Påvägen hem skulle vi svänga förbi uppfödaren för att hälsa på valp(arna)en. Gick rätt fort och köra väg 66, antagligen för att många utav alla påskfirande hönor redan var på plats.

Gled runt i stan med bilen för att fördriva lite tid. Vi anlände nog V-ås redan vid 14 snåret. Men med gott sällskap och fint väder kan tiden allt annat än att stå stilla. Vi cruisade vidare. Hittade en lämplig plats att slå oss ner på. Det var verkligen vår i luften. Satte oss på en bänk och bara njöt av solens strålar. Härligt värre! Tänk va lite tid i solen kan göra gott för själen!

Klockan den närmade sig avfärd. Vi var bägge som två barn kan va i en leksaksbutik, men om något mer sansade. Vi var oerhört förväntansfulla och extremt nyfikna inför besöket.

Veronica mötte oss vid dörren, välkomnade oss att kliva in. Jag passade på att låna deras toalett, så killen fick förtur med att hälsa på gänget. När jag var klar med det man gör bäst på en toalett kunde även jag hälsa på småttingarna. Jag dog, flera gånger om. Sa säkert "Guud va söta de är" minst 100 gånger! Haha! Ja men de var verkligen uber söta! Inget klår hundvalpar, inte ens en nykläckt bäbis. Nä de brukar mest se arga ut utan någon som helst personlighet och med ett skrynkligt ihoptryckt ansikte.

Vi blev sittandes en stund på golvet omringad av 5 fyrbenta små krabater som om vart annat tordes komma fram och nosa. Veronica berättade en hel del om vår lilla kille. Hur hon tror han kommer bli när han blir större. Kan knappt bärga mig längre. Småttingarna hade i fredags fyllt hela 6 veckor. Nu var det bara 2 veckor kvar tills vi får hem våran. En evighet. Men väntan kändes mindre outhärdlig efter att ha fått komma dit och få ett smakprov.

Det bjöds på fika och mera snack. Jag hade nog lite svårt att aktivt delta i samtalet, ville ju bara titta på de små liven när de låg i sin bädd och sussade sött efter att ha röjt runt på köksgolvet. Vi hade ju som tur var med oss våra kameror. Geek's or what?! Försökte få några bra bilder på vår kille, men det var banne mig svårt att se skillnad. Jag beundrar henne starkt för det hon gör, hon verkar vara så otroligt hemma på det hon gör. Vi kunde inte ha hittat en bättre uppfödare tror jag!

Tiden flög iväg och hade redan hunnit bli närmare halv 7. Ja, det sanna uttrycket om att tiden går fort när man har roligt stämde även in här. Lite svårt o slita sig från de små. Frågade om jag fick ta ett sista hej då av de små när de var i sin valphage (de hade just fått sin middag), det gick så bra så. Vi klev in i bilen och riktade in oss mot Sthlm. Hela vägen hem satt både killen och jag återigen som två små barn i en leksaksbutik. Helt lyriska! Snacket som cirkulerade i kupén kan ni nog gissa er till...