After all.. Det känns som vi har kravlat oss över den värsta kulmen nu. Lill killen börjar bli stor, jag saknar hans rynkor, hans fumliga sätt att röra sig på.

Tre månadre har gått fort, han fyller snart hela fyra, nästa fredag. Tänk, två  månader snart sen vi fick hem vårt lilla knyte. Minns hur man med ena handen kunde lyfta upp honom när vi skulle ut, nu behöver man två! Det jag inte saknar, och det jag är otroligt stolt över (måste få ta åt mig en större del av äran) och det är hans rumsrenhet. I och med att jag har dragit det störta lasset, kanske inte det tyngsta som kvälls/natt passen sambon åkt på. Jag har vart oerhört bestämd och nogrann här hemma. Att så fort han hade ätit, lekt, sovit - burit ut honom! Och jag tror fan att det betalar igen sig nu! Inte en droppe inne på över en vecka! Men jag tänker inte ta ut segern än, först vi är i hamn helt. Men det är nog nära!

Ungefär varannan gång lyfter han på benet, har gjort det ett tag nu. Små skvätter, utvidgar sitt revir. Har tatt honom i flexit på längre prommenader. Jag älskar det. Han älskar det. Nu väntar jag bara på att han ska bli stor nog att ta med ut på längre turer, bort i skogen, träna  spårning. Så himla härligt att ha närhet till skog och natur. Det äger! Inte nog med det har jag nygligen fått fnys om att det finns ett Hundfik i stan, samt Hundöar, måste säga att storstaden har överträffat mig denna gång!

Det är en skam för mig att äga en hund som inte/sällan får vistas ute i det gröna & sköna! En hund som får strosa fritt är en lyckligare hund! Det har jag med egna ögon fått uppleva, alla som inte kan unna sin hund det bör ej ha hund!

Jag måste nog erkänna att jag saknar den första tiden trotsallt. När han var så där pyttepytte liten, alldeles ynklig när man skulle ut, kurade ihop sig och bara pep. Aaw   Tiden då han hade sina små rynkor i mungiporna, halsen, pannan (de finns ännu kvar men inte lika grova), nacken, tassarna. Ja, han va så söt i sitt extra skinn som ännu finns kvar men något reducerat. Hans pillefjong som knappt fanns, o när vi ändå berör ämnet så kan jag ju lika gärna säga att han inte hade några boller med när han kom.

Nu är han (tror han) så stor att det är läge att tuppa upp sig mot de stora hundarna. Vanligt förekommande bland små raser - JA! Vanligt förekommande för en dvärgpinscher - JA! Det är så jävkla kul och se hur hans små käftar, likt en pirayas hugger efter de andra hundarn. Många har varnat oss för att lek med större hudnar skulle vare ett problem, jag är villig att hävda motsatsen. Stora hundar är på tok för slöa, Prinsens explosivitet går att likna sig med missilers fart!

I och med att hans bästis rottis inte längre finns kvar i livet har han hittat 3 nya polare, alla killar. 2 dvärgschnauzers den ena 8 mån och heter Milton, den andra 2 år och heter Morris. De brukar vi möta då och då, och Prinsen ÄLSKAR och få busa av sig med den yngste - Milton. Åh Milton! Han e så söt, han hänger inte riktigt med i svängarna, utan viker undan i den mån han hinner. Morris brukar få gå in och avbryta sin "brosha" ta tag i hans koppel och dra inhan mot sina ägare. Aaw! Och den tredje, Charlie. Han är en gammal malteser farbror på hela 9/10 år. Haha! Han gillar INTE Prinsens inviter till lek och stoj, han orkar inte! Han läxar istället upp och säger: Nu du grabben får du allt lugna ner dig så man kan få lite lugn och ro här!

Vi har bla övat på:

* Inkallning -

    Betydligt bättre än sist, som var för 3 veckor sen. Nu när vi har flexi brukar han stanna upp och

    nosa medan vi går, och kommer i ilfart så fort vi ropar. Helt övertygad om att han skulle klara

    det galant att gå fritt, men vi ger kopplet och spårlinan någon vecka till.

* Klicker -  

     Nu måste vi låta fantasin flöda, för vardagslydnaden som sitt, ligg, stanna, vänta sitter! Har

     lagt in target övning som ett nytt moment. Där bägge framtassarna ska toucha föremålet

     (i detta fall locket till en matlåda) för att få belöning. Nygligen satt in passivitetsträning på

     komando ligg, då ska han ligga still x-antal sekunder, sen klick och belöning.

* Han ska söka ögonkontakt innan han får ett 'okej' att gå in/ut -

    Nu gör han det nästan helt utan tillsägning - verkar fått in det, och vet vad det handlar om. Där

    har vi även lagt till en ny inlärning - han ska va stilla när vi trär på selet och knipsar på

    kopplet. Inte ofta man behöver ge honom en tillsägelse, räcker att ge honom blicken så läser

    han av oss.

* Olika kommandon -

    Sitt, ligg, stå, stanna, vänta, varsågod och nej sitter som bergen! Kom här och stanna måste vi

    jobba mer på, han är ju så fruktansvärt nyfiken av allt annat! Haha! Nytt är Sök - Slänger ut en

    gobit. Säger sök, och visar med ett tydligt kroppssrpåk - för högerhanden från bröstet i en

    kvarts cirkel ut åt, håller handflatan öppen. Märker mer och mer att ju tydligare man är i sitt

    kroppsspråk, ju bättre respons får jag. Vi testade och köra samma moment ute med lina.

    Vilken kille! Aaw! Det gäller att inte kasta bort godiset så långt (så man själv tappar bort det).

    Jag gjorde som så att jag först sa SÖK! Samtidigt som jag gav han det kroppsliga tecknet, och

    när nosen väl var nere i backen kastade jag iväg en godisbit. Fäst min blick ditåt - Ja lite hjälp

    på traven måste de ha! Lotsade honom dit utan att peka, sa bara SÖK! Och visade med 

    handen.

* Nya miljöer - ett nytt block -

   Inget nytt här sen sist tror jag?

* Ensamhets träning /passivitet -

    Tror vi har haft det väldigt lättsamt med honom, och att han alltid har haft med honom i bilen

    tror jag har lett till en ökad självkänsla hos honom. Vi säger alltid - Kommer snart! Så fort vi

    lämnar honom ensam för en stund. Ska vi iväg en längre stund förser vi honom med nåt kul som

   håller hans lilla huvud aktiverat. Grisöra + aktiveringsboll = <3 Det kan hålla honom sysselsatt

    länge! Ja sen var det ju det där med att ligga stilla som inte alltid är så lätt för en minipinne!

Det är en enorm glädje att se sin valp utvecklas mentalt. Att se hans intelligens växa! Det som glädjer mig med all tid jag har lagt ner på att få in alla moment är att han är så pass motiverad (oftast med hjälp av en go bit - försöker mer och mer att avlägsna gobiten som belöning till att använda fysisk kontakt och ljusa toner). Att funkar inte inlärningen är det inte valpen som är trög - Utan du själv som har ett dåligt kroppsspråk!