Ensammen och blir väldigt liten tjej när jag hör låtar som denna. Krockodiltårar rusar ner från min kind. Pappret som ska torka räcker inte till. Inser att det aldrig kommer bli som i min dröm. Hoppas och ler, men när jag med en klar blick kan jag se att det aldrig kommer att ske. Du och jag var det finaste jag har haft. Du och jag kommer alltid finnas kvar. Inom mig. Med mig var dag. Damn, vad jag saknar dig! Ingen kommer någonsin mäta sig med dig, men jag måste släppa taget det gör mig illa när jag måste va hel.

"Ett litet brev till dig"

Ibland önskar jag nästan att du vore död, hade vart enklare och gå vidare. Dagarna går, det har snart gått 1 år. Sjukt. Minns det som igår. Men jag får leva som andra lär - tid läker sår. J om du läser detta, hoppas du kan ta det för vad det är, som en komplimang att bära vidare med dig i din framtid och se det som det är. För mig var du mitt allt, är det än i dag. Du var min drivkraft när jag kände mig låg. Du var min sol som sken när jag bara såg mörkret. Vissa dagar är såklart enklare och smiter förbi obemärkta. Men det som gör mig ständigt påmind om oss är den delen vi skaffade tillsammans. Jag har alltid predikat att ensam är stark. Jag är stark. Men ibland är jag svag. Och det är då jag låter känslor som annars trycks undan skölja över mig. I ärlighetens namn så finns du fortfarande i mina tankar. Kan med glädje se tillbaka på alla de fina stunder vi haft. Alla de knäppa grejerna vi gjorde, som när jag klädde ut dig till transa och vi åkte till macken för att köpa cigg och snus. Haha! De sakerna får mig att le och det är en mysig känsla. Va fan, snackar säkert bara massa goja. Men just nu är jag skör. Här. Inför dig. Inför alla. Inför de jag skiter i att jag är det. Oavsett så behövde jag få mig ur detta. Ett krossat hjärta tar den tid den behöver för att läka. Jag tänker inte jäkta fram en lösning. Tills dess letar jag efter min väg. Och hoppas du funnit din!

Må bäst!

Jag gick förbi dig på stan, såg ut som du var glad
du gick med din nya som jag tror du har
och du såg mig nog innan jag vek av
försökte spela cool som att allting var normalt
men i själva verket är jag kvar i mitt skal
och jag vill tränga ut dig men du kommer tillbaks såklart
i mitt sagoland tar du mig i hand igen
inga fler bråk och gråt - där är vi sams igen
och dom spelar våran låt som i spanien
Tar av oss våra skor och vi tar en liten dans till den
men när jag vaknar upp så saknar jag ditt ansikte
tänker på den dan du stack - för mig: det bara fanns inte
varför kan jag inte bara ta och glömma dig
varför kommer du tillbaks i mina drömmar säg
inatt tänkte jag på när vi gjorde våran söndagsgrej
hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig
jag tömmer mig över dom ackorden som jag lagt
låter pianot spela ända tills det blir kolsvart
och låter stråkarna ta oss iväg till vår plats
kan inte släppa dig - det enda som jag tänker är att
En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm
Var ett tag sen vi sågs - har knappt tänkt på't
men för två år sen var det vi
Jag gav dig en låt, skrev en melodi
du grät för att den var fin, du förlät min idioti
vi var en enhet, vi var singular
förenas på en vinterdag - det jag minns finns kvar
inom mig och det brinner svagt
kommer nog alltid vara så för allt jag har
påminner mig om dig och det känns
vill inte sälja sängen men älskling jag skäms
när nån annan ligger i den, det blir så fel
men jag måste gå vidare för egen del
det var mitt egna fel - borde gett mer
men det är lätt att va efterklok - lätt att se
i backspegeln och skilja rätt från fel
måste bara släppa dig innan det växer mer
men i drömmen är det vi mot dom
vi var lyckliga som vin och sång
så jag strosar till en solnedgång
men när jag vaknar är det tomt inombords - vill bara somna om
En gång i tiden var du min, men nu är du bara en dröm
jag ser oss ibland i mitt sagoland där vi ses och umgås en stund
men jag vaknar upp i min ensamhet i vårt så kallade rum
vill bara somna om igen och vakna upp i min dröm

0 percent tolerance

25 percent rage

50 percent volume

75 percent bass

100 percent hardcore!

Åh just nu fick jag en sån där otrolig längtan till Lucia Kryssningnen! Ler inombords när jag hör musiken, minnen från då kommer upp!   

Första kvällen rundade vi platsen för att hämta våra band.

Sen tog vi oss en titt på festivalområdet.

Bilderna får tala sitt egna språk!

Det var ju för sjuttsingen festival!

Vi åkte ju upp till Hälsingland på torsdagen (dagen innan midsommar) och efter att ha vart där i 6 dagar var det återigen dags att fara. Mot Borlänge, hem till min morbror och Peace & Love festivalen.

Jag har sagt det förr men jag säger det igen. Jag gillar min morbror. Han är en av 4 i syskonskaran som alltid har gjort vad han själv har velat, om det så har vart att gå emot sina föräldrar (min morfar & mormor) så har han alltid gjort det utan att ta vid sig vad de tyckt. Vi delar lite utav den filosofin i livet. Han om någon är den som har gett mig positiva kommentarer och stöttat mig när jag inte har haft en far i närheten eller en mor som förstått sig på bättre. Han lever lite kvar i det där, ungdomens och ungkarlslyans ålder. Även fast han vart både gift och sambo. Han tar inte saker på fullaste allvar, det mesta är ok enligt honom och han är inte den som dömer ut någon, som mamma gjort.

I och med att han var rätt så nyinflyttad i sin lägenhet hade han ändå avsett en plats i vardagsrummet åt oss. Ja vi mer eller mindre ockuperade det och framkomligheten var lika med noll. Så är det att vara på resande fot sa jag bara! Och han sa inget mer om det.. Vi var lite spända över hur mötet med hans katt Puffe och Prinsen skulle gå. Gick så där. Vi vågade inte chansa på att ha katten kvar där, så jag följde med Timo till ett katt pensionat.

Samma kväll drog jag o killen in för att hämta våra festival armband. Gick hur smidigt som helst, bortsett från att vi var tvungna att gå ap långt för att ta oss dit. Cp! Vi eller jag orkade inte med att vara där så länge. I stället gick vi genom hela festivalområdet på vägen tillbaka och sen åkte vi hem.

Nästa dag for vi in till Kupolen för att strosa runt i affärer. Eller snarare på jakt efter ett par lämpliga ”festival pjuck” om vädret skulle skifta.. Inne på en av skobutikerna fann jag min skatt. Åh! Som jag har letat. Överalt i Sthlm, på nätet. De fanns ingenstans. Eller jo, nu hade jag hittat mina efterlängtade gummistövlar. Ett par vita Tretorn med rosa snörning och dragkedja. Sitter som gjutet!

Gjorde några besök på kringliggande affärer. Nu började man se hur folk tog över de öppna ytorna. De häckade i väntan på bättre tider såg det ut som. Jag själv bara log inombords. Glad över att slippa gris camping. Nej det är jag för fin för!

Kortfattat så bestod dagarna av strålande sol. Grillad kyckling. 24/7 fylla. Ja nästan i alla fall. Musik. Öronproppar. Spya. Cykeltaxi. De artisterna vi såg var bla. NOFX, Meshugah, Amanda Jensen, Kent, The Ark, Jay Z, Housemaister och Helt Off. Kulglass med strössel. Petflaska. In & ut ur entrén. Killens lillebrosha var också där. Så honom hängde vi med. Baja major. Langos. Vofflor. Pizza som införskaffades vid 2 på natten, som fick lift på pakethållaren. Min första festival och ja. Rätt nöjd ändå.

Vi stannade tills på söndag. Och i stället för att åka hem och utsätta oss för onödigt lidande i lägenheten hemma tog vi beslutet om att fara upp igen till killens mormor.

Jajjamään! Nog vart det en gaddning för oss bägge trotts allt! Hittade en studio som heter Ink, ligger rätt centralt här i Borlänge. Kom dit och fixade drop in. Fett med nice!

Minns ni att jag visade en bild förrut? En som jag själv designade i ps.. Så jävla snyggt! Skönast av allt är ju att ha ett eget verk på sig!

Så jävla snygg! Vi valde att endast skugga konturerna istället för att fylla de bläck svarta. Jävligt nöjd! Ja, så nu får man inte bada eller sola.. Vattentäta kompresser is my shit! 

Ikväll är det finall call här på festivalen. Och jag kör all in ikväll! Hej o hå vad jag kommer må i morn!

Ses!