Vad mer peppande är det ställa sig på vågen och se att kilon rasar bort! På mindre än 1 vecka har jag lyckats göra mig av med 2kg! Mäktigt!

En bra sammasatt kost + kontinuitet = motivations höjare! Dvs de där kolosalt tidiga mornarna på gymmet känns inte som bortkastad tid med tanken på vad jag får tillbaka! Livet är fantastiskt! Jag var jävligt säker på att jag skulle segga ihop på vägen. Men har mitt personlighets drag som jag litar till fullo på. Nu ser jag målet i siktet, och det är nära nu! Jag ska innan mars månad är slut vara nere på 55 kg! Så är det bara! Sen kan jag ta tag i reserande kilon som är kvar till 52 när jag kommer hem. För antagligen kommer min övervikt inte bara spegla sig i mitt bagage från semestern utan kanske nåt extra kilo för mycket på vågen. Men vi får se.

Ett bra och flitigt användt uttryck: Vill man så kan man! Å det är banne mig sant! Startade min nedräkning med shape up appen till iphonen, i slutet av januari med en vikt på 67 kg. Vilket är lite missvisande i sig, då jag vet att jag under början på hösten vägde 75 kg. Inte så kul. Dock måste jag utgå från start datumet då den är relevant för min viktminskning. Men kul är det att från den 27 januari har jag i dagsläget lyckats gå ner 4,8kg! Det är ju lysande! Det blir ungefär 1,2 kg i veckan! Det är inte illa! Dvs att det bara behövs 2 månadre till för att nå min målvikt på 52kg!

Allt handlar om de tre "P:na" Precision, Planering och Prioritering

För att lyckas ro ihamn båten måste du ha Precision när du lägger till vid bryggan

För att lyckas med det behöver du igod tid göra klart din Planering

Och..

För att inte känna dig misslyckad över ett nederlag måste du Prioritera saker som kommer i din väg, utan att sätta upp en massa förbud. De vet vi alla att de tjänar ingenting till förutom att den tar kol på samvetet när man väl sitter med skägget i brevlådan. Och de i sin tur medför att personer med svag motivation finner ingen mening att fortsätta att ta sig fram för att närma sig sitt mål då de känner för stor skam att de lika gärna kan fortsätta med sina olater. Dessa typer måste ge efter åt sig själva mer, just för att mjuka upp ljinjen mellan det vita, det goda och det svarta det onda. Så att man inte tar så hårt på den där extra gobiten. Det är inte den du blir tjock av, det är när du tappat tron på dig sig och ger upp hoppet om att lyckas - då du släpper taget och faller ner i kaninhålet.

Ju mer man bekantar sig med sina rädslor ju mindre rädd blir man. Kbt finns till av en anledning! Och det är inte en myt, dock måste man våga tro på sig själv. Och ibland kan det vara tron som saknas, för man kanske har tappats folks förtroende runtomkring sig. Att de ständigt får höra på dina misslyckande. Och det är väl ändå fel, det är ju inte för andra människors skuld man gör nåt? Nu menar jag inte att hela landets befolkning ska uppsöka psykvård för att bli av med sin vikt. Läs mellan raderna så tror jag ni förstår min mening.

Min oro ligger just nu i att när jag når 55kg kommer de 3 sista kilona vara så jädrans svårta att bli av med. Då har kroppen redan tappat allt onödigt fett som bara ligat ovanför byxlinningen och skvalpat. Vad har man kvar då? Hår på huvudet, och en thightare kropp. Nej, jag kommer inte raka av mig och göra en Brittney. Jag kommer återuppta träningen så att den igen kan bli en del av mitt liv. En livstid. Ett sätt jag en gång var motiverad av att leva efter.

Jag är på gång
Jag är laddad, jag är tänd
Jag är på gång
Ikväll ska allting hända
Jag ska löpa linan
kasta loss
Det finns inget slut
Ingenting kan stoppa mig
Jagär på gång