Nervositeten och förväntan var stor när vi i bilen satt påväg mot Västerås. Det var ännu helt ofattbart vad som skulle ske. Så där overkligt att man inte kan ta på det utan att behöva nypa sig i armen för att få en uns av förståelse att detta är verkligt.

Vi parkerar bilen på deras uppfart. Vi var en aningen sena, skulle ha vart där redan vid 9.00, men va inte framme först vid 9.40 Sånt är livet i biltäta Stockholm. Veronica hade förberett lite kaffe. Det visade sig att en ur kullen redan hade fått flytta till sitt nya hem. Valparna låg på en pläd på köksgolvet och mös. Maya, mamman till Prinsen vankade av och an där i huset. Ungefär som att hon hade på känn att ännu en valp skulle tas ifrån henne. Å andra sidan är hon en veteran och verkade sköta det med bravur.

Vi slog oss ner vid bordet och hon berättade lite om den första tiden. Visade även oss lite tips på hur man ska träna honom på att stå på ett trimbord. Han va en aningen ovillig till att stå där och visa upp sig. Sen så släppte hon ut hundarna på altanen. Där fick de stoja och stimma. Varpå jag satte mig ner på ena trappsteget och bara njöt av det fina vädret, rätt som det var hade jag en liten hund i min famn. Och det var passande nog vår lilla Prins som kom upp och la sig. Där låg han en stund. Aaw. Medan killen signade pappren satt jag kvar på baksidan och tittade på när hundarna busade runt på gräset i solen. Sen var det dags för avfärd. Och den lilla killen va inte helt nöjd med att få gå in i transportburen. Men där inne fick han allt sitta. Han pep och gnydde. Det skar verkligen i hjärtat och höra honom låta så. Men vi ska inte faila på att låta oss luras. Dvs allt för många hundägare plockar upp/ägnar allt för stor uppmärksamhet åt hunden när den ber om det. Kanske därför tv produktionsbolagen har insett att det finns pengar att hämta på folk som har misslyckats i sitt ledarskap?!

Han lät inte länge efter att vi hade startat bilen. Utan slumrade sött in i drömmarnas värld. Vi passade även på att göra några ärenden påvägen hem, så som att köpa en hund termometer och lite middag.

Vi var bägge helt slut när vi kom hem, så det fick bli en sen lunch från thaistället här nere. Vi lät lillen få komma ur buren själv i hallen, nosa och lukta på sitt nya hem. Aaw han är så söt så man dör!

Här är några bilder som Veronica skickade

Här myser våran Prins i solen med sin mamma Theneican's Brynnhilde "Maya"

u: Theneican's Brynnhilde                        e: Impala Zen Zikko

Väldigt stiliga föräldrar, så han kan nog komma att bli en lovande kille när han blir äldre