Sittandes hemma. Mysfaktorn är hög. Ljusen gör stämningen. Toner som denna ljuder ur högtalarna och glaset är halvtomt. Bölar. SAKNAR DIG MAMMA!

Ibland måste jag bara låta dagar som dessa få komma och skölja över mig. Med floder av tårar. För att repa mig och orka resa mig upp ur diket. Tror aldrig att jag kommer förstå. Fastän det gått lite mer än 1 år kommer såret aldrig att läka. Obeskrivligt vilket tomrum hon har lämnat efter sig. Kommer aldrig kunna fylla hennes plats med nåt nytt substitut. Choklad och överförfriskade blöta utekvällar med lösnummer är bara en kortvarig flykt från det verkliga livet jag måste rehabilitera mig från. Jag har nog kommit en bra jävla bit på vägen. Men det är som att det som finns inom mig aldrig tar slut. Finns inget slut. Dock är jag mästarens mästare på att lägga locket på. Låta min omgivning tro att allt är bra. För det är det väl? Någerlunda om man får tro det man ser. För på utsidan skulle man aldrig kunna ana att denna unga mö som sprudlar av glädje och full av liv bär på en sån stor sorg?

Ensam är stark sägs det. Men till vilken nytta? Jag drömmer allt mer sällan om dig. Även om jag i det vakna livet önskar att vi möttes någon mer gång. Svårt och beskriva den känslan. Men att vakna upp ur en dröm kan både verka sklönt likväl som det kan kännas bitterljuvt och behöva inse att allt bara var just en dröm..

1 april. Firar snart "1 år som singel" woho. Tror det kommer bli många fler år. Finns för få goda män där ute. Och det är en hård verklighet som vi lever i blir det allt svårare att kunna mäta sig med andra. Få det man inte kan få. Ett moment 22. Nåväl, det går ingen nöd på mig. Har bara svårt och få ihop vardagen som den är med fritid. Vänner hamnar i skymundan. Träning är numera prio 1. Funderar helt ärligt på att ge upp den förädlade drycken och bli nunna på köpet. Livet är inte så mycket vackrare än de dyraste bubblorna fyllda med luft.

Ibland önskar jag att du var ett samtal bort. Nån man kunde ringa för att säga "hallå". Älskade lilla mamma jag saknar dig så! Så sjukt att du är borta. Än idag, så känns det alltid som igår. 

Tiden går fort om man har roligt sägs det. Och det är just vad jag försöker ha. Men man kan inte alltid ha kul jämt. Humöret kan inte alltid vara på topp. Man kan inte alltid känna sig fit for fight och ta livet med storm. Idag är jag vek. Borde ha tagit mig till gymmet. Men det fanns ingen lust i mig efter idag. Blickar framåt. Tänker att i morgon är det en ny dag. Ny vecka. Nya möjligheter. Saknar och få äta söndagsmiddagar hos dig. Saknar att få åka ut till dig med Prinsen - som du i smyg matade fastän du inte fick.

Jag saknar att inte ha en mamma.

Jag saknar dig, min mamma.