Vaknade upp självmant - glömde visst bort att ställa larmet. Så i full kareta och på bara 15 min var vi framme.

Jag fullkomligen hatar att försova mig, och nu till min mors begravning. Antar att tröttheten tog ut sin rätt. Kanske var det lite mammas fel också, hon ville väl jävlas lite med mig?! Satt ju uppe rätt sent.

Tvingade iväg killen till Vbyc för att köpa brännbara cd skivor. För de vi hade funkade inte att spela upp i min stereo! Suck! Tänk vilken panik vi hade, eller framför allt jag! Och när han väl kom tillbaks var jag redo för att fara. Nä, då tyckte killen att han minsann hade tid för en svängom i duschen. Ja sa det att detta för du inte förstöra för mig, du får åka som du är, bara vi åker och det är nu! Med många fäktningar hit och dit om hurvida en dusch var tvunget att hinnas med eller ej, så gav han sig tillslut. Men då hade vi säkert slösat 10 min!

Mitt humör var verkligen på topp! Plus att vi skulle ju ha hunnit med att hämta ut smörgåstårtorna - som fanns i Fruängen. En hel galax bort!

Fick styra om hela min dagsplanering där på morgonkvisten med sömnen kvar i ögat. I ren panik ringer jag till S. Hon och hennes mamma fick ta en lätt avstickare och hämta ut smörgås tårtorna. En uns av lättnat svepte förbi.

In med jycken i bilen. Plattan i botten. 15 minuter senare befann vi oss utan för t-banestationen Skogskyrkogården. Väntade in mammas väninnan som kom med tåget. Väl framme vid kapellet så möttes jag av begravnings entrepenaden samt Doriiis och S. Kastade mig i famen och tårarna släppte. Kliver in i kapellet. Ser kistan som ligger på ett stenblock. Tankarna susade friskt förbi. Hämtar kraft i S's famn för att orka stapla mig till min sittplats. Alla var redan på plats.

Cermonin kunde nu börja. I och med att jag hade fått vara delaktig i hela förloppet kunde jag med lättnad koppla bort det som sades om mamma. Jag kunde ju talet innan och utantill. Satt där på min plats. Kroppen var som en tung sten genom hela begravningen. Killen satt till vänster om mig, och S till höger. Jag ville ha de så. De höll bägge i mina händer.

Det tyngsta var nog när offecianten läste upp min dikt som jag skrev

Mamma du har lämat mig

men jag vet att du finns här

inte bara som en stjärna på himlen

utan i mina tankar

jag kommer aldrig sluta sakna dig

men jag vet att jag närsom helst

kan vända mig till dig för att få svar på mina frågor

även om jag inte kan se eller höra dig då finns du inom mig

jag tänder mitt ljus för dig varje dag

den lågan symboliserar dig

så om du någon gång skulle titta förbi

så vet du att om ljuset är tänt i fönstret är det för dig

Älskade lilla mamma, du är saknad du var mitt allt!

Samt när jag skulle gå upp och ta ett sista farväl vid kistan.Jag gjorde det, men det var oerhört tungt. Alla minnesbilder från när man vart liten rullade likt en serie strip i 180! Alla våra gemensamma minnen från bardomen, våra resor, till vilken ålder mamma slutade följa mig till skolan, det året jag fick äran att ansvara för hela studiebidraget, eller den gången vårt bråk gick överstyr. Ja, minnen finns det gott om, dåliga liksom bra. Och det är väl tur att man trots de mindre trevliga bilderna utav henne vägs upp av de goda, eller så har jag bara förträngt de..

Efter att cerminin var klar tog Doriiis och S hand om nycklarna - för att åka till mammas lägenhet i förväg för att förbereda fikat till gästerna. Själv satt jag kvar en längre stund, väntade på att alla skulle avlägsna från kapellet. Tog ännu ett sista farväl. Var ändock i såpass gott skicka att jag klarade av att fyra av några kort med kamera. Ville ju få några minnesvärda bilder att klä mitt framtida album. Visa barn, barnbarnen.. Ja du vet. Sånt bör man ha i åtanke. Eller det har jag.

Fikat hemma vart otroligt lyckat. Folket som var där var bla då S med  man och barn, S's mamma, Doriiis, killen, mormor, mobror, moster + hennes man, mina 2 kusiner Simon & Jessica. Och smörgåstårtorna vart uppskattade. Även kakan som jag hade gjort.

Sen när alla hade gott och vi hade städat iordning allt åkte vi hem. Helt utslagen somnade jag i soffan vid 20.00 Vaknade vid 00.00 Gick upp borstade tänderna och la mig i sängen för att sova vidare. Vaknade vid 9 nästa dag.

Heeeelt emotionellt utmattad. Men det känns ännu mer som en befrielse, en otrolig lättnad att ha detta bakom sig.