9 månader sen du tog ditt sista andetag, i 3 år kämpade du tappert mot cancern. Lilla mami det går inte en dag utan att jag saknar dig! Och just idag är det din födelsedag, och jag hoppas de där uppe ställer till med ett riktigt partaj du är värd att firas! ♥

Jag och mami vid ängbybadet 2009

Den sista tiden du orkade du knappt röra på dig, äta, ville bara vila - jag gjorde allt som stod i min makt för att underlätta den sista svåra tiden för dig. Jag matade dig, jag hjälpte dig att gå på toa, duscha, klä på dig. Jag ville finnas där för dig! Jag sov över hos dig, med rädlsan i kroppen av att vakna upp och hitta dig livlös i sängen. Jag ångrar inte det en sekund. Den sista lilla tiden vi fick tillsammans är ovärderlig för mig.

Att själv möta världen, stå på egna ben - hade jag redan klarat av. Men att göra det utan att ha dig vid min sida var nåt nytt. En stor prövning lades på mina axlar. Men du vet likväl som jag att du har gett mig rätt redskap att klara mig genom livet. Det känns bara så otroligt tomt.

Mamma:

Den första tiden efter din bortgång är som en luddig dimma. Minns ytterst få saker, nåt jag får leva med, lära mig att acceptera. Det var egentligen först efter i våras när jag kom hem från USA som jag kände att jag kunde börja leva igen. Hade fått distans, fyllt på med måbra endorfiner i mina depåer. Bara det att jag aldrig någonsin kunnat tänka mig att mötas av ännu ett nederlag - R ville inte längre färdas jämte med mig, det var som ett hårt slag i ett redan trasigt ansikte. Det sved enormt. Jag visste knappt hur jag skulle ta mig genom ännu ett nederlag. Så många frågetecken, så många tankar som snurrade runt. Jag var helt förstörd än en gång.

Så många gånger som jag velat ringa till dig, berätta nyheter om jobbet, om Prinsen, om träningen, om livet, om mina resor. Om hur mycket jag skulle vilja säga hej till dig, få hemlagad mat. Få skrika och gapa. Få bli osams för vi tycker olika. Be om hjälp, tips och råd. Få ställa frågor som dyker upp. Bara få ringa för att prata, för att fråga hur du mår. Bara för att du är min mamma! Berätta om hur stor hjälp Eija, göran & Timo har vart. Hur de tagit sig an mig, hjälpt mig, stöttat mig. Du ska vara stolt över vilka fina syskon du har som hjälpt mig genom den tuffa tiden, även om de aldrig någonsin kommer kunna konkurera med dig så är de väldigt nära, och jag uppskattar det de gör till tusen - du behöver inte känna dig orolig över att jag ska tappa fästet - de har koll på mig!   Och lilla mormor segare virke får man leta efter, jag har insett att vårt släkte är envisa och tappra kämpar. Så det är nog därför jag inte halkat ner i kaninhålet.

Så mycket jag vill berätta. Juste, är påväg och ta körkort nu. Timo har hjälpt mig och köpa en bil också! Ska åka upp dit nästa vecka och köra lite. Prinsen, ja han är sig lik! Bästa av allt - han är min! Att ha honom vid min sida har hjälpt mig massor, han behöver mig. Han är världens goaste, även om han kan ha sina knäppa idéer som att bita sönder saker.. Men jag är envisare än honom. Han saknar sin mormor med!

Pluggar gör jag också, foto och visuell kommunikation samt bokföring. Hoppas du läser detta och kan känna dig stolt över att jag försöker leva vidare mitt liv utan dig. Att jag sköter mig. Kanske gör jag snedsteg, men de är sällan avsiktliga. Kanske just de är nyttiga för mig att tas på egen hand med? För att lära mig mer om livets färd?

Årsdagen närmar sig och jag vet ej hur jag kommer ta det, om jag en dag som denna är helt knäckt och tårarna slutar inte rulla ner från min kind. Försöker blicka framåt. Alltid ha nåt litet eller stort att se fram emot. Jag vill ALDRIG känna att jag ångrat nåt jag aldrig gjort. Jag älskar dig, går inte en dag utan att jag saknar dig!

Du har lärt mig att vara stark inte ge upp när det är svårt. Men vad är svårare än detta? Att på egen hand utan sin förebild, sin hjälte, sin mamma att ensam genom livet möta världen? Utan att ha någon att fråga? Du har lärt mig att alltid göra saker så gott jag kan eller ännu bättre. Att misslyckas är mänslikgt men inget du stöttat. Att vara rädd för saker är aldrig nåt du lärt mig. Den sista tiden av ditt liv fick jag lära mig att inte vara rädd för döden, men jag gillar inte tanken av den. Att höra dig svara på den frågan när du låg på ASHI kommer aldrig lämna mig. Du är den tappraste kämpen jag någonsin mött. Du var mitt allt! Nu är du mitt allt, i mina tankar.

Timmen innan du skjutsades in till avdelningen på ASHI. Du insåg att det var nära, jag kan aldrig föreställa mig den känslan du bar inom dig - att döden snart skulle knacka på din dörr!

Älskade lilla mamma, du förstår inte hur mycket jag saknar dig. Jag skulle aldrig önska min värsta fiende det du behövt gå igenom. Ej heller det vi runtomkring har fått uppleva, att helt maktlösa se på hur en frisk persons kropp förtvinas och tynar bort. På frågor som nya människor jag träffar ofta ställer - brukar inte du och din mamma göra det? Har jag svarat: -Nej jag har ingen mamma. Vet du hur förjävligt det känns? Att medge din icke existens i universum? Det är bara jag och Prinsen brukar jag svara. Sanningens ord svider. Hårt. Men minnet av dig kommer aldrig - får aldrig suddas bort! Det ska jag se till!

/ Din dotter

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den lyckliga sagan på denna portal har nu lidit mot sitt slut. Har vart trivsamt att blogga här - men nu måste hon vidare.   Till er som följer mig - fortsätt gärna med det här --> http://sarahlamberg.myshowroom.se/              ...

Kan nu presentera min nya hemsida - för er som vill kika in och kolla är adressen här. Det har tagit sin lilla tid, och än är inte allt fixat. Måste få i ordning texterna och så. Men det är en sten som lättat från min ryggsäck i alla fall. Kan nu skr...

  'To my insperation and my shining star'   En tanke som slog mig igår var att sannolikheten för att man ska träffa någon som man passar med minskar när man nöjer sig med det man har. Jag har fullt upp med mitt, träning, driva företag, ta ha...

Om 1 vecka är det dags igen. Är sjuuuukt taggad. Kan inte med ord beskriva ruset som forsar inom mig. Watch out for the bruises..   Ska snart bege mig till arbetsförnedringen och visa upp min affärsplan och budget - de har tydligen inte kunnat öp...

Har preppat mig med ett stort lass pasta på min tallrik. Letat inspiration på youtube - lite musik har ju hjälpt förrut. Let the legs burn! Går och lägger mig med tanken på The Bulgarian Split som nästan skulle kunna va nåt helt annat än va det är.. ...