Söndag i dag, julen är förbi. Inte många dagar kvar på detta år. Julen har för mig under det senaste deceniet inte vart speciellt betydelsefull. Så för mig är det aldrig någon stress eller oro över vad som ska hinnas med och fixa. Det är en rätt så vanlig dag.

I och med att mamma gick bort så vart det en del ändrade planer. Jag var tvungen att ta mig själv i första hand och låta mig omges av det som var bäst för mig. Med det sagt så blev det också en väldigt annorlunda julafton för mig. Planen var ju att svänga förbi mamma och göra henne lite sällskap och sen vidare till "svärmor". Men kände att jag endast orkade med att vara med mina egna. Dvs hos min moster.

Visserligen har vi spenderat några jular ihop moster, kusinerna, mamma och jag. Men då var vi små också. Nu har det säkert gått 2 år sen jag träffade Simon, säkert 3-4 år sen jag träffade Jessica. Så lite udda kändes det att se de igen. Fick till och med klappar från de. Helt oväntat. Och det är just sånt jag tycker blir så fel med julen, jag hade ju inte med nåt till de.. Men men.. Det vart en lång sittning vid bordet och massa god mat. Har inte orkat styra upp nåt sånt hemma heller. Så jag unnade mig 2 vändor. Favoriten som håller måttet i alla lägen är ändå julskinkan, kanske köttbullar och rödbets salladen..

Vart kvar till kvällen. Sen skjutsade vi S & J dit S bor. För att Prinsen skulle få hälsa på deras hund, en amstaff/pitbull kille. Kenzo. Så jävla fin asså! Den dagen vi bor större vill jag ha ett helt harem av hundar. Och speciellt en som Kenzo! En begiefärgad. De är så otroligt vackra! Dock var inte Prinsen på humör och skällde ut Kenzo efter noter. Vi sa hej då och rullade iväg.

Har ju tagit på mig att vara kattvakt också. Rebecca är bortrest och frågade mig om jag kunde ställa upp. Självklart kunde jag det. Så vi for dit och jag gav de färskt vatten och lite kel.

Igår var det 3 veckor sen mamma somnade in. Det har nog vart de mest händelserika veckorna i mitt liv, ever!

Som jag sagt till alla runt omkring mig, att det har vart bra att jag inte haft ett jobb under allt elände. Hade aldrig funkat. Utan jag har kunnat hänge mig fullt ut åt att finnas där för mamma, in i det sista. Samt ta reda på allt som kommer i efterhand. Allt praktisk. Ringa runt till diverse bolag och säga upp abonnemang, avsluta prenumerationer etc. Ett nödvändigt ont. Tror det var Rebecca som sa att hon aldrig hade pallat beta runt i allt detta? Men va fan, det måste ju göras, om inte jag gör det vem gör det då? Det är lite så jag måste tänka. Med det sagt så har det också vart en önskan från min sida. Att allt ska gå fort. Vill inte att det ska bli en utdragen process.

Och det i sig är ju också en del i sorgarbetet. Att man har saker för sig. Varenda jävla dag. Det har vart otroligt skönt. Veta att nästa dag är det nåt som händer. Kanske finns det en gnutta rädlsa i att inte våga låta sig falla ner ett steg? Strunt samman, det har vart en bra metod för mig. Att ha ben koll på vad som händer. Är ju ett kontroll freak i botten så..

För att bara nämna några saker som tagit upp min tid:

Inbokad tid till vårdcentralen -

syfte: Hitta ett sleeping pill som funkar! I och med att tjutet i örat tar kål på mig! Samt ångesten som hägrar.

Besök hos audionomen -

syfte: Pröva ut en hörsel & brus apparat! Gammal i förtid? Nä, men alla åkommor jag råkat ut för kan alla härledas till allt som har rört mamma, den inre och psykologiska stressen. Samt att det kan göra tinnitusen mildare.

Träffat begravningsbyrån -

syfte: Fastslå våra bestämmelser. Nu är tid, dag och plats bokat! Hade väl önskat å få det innan jul, men nu blire den 7 januari istället.. 1 vecka innan min födelsedag.. Nåja..

Träffat kuratorn -

syfte: Lätta på trycket, vad annars?

Träffat Rebecca och hennes mamma -

syfte: En mindre formell arbetsintervju på Vapiano! Ja, vinden kan tydligen vända, även för mig! Skönt att ha en paus från vardagen.

Utställning Stora Hund Sthlm i Älvsjö -

syfte: Vinna hela skiten? Nä, inte riktigt.. Men kul hade vi, och Prinsen skötte sig extraordinärt bra! Kul och träffa uppfödaren.

Sen har vi vart förbi mammas lägenhet x-atal ggr och kollat igenom posten, samt plockat i ordning en del saker. Man får ta allt lite pö om pö. Jag har inte ork att ta tag i allt på en gång..

1337

1337

1337

1337

1337

1337

1337

Talet 1337 förföljer mig, precis som i filmen med Jim Carrey. Im going nuts or what? Killen skojade lite lätt med mig och sa att jag håller på att förvandlas och bli som honom! Hell no!

I tid och otid dyker talet upp. Vill ju inte tro det själv, men nåt jävla samband måste det väl ändå ha? Hur stor är sannolikheten att klockan visar 13.37 flera dagar irad, och att jag lyckats pricka in det exakta klockslaget?

Vem vill mig nåt?