Tiden den bara går och går, sällan man upplever att den står stilla i detta stressiga samhälle. Finns det nåt jag hatar så är det att vänta, då och endast då anser jag att tiden och väntan i sig känns som en evighet.

Idag är det fredag, igen. Wiho! Förra fredagen var det ju partaj utav dess like. Ikväll blir det inget sånt utan middag hemma och lilla svärmor kommer över som gäst. Trevligt! Redan vid 3 tiden kommer hon, kul att man kan ha en sån avspänd relation till sin partners föräldrar. Tror det är jätteviktigt för en fortsatt god och sund relation att man även binder upp sig någorlunda till dennes päron.

Övriga planer för helgen då? Tänkte väl ta tillvara på tiden med killen, då han drar iväg på traktamente hela nästa vecka. Buhu!   What to do?! Det ända jag ställer mig emot till är alla de kvälls/natt promenader som hunden kräver, råkar ju höra till den sortens människor som ogärna går ut så fort mörkret har fallit. Inte för att jag känner mig hotad eller så i området där jag bor, men mina hjärnspöken spelar mig ett spratt och intalar mig att just jag ska bli offer för någons obarmhärtigheter!