Insjuknade snabbt igen förra veckan. Inte för att jag hade speciellt mycket tid över att vara sjuk. Måste göra det å det å det å det.. So on and so on..

Onsdagen var jag som sagt hemma. Var tvungen att hitta kraft för att pallra mig iväg till IKEA. Behövde ju kirra en toa sits - den hos mamma var ju som sagt spårlöst försvunnen. Det vart en del annat också, lite foto ramar, förvarings lådor, en fårskinnsfäll till Prinsen. Only the best for the best. Sen om den är äkta eller inte skiter jag i. Det är mysigt och gosa in fossingarna när man kliver upp om mornarna.

Hade gärna fått sova nån timme extra under torsdagen. Men icke! Hade bestämt träff med S utanför mammas lägenhet, som kommit upp för mammas begravning. Vi skulle gå igenom mammas kläder. Hon fick ta det som passade, och resten som jag inte kunde ha måste jag ändå kasta. Bättre de används än slängs.

Efter att vi var klara där drog jag och killen iväg till Skärholmen för att framkalla fotona jag tog på dopet, för att sen göra ett minnes album – som var min och killens present till deras lille pojke Jack. Är otroligt nöjd med bilderna. Det tog lite längre tid än väntat – även om 1 timmes framkallning är fort enligt min mening. Men vi var inte hemma först vid fem-sex tiden. Vi bjöd S och M på tacos, en lyckad succé. När maten hade fyllt tomrummet i magsäcken ställde jag och S till med bakning. Skulle ju göra en morotskaka till begravningsfikat. Hon lurade mig att ha i brunt farinsocker, trodde det skulle sabba hela kakan!

Vart att man kom i säng sent. För jag fungerar lite som så – har jag nåt jag måste bli klar med – då sitter jag till att jag är HELT klar. Så jag satt med fotona, klipp & klistra in de i fotoalbumet. Ja, det tog sin lilla tid. Och det resulterade väl i att jag (vi bäggge) försov oss!

Tolv dagar inne på det nya året. Jag lever fortfarande i nåt slags vakuum. Tänker jag efter och blickar bakåt så känns det som att allt hände igår. Min fokus lampa får inget fäste.

Vart var vi? Julen.. Nä.. Juste. Dagarna mellan julen och nyårsafton.. Nä inte det heller.. Jo nu minns jag! Det var ju nyårsafton. Hade allt klappat och klart som det så fint heter. Biljett till festen, kläder, drickat. Ja allt. Men! Självklart kände min kropp för att bli sjuk då. Jaja, inte mycket att göra åt saken. Vi ringde och hörde med stället där jag köpte biljetterna om möjligheten fanns att lämna tillbaka de. Det var ändå 600 spänn! Till min stora förvåning så gick det, fick hela summan åter. Happy!

Vi käkade gott (som alltid annars). Det blev hemmagjord skagenröra i crustader, toast med chevre, oxfilé, bea, potatiskroketter och en god sallad. Efterrätt bestod i godis i soffan för killen och te för mig. Tvärdäckade i soffan, säkerligen matkoma kombinerat med den ringande förkylningen som var på ingång. Killen fick skaka liv i mig ca.10 min i tolv. Enligt honom själv får man inte sova bort tolvslaget. Tack vare hans insatts kunde jag heller inte finna ro och somna.

Annars då? Bilen går bra? I mitt fall jobbet.. Med några få och ynka dagars upplärning sitter jag numera själv och är rätt så självgående. Imponerande. Kände redan första dagen här att det kliade i fingrarna och jag var hungrig på att komma till undsättning. Imponerande är också att min fantastiska förmåga att minnas det jag lärt mig, som i normala fall brukar trilla bort i glömska. Det som jag alltid har sagt – man måste lära sig av sina misstag. En penna och ett kollegieblock senare sitter jag här likt en kran med rinnande vatten.

Solklart!