Snart lider denna saga mot sitt bittra slut. Det lär nog falla en och annan tår. Fy bubblan va början på året har fått sig en rivstart ur positiv bemärkelse.

Ingen nämnd ingen glömd. Kommer sakna alla lika mycket. Mest sammanhållningen som den bästa grupp vi är har skapat. Så jävla häftigt och se och va med om hur den utvecklas. Minns första dagarna. Alla lika nervösa och och fyllda av hopp och förväntan. Smått tissel och tassel. Men ganska snabbt lät läraren oss bli tjenis med bänkgrannarna. Ytterst viktigt, med tanken på den typ av jobb jag snart är lärd nog att kunna utföra.

Jag kan inte likna detta med nåt annat jag vart med om. Jo kanske, måste vart året jag tog igen efter grundskolan innan gymnasiet. Där jag hittade min älskade S, vi som förövrigt firade 10års jubeleum förra sommarn. Hur jävla awesome är inte sånt? Att man har ett fåtal rejält goa vänner - som man stöter och blöter med? I vått och torrt. Jag älskar alla mina vänner villkorslöst. Jag har med tiden lärt mig leva med deras birster, precis som det lärt sig ta mina. Det är bara då, endast då man kan odla en fin och lång vänskap som står pall när stormen blåser som hårdast. 

Jag kan bara det senaste året räkna upp händelser som jag är mina vänner evigt tacksamma över. 

Doriiis som hjälpe mig att få hem saker från Ikea för närmare 30papp förra våren efter att exet flyttat, och tog med sig sina prylar. Som ringde och väckte mig när jag skulle upp 03.00 och iväg till min op - som jag försov mig från första gången. Som kom och hämtade mig och körde hem mig. Som lät mig komma och sova hos henne när jag och exet hade gjort slut. Hon är en sann vän, någon man alltid kan lita på. Någon som alltid ställer upp när det väl gäller. Vi firar 10år iår haha!

S är min inre byggsten. Lät mig bo hos henne när det var tjaff mellan mamma och mig när jag bodde hemma. Hon har verbalt funnits med under mammas sista tid i livet, alltid tagit sig tid när jag har behövt det. Som kom upp och hit för att vara med på mammas begravning. Som fixade så att smörgåstårtan kom på plats - för att jag försov mig (ser ni ett mönster här? - de finns där för mig när jag ställt till det - utan att döma.) Som fixade så att Prinsen kunde va hos hennes mormor under de första dagarna efter min op. Hon får ner mig på jorden, talar vett i mig när jag skenar iväg i tankarna. Kommer med goda råd i livets svåra val. Hon är min trygghet, min syster jag aldrig haft. Vi behöver inte höras varje dag, ibland bara för att höra varandras röst.

Reb. Ja, min älskade själsfränd. Min bättre snygga hälft. Mitt hjärta. Men också min största rival och konkurrent. Jag ser upp till hennes bedrift, drivet hon har att ta sig framåt i livet. Hon har åtskilliga gånger ställt upp och bejbisuttit Prinsen när jag vart på poledance, konsultation etc. Hon kom och bodde hos mig efter op  och servade mig med god mat, mys i soffan med Ben Jerry och Sex and the City. Hon som finns här 24/7 när man verkligen behöver det. Bodde hos henne några dagar efter att det tog slut med exet - tills han flyttade ut. Jag känner mig alltid hemma hos henne. Älskar våra bajscigg samtal. Mitt spagettistrå!

Henri, min bror jag aldrig fick. Lite udda. Väldigt egen. Snäll och hjälpsam. Ställer alltid upp när det väl gäller. Han kom och höll mig sällskap när jag skulle hem och byta kläder - med risk för att hamna i ordlag med exet då när det hade tagit slut. Han stöttar och hjälper till så gott han kan, senast nu var det han som åkte från ena sidan stan hit för att ta ut min skatt på prommenad. Vi kan verkligen tjivas och slåss och bli förbannade på varandra som små barn. Ingen vill ge sig. 

Jag älskar ingen mer än någon annan. De har alla olika kvalitéer som tillsammans blir en komplett färgpalett jag kan skapa min tavla med. Det är ju ingen hemlighet att vänner finns till för att hjälpa, men inte enbart. De finns där hela tiden, när det går bra när det går dåligt.

Sen mamma trillade av pinnen har jag försökt bli bättre på att uppskatta det de gör för mig, att deras handling är mer värt än allt guld i världen. Jag vill hela tiden gottgöra de, visa min uppskattning, finnas där för de när de behöver mig. Få de att känna - att även de kan komma till mig bra som dåligt.

Sen har det givietvis tillkommit några goingar, men jag skulle nog inte vilja kalla de för 1337 haha! Men absolut hör de till kategorin favoriter. Där har vi bla David med Co. Enormt goa killar, känns lite som de också är mina brosor jag kan retas med, få råd av då de är några år äldre och besitter kunskap inom områden mina brister. Min/mina kära grannar - men där har det nästan uteslutit handlat om passning av fyrbentingen. Men som för mig är av oerhörd vikt. Jag är de evigt tacksamma! - Med risk för att låta som ett värvningsbrev till någon sekt..

Tycker det är JÄTTEVIKTIGT att lyfta fram sina vänner - få de att skina lite extra. Låt de höra hur bra du tycker att de är! Ge de konstruktiv feedback på saker de kan bli bättre på. Undvik termer med negativ klang. (Nu kände jag att det blev väldigt mycket hänvisning till dagens lektion i kommunikation - men det är ett senare kapitel). Det jag ville komma fram till var att utan de hade jag aldrig vart där jag är idag. Tack som fan för att ni står ut med mig och mina brister, att jag mer än oftast är sen när vi ska ses.  

Förstår inte det här med att många tycker man ska bli bästis med sin partner - jag är HELT emot sånt trams. Ok, fine att man delar kroppsvätskor av olika slag, klämmer finnar och fiser i varandras närhet - eller där går fan min gräns asså. Ni förstår vad jag menar. Bor man dessutom ihop - ja då får man liksom ta hela paket och inte bara det fina som ligger i. Och jag tycker sånt dödar en relation. Man tappar lusten att göra sig snygg och fräsch - för man har sitt på det torra. Man vet att den man går till sängs med finns inom hemmets väggar. Finns massor med saker som mina vänner vet - som jag definitivt aldrig skulle delge min partner. ALDRIG. Och jag skulle önska detsamma utav min. Självklart ska man ju vara ärlig och berätta om frågor ställs. Man går ner sig och struntar bry sig om sig själv, sexlivet dör ut, smågnabb blir till bråk som blir till en större kris, det tar slut och ensam blir man kvar - undrandes över varför man blev kvar där själv "igen".

Kärlek till er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den lyckliga sagan på denna portal har nu lidit mot sitt slut. Har vart trivsamt att blogga här - men nu måste hon vidare.   Till er som följer mig - fortsätt gärna med det här --> http://sarahlamberg.myshowroom.se/              ...

Kan nu presentera min nya hemsida - för er som vill kika in och kolla är adressen här. Det har tagit sin lilla tid, och än är inte allt fixat. Måste få i ordning texterna och så. Men det är en sten som lättat från min ryggsäck i alla fall. Kan nu skr...

  'To my insperation and my shining star'   En tanke som slog mig igår var att sannolikheten för att man ska träffa någon som man passar med minskar när man nöjer sig med det man har. Jag har fullt upp med mitt, träning, driva företag, ta ha...

Om 1 vecka är det dags igen. Är sjuuuukt taggad. Kan inte med ord beskriva ruset som forsar inom mig. Watch out for the bruises..   Ska snart bege mig till arbetsförnedringen och visa upp min affärsplan och budget - de har tydligen inte kunnat öp...

Har preppat mig med ett stort lass pasta på min tallrik. Letat inspiration på youtube - lite musik har ju hjälpt förrut. Let the legs burn! Går och lägger mig med tanken på The Bulgarian Split som nästan skulle kunna va nåt helt annat än va det är.. ...