Hur vore livet utan motgångar? Vem säger att livet ska vara lätt och leva? Och varför är för många utav oss rädda och väljer att rygga tillbaka när någonting är svårt?

Min värld är rätt så upp och ner just nu, inte mycket som står rätt till. Vilket inget har gjort sen mamma gick bort. Syftet med min välförtjänta resa var många. Och alla de är uppnåda. Men alla fick inte chansen att fogas samman med livet på hemmaplan. Oh lord! Hade sån underbar känsla när vi lämnade Miami. En otrolig hemlängtan till det som jag trodde väntade mig - min lilla familj. Få laga hemma gjord mat, kolla på tv och ligga i soffan och äta mina favorit kakor med mjölk! Ja, allt sånt som hör till vardagen längtade jag efter.

Den första veckan höll sig kontakten god mellan oss. Visst det var tufft och sitta på andra sidan atlanten och med 6 tim tidsskillnad. Försöka "spela" som att allt var ok, vilket det verkligen inte var. Tror det var lika jobbigt för oss bägge. Jag där nere, där sol och värme hägrade. Han där hemma. Men han fanns ändå där i mina tankar.

Jag ångrar på nåt sätt inte min resa, den har givit mig orföglömliga och berikande erfarenheter om mig själv. Och jag känner att jag är på rätt köl igen i livet. Livslusten börjar ta form. Ögonen är nu mer vakna än stängda. Men otroligt ledsamt när ens partner man förlitat sig på i vått och tort väljer att gå en annan väg än den jag trodde vi skulle färdas tillsammans på. Jag började till och med  bekanta mig med tanken på att ha en bulle i ugnen! Men man äger ingen annan människa, jag måste bibehålla fokus på mig själv, unna mig saker som jag mår bra av.  Och livet kan ha plötsliga vändningar, jag vet. Vem vet kanske blir ännu en resa över bräddgraderna? New Zeeland har vart ett dröm mål sedan barnsben.

Vill ödet att det är så här det ska vara, ja då är det så. Men jag är ändå hoppfull. Det vi har är nåt unikt, och någonting fint som är alldeles för mycket värt att kastas bort. Förstår om den senaste tiden har vart kaotisk och kan ha förorsakat detta. Och livet är en prövning. Jag tänker alltid att det som inte dödar gör en starkare, och med egen erfarenhet vet jag att det är just så. Nu måste jag finna min inre styrka att orka med att ha förlorat "en höger" arm. Övertygad om att jag klarar det, har ju vart i den sitsen förrut, men då har visoinen hetat annat och inte mannen i mitt liv som den gjorde nu.

Ingenting varar förevigt, men jag var övertygad om att vår kärlek skulle göra det!

En dag i taget.

"Glöm dina bekymmer i morgon kommer nya"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den lyckliga sagan på denna portal har nu lidit mot sitt slut. Har vart trivsamt att blogga här - men nu måste hon vidare.   Till er som följer mig - fortsätt gärna med det här --> http://sarahlamberg.myshowroom.se/              ...

Kan nu presentera min nya hemsida - för er som vill kika in och kolla är adressen här. Det har tagit sin lilla tid, och än är inte allt fixat. Måste få i ordning texterna och så. Men det är en sten som lättat från min ryggsäck i alla fall. Kan nu skr...

  'To my insperation and my shining star'   En tanke som slog mig igår var att sannolikheten för att man ska träffa någon som man passar med minskar när man nöjer sig med det man har. Jag har fullt upp med mitt, träning, driva företag, ta ha...

Om 1 vecka är det dags igen. Är sjuuuukt taggad. Kan inte med ord beskriva ruset som forsar inom mig. Watch out for the bruises..   Ska snart bege mig till arbetsförnedringen och visa upp min affärsplan och budget - de har tydligen inte kunnat öp...

Har preppat mig med ett stort lass pasta på min tallrik. Letat inspiration på youtube - lite musik har ju hjälpt förrut. Let the legs burn! Går och lägger mig med tanken på The Bulgarian Split som nästan skulle kunna va nåt helt annat än va det är.. ...