Året lider verkligen mot sitt slut i skrivandets stund. Minns dagarna som gått som om det vore igår. Det här året som jag strax lämnar bakom mig kommer jag minnas som ett bitter ljuvt år. Vissa saker kommer jag se tillbaka på med glädje andra med tårar, en del saker kommer jag aldrig glömma. Andra har jag redan glömt. Men här nedan tänkte jag lyfta fram de saker som haft störst påverkan på mig det gångna året. Hoppas du gillar det du strax kommer att få läsa.

Med bara 7 dagar in på 2011 vankades det begravning. Min mors icke exsistens skulle hedras i form av en lugn och stillsam cermoni i ett litet kapell ute vid skogskyrkogården. Hela den dagen var kaotisk vill jag minnas. Jag och dåvarande kille försov oss. Vi var övertygade om att det var mamma som spelade oss ett spratt. Planeringen fick ändra form, men vart lyckat i slutändan trots allt. Hur en begravning nu kan vara "lyckad" Hade sånt fint stöd av mina älskade vänner, min släkt och den lilla familj bestående av exet och Prinsen. De alla tillsammans gjorde sitt yttersta, och det är jag alla de evigt tacksamma för. 7 dagar senare fyllde jag år, men den fördelsedagen var inte som den brukade. Ingen mamma. Januari var en mycket märklig månad, inget var sig lik. Jag kände mig kvävd i mi tillvaro. En längtan att få komma bort grodde sig allt starkare.

17 mars hade jag mina väskor packade. Bara att få med sig det nödvändigaste var en svår match för mig - som gärna tar med mig halva mitt bohag. Att jag behövde komma bort var ett faktum. Att det blev just då och till Miami var en slump och nog så här i efterhand det BÄSTA jag gjort i mitt liv. NÅGONSIN! Hade sjukt kul med Robin och Reb! Minnen lever med mig än i dag. Vill ALDRIG glömma hur lycklig jag var när jag var där. Värsta minnet av resan - När vi skulle hem och min resväska ligger kvar i taxin och den åker iväg och inser det när vi betalat och gått in på flygplatsen. Paniken som uppstod.. Ja tänk er själva. Plånbok, pass, biljett, hemmanycklar ALLT viktigt låg där i!

Men det var också mitt livs största prövning. Jag lämnade allt bra jag hade hemma. Tryggheten med "familjen". Kärleken, mitt livs kärlek. Jag chansade stort och förlorade ALLT. Om du frågar mig idag: Hade du åkt om du visste att det skulle bli så. Ja. Förr eller senare hade det tagit slut, (enligt exet). Jag var övertygad om att resan skulle hjälpa mig att komma på fötter efter förlusten efter mamma. Var övertygad om att resan skull ha en läkande effekt på mig. Att jag skulle komma tillbaka till ett friskare, gladare, piggare, roligare, ett bättre jag, ett mer jag som jag innan var. Men den lyckan jag hade när jag kom hem var som bortkastad. En svår tid av sorg och saknad väntade mig. Men det som inte dödar det härdar. Och vips var jag ute i svängen och hämtade andan. Kastades in i spelet. Vi separerar men med delad vårdnad om hunden - där jag hade honom merparten av tiden.

...

Med jämna mellanrum kommer små påminnelser från dig. Snälla sluta. Jag måste inte ha det såhär. Jag måste inte bli påmind om hur det var när det var bra. Jag måste inte bli sänkt i veckor efteråt. Låten som får mig att lipa som en jävla barnrumpa because of you! Och fram tills dess att jag letat mig tillbaka på min väg genom livet - får jag leva med tanken. Leva med att "läsa lösnummer" när maskineriet rasslar haha! Kärlek kan göra jävligt ont. Olyklig sådan är värre. 

Bilder från Miami och Ultra Music Festival

Juni månad. Jag och David mfl drar till Lloret De Mar i Barcelona. 7 dagars rajraj med massor av sol och lite sömn. Kommer hem och känner att 1 veckas semester var för lite haha! Lärde känna många nya härliga människor. Anna, Tava, Martin, Anders, Jocke, Tobbe, Nina och Erik. Ett härligt glatt gäng från Svedala. Vissa av oss ses än idag! Superkul! Bästa minnet från resan var när jag gör entré på mitt och Davis hotell rum en tidig morgon med mobilen och låten "I jut had sex" på högsta volym och full som ett hus. Hela grejen var ju att vi som låg aldrig fick komma till då det rådde knullförbud på hotellen??!!

Juli månad. Jag och grannen backpackar oss iväg till Smedstorps festivalen - strax utanför Nyköping. Otroligt vilket ställe. Spridda skurar från håll och kanter. Med naturen som gemensam nämnare - erkänner att jag vart lite frälst och försöker själv tänka på moder jord lite oftare. Och inte konsumera så jädrans mycket!! 

PRINSEN

Det ville sig så väl - efter mycket om och men - att han skulle förbli MIN på heltid. Köpte loss bakbenen kan man säga haha!. Vet inte vad jag hade gjort utan honom i mitt liv. Han är min sol som skiner när det regnar. Regndropparna som svalkar när solen hettar. Han är MITT ALLT. Skulle någon annan än döden ta honom i från mig skulle jag skjuta mig själv. Direkt. 

Livet som "ensamstående" har vart allt annat än enkelt. Jobbigare än jag väntat mig. Jag kan inte längre vara spontan. Kan inte hoppa på saker som kommer med 1 tim varsel - "måste hem till djuret", han måste ha mat, han måste gå ut. BARA massa MÅSTEN. Man blir så jävla bunden. Det kostar pengar. Han är krävande.

SO WHAT??!!

När allt han ger tillbaka väger upp alla mindre treligheter big time? När hans rådjursögon väcker mig 3 tim efter att jag somnat när jag kommit hem från krogen,  när jag är så sjuk att jag hellre önskar att jag vore död men smälter när jag ser hur lycklig han blir när jag tar fram leksaken, sätter sig nedanför sängen och frågar om lov att få komma upp och gosa in sig i täcket mitt i natten, när han tagit mina strumpor som gisslan, när han plockat ut varändalitenjävlasakurpapperskorgen, när han är min Prins.  

Torka mig då!

Prinsen agerar wingman åt sin mami

Hur jävla jobbig, förjävla jobbig. Sådär jobbig att man blir så leds att man inte vet vad man ska göra i situationen. Så kommer jag ALDRIG göra mig av honom. För att uppnå harmoni måste man balanser upp dalarna med topparna. Och hade han inte gett mig berg likt Mount Everest av glädjerus ja, bara kanske hade jag övervägt det. Men näe. Han är min fyrbenta livskamrat i vått och torrt.  

Under hösten började mitt hektiska liv ta fart. Det va: Agility. Bokföringskurs. Poledance 2ggr/vecka. Frekventa besök uppe i Borlänge och köra min skrotkärra.

Dansar man poledance..

MÅSTE MAN HA EN HEMMA

Försöker mig på med hjälp av en bok och sluta röka

Besökte mina hjärtan i GBG

Fick även denna skapelse gjord av Henke - tack du e bäst!!

Sen försökte de få mig att äta korv.

Näru!

Roligast i Riga på Mondaybar Summer Cruise hade jag med Reb och två andra galenpannor

Kan man va så här lycklig när man vart med om så mycket tråkigheter??

Jag hoppas de som känner mig kommer att minnas mig som en glad prick trots mina motgångar och nederlag. Och kanske tar lärdom själva av att vi har bara 1 liv - lev det just så som DU VILL Leva Det. Ingen annan människa kan göra dig lyckligare, den måste du finna i dig själv först då kan du dela med dig av vad du känner till andra.

Konsultation och operation på Victoriakliniken

Topp 10 

Nu längtar jag bara tills denadär blonderade honan ska komma hem, så vi kan ha fler oförglömliga kvällar

Tror det kommer bli ganska enkelt och toppa det här året med så många motgångar jag haft. Alla viktiga byggstenar har dragits undan. Kvar står jag med bägge fötterna på jorden. Som om inget kunde stoppa mig. Överkvinnan själv. Men det känns ensamt ibland på toppen. Men som läget är nu trivs jag väldigt bra med mig själv som sällskap. Har inte den tiden att ge vad en relation kräver. Mycket som ska klaffa. Det räcke inte bara att man måste attraheras, utan man måste ha tid och lära känna någon. Tid och ses. Nä, karlar få köa som de gör på banken tills vidare lever jag livin la vida loca!

Mål för nästa år:

Ta körkort

Miami

New York

Starta eget

Köpa bostad

GRÅTT NYTT JÄVLA HÅL PÅREJ!!!!!