Vem blir inte glad av att tänka positiva tankar? Jag anser att varje liten surkart borde följa mitt råd.

Killen kom hem tidigare fårn jobbet igår. Helt utmattad och trött la han sig i sängen, aaw gubbe lilla! Vi hade nämligen ett möte med banken inbokat. Och som alltid när vi två är i farten, blir vi sena. Jag rusade in i duschen, fönade & plattade håret (viktigt att man ser proper ut), fick för säkerhets skull min rygg/skuldra insmord med Voltaren gel. Klär på mig, tar en macka (hade helt glömt bort att äta, händer rätt ofta numera?). Ser att klockan närmar sig efter 3. Fuck fuck fuck, inte bli sena tänkte jag. Hetsar killen att han måste försöka få tag i personen vi skulle på möte hos, meddela att vi blir sena. Guuud så pinsamt! Men ja, jag är inte förvånad längre, lika bra att sluta anstränga. Att vara sen är inte en brist på respekt för tidangivelser eller moral, man föds till det.

Mötet med banken gick mot förväntan bra, ett steg åt rätt riktning. High five! Nåja, även om inga papper skrevs så har vi ett hum om vad som gäller, någonstans måste man ju börja! Tanken var att vi efter banken skulle ha hunnit med ett besök på en djuraffär, men i och med att vi redan var sena till banken sprack tids schemat.. Istället styrde vi våran färd till de vi skulle köpa hundburen av. Buren är i så gott som nyskick, hunden säljaren hade skaffat fattade aldrig tycke för buren, samt att den ökade sin storlek fortare än de hade väntat sig. Ja man tackar! Med oss tog vi buren och satte oss i bilen.

Bara det att den stod parkerad i en nedförsbacke, med ca 10 cm mellanrum till bilen som stod framför. Bilen vägrade backa, bakhjulen de bara spann. I ren förtvivlan stod vi bägge där utan möjlighet att ens med viljekfraft kunna rucka bilen. I några hjälplösa försök att få bilen att backa, sökte vi efter en sandlåda. Fann 1 men den var tom. Hmm tänkte till och gick tillbaka till gården vi just lämnat. Aha! Där fanns 1! Det fanns inte mycket spelrum att försöka räta upp den då avståndet framför var ytterst begränsat. Vi puttade in sanden. Försökte igen, o igen. Jag gick och hämtade mera sant, bilen rörde sig inte! Mer sand, bilen va fortfarande fast i snön. Jävla snöhelvete! En sista gång gick jag och hämtade sanden, och gissa vad som hände?!

Jo en tjurkärring skulle så klart få sin gälla röst hörd. Hon gillade inte mitt påfund att jag tjuvade "föreningens sand". Vilket hon också var noga med att säga. Ingen större dispyt så men men. Jag svarade snällt tanten, som tyckte jag skulle ta sand ur en annan låda. Svarade väl nåt i stil med att den är slut, och vi sitter fast i nedförsbacken. Kärring fitta, borde kanske ha hävt ur mig det med. Folk som inte kopplar, eller har förstående borde hängas!

Kort efter mitt förra inlägg, ja senare på kvällen. Råkade jag ut för nåt riktigt otrevligt.

Tagit en paus från datorn. Eftersom att det var den som utlöste det hela. Kan inte sätta finger på vad som exakt hände. Men jag råkade väl vrida min skuldra på nåt jävla vänster, som sen resulterade i karate smärta utav dess like. Halleluja va ont jag hade! Tjöt som en stucken gris, tårana sprutade. Låt i fosterställning i sängen och kunde knappt röra mig. Fyy fan asså! Han försökte tala vett i mig om att det hade vart en bra idé att åka in till akuten. Never, jag åker inte sa jag! Vem vill sitta och vänta på att först få en plats, sen vänta på att bli undersökt, sen vänta lite till, vänta mer, vänta ännu mer på att en läkare konstarerar att lite smärtstillande och lugn och ro hjälper?! Aldrig vart med om nåt liknande innan. Stackars killen som försökte lugna mig utan större resultat. Han ringde sjukvårdsupplysningen i hopp om hjälp. Efter att ha tömt mina sista krafter på att grina kom lugnet, men smärtan den bestod. 

Försökte få i mig lite värktabletter. Låg säkert i 1 timme. Kunde inte röra mig en meter. Nästan lite läskigt! Men efter att jag hade fått i mig vätskan vart jag också pissnödig. Jaha, hur vi göra?! Efter att självmant försökt trotsa smärtan i ett försökt att ta sig upp från liggande position till sittande gav jag upp. Det gick bara inte! Då kom han på den briljanta idén att lyfta mig med sängöverkastet som jag låg på. Kände mig som en strandad val som skulle bli förflyttad tillbaka till havet. Haha! Med lite teamwork så gick det. Jag kom upp på fötterna. Med ytterst få möjligheter att röra mig fritt fick jag tänka baklänges när jag väl skulle in på toan. Normalt sätt sätter man ju sig med ändan på sitsen (i mitt fall har jag toarullen hängandes på vänster sida, och blir då en vridning med ryggen åt samma håll då jag är högerhänt) gör det man ska tar pappret och torkar sig. Bara att få av sig brallorna gjorde ont. Tänk då när de skulle på igen. Jösses Amalia! Likt en robots stela rörelser bakade jag ut från toaletten, glad över att jag tog mig dit. Tillbaka till sängen..

Killen pensla på lite illaluktande tigerbalsam. Först vart det så där härligt varmt, sen kom den ilande kalla känslan. Vetekudden kom till sin verkliga rätt nu. 30 minuter gick.. Visst fan, skulle ju åka till skolan och lämna tillbaka en bok. Hur ska det gå?! Killen erbjöd sig att åka själv. Tänkte genast: "vad gör jag om nåt händer, om det blir värre när jag är själv?!" Samlade lite kraft. Han greppade tag i överkastet och hjälpte mig upp på bena igen. Trädde på mig hans jacka, den är ju stor och gossig och inget man behöver krångla med för att få den på sig. Inte min heller, men med denna smärta gick det inte att få på min, tog det säkra före det osäkra. Bilresan gick mot förväntan bra, även om jag efter halva sträckan dit höll på att kvidera. Bet ihop. Tänkte, snart är vi hemma och jag kan få återgå till fosterställningen..

Sen säger han: Ska vi inte åka förbi apoteket och köpa lite voltaren gel? Kände genast att åh nej det orkar jag inte, ville bara hem. Bet ihop än en gång. Tänkte att snart är vi hemma. Han parkerar strax utanför apoteket, klockan var efter midnatt. Går in och kommer tillbaka. Kändes som en evighet att sitta där i väntan. Men nu var vi påväg hem. Han gör mig sällskap upp. Medan jag försökte göra mig redo för natten parkerade han bilen. La mig i sängen, helt utmattad. Fick ryggen/skuldran insmord, vetekudden värmd. Sen somnade jag. Och morgonen därpå var all smärta som bortblåst. Men än idag känner jag av det, den ligger där bakom och lurar.