Saknar dig som fan mamma! Tänk om du bara kunde komma och titta till mig så jag fick visa upp hur fint jag har fått det hemma, nya gardiner - du som jämt bytte dina - borde bli stolt om du såg vad jag ordnat här hemma! Satt upp mycket utav mina fotografier - du som aldrig trodde att jag hade talang - fått fler positiva kommentarer för min konstnärliga ådra.

Du skulle aldrig tro mig om det jag ska berätta är sant. För det första så var det dig jag ville ringa den där vinterdagen för 1 år sen och berätta att jag fått nytt jobb. Det var till jag kom när jag ville ha beröm, vägledning, tips. Ja det var så mycket mer. Men jag hade stor tillit till dina kunskaper och erfarenhet från livet. Det är bara ens mors ord som betyder nåt. Skulle aldrig ha känts äkta och komma på tanken och vända mig till någon annan. Ett substitut för dig? Nä. Finns inte. Fanns bara en som dig mamma lilla  

Jag var så glad inom mig att jag nu äntligen skulle få komma till undsättning. Få en mer dräglig rutin i vardagen. Men den världen har nu dragits bort under mina fötter likt en matta. Med alla kloka ord och saker du lärt mig känner jag trots allt (även om det var jobbigt och jag helst av allt ville prata med dig) att jag klarat mig genom ännu en stor motgång i mitt liv. Facket hjälpte mig en del, avtalade fram avgångsvederlag. Du har lärt mig att aldrig låta någon trampa på mina fötter. Aldrig vika mig. Alltid vara stark. För just så var du mot mig! Hård som sten - utåt. För många gånger var du det mot mig, din dotter - den man bör älska och värna mest om i livet. 

Så här i efterhand i sin helhet, hade jag inte velat ha det på nåt annat sätt. Jag är glad över att du har lärt mig att man inte ska binda upp sig, inte bli beroende av saker - som man ändå nångång förlorar. Ensam är stark. Så är det. Så uppfostrade du mig. Sån blev jag.

Efter allt som har vart har jag innerligt försökt jobba fram de bättre sidorna hos mig - för jag hatade att höra från andra hur lik jag var dig, att alla de sidorna jag i beskrivande form för andra kunde bli tokig på - nu också fanns inom mig. Likt en demon, nåt så omänskligt elakt och fult. Aldrig att jag ville låta den sidan av dig skymta i mig. ALDRIG. Jag vill vara just sån som jag önskar att du vore, så som jag inbillar mig att du var. Jag vill vara en älskvärd och omtyckt person för min godhet, för min snällhet och för att jag är den jag är. En kul prick. Som får folk och skratta i min närhet. En som bjuder på sig själv. En som inte tar livet på allvar. En som inte blir rosenrasande så fort nåt blir fel, nån man ska träffa inte kommer i tid, glömt något, säger något fel etc. Det fanns så mycket hat i dig, och allt hat seglade över mig likt de sju haven under hela min uppväxt. Det var ALLTID någon annans fel, mitt.

Det är vinter ute nu. Du skulle säkert ha klagat över kylan, men ändå visat din "positiva" sida med att åberopa bekräftelse för den goda gärningen du utfört "trots allt". Lite av de sidorna ser jag hos mig. "Idag lyckades jag med tvätt, diska, städa, torka golv, laga mat, bädda rent, handla, träna, sola, jobba, festa "trots dygnets 24 tim" JAG hatar mig själv när jag hör de orden sippra ur min mun. Vem är jag hävda mig vara bättre än någon annan. Det är inte fint någonstans!

Jag vill att folk ska uppfatta mig som givmild i den graden att de inte ska behöva känna sig sämre för att det lilla de kommer med inte är mätbart (bara för att jag älskar att överdriva och överösa mina närmsa med kärlek i olika former - nåt du sällan gjorde, vi hade aldrig någon intimitet, vi kramades aldrig, sa aldrig puss hej då i telefonen, sa aldrig att vi älskade varandra). Helst av allt skulle jag vilja att du upplevde mig nu, se mina framsteg - ge mig beröm! För ens mors ord är de ända viktiga. Det är de som tar längst tid att tvätta bort ur minnet..

Jag vill berätta att jag nu som arbetslös har massor av tid över till träning, och trots det är som du skulle ha sagt - oansvarig och byter från det billiga gymmet till det dyra - när jag inte har en stående inkomst. Men vet du vad! JAG GÖR SOM JAG VILL! Samt att jag får sällskap av Carro, minns du henne? Loke har blivit jättestor, han är en kul kille som för det mesta är glad. Vi ska köra några pass i veckan i mån av tid. Vet redan ditt svar och tycke till det - man ska inte göra sig beroende av andra - träningen blir lidanden. Ja du mamma lilla. Du är för all del inte glömd. Men jag skulle så gärna vilja ge dig en kram ibland. Ringa och säga hej, höra din röst.

Oh fuck this!

Nu går jag och tårkar tårarna.

Din favorit grupp - fan ta och kom tillbaka mamma!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den lyckliga sagan på denna portal har nu lidit mot sitt slut. Har vart trivsamt att blogga här - men nu måste hon vidare.   Till er som följer mig - fortsätt gärna med det här --> http://sarahlamberg.myshowroom.se/              ...

Kan nu presentera min nya hemsida - för er som vill kika in och kolla är adressen här. Det har tagit sin lilla tid, och än är inte allt fixat. Måste få i ordning texterna och så. Men det är en sten som lättat från min ryggsäck i alla fall. Kan nu skr...

  'To my insperation and my shining star'   En tanke som slog mig igår var att sannolikheten för att man ska träffa någon som man passar med minskar när man nöjer sig med det man har. Jag har fullt upp med mitt, träning, driva företag, ta ha...

Om 1 vecka är det dags igen. Är sjuuuukt taggad. Kan inte med ord beskriva ruset som forsar inom mig. Watch out for the bruises..   Ska snart bege mig till arbetsförnedringen och visa upp min affärsplan och budget - de har tydligen inte kunnat öp...

Har preppat mig med ett stort lass pasta på min tallrik. Letat inspiration på youtube - lite musik har ju hjälpt förrut. Let the legs burn! Går och lägger mig med tanken på The Bulgarian Split som nästan skulle kunna va nåt helt annat än va det är.. ...