Känns som att alla inlägg framöver bara kommer bli massa hundsnack. Låt bli och läs om det inte intresserar dig då! För detta gott folk är numera min vardag!

Här om kvällen var det dags för kloklippning, igen. Gick sådär. Han börjar bli så himla stark och jävligt smidig, han liksom glider ur ens grepp. Måste medge att vi nog har haft fel metod när vi har gått tillväga. Förvisso är vi stenhårda med att inte ge oss. "Vinner han en gång vinner han jämt" - ja så kanske det är, men till vilken nytta? Vi satt härom kvällen och var strikt bestämda om att nu ska vi klippa hans klor. Tror även att lill killen kände av den pressen från oss och att det skapade stress hos honom. Han vägrade sammarbeta. Ohållbar situation. Killen kämpar med att hålla fast honom, jag för att inte råka klippa i pulpan. Det hela slutade med ojämn längd på varje liten klo. I mitt minne vet jag att vid ett tillfälle (innan Prinsen kom till oss) hade plöjt igenom Hundcoachens klipp på tv4 play. Och ett av de klippen gav han tips och råd på hur man kan gå tillväga med en bongstyrig hund som inte tillåter sig att bli hanterad.

Envis som jag är tog jag till mig tipsen. Bla att le innombords. Tog upp valpen i knät medan jag satt framför datorn (brukar ta upp honom annars med, just för att vänja honom vid beröringen, och att inget händer.) Med rätt inställning går allt, så har jag alltid förespråkat. Vad hönder. Jo han lägger sitt söta lilla huvud på sniskan och faller sakta in i drömmarnas land. Wow tänkte jag. La han i sin bur. Efter att han vaknade och vi hade vart ute på en kissis testade jag att göra samma sak igen. Men nu med kloklipparen i min närhet. Strök honom lugnande på nacken, samma sak hände igen. Wow! Låtsades klippa lite i luften. No big deal. Touchade honom lätt på några klor, så fort han brusade upp eller visade missnöje av att det skulle vara obehag. Nu gav jag inte med mig pga att jag tog det varsamt. Utan lät honom vänja sig vid tanken, i hans tempo. Killen kommer hem, själv sitter jag med en sovandes valp i famnen och alla klor är nu jämna och fina. Jag förstår att man kan ha problem med det, men jag förstod inte själv varför innan. Nu gör jag det och jag litar fullt ut på mig själv att nästkommande gånger kommer gå ännu bättre.

Brukade samma tillvägagångssätt när det vankades tandborsning sen på kvällen efter han fått sitt nattmål. Tidigare har vi behövt vara 2. En håller, en borstar. Samma sak där, ohållbar situation. Jag har intalat mig själv, om att det måste gå att utföra detta själv. Mycket riktigt det gick, om än tog det lite längre tid än om vi hade vart 2. Helt övertygad om att ju fler gånger vi gör så ju bättre kommer det gå. Så stolt över min och hans framgång och utveckling. Bonding bonding säger jag bara!

Förra veckan var det introduktion. Nej inte i plugget, utan här hemma för våran lilla valp. Äntligen, som många sa, får vi se det lilla knytet.

Än så länge har bara de allra närmaste fått skaka tass med lill ponken. Doriis och Loke var ju som sagt förbi här i tisdags. Vi satt ute i nån timme på gräsplätten här nere. Ja hon hade vägarna förbi och vad mer passande vore det inte att ses om hon ändå va i krokarna! Lilla Loke, han blir bara större och större. Han har till och med börjat prata lite så sött! Loke gillade dock inte när Prinsen väl tatt mod till sig att hoppa över till sin mammas famn, nä han var ganska saklig och tydlig med att visa sitt missnöje med att skåda sin mamma kela med någon annan än han själv. Haha, barn är för söta. Men jag vet inte hurvida sött det är att bli dragen i svansen för att visa att det här är min mamma. Men ja, barn är åter barn, och man kan aldrig i förtur räkna ut deras nästa dåd. Loke är nog på gränsen till att vara för liten för att kunna förstå, även om det är i tidig ålder man ska börja att sätta upp regler.

Sen kom Doriis systeryster dit, lämpligt tyckte Doriis som hellre satt ner och myste med oss i solen, än att springa efter sitt lilla monster som mer än ofta envisades med att kasta iväg bollen ut i gatan.   

Senare på kvällen var det dags för nästa besök, då hos lilla svärmor. Hon har åkt på diskbrock och hade ohyggligt ont, lite smärtsamt att se någon annan lida så!   Ändå hade hon haft orken att bjuda oss på käk. Senare åkte jag på att trimma killens lillebrors hår, liten och liten, men yngre haha! Så jag är numera hans personliga frisör. Sist tonade jag hans hår. Fan, man kanske skulle ta och börja knega som det? Men näe, fatta va ont i ryggen, axlana, händerna man måste ha!

I onsdags hade jag bjudit över mor min på käk. Det vart pasta med fläskfilé (stekte lite lätt i pannan, sedan in i ugnen tillsammans med en gräddsås och lite oliver, sagolikt gott!).

Måste bara hitta orken och motivationen till att kavla uppå armarna och ta tag i redigeringen av alla miljontals bilder man har hunnit ta. Gosh! Vill inte ens tänka på huur många det kan tänkas vara.. nåja, den som lever får se..

Han fick i alla fall öppna sitt allra första paket, lite förvirrad var han över hur han först skulle gå till väga. Men lite hjälp på traven så släppte spärren och han bet och drog i pappret, skuttade in i sin bur, gnagde lite mer på snöret.. Och till slut fick han, med ännu mer hjälp ut det som fanns i paketet. En pip leksak, och några tuggben. Aaw   

Ja juste han har nu fått bekanta sig med rottisen Betsy här i huset, bland de finaste rottisarna jag har sett! Hon är så himla fin, lugn och stabil i sinnet, ljuvligt temperament. Perfekt för vår lilla vilding att bli uppläxad av, i och med att hon är så pass mjuk men bestämd i sitt uppläxande. Hon brummar lite lätt. Kan inte vara lätt att ha en helt tokig och ivrig liten valp hängandes efter sig, som inte har lärt sig vett och etikett! Haha! Det var så kul här om dagen, husse och Betsy kom gåendes mot porten efter deras kvälls promenad, så kom de mot oss och Betsy hon la sig ner i gräset och började tvätta sig, medan Prinsen inte riktigt kunde tolka hennes signaler.. Hon brummade till och han hajade vinken typ - Nu får du lugna ner dig, se dig för jag är upptagen!

Sen var det meningen att Henri och Sabina skulle ha kommit hit i torsdags, hela dagen gick utan ett ljud. Sen på kvällen klev jag online på msn, frågade varför han inte hört av sig. Matkoma var hans svar. Riktigt ruttet tyckte jag, ett sms är väl det minsta man kan begära, meddela att man inte kommer. Deras förlust, de som så gärna ville komma o titta på valpen.

Sen i fredags tog vi med långlinan och släppte ut yrvädret vid Ängbybadet, nu tänker säkert folket att där får man minsann inte ha hundar.. FEL! Finns ingen lag om sk. Hundförbud! Det är bara en ordination från ägaren till marken/butik etc pga dåligt vetande enligt mig. Han var nog lite trött, för det gick lite trögt för honom att springa mellan oss när vi ropade på honom. Samt att vi tror att linan han drog är en aningen för tung för en liten kille som han.

I lördags va vi bjudna på lunch hemma hos min mor. Kul att min moster också kom dit. Vi käkade lite och fick jordgubbsglass till efterrätt, kunde hon inte ha köpt färska gubbar ist?! Efter det besöket begav vi oss mot Ängby, nu till de större ängarna som ligger mellan Ängbyplan och Åkeshov, där Hundstallet även brukar valla omplaceringshundar. Har sett att det finns en hundgård där, med lite hinder och dylikt till allmänhetens förfogande, så vi släppte för första gången Prinsen lös på ängen, dock med lina. Men sen såg vi att det vart alldeles för tungt för den lilla rackaren och bytte till vanliga kopplet. Vilken syn! Svansen roterade likt en propeller, man såg verkligen hur glad han vart av att få strosa runt fritt. Han höll sig på rimligt avstånd, kom så fort man lockade. Aaw    Vi letade oss fram i till rastgården, men såg då att de var ockuperad av 2 ettriga terrier hundar som genast kom fram och käftade. Så det vart inte av att vi gick in. Får bli en annan gång   . Vi traskade sen tillbaka mot bilen, lät honom springa fritt på ängen. Man såg hur han verkligen njöt av att få sin frihet.

Sen på söndagen var det dags att presentera Prinsen för dp Ozzy. Vi var nog bägge mycket förväntansfulla över hur mötet skulle gå. Så fort vi entrade dörren i dyklokalen kunde vi pusta ut. Det tog nån minut innan Prinsen fattade vinken från Ozzy, som ville leka. Vi var säkert där i mer än 1½ tim. Konstant bus. Farbror Ozzy som är 5 år var så snäll, även om han ibland markerade på skarpen. Va otroligt kul och se våran lilla kille leka och stoja, tror till och med Ozzy fick sig ett nafs i mungipan. Haha! Det är bara nyttigt för honom att bli uppläxad, men vi väljer de som ska göra det med omsorg. Hundar vi känner väl, och vet har ett bra temperament. 2 gånger fick vi abryta lekarna och ta ut lillen på en kiss paus, han drog in så fort han var klar. Det är ett bra tecken!

Haft fullt upp hela helgen, inte nog med att han fick hälsa på Ozzy, utan vi åkte även iväg till killens farbror med tillhörande familj. För att ännu en gång socialisera honom. Nu med en svart labbe tik på 8 år, Skrollan.  Dock var hon inte alls intresserad av att busa med Prinsen, och Prinsen som far och flängde runt omkring henne. Ett skall gav hon ifrån sig, och det var i samband med att hon blev utsläppt från huset. Min tolkning av det - Här är det jag som bestämmer, lugna ner dig! Sen la hon sig ner och bara chillade. Prinsen hade nog lite svårt att tolka även hennes beteende. Sägs ju att dp kan ha svårt att läsa andra hundars signaler. Nä men det va bara nyttigt för honom att lära sig utav henne. För sen brydde han sig inte och kom och la sig vid våra fötter.

Detta hände också nån utav dagarna förra veckan. Vi fick ju som sagt med ett koppel +  halsband (i nylon) av uppfödaren. Utan att tänka mer på det finner jag när vi har vår dagliga mysstund att han har fått en lättare hudirritation..

Som den curling morsan jag är slänger jag febrilt iväg ett sms till uppfödaren och frågar. Undrade om det jag just hittat var ett resultat av att han drar så in i förbaskat mycket i kopplet (valpar vill ju sällan till en början gå fint i koppel, utan drar för att ta sig loss). Att detta kunde ha vart en orsak till de rödflammiga partierna framtill på hans lilla skrynkliga hals.. Fick ett snabbt svar, hon trodde att det kunde kanske ha att göra med Dap halsbandet han har? Att det kunde ha gett uppskov för hans irritation som också kliar..

Senare samma dag, närmare bestämt efter att killen slutat jobbet for vi iväg och kirrade ett sele. Much better! Nu slipper vi vara oroliga att han ska slita ut sin hals eller få skavsår.

Det vart ett sån här fint sele a la army style!   

Bara det bästa till våran Prins!   

Och än så länge verkar rodnaden sakta tyna bort! I och med att vi sett en betyligt större skillnad, var jag ju så klart tvungen att meddela Veronica det. Vi valde även att låta honom vara utan Dap halsbandet.

Vet inte i vilken ände jag ska börja reda ut mitt nystan. Kära läsare hoppas ni har överseende med det.

Veckan som har gått:

Blodigt värre - Stoppad av polisen

Rubrikmakare som skapas utan någon som helst innebörd. Allt för er, allt för att skapa ett intresse för fortsatt läsning. Det var nån dag förra veckan tror jag, alla dagar flyter numera samman. Tänk, idag är det redan tisdag och vi har haft vår kille i hela 2 veckor! 2 veckor, helt otroligt! Är det det så här fort resten av mitt liv kommer gå blir jag fan rädd, rädd att inte hinna med mina goal's i livet. Och vad har en vanlig männsika som jag för storartade mål i livet? Ptja, om jag ändå visste det. Eller ja några basic saker som jag tror de flesta av oss dödliga önskar oss. Barn, resa, bli ihågkommen efter döden - vilket betyder att man måste skapa ett verk att bli ihåg kommen för!

Åter till meningen bakom rubiken.. Vaknade upp av brandbilens starka sirener. De väckte liv i hela mig, rädslan över att brinna inne är inte ett schyst sätt att vakna upp på. Lilla Prinsen då, jo han låg i sängen med mig och snusade på sina små sömnöron och verkade knappt bry sig om mitt plötsliga uppvaknande. Han e matte upp i dagen! Men när det vankas allvar spar jag sällan på krutet. Fort upp och på med kläderna, hunden i en handen, nyklarna i andra.. Hissen ner.. Ingen röklukt i traphuset. Pjuh! Väl utanför husknuten möttes jag av en förbluffande syn, de hade redan flytt fältet?? Tack för den televerket, till vilken nytta for jag upp i all hast tänkte jag, när jag likväl hade kunnat stanna kvar i sängen och sovit nån minut till?? Va va va??!! Vet att min nyfikenhet är ett släktdrag, min mor kan sällan låta bli att springa till kikhålet i dörren och spana in grannarna som ränner i trappen, än mindre kika obemärkt fram bakom en gardin i sovrummet, för att på samma sätt där ta del av andra människors vardag. Jag är på pricken likadan! Nästan lite skämmigt att medge, men så ere! Jag ville inte bara ner för att rädda mitt och Prinsens skinn, utan ta reda på varför brandbilen va där..

Istället för att kila hemåt, "tvingade" jag lill killen att gå över vägen, han verkar låsa sig precis vid trotoarkanten, för att sen trippa på som om inget hade blockerat honom.. Vad beror det på?? Vi knatar över vägen, han sniffar runt i gräset. Lite längre ner på gatan ser jag hur en polisbil är påväg att närma sig. Den kör sakta. Den kommer mot oss. Stannar. Och en konstapel kliver ur. Hmm. Vad an detta tänkte jag? Well well.. Inte var dag man får sukta efter män i uniform.. I vart fall så frågade herrn mig om han möjligen fick hälsa på hunden. - Ja, om du bara sätter dig ner och låter han komma till dig. Inte säkert han vill men testa, här har du lite godis.. (Efter att ha berättat detta för killen helt lyrisk över att få sukta lite.. Sa han nåt så genialiskt att jag höll på att flabba ihop totalt. Det jag borde ha sagt var - Back off! Han gillar inte poliser..) Polisen hävdade att han själv hade en förkärlek till små hundar.. Hur nu det ska tolkas..

Vi fortsatte vår runda runt området. Och väl hemma möttes jag av något mindre trevligt.. Men för att bespara er lite tänkte jag inte gå in närmare på vad det är, mer än att det händer mer eller mindre varje kvinna som inte uppnåt klimakteriet..

Jag ser de överallt, håller jag på att bli knäpp eller vad är det frågan om?!

Små, runda, helt perfekt runda svarta luddbollar. Vid första åtanke hade jag nästan likväl kunnat skälla ut min sambo för att sluta anväda svarta strumpor.. Om det inte vore för den nya mysfällen vi köpt åt lill killen.. Jag hittar de på balkongen, i badrummet, vid sängen, under vardagsrumsbordet, i och utanför hans hage, i köket, i hallen. ÖVERALLT ser jag de!. Jag blir snart tokig! Det tog mig inte speciellt lång tid att räkna ut att vi har en luddtillverkare här hemma.. Han är specialist på det han gör. Så många att jag borde kunna använda de till stoppning i en kudde.. Min fråga är helt enkelt inte varför han gör det, utan hur det kommer sig att de är alla lika fina och så där perfekt runda, alla lika stora? Om det nu är så att han gör det för att han är uttråkad eller om han själv hade tänkt nyttja de till nåt. Vet faktiskt inte vilket av svaren det kan vara. Men jag hoppas han slutar upp att producera luddbollar! Tänk om jag är taskig mot honom som rensar bort alla luddbollar, och kanske förstör hans framtida plan, vad de nu kan tänkas användas till..?

Inte fan är jag tråkig och trångsynt bara för att jag är 25!

Det var en solig söndags eftermiddag/kväll förra helgen som jag rent ut sagt ruttnade totalt. Sällan jag är intollerant. Men alla har vi gränser för när bägaren blir för full. Nu råkar vi som bor i detta höghus ha turen med oss att ha en kvarterskrog på hörnan. Med detta förs inte bara saliga matoser som kan få vilken mätt mage att skrika efter hunger, utan det bringar också en hel del flödder. Idoter aka vuxna människor som inte verkar lärt sig ett dugg om sedvanligt vanvett betyder. Jag och killen låg här hemma i soffan och vilade ögonen på nåt skitprogram på tv. Varpå vi hör hur tonerna nedanför eskalerar från vanlig lugn samtalston till nåt helt hysteriskt. Bör väl tillägga att mitt i all denna uppståndelse, som nog var utlösaren till varför det munhöggs nere på hörnet, fanns en hund av modell stor och skällig fastbunden vid staketet bakom soporna. Det är inte precis första gången vi störs av skälliga hundar, som är just fastbundna. Ett fall av flera hände i vintras, då också av en stackars byracka som skällde. Men då var det nog mer synd om huden som lämnats ute, själv i kylan.. Nu var det ju trots allt varmt och inget som helst synd om hunden.

Nåväl, Prinsen låg inne i sin bur och sov. Vaknar upp för att hunden här nedan skäller utav bara helvete. Vi tar med honom och går ut, det var ändå dags för kisseri. Kommer ner, folket verkade ha slutat bry sig om att hunden skäller, utan tjivas destu mer om hurvida det är rätt/fel att gå fram till en okänd hund som skäller. Vet egentligen inte hela historien bakom allt. Men kan väl tänka mig att någon gäst gått fram för att hälsa/lugna hunden. Varpå någon annan gäst tyckt att det var inappropriate.. Nån undrade vem som ägde hunden. Ägaren trädde fram och så var tjaffset igång. Vi klev bakom husknuten och lät lillen uträtta sina behov. Det är väl självaste fan att man ska behöva anpassa sig till hur/om idoterna där nere lever rövare, för att bespara Prinsen otrevliga upplevelser/men för livet pga att folk med för mycket alkohol i sin bägare inte vet vad att dricka med måtta är!!

Jag ruttnade, bad killen. Eftersom jag höll i kopplet.. Att tysta ner fanskapen. Men idoten him self var knappast mottaglig för det, lär ju ha knaprat olagliga piller eller nåt annat skit. Jävla dumhuvve!

Skrev sen när vi kom upp, i och med att scharaderna nedan fortsatte utspela sig, ett långt (max 500 tecken) och argsinnigt klagomål till Wallenstam. Nu får de bannemig ta tag i detta!

Inte nog med det.. Senare på kvällen var det dags för sista kissturen.. Där möts vi av  två riktiga kålsupare som antagligen fått tag i nåt "riktigt roligt" som transformerade de till 2 actions hero i solw motion. Aldrig skådat sånt förutom på film. Nu fanns de här nere på min gata. LIVE! De pucklade på varandra, utan att ens verka bry sig om slagen träffade, eller gjorde ont.. De lät ungefär som två bilmotorer, undrar om de kände sig som sånna? Efter någon timme hade de förflyttat sig bortåt nedanför slänten. Man såg inget, men man hörde gott och väl de två! Jisses, ena snubben frustade som en tjur, typ som när man hostar riktigt ordentligt nere från lungorna, känns ungefär som att lungorna skall flyga ur kroppen, och den andra han bara asflabbade. Måste vart en jävligt schyst syn. Ena kippar efter andan, och den andra han bara garvar haha!