Vaknade i tid för en gångs skull i morse. Jäkta iväg hem till mamma, dumpa Prinsen och sen vidare till kuratorn.

Kuratorn berättade att när sjukvårdsteamet hade vart här i morse hade mamma bett om att få bli inlagd då hon inte känner att hon orkar vara kvar hemma. Lika bra tänkte jag, vad är det för mening då att va hemma när man knappt har kraft att resa sig?

Mötet var väl skönt och ha, vi gick igenom lite kort om livshistorian etc. Bokat in en ny tid för nytt möte nästa tisdag. Oavsett om mamma finns kvar i livet eller inte.

Hon är genomträngande gul i huden, kraften att förflytta sig existerar inte längre. Hon ligger mest och sover. Ibland väser hon ur sig nåt ur nattmössan, ja hon har gått in i sin lilla bubbla nu. Och skönt är det för mig att veta att det finns folk omkring henne som håller koll 24/7 nu. Istället för att jag ska hålla på och bära och lyfta henne de gånger hon behöver det när hemtjänsten eller dylikt inte finns här.

Har vart ute med Prinsen en sista runda nu. Inväntar att sjuktransporten ska komma och hämta oss. Medan jag sitter här sitter Prinsen nedanför mamma och gnyr, han förstår vad som komma skall, och han vaktar henne till tusen. Han morrar och skäller på alla okända som kommer hit - för att han vaktar mamma! Ingen ska få röra hans mormor! När vi ska gå ut på promenad vägrar han att gå ner för trapporna, ungefär som att han inte vill lämna mamma ur siktet. Aaw lilla korven!   

Känner mig orekslös innombords, att klockan är två bekommer mig inte trots att magen skriker efter mat. Oj hoppsan, här har man visst "glömt" bort och äta igen. Lite juice. Det är allt.

Har helt sollat bort de gågna dagarna och helt glömt bort att få ner vad jag har gjort här. Kanske finns det nån som förstår nu när allt är en ända smörja!

I måndags var det besök på tinnitus enheten på Söder. Kändes som att alla vi som befann oss där var speciellt utvlada till nån konstig reality serie. Den ena efter den andra fick vi efter avlutat info möte träffa en specialist (för de som kände att de ville). Självklart ville jag det. Då jag vill få bukt på detta tjut! Sen om det försvinner eller ej det skiter jag i, det viktigaste för mig är att komma i ordning med mina sov rutiner. Köpte valerina forte, men jag vette tusan om de hjälper mig så mkt? Jag somnar inte knall fall av de, och under tiden de verkar klarar jag av att hålla mig vaken och tänka på annat. Tankar kring mamma som i sin tur gör mig mer speedad och får ännu svårare att komma till ro. Ett big fakkin moment 22!

I tisdags hade jag ännu ett möte med min jobb coach. Hon är en sann inspirationskälla i mitt liv. Kände direkt efter första gången att kemin klickade. Denna gång handlade mötet mycket om egen företagare, då jag är lite inne på att starta eget. Så vi bestämde att till nästa gång skulle jag ta med lite frågor om de, så ängnar vi den stunden till att reda ut vissa begrepp osv. Fick även en bok med mig, har ögnat igenom lite, och av det jag läst känns det bara så rätt att det är det här jag ska göra!