Fasligt va mycket jag missar att plita ner här. För de som bryr sig kommer nu här en liten reminder list på vad vårt yrväder nu behärskar.

Folk talar om slyngel ålsern. Jag hävdar som med allt annat. Och det är att många av oss måste ha en tro på nåt vi kan anförtro oss till. Med det sagt menar jag att så må hända. Men jag tror mer på att det är en fas de går igenom vs en fostran att lära sig tygla det man har i kopplet.

Vi valde därför att skaffa ett nytt sele. Ett VGW Belt - läs mer om det på nätet! Vi är väldigt nöjda med den, samt att vi ratar alla som väljer andra mer betydligt ohälsosamma ting att tygla sin vän. Typ halti eller helstryp. Nä ursh för sånt! Känns som man har gått och blivit en jävla nörd på sitt område nu. Det är fan lite geek varning asså! Skäms!

Vi har bla övat på:

* Inkallning -

   Släpper vi honom lös kommer han när vi ropar. Nu är det väldigt         

   mycket Alfons Åberg överlag i honom..

* Klicker -

   Vi skvallrar massor! Hans intresse för andra artfränder har minskat till en

   kontrollerad nivå, en hälsosam. Han är valp och ska fortsätta få vara det. Men

   skvallra är skoj. Han får ju belöning och väljer bort att dra till mötande hundar eller

   skälla. Så kul att de gångerna vi inte är ute och "tränar" sätter han sig bestämt ner

   och tittar på det han ser, sen på mig i väntan på klick och belöning. Aj aj där matte!

* Han ska söka ögonkontakt innan han får ett 'okej' att gå in/ut -

   Han gör det medvetet, jag ber heller honom nu mera nästan aldrig om det.

   Ett varsågod till maten efter att han har satt sig UTAN ATT JAG HAR BETT HONOM!

   Wiho!

* Olika kommandon -

   Var är husse brukar jag fråga honom. Oftas i anslutning till att han ska komma. Då

    brukar han skärpa till blickan och fokuser på om han hör något. Otroligt gulligt är

    det! Sitt säger vi i princip aldrig. Han vet att sitta ska man innan mat. Mest för att

    inte blanda ihop Stå nu inför inlärning innan utställning.

* Nya miljöer -

   Snarare att han sen sist har fått träffa 2 nya människor (ja några utav

   mina vänner) En av de gillade han inte alls. Eller ja, han var högts

   mistänksamm. Tog ett bra tag innan han tyckte det var ok att man

   klappade. Aaw. Han är selektiv min lille bebis. Ej heller åkt t-bana än..

* Ensamhets träning /passivitet -

   Går super. Bortsett från en gång för förra veckan jag åkte in och

   fikade med min vän Doris. Killen möttes av ett hav av tidningspapper

   som var itu rivet. Inte ett hav direkt.. Naggat ett hörn haha! Sen vi

   kom tillbaks från semestern har han börjat tjuta och gny i bilburen.

   Efter ca: 20 min hör man paniken i hans gläfs. Trots att behoven är

   gjorda..

Ja, vad mer kan man skriva nu liksom? Äter si så där. Kan väl dels bero på värmen. Samt att det kan va dags att dra ner på ett mål.. Jo! Klo klippningen tar mig nu bara 10 min. Haha! 1 min / klo! Framsteg! Muta med godis hehe..

Vad är det som händer då? Jo. Vi ska ställa ut våran Prins. Han går under andra valpklassen 6-9mån. Lätt tveksam till hur det kommer gå för honom.

Har ju helt och hållet missat att informera er om det. Ingen skada skedd. Jag gör det nu istället! Vi var ju faktiskt iväg till V-ås för någon vecka sedan och träffade uppfödaren. För att få lite expertis hjälp. Jag som är helt grön på området fick en del ovärdeliga tips. Tack V!

Inser också i skrivande stund att jag inte har visat några somhelst bilder från dagen då vi hämtade lillkorven. Hmm. Shame on me!

Här nedan kommer några bilder från dagen vi hämtade honom. V visar vad vi ska tänka på när vi tränar hemma. Massor av nytt och ta in. Bla att vi skulle träna honom på höga höjder då han var lite rädd att stå så högt upp. Aaw. Lille skruttet!  

INGA BILDER FÅR LÄMNA DENNA BLOGG!!
Alla bilder och allt material på denna blogg är upphovsrättsskyddat.

Bilderna är tagna med Nikon D90 samt Nikon DX 18-105 mm VR objektiv

(klicka på bilden välj "next" för att komma till nästa bild "X" för att stänga ner)

Helt färsk från fabriken skulle man kunna säga. En aningen rädd och motvillig till att befinna sig så högt upp.

INGA BILDER FÅR LÄMNA DENNA BLOGG!!
Alla bilder och allt material på denna blogg är upphovsrättsskyddat.

Bilderna är tagna med Nikon D90 samt Nikon DX 18-105 mm VR objektiv

(klicka på bilden välj "next" för att komma till nästa bild "X" för att stänga ner)

Här ser ni stoltheten him self in acion. Så otroligt snygg! Nu med tejpade öron *hoppas hoppas de står tills det är dags!*

INGA BILDER FÅR LÄMNA DENNA BLOGG!!
Alla bilder och allt material på denna blogg är upphovsrättsskyddat.

Bilderna är tagna med Nikon D90 samt Nikon DX 18-105 mm VR objektiv

(klicka på bilden välj "next" för att komma till nästa bild "X" för att stänga ner)

Övning ger färdighet. Som ni ser. Första gången vi hade med oss kameran ut när vi tränade på att stå fint i gräset. Lille smutten har blivit stor pojke nu.

De här 2 bilderna bjuder jag på!

Notabelt för denna vecka är att jag med alla tänkbara medel försökt bota min nattsömn.

Jag befarar att min tillvaro nu är på bristningsgränsen för vad jag själv orkar stå ut och leva med. Jag blir fullkomligen knäpp av mig själv snart. Alla jag känner vet att jag är en sjusovare som kan döda för en minut extra sömn. Det har gått till det stadiet där jag mer och mer släpper efter. Ofrivilligt låter jag mig hållas vaken. Det suger ska ni veta. Det suger så jävla fett, som man säger om man kommer från hooden. Jag är från hooden.

Att läsa en bok innan läggis brukar vara en bra drog för ögonen att trilla igen. Man slutar ta in det man läser och bums ligger man med boken i pannan och snarkar. Inte jag. Nej. Jag finner varje mening mina ögon passerar för intressant för att lägga ifrån mig den.

Att ta ett bad. Låta kroppen svälla upp till en ballong som ligger på ytan och flyter. Eteriska oljor för att öka den inre harmonin. Skönt är det, man blir "tröttare". Men inte fullt så trött att jag kan koppla bort det faktum att det tjuter i mitt öra. Ett tag trodde jag att jag skulle flippa på det här och gå dö eller nåt. Intressant är att man i såna situationer lär sig mer om sig själv och sina svagheter.

Att ha ett fullspäckat schema. Där tanken är att man kvällen innan planerar att lägga sig i tid. För man ska upp x-antal timmar tidigare än vad man annars brukar. Som igår. Var till vårdcentralen. Har det senaste året spottat och svurit för att ens boka en tid och gå dit. Packet. Ja jag kallar de så. Packet som jobbar där är enna riktigta knölar. Skitotrevliga och totalt ointresserade för att ta sig an mina lidelser. Hur som hellst. Till min stora förvåning möts jag av min fd läkare. Skiner upp och kände direkt - nu är min dag räddad. En utländska i sina yngre år. Talar knackig svenska. Men hon e grym! Hon lyssnar till mig. Har medlidelse. Ja, allt man som sjuk vill ha/kräver av sin läkare. Så nu sa hon efter att ha sneglat på min journal och sett att jag gått laget runt under den tiden hon vart mamma ledig, sa hon att hon kunde ta tillbaka mig som sin patient. Gladare än någon annan gick inte och vara just då. Nej, inte. Fick pencilin.

Att ta en hutt cocillana. Hjälper ej. Man blir härligt varm i kroppen. Men knoppen den hör bara tjutet i örat. Och dessutom överväga saken om det är ok att framtida, annars rätt så rutinerade besök på toan ställs in.

Att tömma skallen på struntsaker med att vara kreativ funkar inte heller. Blir bara mer benägen om att fokusera mig än bättre för att allt ska bli perfekt!

Jag känner mig utpumpad av att ha försökt finna inner peace. Längtar till att få somna utan stress över att försöka överhetta hjänan så att den slutar fokusera på ljudet.