Vet inte i vilken ände jag ska börja reda ut mitt nystan. Kära läsare hoppas ni har överseende med det.

Veckan som har gått:

Blodigt värre - Stoppad av polisen

Rubrikmakare som skapas utan någon som helst innebörd. Allt för er, allt för att skapa ett intresse för fortsatt läsning. Det var nån dag förra veckan tror jag, alla dagar flyter numera samman. Tänk, idag är det redan tisdag och vi har haft vår kille i hela 2 veckor! 2 veckor, helt otroligt! Är det det så här fort resten av mitt liv kommer gå blir jag fan rädd, rädd att inte hinna med mina goal's i livet. Och vad har en vanlig männsika som jag för storartade mål i livet? Ptja, om jag ändå visste det. Eller ja några basic saker som jag tror de flesta av oss dödliga önskar oss. Barn, resa, bli ihågkommen efter döden - vilket betyder att man måste skapa ett verk att bli ihåg kommen för!

Åter till meningen bakom rubiken.. Vaknade upp av brandbilens starka sirener. De väckte liv i hela mig, rädslan över att brinna inne är inte ett schyst sätt att vakna upp på. Lilla Prinsen då, jo han låg i sängen med mig och snusade på sina små sömnöron och verkade knappt bry sig om mitt plötsliga uppvaknande. Han e matte upp i dagen! Men när det vankas allvar spar jag sällan på krutet. Fort upp och på med kläderna, hunden i en handen, nyklarna i andra.. Hissen ner.. Ingen röklukt i traphuset. Pjuh! Väl utanför husknuten möttes jag av en förbluffande syn, de hade redan flytt fältet?? Tack för den televerket, till vilken nytta for jag upp i all hast tänkte jag, när jag likväl hade kunnat stanna kvar i sängen och sovit nån minut till?? Va va va??!! Vet att min nyfikenhet är ett släktdrag, min mor kan sällan låta bli att springa till kikhålet i dörren och spana in grannarna som ränner i trappen, än mindre kika obemärkt fram bakom en gardin i sovrummet, för att på samma sätt där ta del av andra människors vardag. Jag är på pricken likadan! Nästan lite skämmigt att medge, men så ere! Jag ville inte bara ner för att rädda mitt och Prinsens skinn, utan ta reda på varför brandbilen va där..

Istället för att kila hemåt, "tvingade" jag lill killen att gå över vägen, han verkar låsa sig precis vid trotoarkanten, för att sen trippa på som om inget hade blockerat honom.. Vad beror det på?? Vi knatar över vägen, han sniffar runt i gräset. Lite längre ner på gatan ser jag hur en polisbil är påväg att närma sig. Den kör sakta. Den kommer mot oss. Stannar. Och en konstapel kliver ur. Hmm. Vad an detta tänkte jag? Well well.. Inte var dag man får sukta efter män i uniform.. I vart fall så frågade herrn mig om han möjligen fick hälsa på hunden. - Ja, om du bara sätter dig ner och låter han komma till dig. Inte säkert han vill men testa, här har du lite godis.. (Efter att ha berättat detta för killen helt lyrisk över att få sukta lite.. Sa han nåt så genialiskt att jag höll på att flabba ihop totalt. Det jag borde ha sagt var - Back off! Han gillar inte poliser..) Polisen hävdade att han själv hade en förkärlek till små hundar.. Hur nu det ska tolkas..

Vi fortsatte vår runda runt området. Och väl hemma möttes jag av något mindre trevligt.. Men för att bespara er lite tänkte jag inte gå in närmare på vad det är, mer än att det händer mer eller mindre varje kvinna som inte uppnåt klimakteriet..

Jag ser de överallt, håller jag på att bli knäpp eller vad är det frågan om?!

Små, runda, helt perfekt runda svarta luddbollar. Vid första åtanke hade jag nästan likväl kunnat skälla ut min sambo för att sluta anväda svarta strumpor.. Om det inte vore för den nya mysfällen vi köpt åt lill killen.. Jag hittar de på balkongen, i badrummet, vid sängen, under vardagsrumsbordet, i och utanför hans hage, i köket, i hallen. ÖVERALLT ser jag de!. Jag blir snart tokig! Det tog mig inte speciellt lång tid att räkna ut att vi har en luddtillverkare här hemma.. Han är specialist på det han gör. Så många att jag borde kunna använda de till stoppning i en kudde.. Min fråga är helt enkelt inte varför han gör det, utan hur det kommer sig att de är alla lika fina och så där perfekt runda, alla lika stora? Om det nu är så att han gör det för att han är uttråkad eller om han själv hade tänkt nyttja de till nåt. Vet faktiskt inte vilket av svaren det kan vara. Men jag hoppas han slutar upp att producera luddbollar! Tänk om jag är taskig mot honom som rensar bort alla luddbollar, och kanske förstör hans framtida plan, vad de nu kan tänkas användas till..?

Inte fan är jag tråkig och trångsynt bara för att jag är 25!

Det var en solig söndags eftermiddag/kväll förra helgen som jag rent ut sagt ruttnade totalt. Sällan jag är intollerant. Men alla har vi gränser för när bägaren blir för full. Nu råkar vi som bor i detta höghus ha turen med oss att ha en kvarterskrog på hörnan. Med detta förs inte bara saliga matoser som kan få vilken mätt mage att skrika efter hunger, utan det bringar också en hel del flödder. Idoter aka vuxna människor som inte verkar lärt sig ett dugg om sedvanligt vanvett betyder. Jag och killen låg här hemma i soffan och vilade ögonen på nåt skitprogram på tv. Varpå vi hör hur tonerna nedanför eskalerar från vanlig lugn samtalston till nåt helt hysteriskt. Bör väl tillägga att mitt i all denna uppståndelse, som nog var utlösaren till varför det munhöggs nere på hörnet, fanns en hund av modell stor och skällig fastbunden vid staketet bakom soporna. Det är inte precis första gången vi störs av skälliga hundar, som är just fastbundna. Ett fall av flera hände i vintras, då också av en stackars byracka som skällde. Men då var det nog mer synd om huden som lämnats ute, själv i kylan.. Nu var det ju trots allt varmt och inget som helst synd om hunden.

Nåväl, Prinsen låg inne i sin bur och sov. Vaknar upp för att hunden här nedan skäller utav bara helvete. Vi tar med honom och går ut, det var ändå dags för kisseri. Kommer ner, folket verkade ha slutat bry sig om att hunden skäller, utan tjivas destu mer om hurvida det är rätt/fel att gå fram till en okänd hund som skäller. Vet egentligen inte hela historien bakom allt. Men kan väl tänka mig att någon gäst gått fram för att hälsa/lugna hunden. Varpå någon annan gäst tyckt att det var inappropriate.. Nån undrade vem som ägde hunden. Ägaren trädde fram och så var tjaffset igång. Vi klev bakom husknuten och lät lillen uträtta sina behov. Det är väl självaste fan att man ska behöva anpassa sig till hur/om idoterna där nere lever rövare, för att bespara Prinsen otrevliga upplevelser/men för livet pga att folk med för mycket alkohol i sin bägare inte vet vad att dricka med måtta är!!

Jag ruttnade, bad killen. Eftersom jag höll i kopplet.. Att tysta ner fanskapen. Men idoten him self var knappast mottaglig för det, lär ju ha knaprat olagliga piller eller nåt annat skit. Jävla dumhuvve!

Skrev sen när vi kom upp, i och med att scharaderna nedan fortsatte utspela sig, ett långt (max 500 tecken) och argsinnigt klagomål till Wallenstam. Nu får de bannemig ta tag i detta!

Inte nog med det.. Senare på kvällen var det dags för sista kissturen.. Där möts vi av  två riktiga kålsupare som antagligen fått tag i nåt "riktigt roligt" som transformerade de till 2 actions hero i solw motion. Aldrig skådat sånt förutom på film. Nu fanns de här nere på min gata. LIVE! De pucklade på varandra, utan att ens verka bry sig om slagen träffade, eller gjorde ont.. De lät ungefär som två bilmotorer, undrar om de kände sig som sånna? Efter någon timme hade de förflyttat sig bortåt nedanför slänten. Man såg inget, men man hörde gott och väl de två! Jisses, ena snubben frustade som en tjur, typ som när man hostar riktigt ordentligt nere från lungorna, känns ungefär som att lungorna skall flyga ur kroppen, och den andra han bara asflabbade. Måste vart en jävligt schyst syn. Ena kippar efter andan, och den andra han bara garvar haha!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den lyckliga sagan på denna portal har nu lidit mot sitt slut. Har vart trivsamt att blogga här - men nu måste hon vidare.   Till er som följer mig - fortsätt gärna med det här --> http://sarahlamberg.myshowroom.se/              ...

Kan nu presentera min nya hemsida - för er som vill kika in och kolla är adressen här. Det har tagit sin lilla tid, och än är inte allt fixat. Måste få i ordning texterna och så. Men det är en sten som lättat från min ryggsäck i alla fall. Kan nu skr...

  'To my insperation and my shining star'   En tanke som slog mig igår var att sannolikheten för att man ska träffa någon som man passar med minskar när man nöjer sig med det man har. Jag har fullt upp med mitt, träning, driva företag, ta ha...

Om 1 vecka är det dags igen. Är sjuuuukt taggad. Kan inte med ord beskriva ruset som forsar inom mig. Watch out for the bruises..   Ska snart bege mig till arbetsförnedringen och visa upp min affärsplan och budget - de har tydligen inte kunnat öp...

Har preppat mig med ett stort lass pasta på min tallrik. Letat inspiration på youtube - lite musik har ju hjälpt förrut. Let the legs burn! Går och lägger mig med tanken på The Bulgarian Split som nästan skulle kunna va nåt helt annat än va det är.. ...