Tiden liksom försvinner ut i ett svart, stort hål. Borta. Simsalabim! Puts väck!

Vaknade upp i morse och kände, att den här dagen kan ge mig nåt positivt. Mycket riktigt. Kom långt med vår rapport, idéer, tanketräd, mm. I morn ska vi utföra vår studie, genom kvantitativa forskning. Mer senare om detta när allt är klart. Kanske kan publicera lite statistik! ;) Mycket spännande, mest roligt! Svårta att inte ha kul med Ivar & Ulrika!

Dock springer ju tiden som känt lätt iväg, poff så vat klockan närmare 3! Passade även på att låna med mig en bok från bibblan. Förhoppningarna är att jag ska finna nån teori vi kan basera vårt projekt på. Lär ju finnas en uppsjö med teoretiker som avhandlat om hur människan & interaktions design samspelar! Om inte annat borde jag ha det i vagt minne, sen förra kursen! Dags att massera geni knölarna!! Nä först sova!

Härligt att det är fredag i morn. Hörde på vädret att det ska bli fint väder till helgen. Passar mig alldeles utmärkt, efter som mitt barr ska få sig en omgång! Dags att göra sig vårfräsch! Bästa av allt är att jag slutar min accne behandling om bara några dagar, och då, då, då får jag steka fett i kärringgrillen! Hellre snygg och fräsch nu, än sen! Det är ju nu jag har användning för det!

Be happy..

Chillin with pillin!

Innan jag la mig tillrätta och lät John Blund ansluta mig till drömmarnas värld slog jag på datorn en sista gång för att kolla om eventuella uppdateringar hade dykt upp.

Det sägs att det första man blir blind på är ögonen, och jag tror fan att det har hänt mig..

Fick lite sovmorgon i morse. 11.04 gick tåget. Perfekt! Right on time till plugget. Köpte lite kaffe på fiket. Kommer in, drar passer kortet. Inser att jag inte såg till någon ur min grupp. Slänger mig på luren och ringer till Ivar. Eh ja det är inställt, läraren är sjuk. Jahapp, snacka om att ha ansträngt sig helt i onödan. Så min syn bör nog kollas en extra gång haha!

Så det va bah till och vända galoschen och bege sig ner mot pendeln. Turligt nog var vädret på min sida. Kunde smutta på min kopp kaffe utan att huttra med vantar. Känslan av att våren är på ingång infinner sig i min kropp nu. Turligt nog kirrade jag lite recept på pollen medicin igår. Man får inte va dum inte! Nu när mitt fri kort snart går ut. Buhu!

Va så otroligt jävla ap seg igår. Bad killen att langa hem lite apelsiner, måste ju bli kvitt odågan som härjar i halsen. Verkar som hela landet lider med mig?

Maten stod klar och redo att förtäras. Hällde faktiskt i en skvätt rödvin, i köttfärssåsen vart riktigt mumsigt! Annars är jag inte så hypad över att ha i alkohol i maten.. Bortsätt från den man dricker.. Fick skjuts av killen till plugget. Så snällt. Lämnade tillbaka min böcker på bilblan. Sen svängde vi förbi mami en snabbis och lämnade över en film, ville inte kliva på. Tänk om hon skulle bli smittad av min närvaro? Inte värt och riskera det.

Kände mig som en överkörd grävling i bilen, helt död var jag. Trots detta åkte vi ändå och handlade lite på City Gross. Apelsiner, vindruvor och potatis. Hem. Duscha. Sova. Sömntuta.

Helt öppet, orädd, ocencurerat väljer jag fritt vad som ska skrivas här. Nu tänkte jag ta upp en mindre viktig del vi alla nångång kommer att ställas inför i livet.

Döden är på ingång..

Ringde till kära mor idag, ville kolla läget med henne. Känner att det ligger i min plikt att göra så. Att finnas där för henne. Vara den som ringer när hon själv inte är pigg på att ringa. Jag ringer dels för att stilla min oro, som så länge har bott i mig sen jag fick beskedet att hennes lott i livet inte bringade ett långt och friskt liv. Jag har i min förra blogg djupsinnigt öppnat upp mig, bjudit på hemligheter, dela med mig av tankar kring döden.

Självklart är vi alla som befinner oss i den här båten lyckliga över att hon orkat ta sig tillbaka till arbetet om än bara 25%. Jag vet att det likväl kan vända på en fem öring. Den fasan fightas jag med 24/7. Jag kan inte för nåt i världen uppskatta denna lycka mer än vad det dagliga ger. Jag lever min dag som den kommer. Lärt mig leva på nytt, lärt mig att leva i ovissheten, som också har en negativ effekt på allt. Jag får ofta sammandrabbningar i form av orkeslösa dagar/veckor då jag inget hellre vill är att sova. Slippa alla "måsten" och vardaliga bestyr. Det kan vara nog så svårt att upprätthålla den sociala kontakten. Allt kommer emot en. Man har inget val. Bara följa med strömmen. Strömmen som består av blandade känslor. Sköljer bort vett och etikett. Vardagsrytmen rubbas. Den är total. Mörk. Orättvis. Det är min vardag det.

Samtalet med mamma ledde oss in på spår jag inte riktigt har velat fejsa en. Lever med någon slags kokong över huvudet. Men samtalet tog oss dit. Jag var helt oberädd. Vart stum. När är man mogen att ta i tu med detta? Är det så kallat "fair play" av henne att implementera detta nu? Vad är det hon döljer? Nej, det finns inget att dölja. Vi som vet, vet. Hon började prata om arvet jag kommer få när hennes tid  på jorden är över. Jag godtar henne för att hon anförtror mig, ser mig. Ser mig som vuxen individ. Som står på egna ben. Att hon vänder sig till mig och öppnar upp sig. Hade detta vart för cirkus 4-5 år sedan, tiden då jag fortfarande bodde hemma. Hade det hetat nåt helt annat. Sällan vi öppnar upp oss och samspråkar. Jag vart häpen av att hon var så lojal. Kände genast hur jag växte flera meter. Är nog efter att ha smält detta, oerhört tacksam. Glad över att hon in i det sista vill mig väl.

Hon började gråta. Som den stronga dotterna jag är kunde jag inte komma på nåt annat o säga för att avleda tankarna kring hennes död.  -Tänk inte så nu! -Det ordnar sig! (Det lustiga är ju att vi bägge vet, det kommer inte ordna sig, och ändå säger man så?!) Och när fan ska hon tänka på det, om inte nu? Vad jag vet tänker man inte mycket när man är död! Tänk själv hur du hade reagerat?! Jag besitter inte nån jävla kunskap i hur man bemöter ens moder som är svårt sjuk. Det känns stundtals rejält hopplöst. Man tänker mycket. Man tänker ofta. Man tänker på allt. Hela tiden. Men det som jag tänker mest på är livet efter. HUR fan man klarar det. Ja, jag vet också att det naturliga sättet är att ens förälder åker till himlen. Men sånt gör de ju oftast när de är skrynkliga, inte nu!

På ett sätt, utan att verka morbid önskar jag att någon slet ut batteriet, tömde henne på luft. Lät lidandet vara slut. Lät allas lidande som härjar runt omkring henne få ta slut. Att hon är pigg och kry nu betyder inte i svenska termer att hon lider? Klart hon gör. En dag mindre kvar och leva är ju ett lidande på heltid, alldeles förtidigt! För denna bördan är ej lätt att bära själv. Jag har ingen "nära" att dela den med, ingen som kan avlasta mig när trycket i kammaren stiger. Visst min partner, och S är bra stödpelare, men det är ändå jag som bär det tyngsta lasset. Jag ska stå givakt 24/7.

Hon försöker bereda vägen för mig senare i livet. När hon själv inte kan medverka, inte komma med tips eller råd, eller över huvudtaget finnas där. Men vad ska jag med de där extra metrarna till när min trygghet snart rycks ifrån mig? Vem ska applodera min framgång? Det är ju trots allt ens föräldrar man vill visa sig stolt inför. Och vem ska mina barn kalla för mormor?

Torkar tårarna..

Woho! Läkarn sa bara: Du kan gå hem, vi kan inget göra, du blir inte mer sjuk än så här!

Påvägen till vårdcentralen vart jag måltavla för småglinen på dagiset. De jävlarna försökte kasta snöbollar på mig! Vad är det som är så jävla gulligt med snoriga, bajsluktande, skrikiga, äckliga, snoriga barn?! Inte mycket! Har alltid stått för att "andras" barn är det fel på, "nä det är ingens fel", a l d r i g barnens. För barn är ju bara barn, och de måste ju självklart få uppleva sina erfarenheter i vad som är rätt och fel, och därmed i tidig ålder utöva prickskytte! Ruttet! Jag hade gärna velat ge de en avhyvling, om det inte vore för min hals! Men det hade jag säkert fått äta upp av skälliga föräldrar, som inte kan råda bot på sina små miniatyrsoldater när de springer fritt i rastgårdarna under dålig uppsikt av en trött lekledare.

Läkarn blickade med läskiga ögon på mig, geggade runt i halsen med en bomulls pinne. Frågade om jag tidgare hade blivit utsatt för det? Vadå angripen i svalget? Med en pinne, nä det är inga lekar jag brukar utöva hemma. Förvarnade honom att han kunde vara lugn att ingen spya skulle komma upp för att jag hade skippat frukosten.  Väntade i 5 min på att provresultatet skulle bli klart. Nääääeeeduuuu. Säger han. Det är varken halsfluss (trots ena mandeln är betydligt större än den andra) Inte heller är det streptococker (trots prickarna i halsen). Utan du har virus. Så du kan va glad! Man tackar man tackar, vad det nu är att vara glad för?! Jag som ville knapra piller :( Istället knatade jag hem, strängt bestämd om att mula ner glina om de stod där och väntade. De hade tur och befann sig på en annan del av rastgården.

Så jag får väl kurera mig bäst jag kan här hemma, och ändå känna att det var rätt idé och stanna hemma från plugget idag..

På återseende!

Hör killens alarm sparka igång. Går in i killer mood. Nä jag är (oftast) inte o leka med på mogon kvisten, fuck morgonstund har guld i mun!

Ja, en sån skitsak kan paja mitt humör totalt! Stänger av öronen, rullar in ett varv extra i täcket. Killen hade ju ändå lämnat borgen, det är då man får passa på att breda ut sig, så det inte finna nån plats. Evul? Nääråå! Ligger på tvären, intvinnad i 2 täcken. Man skulle nog kunna anta det för att likna en korv, en tjockis korv. En tjockis i korv. En tjockiskorv?

Försökte där nån gång yttra ett pip, känner hur det fullkomligen väser ur halsen. Likt en orm. Oh no! Känner hur det rispar i halsen, känns som hela Sahara har bosatt sig i svaljet. Så ni som planerat besök till öken är välkomna! Det fick mig att besluta mig för att hålla mig hemma idag. Eller i allafall tills efter jag har besökt läkarn.

Nu var det ju ett tag sen sist jag va dålig. Ordentligt dålig. Har ju sen den 16, kännt mig hängig. Ringde vårdcentralen. Fick en tid vid 10. Sms:ar min grupp om att jag kommer utebli. Fuck, har 2 böcker som ska tillbaka till bibblan idag. Dubble fuck, första föreläsning för grafisk design kursen. Få se om jag får mirakelmedecin som ger mig superkrafter, så kanske jag orkar bege mig dit för föreläsningnen som förvisso börjar 6, och kanske lämna böckerna..

Nu lite kaffe..

Vi kom så långt som till Vällingby, närmare bestämt "Massagotti" ett fik helt i min smak. 1 up för trådlöst nätverk!

Kryddig salami med tomat och mozzarella. Nom nom! Vem vare som sa att frisk luft ökar immunförsvaret?? Joråsåatte.. Efter lyxfrukosten/fikan begav vi oss ut mot Norrtälje. Till Spillersboda. Killen skulle knalla över till ön och se till att allt var i sin ordning. Han försökte övertala mig att göra honom sällskap. Men icke! Över min döda kropp, sa jag. Aldrig att jag går över isen! Man är ju inte helt funtat i pallet om man raskar över isen! Spelade ingen roll att snöskotrar, annat folk roade sig med att gå på fryst vatten. Jag gör det bara inte!! Never. Istället roade jag mig med att glo på de infödda lantisarna som lekte Allan Ballan med deras cross.. Löjligt, men underhållande! Knäppte några vinterfina bilder. Kommit på att jag FAKTISKT gillar vintern. Men bara lite. Det ska va som det är nu. Inget slask. Ingen nederbörd. Gärna -5. Husen ska ha fått nya mjukare linjer för att snön ligger på. Ja, snön ger ett mjukare intryck. Mycket snö.

Terroriserade killen efter att jag förfrysit bägge fötterna. Tog en kopp medtaget kaffe. Satt i bilen, tjurade över att mina fötter frös. Han ringer tillbaka. Tack, äntligen kan vi bege oss! (Mest för att se att han inte hade gått genom isen. Men va hade det spelat för roll? Hade inte hoppat i för att rädda honom iaf! Sånt förnuft får man fan ha innan man går ut på isen!) Värmen påsatt på högsta temperatur. Ah. Skönt. Pinnarna blir till mjuka spagettistrån. Jag har känseln tillbaka. Lovley!

Eftersom solen fortfarande syntes på himlen tog vi en tur ut mot Gräddö. Skulle nog hävda att det är mer "Gräddigt" o bo på Vaxholm asså! Det blåste utav bara fan, (fan för mycket för att vara mig), påfrestande att kika in i sökaren, blundar med ena ögat, tittar med det andra där blåsten hade satt in sitt sikte. Några få, väldigt snabba bilder vart det.

Va ändå inte helt nöjd med dagsturen, sällan det händer, men ändå! Haha! Ville inte avsluta dagen redan? Han ringde "svärmor" vi fick så gärna komma över på fika. Mot nästa hood. Resan dit bjöd på en underhållande sol show. Solen sken med ett härligt orange/rött sken. Ljuvligt. Den brann verkligen. Fint.

Kommer dit, och det bjuds på middagsrester. Rester, varför är de alltid så underskattade? "The second chioce", när blir "maten" sämre bara för att den har vilat i kylen??

Fortfarande ingen sjukdoms symptom..

Vi rullar hemåt, tappar upp ett bad. Skruvar upp en flaska rötjut, god ost. Mm. 1 glas senare och jag kännde temperaturen stiga. Försökte hänga med i handlingen till Wallanderfilmen, men fann debatten mellan politikerna på 2.an mer underhållande. Go Reinfeldt! Va inte uppe så länge efter det.

Tröttmössa!

INGA BILDER FÅR LÄMNA DENNA BLOGG!!
Alla bilder och allt material på denna blogg är upphovsrättsskyddat.

Bilderna är tagna med Nikon D90 samt Nikon DX 18-105 mm VR objektiv

(klicka på bilden välj "next" för att komma till nästa bild "X" för att stänga ner)

Här flippade min fantasi i väg