RIP

HAMPUS 2001-2010

Det var ett dystert samtal jag fick idag utav min mor, med gråten i halsen berättade hon att vår älskade undelat Hampus har lämnat oss. Jag kan inte med ord beskriva känslan som snabbt omfångade mig. Kunde inte heller få fram nåt vettigt ord, annat än att  Ja det var ju tråkigt! Han har under så många år funnits vid min sida. Helt sjukt att en sån liten krabat kan sätta såna djupa spår i en så som han gjorde.

Så många minnen vi hade ihop, alla de gångerna jag bar in honom i mitt rum på morgonen och lät han ligga i sängen med mig och gosa, alla de gångerna vi busade, alla de gångerna han flög in i mitt rum när jag ropade på honom, alla de gångerna han fick bada under kökskranen, alla de gångerna han fick godis ur min hand, alla de gångerna han flög förbi för att kolla läget, ja alla de gångerna hör till det förgågna nu.

Hampus var en livlig och mycket social liten fågel, han kunde prata, och i vissa fall kändes hans närvaro mänsklig. Han hade både humor och humör. Kunde vissa regninga dagar bara sitta i sin bur och tjura, medans de dagarna solen sken, ja då sken han med.

Han fick vid ett tillfälle under sin livstid följa med på en längre tur, upp till min mormor i Dalarna för att semestra med mamma då jag själv inte var hemma och kunde passa honom. Men fick även semestra på annat håll när varken jag eller mamma fanns tillgänglig. Han var enkel att ha och göra med. Han var snäll, tror han bet mig max 5-6 gånger under sin livstid, vilket oftast berodde på mig själv.

Han fattade snabbt tycke för folk som kom på besök, ja nyfiken var han minst sagt. Man kunde sällan hålla något hemligt för honom. Började man prassla med något i kylen, förstod han direkt vad det handlade om och började gapa efter godis. Han hörde även när man kom i trappen och började skrammla med nycklar.

Dock var den här dagen väntat, hur morbit det än låter. Men sen den dagen jag lämnade hemmet för att bo själv vart han som förbytt, vilket är lite mer än 2 år sen. Det var inte samma gamla glada Hampus längre. Varje gång sen dess jag var på besök var han tjurig och ville absolut inte komma upp på fingret, han högg med näbben.  Mamma brukade skämtsamt säga att han antagligen kände sig övergiven över att jag hade lämnat honom. Men de gångerna jag pratade i telefonen med honom var han sitt gamla vanliga jag. Att jag valde att inte ha honom med hem till mitt nya hem var enbart för hans eget bästa. Jag visste att han skulle få det bra hos mamma, samt att han var ju ett trevligt sällskap i sig, vilket hon också behöver, med tanken på sitt tillstånd.

Vi ska så fort killen kommer hem, åka till mamma och ta med oss Hampus och begrava honom.  För det är han värd!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den lyckliga sagan på denna portal har nu lidit mot sitt slut. Har vart trivsamt att blogga här - men nu måste hon vidare.   Till er som följer mig - fortsätt gärna med det här --> http://sarahlamberg.myshowroom.se/              ...

Kan nu presentera min nya hemsida - för er som vill kika in och kolla är adressen här. Det har tagit sin lilla tid, och än är inte allt fixat. Måste få i ordning texterna och så. Men det är en sten som lättat från min ryggsäck i alla fall. Kan nu skr...

  'To my insperation and my shining star'   En tanke som slog mig igår var att sannolikheten för att man ska träffa någon som man passar med minskar när man nöjer sig med det man har. Jag har fullt upp med mitt, träning, driva företag, ta ha...

Om 1 vecka är det dags igen. Är sjuuuukt taggad. Kan inte med ord beskriva ruset som forsar inom mig. Watch out for the bruises..   Ska snart bege mig till arbetsförnedringen och visa upp min affärsplan och budget - de har tydligen inte kunnat öp...

Har preppat mig med ett stort lass pasta på min tallrik. Letat inspiration på youtube - lite musik har ju hjälpt förrut. Let the legs burn! Går och lägger mig med tanken på The Bulgarian Split som nästan skulle kunna va nåt helt annat än va det är.. ...