Året lider verkligen mot sitt slut i skrivandets stund. Minns dagarna som gått som om det vore igår. Det här året som jag strax lämnar bakom mig kommer jag minnas som ett bitter ljuvt år. Vissa saker kommer jag se tillbaka på med glädje andra med tårar, en del saker kommer jag aldrig glömma. Andra har jag redan glömt. Men här nedan tänkte jag lyfta fram de saker som haft störst påverkan på mig det gångna året. Hoppas du gillar det du strax kommer att få läsa.

Med bara 7 dagar in på 2011 vankades det begravning. Min mors icke exsistens skulle hedras i form av en lugn och stillsam cermoni i ett litet kapell ute vid skogskyrkogården. Hela den dagen var kaotisk vill jag minnas. Jag och dåvarande kille försov oss. Vi var övertygade om att det var mamma som spelade oss ett spratt. Planeringen fick ändra form, men vart lyckat i slutändan trots allt. Hur en begravning nu kan vara "lyckad" Hade sånt fint stöd av mina älskade vänner, min släkt och den lilla familj bestående av exet och Prinsen. De alla tillsammans gjorde sitt yttersta, och det är jag alla de evigt tacksamma för. 7 dagar senare fyllde jag år, men den fördelsedagen var inte som den brukade. Ingen mamma. Januari var en mycket märklig månad, inget var sig lik. Jag kände mig kvävd i mi tillvaro. En längtan att få komma bort grodde sig allt starkare.

17 mars hade jag mina väskor packade. Bara att få med sig det nödvändigaste var en svår match för mig - som gärna tar med mig halva mitt bohag. Att jag behövde komma bort var ett faktum. Att det blev just då och till Miami var en slump och nog så här i efterhand det BÄSTA jag gjort i mitt liv. NÅGONSIN! Hade sjukt kul med Robin och Reb! Minnen lever med mig än i dag. Vill ALDRIG glömma hur lycklig jag var när jag var där. Värsta minnet av resan - När vi skulle hem och min resväska ligger kvar i taxin och den åker iväg och inser det när vi betalat och gått in på flygplatsen. Paniken som uppstod.. Ja tänk er själva. Plånbok, pass, biljett, hemmanycklar ALLT viktigt låg där i!

Men det var också mitt livs största prövning. Jag lämnade allt bra jag hade hemma. Tryggheten med "familjen". Kärleken, mitt livs kärlek. Jag chansade stort och förlorade ALLT. Om du frågar mig idag: Hade du åkt om du visste att det skulle bli så. Ja. Förr eller senare hade det tagit slut, (enligt exet). Jag var övertygad om att resan skulle hjälpa mig att komma på fötter efter förlusten efter mamma. Var övertygad om att resan skull ha en läkande effekt på mig. Att jag skulle komma tillbaka till ett friskare, gladare, piggare, roligare, ett bättre jag, ett mer jag som jag innan var. Men den lyckan jag hade när jag kom hem var som bortkastad. En svår tid av sorg och saknad väntade mig. Men det som inte dödar det härdar. Och vips var jag ute i svängen och hämtade andan. Kastades in i spelet. Vi separerar men med delad vårdnad om hunden - där jag hade honom merparten av tiden.

...

Med jämna mellanrum kommer små påminnelser från dig. Snälla sluta. Jag måste inte ha det såhär. Jag måste inte bli påmind om hur det var när det var bra. Jag måste inte bli sänkt i veckor efteråt. Låten som får mig att lipa som en jävla barnrumpa because of you! Och fram tills dess att jag letat mig tillbaka på min väg genom livet - får jag leva med tanken. Leva med att "läsa lösnummer" när maskineriet rasslar haha! Kärlek kan göra jävligt ont. Olyklig sådan är värre. 

Bilder från Miami och Ultra Music Festival

Juni månad. Jag och David mfl drar till Lloret De Mar i Barcelona. 7 dagars rajraj med massor av sol och lite sömn. Kommer hem och känner att 1 veckas semester var för lite haha! Lärde känna många nya härliga människor. Anna, Tava, Martin, Anders, Jocke, Tobbe, Nina och Erik. Ett härligt glatt gäng från Svedala. Vissa av oss ses än idag! Superkul! Bästa minnet från resan var när jag gör entré på mitt och Davis hotell rum en tidig morgon med mobilen och låten "I jut had sex" på högsta volym och full som ett hus. Hela grejen var ju att vi som låg aldrig fick komma till då det rådde knullförbud på hotellen??!!

Juli månad. Jag och grannen backpackar oss iväg till Smedstorps festivalen - strax utanför Nyköping. Otroligt vilket ställe. Spridda skurar från håll och kanter. Med naturen som gemensam nämnare - erkänner att jag vart lite frälst och försöker själv tänka på moder jord lite oftare. Och inte konsumera så jädrans mycket!! 

PRINSEN

Det ville sig så väl - efter mycket om och men - att han skulle förbli MIN på heltid. Köpte loss bakbenen kan man säga haha!. Vet inte vad jag hade gjort utan honom i mitt liv. Han är min sol som skiner när det regnar. Regndropparna som svalkar när solen hettar. Han är MITT ALLT. Skulle någon annan än döden ta honom i från mig skulle jag skjuta mig själv. Direkt. 

Livet som "ensamstående" har vart allt annat än enkelt. Jobbigare än jag väntat mig. Jag kan inte längre vara spontan. Kan inte hoppa på saker som kommer med 1 tim varsel - "måste hem till djuret", han måste ha mat, han måste gå ut. BARA massa MÅSTEN. Man blir så jävla bunden. Det kostar pengar. Han är krävande.

SO WHAT??!!

När allt han ger tillbaka väger upp alla mindre treligheter big time? När hans rådjursögon väcker mig 3 tim efter att jag somnat när jag kommit hem från krogen,  när jag är så sjuk att jag hellre önskar att jag vore död men smälter när jag ser hur lycklig han blir när jag tar fram leksaken, sätter sig nedanför sängen och frågar om lov att få komma upp och gosa in sig i täcket mitt i natten, när han tagit mina strumpor som gisslan, när han plockat ut varändalitenjävlasakurpapperskorgen, när han är min Prins.  

Torka mig då!

Prinsen agerar wingman åt sin mami

Hur jävla jobbig, förjävla jobbig. Sådär jobbig att man blir så leds att man inte vet vad man ska göra i situationen. Så kommer jag ALDRIG göra mig av honom. För att uppnå harmoni måste man balanser upp dalarna med topparna. Och hade han inte gett mig berg likt Mount Everest av glädjerus ja, bara kanske hade jag övervägt det. Men näe. Han är min fyrbenta livskamrat i vått och torrt.  

Under hösten började mitt hektiska liv ta fart. Det va: Agility. Bokföringskurs. Poledance 2ggr/vecka. Frekventa besök uppe i Borlänge och köra min skrotkärra.

Dansar man poledance..

MÅSTE MAN HA EN HEMMA

Försöker mig på med hjälp av en bok och sluta röka

Besökte mina hjärtan i GBG

Fick även denna skapelse gjord av Henke - tack du e bäst!!

Sen försökte de få mig att äta korv.

Näru!

Roligast i Riga på Mondaybar Summer Cruise hade jag med Reb och två andra galenpannor

Kan man va så här lycklig när man vart med om så mycket tråkigheter??

Jag hoppas de som känner mig kommer att minnas mig som en glad prick trots mina motgångar och nederlag. Och kanske tar lärdom själva av att vi har bara 1 liv - lev det just så som DU VILL Leva Det. Ingen annan människa kan göra dig lyckligare, den måste du finna i dig själv först då kan du dela med dig av vad du känner till andra.

Konsultation och operation på Victoriakliniken

Topp 10 

Nu längtar jag bara tills denadär blonderade honan ska komma hem, så vi kan ha fler oförglömliga kvällar

Tror det kommer bli ganska enkelt och toppa det här året med så många motgångar jag haft. Alla viktiga byggstenar har dragits undan. Kvar står jag med bägge fötterna på jorden. Som om inget kunde stoppa mig. Överkvinnan själv. Men det känns ensamt ibland på toppen. Men som läget är nu trivs jag väldigt bra med mig själv som sällskap. Har inte den tiden att ge vad en relation kräver. Mycket som ska klaffa. Det räcke inte bara att man måste attraheras, utan man måste ha tid och lära känna någon. Tid och ses. Nä, karlar få köa som de gör på banken tills vidare lever jag livin la vida loca!

Mål för nästa år:

Ta körkort

Miami

New York

Starta eget

Köpa bostad

GRÅTT NYTT JÄVLA HÅL PÅREJ!!!!!

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!!

När jag fyller 40 ska jag bli lika snygg som Cher är nu resten av mitt liv. Varför gå runt och känna sig gammal och skrynklig när man kan va goding livet ut? För ärligt är fan inte rynkro snyggt!

VARING FÖR KÄNSLIGA TITTARE!!!

-Klippet är så jävla coolt! 

Juste i morn är det julafton och jag har blivit uppsagd från jobbet. Så god jul påer!

Här kommer ytterligare några pics se å njut!

Mössa är ett måste i snöstorm o kyla

Påväg mot Östertälje och jobba lite

Å Prinsen hade sin vinter rock

Stilig liten herre 

Ninia, jag och Prinsen satt och gnuggade geniknölarna

Fick stanna över på middag.

Peruansk husmanskost det är grejer det!

Saknar det latinska lite - stämningen och värmen man möts av goosh!

Fick med mug ett litet smakprov, starkt som satan - men ljuvligt gott i mat som ett tillbehör!

Så där skulle en svensk aldrig göra!!

Jag vill hum hum med den här mannen - hoppas karlarna i min ålder blir finare med åren så man har nåt och sätta tänderna i när man fyller last gammal!

Det här med jul..

Vette tusan va ja ska säga..

De ger bort granar for free i Vällingby Centrum - hej miljöbovar!?

Fastän man legat som ett kolli hemma har dagarna gått. Man har hittat små rutiner. Som att äta en sån där lugn och skön helgfrukost VARJE DAG!

De här hr jag levt på när röksuget tittat på

  Sex and the city aaaaaaaiiight!

Mina hjärtegull myser i soffan med mig  

Haha!

All I Want for christmas is yooou! 

Massa gos har det blivit

Här ligger alla benen samlade i en hög

Världens goaste

Testar om de nya luftkuddarna funkar som huvudkudde haha!

Fan nån borde komma hit och fixa min byrå!

KATASTROF!

Sliten?

Nej.

Hög på citodon, skulle iväg och fixa utväxten.

Hade tråkigt hemma en kväll så jag passade på och måla mina naglar

Ännu mera gos

Mattes elsklin

Min grymma skaldjurspasta

Typ tigerräkor bara haha!

Och lite mangold från Smedtorp där jag var i somras

Erkänn att det vattnas i munnen?

Nej.

Den knullade satan i käften!

Den där käften e för goooo!

Hihi

Som sagt..

En hel del gooos har det blivit

Skit på linsen..

Lekt med glassen nu igen 

Första snön

Känner mig inte så entusiastisk..

Vem vill gå upp när man lyfter på täcket och hittar världens gosigaste ligga och snusa?

Fy fan så ont man har haft! Med rullande schema har allt flytit på bra hemma. Om jag ångrar mig? Skulle inte tro det, bästa jag gjort i mitt liv!

Tänkte inte bli så långrandig i detta inlägg. Mer än att lyfta fram ett par ganska så viktiga saker som jag tror vissa kan ha hjälp utav.

Nämligen va ute i god tid. Planera så tidigt du kan. Boka in flera konsultationer. Låt inte priset styra dig alltför mycket. Utan se vad du får för priset du betalar. Bestäm ett ungerfärligt datum du VILL opa dig. Man kan ALLTID avboka då de endast prel bokar - och hör av dig flera gånger till den kliniken du bestämmer dig för i slutändan. Ingen fråga är för dum för att ställas. Det är ju dig det handlar om!!

Jag kom dit i tid. Blev tilldelad mitt rum. Liten nattskjorta, strumpor och en badrock. La mig i sängen och sappade lite på tv i väntan på att få komma upp till avdelningen där jag skulle vänta på att få träffa doktorn. Vart inte att jag låg där speciellt länge förens Madelenie kom och visade mig vägen upp till uppvaket. Där fick jag min sängplats. Fick nog vänta närmare 1 tim innen det va min tur. Under tiden höll olika sköterskor på och förbereda dagens alla operation. Dropp plockades fram i en vagn. Ja det var lite rulijans där mitt i allt lugn. Stället som ligger lite avslikt beläget med fin utsikt mot vattnet ger ro i själen. Kändes som man var på ett spa.

Här ligger jag och väntar på att få träffa doktorn

Inne hos doktorn sen så ritade han en "skattkista "på mig. Tog lite bilder. Vi sa i så mycket. Jag tordes inte dra för djupa andetag utifall det skulle påverka hans konstverk haha! Små nätta in och utandningar fick det bli. Sen fick jag gå lägga mig i sängen. Det dröjde inte länge innan det kom en skjöterska och försåg mig med dropp och lustiga piller tills jag somna och narkosläkaren kom och hämtade mig. En klämkäck herre! "Ta med dig din fina Gucci väska så går vi!" (Han syftade på dropp påsen!) 

I själva operations salen, eller rummet, var det lust och fräscht. Fick hoppa upp på båren. De fäste ekg lappar och en pulsmätare. Det sista jag fråga var: När får jag äta?! Jag va skithungrig! Inte käkat sen middag kvällen innan och nu var klockan 10.10 Narkosläkaren svarade att så fort jag var på benen igen och kunde stå och röra på mig så skulle jag få käka lite. Sen visade han mig en gigantisk hästspruta. "När den här är slut sover du". Jag hade bara vart orolig över att vakna upp mitt i, se nä det bänder och tänjer i mig. Men han sa att när denna är slut sover du gott. Mycket riktigt så gjorde jag det.

Själva operationen tog ca 40 min. Men det tog 9 tim för mig och bli så pass "pigg" efter narkosen innan jag blev tilldelad min säng nere på avdelningen igen. Dessa timmar var nog de värsta jag någonsin upplevt någonsin. Tänk er att man är så satans trött och bara vill sova. Somnar. Och precis när man somnat kommer någon och väcker dig. Ger dig order om att du skall resa på dig. Ställa dig upp utanför sängen och göra olika stretch övningar. Så höll de på 1 gång i timmen! Kändes som någon kört över mig med ett tåg och sen låtit en hjord med hästhovar hoppa på mig. Meningen var ju att jag skulle upp och röra på mig så jag inte blev stel. Det spände och det var otympligt. Kände mig som ett kylskåp. Hade så fruktansvärt ont att det kom lite tårar emellanåt - men som räddades med lite morfin hihi. Var ruskigt trött även när jag kom ner till avdelningen. Fick lite middag och sen orkade jag inte vara vaken. 

Så här i efterhand kan jag bara tycka att det var väl värt pengarna och stanna över en natt där på kliniken. Man känner sig ompysslad - så gott man nu kan med tanken på det man just utsatt kroppen för. En trygghet och ha de ära tillhands. Fick en larmklocka runt halsen - om jag behövde nåt eller ville ha hjälp.

Den goda frukostmackan! Mm!

Dagen därpå väckte de mig vid 6 tiden. Då hade jag redan vart upp 1 gång under natten dels för att "pudra näsan" och stilla smärtan med lite piller - som jag nu skulle ta var 6:e timme dygnet runt i 5 dagar. Smärtan var enorm. Kändes som det aldrig skulle ta slut, även om jag käkade citodon hade jag fruktansvärt ont. Vid 7 fick jag lite frukost. Började smått och göra mig iordning. Allt tog evigheter. Bara att sätta upp håret tog säkert 2 minuter! Vid 9 kom Doriiis och hämta mig. Som en jävla kärring med ledgångsbesvär fick jag hjälp att komma i bilen. Herregud asså! Haha!

Sen fick hon hjälpa mig med lite förnödenheter här hemma. Skulle ju sova själv första natten. Gick sådär. Men var ganska skönt och vara själv. För jag hade inte mycket energi över för att instruera någon annan heller. Hade fixat så gott som allt här hemma. Tagit bort toarullen - för jag kunde inte vrida mig ett halft varv efter den. Tagit fram matlådor som fick tina på balkongen. Bad Doriiis och öppna korken på youghurten, juicen och lite sånt. Saker som är enkla i vanliga fall blir tusen gånger så svåra i ett sånt här läge. Och nu när jag dessutom skulle vara själv ända tills på torsdag kväll då Reb skulle komma - var det extra viktigt att jag hade allt inom räckhåll för att klara den första tiden helt själv.

Men jag är ju en sann överlevare - Det vet ALLA som känner mig. Mitt släkte där jag kommer ifrån är banne mig inga fikusar som veknar i första taget. På gott och ont. Men jag vet att jag kan lita på mig i alla situationer - och att jag klarar det.

Det var ganska skönt och ha de där första dagarna "hund fria". Hade verkligen ingen ork över mer än den som gick åt att ta mig från punkt a till punkt b.

De första dagarna satt jag i soffan och slö kollade på Sex and the city boxen. 5 dagar tog det att se klart den!   Vet inte vad mer som finns och berätta mer än att jag har fantastiska vänner som som ställt upp för mig. Hjälpt mig med Prinsen. Här hemma. Lagat mat åt mig. Diskat. Handlat. Sällskap. För även om man bara ligger hemma och har ont kan det vara trevligt med ett socialt avbrott för att skingra tankarna på annat än smärtan som är outhärdlig. De första 7 dagarna var de absolut värsta. De första 3 var lika jävliga. Man letar hela tiden efter små förbättringar. Ah, nu kunde jag trycka ner handtvåls pumpen 1 mm längre än igår. Eller att man orkade bära dricksglaset utan krämpor. Och det var ungefär efter 4 dagar som jag började få panik här hemma, leds på att inte kunna röra mig normalt. Inte kunna ta mig upp och ner ur soffan. Allt gick i ultrarapid. 

Reb fick äran och leka hemtjänst och hjälpa mig med duschen. Fy fan säger jag bara för och bli gammal - skjut mig hellre! Va har man för värdighet kvar, när man inte längre kan ta hand om sig själv längre??

Nu när det nästan gått 2 veckor ser jag klara förbättringar.

Jag kan röra mig nästan helt normalt - men inga hastiga armrörelser så därflr binder jag kopplet runt midjan när vi är ute och går. 

Ja, att jag kan gå ut själv med Prinsen är en fröjd - man blir så jävla uttråkad av att glo på dumburken 24/7.

Hade ju matlådor som jag nu kunde ta av locket på och värma helt själv.Till och med stoppa i el kontakten funkar fint nu!

Kan slänga sopor - men de får inte väga för mycket i och med att jag måste lyfta de en bit ovan för bröstet där de ska slängas. 

Tvätta har jag gjort i 3 dagar haha! Man blir trött, och måste lyssna på kroppens signaler om att ta det lugnt. Det går inte att tuta på och köra som vanligt.

Handla har jag gjort också, lite åt gången. Mest skönt och få tiden att gå. Går ju inte speciellt fort för mig att gå så i och med att tuttarna skumpar och det spänner nå fruktansvärt i ärren!

Ligga på sidan och sova går sådär. Har råkat somna så ett par gånger förrut och haft enorma promlem och ta mig upp.

Tuttarna har sjunkit ner en bit, innan satt de precis under halsen stod rakt ut som två strutar. Såg ut som vårtgården skulle sprängas. Inte nån fancy syn det inte!

De har mjuknat en hel del, och ser inte så sprängfyllda ut längre. Utan nu kan vårtgården till och med dra i hop sig och bli lite styp.

Juste, käkar inga smärtstillande längre!

Har åkt tbana och pendel med Prinsen - Wiho!

Enda som är kvar är att stygnen skall tas bort (om ca 1.5v)

Har fortfarande ingen känsel på bröstets undersida. Känns stumt och inte som en del av mig. 

Att brösten ska falla ner lite mer och få den där omtalade "skidbacken".

Att jag lagt på mig minst 10kg under tiden jag legat hemma och tyckt synd om mig själv!

Att jag inte får träna ordentligt på 3 mån - suger hästballe! 

Bilder kommer - men de går under lösenord!

Fick ordnat med väckning. Tur man har en vänner som jobbar natt. Vette tusan om jag kommit upp annars?!

Har tagit min descutan dusch nu - känner mig som en soltorkad firre som inte sett vatten på länge. Torr så in i bergen. Eller är det bara för att vi smörjer in oss med mineraloljor och skit som gör att det torkar ut mig?! Nåväl. Bäddade rent i sängen så lilla jag fick inta soffan. Fick mig 6tim sömn alltid nåt. Ska ju sova massor snart hihi.

Men först ska jag förbi S's mormor och dumpa djuret. Där får han stanna tills på fredag, då är planen att Reb ska hämta upp honom efter hon slutat jobbet.

Så nästa gång jag skriver har jag förmodlingen mina boobs på plats *lycka*

Operationen bllir framflyttad till den 6:e december. Så ni som väntat på ett utlåtande får hålla er till tåls en liten stund till. Själv sitter jag som på nålar. Kan knappt vänta. Vill ha de där jäkla tuttarna nu nu nu!

Till råga på allt så köpte jag hem Hem till Midgård  boxen - minns hur jag och ett ex brukade kolla på de ute hos hans mamma på Dalarö, vi brukade duka upp frulle i soffan och gosa in oss i filtar och låta dagen ha sin gång. Jag har alltid lyckats hitta karlar som av en oförklarig orsak har en koppling till naturen. Ett landställe med båt, en farfar, en pappa eller en mamma som bor granne med skogens väsen. Men jag gillar det, hoppas min naturliga talang att finna dessa stjärnskott - de växer ju inte på träd direkt! Men nåt förhållande står inte med på Sarah önskelista - och hade det vart prio hade jag i alla fall inte fått det - för jag har vart en stygg flicka i år. Mowhaha!