch övningar. Så höll de på 1 gång i timmen! Kändes som någon kört över mig med ett tåg och sen låtit en hjord med hästhovar hoppa på mig. Meningen var ju att jag skulle upp och röra på mig så jag inte blev stel. Det spände och det var otympligt. Kände mig som ett kylskåp. Hade så fruktansvärt ont att det kom lite tårar emellanåt - men som räddades med lite morfin hihi. Var ruskigt trött även när jag kom ner till avdelningen. Fick lite middag och sen orkade jag inte vara vaken. 

Så här i efterhand kan jag bara tycka att det var väl värt pengarna och stanna över en natt där på kliniken. Man känner sig ompysslad - så gott man nu kan med tanken på det man just utsatt kroppen för. En trygghet och ha de ära tillhands. Fick en larmklocka runt halsen - om jag behövde nåt eller ville ha hjälp.

Den goda frukostmackan! Mm!

Dagen därpå väckte de mig vid 6 tiden. Då hade jag redan vart upp 1 gång under natten dels för att "pudra näsan" och stilla smärtan med lite piller - som jag nu skulle ta var 6:e timme dygnet runt i 5 dagar. Smärtan var enorm. Kändes som det aldrig skulle ta slut, även om jag käkade citodon hade jag fruktansvärt ont. Vid 7 fick jag lite frukost. Började smått och göra mig iordning. Allt tog evigheter. Bara att sätta upp håret tog säkert 2 minuter! Vid 9 kom Doriiis och hämta mig. Som en jävla kärring med ledgångsbesvär fick jag hjälp att komma i bilen. Herregud asså! Haha!

Sen fick hon hjälpa mig med lite förnödenheter här hemma. Skulle ju sova själv första natten. Gick sådär. Men var ganska skönt och vara själv. För jag hade inte mycket energi över för att instruera någon annan heller. Hade fixat så gott som allt här hemma. Tagit bort toarullen - för jag kunde inte vrida mig ett halft varv efter den. Tagit fram matlådor som fick tina på balkongen. Bad Doriiis och öppna korken på youghurten, juicen och lite sånt. Saker som är enkla i vanliga fall blir tusen gånger så svåra i ett sånt här läge. Och nu när jag dessutom skulle vara själv ända tills på torsdag kväll då Reb skulle komma - var det extra viktigt att jag hade allt inom räckhåll för att klara den första tiden helt själv.

Men jag är ju en sann överlevare - Det vet ALLA som känner mig. Mitt släkte där jag kommer ifrån är banne mig inga fikusar som veknar i första taget. På gott och ont. Men jag vet att jag kan lita på mig i alla situationer - och att jag klarar det.

Det var ganska skönt och ha de där första dagarna "hund fria". Hade verkligen ingen ork över mer än den som gick åt att ta mig från punkt a till punkt b.

De första dagarna satt jag i soffan och slö kollade på Sex and the city boxen. 5 dagar tog det att se klart den!   Vet inte vad mer som finns och berätta mer än att jag har fantastiska vänner som som ställt upp för mig. Hjälpt mig med Prinsen. Här hemma. Lagat mat åt mig. Diskat. Handlat. Sällskap. För även om man bara ligger hemma och har ont kan det vara trevligt med ett socialt avbrott för att skingra tankarna på annat än smärtan som är outhärdlig. De första 7 dagarna var de absolut värsta. De första 3 var lika jävliga. Man letar hela tiden efter små förbättringar. Ah, nu kunde jag trycka ner handtvåls pumpen 1 mm längre än igår. Eller att man orkade bära dricksglaset utan krämpor. Och det var ungefär efter 4 dagar som jag började få panik här hemma, leds på att inte kunna röra mig normalt. Inte kunna ta mig upp och ner ur soffan. Allt gick i ultrarapid. 

Reb fick äran och leka hemtjänst och hjälpa mig med duschen. Fy fan säger jag bara för och bli gammal - skjut mig hellre! Va har man för värdighet kvar, när man inte längre kan ta hand om sig själv längre??

Nu när det nästan gått 2 veckor ser jag klara förbättringar.

Jag kan röra mig nästan helt normalt - men inga hastiga armrörelser så därflr binder jag kopplet runt midjan när vi är ute och går. 

Ja, att jag kan gå ut själv med Prinsen är en fröjd - man blir så jävla uttråkad av att glo på dumburken 24/7.

Hade ju matlådor som jag nu kunde ta av locket på och värma helt själv.Till och med stoppa i el kontakten funkar fint nu!

Kan slänga sopor - men de får inte väga för mycket i och med att jag måste lyfta de en bit ovan för bröstet där de ska slängas. 

Tvätta har jag gjort i 3 dagar haha! Man blir trött, och måste lyssna på kroppens signaler om att ta det lugnt. Det går inte att tuta på och köra som vanligt.

Handla har jag gjort också, lite åt gången. Mest skönt och få tiden att gå. Går ju inte speciellt fort för mig att gå så i och med att tuttarna skumpar och det spänner nå fruktansvärt i ärren!

Ligga på sidan och sova går sådär. Har råkat somna så ett par gånger förrut och haft enorma promlem och ta mig upp.

Tuttarna har sjunkit ner en bit, innan satt de precis under halsen stod rakt ut som två strutar. Såg ut som vårtgården skulle sprängas. Inte nån fancy syn det inte!

De har mjuknat en hel del, och ser inte så sprängfyllda ut längre. Utan nu kan vårtgården till och med dra i hop sig och bli lite styp.

Juste, käkar inga smärtstillande längre!

Har åkt tbana och pendel med Prinsen - Wiho!

Enda som är kvar är att stygnen skall tas bort (om ca 1.5v)

Har fortfarande ingen känsel på bröstets undersida. Känns stumt och inte som en del av mig. 

Att brösten ska falla ner lite mer och få den där omtalade "skidbacken".

Att jag lagt på mig minst 10kg under tiden jag legat hemma och tyckt synd om mig själv!

Att jag inte får träna ordentligt på 3 mån - suger hästballe! 

Bilder kommer - men de går under lösenord!

Fick ordnat med väckning. Tur man har en vänner som jobbar natt. Vette tusan om jag kommit upp annars?!

Har tagit min descutan dusch nu - känner mig som en soltorkad firre som inte sett vatten på länge. Torr så in i bergen. Eller är det bara för att vi smörjer in oss med mineraloljor och skit som gör att det torkar ut mig?! Nåväl. Bäddade rent i sängen så lilla jag fick inta soffan. Fick mig 6tim sömn alltid nåt. Ska ju sova massor snart hihi.

Men först ska jag förbi S's mormor och dumpa djuret. Där får han stanna tills på fredag, då är planen att Reb ska hämta upp honom efter hon slutat jobbet.

Så nästa gång jag skriver har jag förmodlingen mina boobs på plats *lycka*

Det börjar dra ihop sig nu. Inte ens 24 timmar kvar är det! Gaalet vad jag längtar efter mina tvillingar. Åh! Tänk så mycket fint man kan klä de med utan bh'n glappar eller att man behöver 'kyckling filéerna' för att fylla ut kupan.

Allt är i stort sätt klart hemma nu. Så jag borde kunna klara mig. Ska strax iväg och lämna Prinsen hos S mormor. Där får han stanna i 2 nätter - smaka på stadslivet i närkant! Sen kommer bästaste Amanda och hämtar upp mig från kliniken på fredag morgon (sover över 1 natt och blir ompysslad av personalen). Hon kommer nog bara stanna någon timme eller så. Vet ju knappt i vilket skick jag kommer vara i. Mega trött antagligen.. Framåt kvällen kommer Reb, och med sig har hon lilla korven. Själv lär jag ligga hög som ett hus på morfin - i bästa fall sover jag bort dagen och kan va pigg och umgås med min skrutt.

Är så otroligt tacksam över alla inblandade som kommer och ställer upp för mig, men jag antar att det är det man har vänner till? Det har tärt på mig oerhört mycket - hur skulle jag få allt och gå ihop. Nu längtar jag som sagt bara till att få komma dit, vakna upp och se mina nya höghus till tuttar! Fortfarande väldigt lugn må ja säga. Kanske kommer framåt kvällen?

Har en del småfix. Ska handla lite påvägen hem. Tvätta. Laga lite käk, tänkte lyxa till det med tortillinisar och ädelost. Den ni! Har börjat återinföra kolhydrater lite smått i min kost. Nu framförallt inför operationen - tror mig behöva lite socker för att må bra?!   Sen får jag ändå inte gymma på 3 mån. Varför inte lata sig lite extra? Haha..

Ok. Narkos läkaren ringde nyss. Iiiiiiiiiih! Har lyckats hålla mig bortom nervositet och rädlsa fram tills nyss. Det var som en blixt från ovan. Snart är det fan dags. Längtan är enormous and fatal.

Har handikappsanpassat hemmet i helgen - byggt en ö brevid sängen med förnädenheter med en armlängds avstånd. Hoppas bara man har kraft och sträcka sig efter det också.. Allt annat som jag behöver dagligen ligger i midjehöjd, allt för att undvika lyft så mycket som möjligt. Min balkong har förvandlats till en jättekyl med gotte saker. Började med detta för ca 2 veckor sen. Det tar sin lilla tid när man äter, lever, skiter och bor själv med 1 hund. Försöka få tid över och åka handla - inget jag ofta gör när ja kommer från jobbet - har ju djuret med mig. Blir att man tar kärring vagnen och skämmer ögonen ur sig när man åker och "storhandlar".

Tänk. All denna ansträning för att man är själv. Är inte det fantastiskt lustigt - att man får det att fungera trots motsättningarna??!! Att hade jag haft nån i min närhet hade jag sluppit bry mig om allehanda ting. Men nu ser inte mitt liv ut så. Sa jag det. Att jag har beställt Sex and the City boxen, den som jag en gång fått (men som försvann när exet flyttade ut). Bästa tv-serien helt klart. Skönt o ha nåt och slökolla på när man är lite halv däng.

Hektiska dagar jag har framför mig.. men det ska nog gå bra ändå!

Ett första bröst relaterat inlägg dåra.

Börjar med att visa hur självaste implantatet jag kommer få ser ut.

CPG 321

Om ni vrider på blicken och föreställer er att den plana sidan som ligger ner ska sitta mot bröstkorgen kanske ger er ett hum om hur de olika implantaten kan se ut.