Tänkte ja skulle ta och dela med mig lite med vad som har pågått här i västerort..

Ja ni ser ju nedan att vi väntar tillökning. Fick bekräftat igår på mejlen, efter förgående samtal med uppfödaren som ledde till några missförstånd. Att vi kommer bli ägare till en röd mini pinne! Lyckligaste är vi!    Ett tag där så trodde jag att det var kört, tänk va lätt man kan förlita sig på en annan människas ord, och ännu lättare missförstå! Vi har under några veckor sökt igenom rekommenderade kennel klubbar. Och så hittade vi ett par som vi bägge fastnade för.  Den ligger i V-ås. Slängde iväg några mejl för att höra oss för om de hade några planerade kullar på g. Denna eviga väntan på svar höll på att äta upp mig ska jag tala om. Tur att man har en sambo som stillar min oro. Å så kom ett svar från en, en som jag tror vi bägge hoppades på skulle svara.

Uppfödarens tik väntade ploppa valpar när som. Wow! Redan, oj! Lite tidigare än vad vi kanske hade räknat med. Fram med almanackan, ja en sån i pappers format, inget jag tänker överge i första taget! Försöker beräkna lite själva på när vi i sådanna fall skulle bli med hund. Vi kom fram till mitten/slutet av april. Går det? Hur ska det bli med plugg och så? Det löser sig!

Ungefär lika fort skickade jag iväg förfrågningar till några närliggande hunddagis (många hävdar ju att skaffar man hund ska man väl för fan va hemma och ta hand om de, och inte genast lämna bort den!) Nä det stämmer, men när tiden är inne så är det enligt mig en utmärkt idé. Hunden lär sig att sociallicera sig med andra hundar och tränas på att bli förd av en annan en än själv. Och tiden innan den hamnar bland andra hundpolare hinner man kanske fostra den så pass väl att den inte tar efter andra hundars olater. Ser bara fördelar med det, utom priset.  Gosh! 2400-2800:- Gaaalet! Fram med budget kalkylen. Räkna. Hmm. Ja. Det går fan i mig ihop!

Det jag främst ville veta när de olika ställena "tidigast" tog emot en valp. Olika där med. 4-6 mån. Blir perfekt. För det är främst till hösten som det är aktuellt. Alternativt dagmatte. Tycker folk som hävdar annat är inskränkta. Kan man så ska man! Båda lika rätt!

Allt verkade nästan för bra för att vara sant rörande kenneln vi har valt. Uppfödaren är uuber trevlig. Verkar veta sin sak. Human. Otroligt ståtliga avkommor som vunnit många 1:a priser i BIR, BIG, Btkl CERT mm (inte lärt mig vad de olika förkortningarna betyder..) Vilket verkar vara viktigt i avels sammanhang.

Varför en dp?

Jo. De är små miniatyrer av pinscher/dobberman. Små muskelpaket utan att verka sönderavlade som tex bulldog. Mycket hund i liten förpackning. Inga soffpotatisar. Tillhör grupp 2 och därför inte i liknelse med chihuahua som tillhör grupp 9 - sällskapshund! Stiliga linjer. Helt bedårande söta som valpar, men som vuxen med. En aktiv ras som kräver mycket stimulans både fysiskt och psykiskt. Möjligheter att ställa ut den, köra agillity, spåra kantareller yum yum, mm. Den är otroligt lättlärd, tillgivien, temperamentsfull, pigg och lekfull.. Många  andra raser segar ihop efter några år och blir bara liggandes i deras bädd och kommer endast när det vankas mat eller prommenad.  Urspungligen  är den från tyskland, sägs vara en avel mellan tax och Italiensk Vinthund, därav deras höga vakt instinkt, utan att verka skällig.

Det visade sig att hon hade valpat i fredags förra veckan. Och så kom det ett mejl idag. En bild på tiken och hennes valpar. Aaw jag dööööööööööör! Ska höra om jag får lägga upp den. Men guuud så söta de är! Ser ut som små bollar.

Ja man skulle nästa tro att det regnade juveler från ovan. Men inte om man enligt min status uppdatering på fejjan läst. "Vem har sagt att det ska vara lätt och leva?"

Jag erkänner, jag är till sinnet en sann människohatare. Utan oss skulle inget ont finnas, lika lite skulle allt goda existera. Tillsammans finns vi, vi skapar (o)balans. Vi behövs. Inte bara du och jag. Med risk för att verka gammalmodig, men var det inte bättre förr? Allt för ofta hör vi från olika håll att det alltid är någon annans fel. Sällan vårt egna. Min fråga är då: Varför är det så svårt för var och en att ta sitt egna ansvar? Återkopplar till förgående inlägg.. Att folk, vänner familj mm hellre sköter sig själv än att ta in tips från andra? Jag KAN inte greppa det!

Nu har sötisen tappat om mitt bad (det förra svalnade då vi efter middagen begav oss iväg till Zoo:et vid Bromma flygfält.) Tänkte lägga mig där i hopp om att mina krämpor i buken sinar. Hela dagen idag och igår har präglats av en hemsk mensvärk. Bortskämd har man allt blivit med att ha p-stav. Men ibland så blir man påmind, det ska kännas att man lever. Man får aldrig ha det för bra. Nä aldrig! Knaprat painkillers i hopp om hjälp, samt gått skyttetrafik till micron för att värma om min vete kudde som har hållt det mesta av värken i schakt. Små ångest över att ja inte vart i plugget idag. Men efter att ha läst lite om kaoset så kändes valet av att ha stannat hemma genast bättre. Vem fan står i kylan och huttrar i väntan på att "få" plats på en ersättningsbuss? Inte jag!

Det var en gång ett sött litet nykärt par. De hade levat tillsammans under en längre tid. Kärleken mellan de 2 syntes på mils avstånd. Sen en dag kom på att det saknades något i deras tillvaro, något behövdes för att de skulle bli en komplett familj.

Det var väl där vi började antar jag, jag tror många som lever som sambos eller som länge levat ihop förr eller senare hamnar i tankebanor kring att ta relationen till nästa nivå. Antingen skaffar man en unge, husdjur, landställe eller va det nu än må vara. Nåt som man tillsammans kan vårda och glädjas åt. Låter en dröm gå i uppfyllelse. Vi är människor, vi är skapta för att vårda. Sen finns det ju de som helt avstår från det, finns ju alla sorters folk. Men alla kan vi relatera till det, från tidig ålder blivit ompysslad av föräldrar (om man lever i ett "I-land") överföst med kärlek, materiella ting..

Vi har nu kommit så pass långt i att vår dröm ska gå i uppfyllelse, o nej. Vi ska inte ha barn. Än. Förvisso kommer vårt lilla knyte vara precis som ett barn haha, den kommer behöva närhet, kärlek, rutiner, uppmärksamhet, fostran. För att på bästa sätt bli en hund man "vill/kan" ta med sig överallt utan att folk ryggar tillbaks. Oberoende vad för slags ras man skaffar är det ett bra jobb som förare som står till grunden för hur hunden senare i livet kommer bli. Jag brukar ofta säga att hunden speglar sin ägare. Och ordspråket "sådan husse/matte sådan hund" stämmer i alla lägen (självklart finns det undantag här, som med allt!).

Och mamma sa senast idag att (hör väl till att nämna att hon sällan tagit mitt parti i form av stöd eller uppmuntran, samt att hon inte är någon hundmänniska. Oberoende vilket så kan hon ändå argumentera för sin sak, vad som kännetecknar en "bra" hund.) Och hon sa idag till mig att det är samma sak som att fostra sitt barn till att bli en god medmänniska. Lära den vad som är rätt och fel. Självklart måste man uppleva de små felen innan man kan rätta till de sa jag. Allt sker inte naturligt. Vare sig det rör ett barn eller ett djur. Känns oerhört bra att hon för en gångs skull inte ratar mig och mina levnadsval. Sånt betyder väl mycket för alla, och alla gäller även mig!

Detta hade jag nog inte hoppats på kunna hända mig, inte nu. Samt att min allergi sedan barnsben har legat som ett ont spöke i bakhuvudet. Ja, jag är villig att ta den chansen, många hävdar nog att det idioti. Man har ju läst en hel del i olika nätforum om diverse saker som rör hund, det jag förvånades mest över var den totala ignoransen mellan folket som skrev där. En hävdade att x=1 en annan att x=x same same. Men få tog också hänsyn till de olika synsetten. Jag vet att det är en risk jag utsätter mig för.

Allergitest gjordes i fredags. Herregud, man måste ju våga chansa för att vinna right?! Majoriteten av all min "födoämnes" allergi har ju växt bort. Och jag är lyckligare än Kungen över att kunna få äta gurka "som mestadels innehåller vatten, kan man vara allergiskt mot det?" Så ja, gissa om jag är glad över att ha övervägt detta? För det är ju ändå jag som kommer att sättas på prov, sambon är ju fri från allt vad gällande allergier. Hans last är väl att han både gillar marmelad & messmör! Yuk!

Sen är ju fördelen den att djur är enklare att ta sig an, ja om det inte fungerar. Och man måste göra sig av med de. Hoppas verkligen  verkligen vi slipper det, för vem vill göra sig av med sin trofasta vän? Den som alltid glatt viftar på svansen av lycka och saknad av att få se dig igen? Den som kommer och kryper ner i din famn när du känner dig nere? Den som välter ut soporna på golvet, den som gör dig skogstokig, den som gör saker du själv får skylla dig för. Hunden. Människans bästa vän! Den som måste ut på morgon, eftermiddag, kväll och kanske en natt tur för uträtta behov. Den som tuggar sönder dina strumpor. Den som nafsar dig i händerna när ni busar.

En annan sak jag kom och tänka på var det att man ofta råkar ut för av folk i sin närhet och dess åsikter. Jag är sällan den som tar något negativt. Sällan min åsikt som framförs är av den sorten, oftast är det för att hjälpa. Min fråga som jag även ställde till killen är, varför har så många så svårt att ta lärdom av andra? Varför måste de "testa" själva. Se om de överlever att gå över gatan om det är röd gubbe tex. Om allt finns svart på vitt? Varför då chansa?

Eller som jag gjorde för en vän härom natten, i helgen. Fick veta att hon hade bjussat sin hund på vindruvor. Senare på natten raketforskar jag (typ det enda jag har gjort de 3 senaste veckorna) vidare om hur det är att ha hund, vad man som hundägare bör tänka på, skyldigheter, straffbart om man inte plockar upp hundens skit mm. Hela webben flödar matnyttig info. I alla fall så ramlade jag över en pdf där de hade spaltat upp diverse saker som var olämpliga rent utav farliga för en hund att få i sig. Och va tror ni jag hittar på listan? Jo. Vindruvor! Kastade mig på telefonen och berättade detta, och hoppades på att inget allvarligt skulle hända. Hon hade själv aldrig hört talas om det. Såna saker uppskattar väl alla? Eller? Hon va oerhört tacksam för min upplysning. Sen är väl det som med allt, alla är olika känsliga. Nu spydde hunden upp allt och visar inga symptom.

Längtar!  

♥

Halkade in på ett album av den eminenta, storslagna, den bästa trance gurun enligt mig, jag talar om Tiesto the Deeyay. Det var där allt började.

Han var/är fortfarande min musikgud, även om jag nu har övergått till en mer hårdare genre. Tänkte att jag skulle dela med mig med några av hans verk. Lyssna och njut! Dessvärre har jag aldrig tagit chansen att se honom live, trots att han har besökt Svea Riket flertalet gånger. Shame on me! Men det är helt klart ett måste att pricka av från listan!