?

Sluta upp och var så förbannat lat och samtidigt kritisera de som gör ett AKTIVT val av att vilja förändra sig! Damn it feels good to being back on track! Ni anar inte vilken lyx jag lever i just nu. JAG TRÄNAR VARJE DAG! Inte många som har den möjligheten, jag har. Men den tillfälligheten är inte långvarig. Jag vet, att så fort jag får ett nytt jobb kommer min tillvaro förändras till det sämre. Just därför är jag sjukt PEPP att bygga upp mig med rå styrka nu - för vem vet hur länge till jag har chansen att fritt kunna välja NÄR JAG VILL träna? Samt alla fördelar som kommer med att vara rökfri - och kunna mäta det på gymmet är den största medaljen jag någonsin gett mig själv. Jävla idiot man var som en gång började bli beroende av cigg. Jävligt bortkastat. Jävligt illa på så många sätt. Jag tänker inte ge den skiten mer utrymme i mitt liv, eller här mer än att det känns förjävla bra att vara fri!!

Fick frågan senast igår med en kille ja var och fikade med - hur länge har du tränat? Hmm. Var tvungen och tänka till. I grundskolan hatade jag idrott. Hade MVG i bortförklaringar för att slippa. Vilket såklart resulterde i ett IG i betyget. Efter det gick det uppåt. Hamnade på IV i 1 år - där hade vi dans 5 dagar i veckan 3 timar om dagen. Fick blodad tand och suget för dans på fritiden fortsatte 2 år in på gymnasiet. Sen pajade mina knän (fick ofta ont och problem vintertid med smärta - nåt jag får stå ut med idag när kylan knackar på dörrn). Därefter lyckades min mor tjata med mig på ett panchispass på Friskis & Svettis. Gillade det, även om jag hatade att vara yngst bland massa tanter och farbröder. Men jag släpade mig dit med mor, trots att det sög. Efter några gånger var även jag fast. Prövade på några andra pass och de föll mig mer i smaken. Det dröjde inte länge tills jag fick med mig Doriiis på nåt gästpass - sen va hon också fast. Till en början. Efter den gången lärde jag mig att ALDRIG förlita mig, eller träna med någon annan - vilket skapar beroende som man gärna fäster sig vid. På gott och ont..

Och efter studenten har det bara tuffat på. Plöjt igenom alla tänkbara större aktörer. Worldclass. Gick med dåvarande ex. Men han vart slö och inte lika hängiven. Vilket resulterade i att jag (som alltid) körde mitt egna race själv. Sen vart den anläggningen jag tillhörde uppköpta av.. Gissa! SATS! Då köpte jag upp mig till deras guldkort, kunde inte förmå mig sämre då jag både jobbade bortom staden och hade flyttat från den sidan. Och träning måste man hålla liv i annars når man inga resultat. Jag var oerhört flitig. Hade mina dagar då jag körde dubbelpass med gruppträning. Köttade på gymmet - vilket jag aldrig tyckt vart jobbigt (många tjejer som känner sig uttittade). Har jag bara min musik i öronen skiter jag i allt annat som är runt omkring. 

Men återigen. Inget varar för evigt. Jag vart arbetslös och hade av sunda förklaringar inte råd och punga ut 550:- i månaden för lyx? Att träna ska behöva vara en klassfråga är banne mig urlöjligt. Nåja. Hade träffat ännu en ny kille. Hans brf hade ett litet källargym med lite vikter och motinsband och cykel. Så dit gick jag och körde på. Är uppväxt med föräldrar och släktingar som vart fullständigt TOKIGA i träning. Visst har jag under mina yngre år ständigt undrat och ifrågasatt deras abstinens som upstod efter utebliven träning, men aldrig riktigt förstått varför.. Men nu förstår jag. Det är inte så komplicerat. Kicken det ger att ha släpat sig iväg med tung träningsväska, trött, sliten och hungrig efter jobbet, i snöstorm och evigt mörker. Återkommande kicken som hägrar inombords. Magiskt! 

Det förhållandet höll inte i sig. Men då kom min mor på den genialiska tanken - bidrog med sina små medel för att få till ett sundare liv för sin dotter. Hon köpte träningskor och viktband - ut och gå med dig sa hon! HAHA! Det var min mor i ett nötskal! Gå är ju gratis! Ännu en karl kom in i bilden. Lämpligt nog hade ett obemannat gym (med generösa öppettider 5-23)slagit upp portarna alldeles intill för en väldigt förmånlig slant. Och där har jag vart i 3 år. Kombinerat med poledance i 1.5 Man ledsnar lite efter ett tag att bara köra samma maskiner, övningar med de fåtal fria vikter (ytterst litet sortiment då det är obemannat). Men det som dragit det längsta strået nu är 2 saker - efter mitt uppehåll sen operationen är att antalet besökare har skjutit i höjden, samt att de inte har någon bastu.

Så därför föll sig valet väldigt lätt tillbaka på SATS. Har även forskat runt lite, och det visade sig att min forna krigare Doriiis har kort där. Jippie, jublade jag! Fan va göttigt! Nu kan hon och jag kötta på gymmet tillsammans, jag blir väl den som får peppa henne - då hon mest kört pass. Hehe. Kul som fan! Nästa vecka då jävlar gäller det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den lyckliga sagan på denna portal har nu lidit mot sitt slut. Har vart trivsamt att blogga här - men nu måste hon vidare.   Till er som följer mig - fortsätt gärna med det här --> http://sarahlamberg.myshowroom.se/              ...

Kan nu presentera min nya hemsida - för er som vill kika in och kolla är adressen här. Det har tagit sin lilla tid, och än är inte allt fixat. Måste få i ordning texterna och så. Men det är en sten som lättat från min ryggsäck i alla fall. Kan nu skr...

  'To my insperation and my shining star'   En tanke som slog mig igår var att sannolikheten för att man ska träffa någon som man passar med minskar när man nöjer sig med det man har. Jag har fullt upp med mitt, träning, driva företag, ta ha...

Om 1 vecka är det dags igen. Är sjuuuukt taggad. Kan inte med ord beskriva ruset som forsar inom mig. Watch out for the bruises..   Ska snart bege mig till arbetsförnedringen och visa upp min affärsplan och budget - de har tydligen inte kunnat öp...

Har preppat mig med ett stort lass pasta på min tallrik. Letat inspiration på youtube - lite musik har ju hjälpt förrut. Let the legs burn! Går och lägger mig med tanken på The Bulgarian Split som nästan skulle kunna va nåt helt annat än va det är.. ...