Sitter hemma och bekymmrar mig för att mina knogar har fler rynkor än ett russin, när jag egentligen borde vara ultimate pepp för ikväll!

Efter turen ut till Farsta hos min frisör sitter jag nu hemma i min ensamhet. Känns otroligt tomt, inga små tassar som trippar omkring, ingen som kommer och stör när man sitter vid datorn. Varför sitter jag själv egentligen? Jo jag fick erbjudandet av en old friend att skapa ett första sommar minne. Föreslog min balkong som plats och rosé som dryck samt jordgubbar. Allt för att komma i stämning. Bara det att när jag kom hem insåg jag inte att min balkong skulle ha blivit strömmad av regnet. Så nu kan jag inte erbjuda min date den eminenta platsen för kvällen. Åh, mion balkong som är så himla mysig att vistas på, speciellt under sommarn! Man kan blicka ut över trätopparna och se solen gå ner bortom horisonten.

Fick avböja mig från en smaskig middag hos "svärmor" för att kunna hinna med detta. Känns lite besynnerligt att min bättre hälft inte är med. Men jag antar att man i relationer måste unna varandra det. Saker på egen hand? Jag har i alla fall svårt att släppa den tanken. Men ska göra mitt bästa för att försöka få mig en kväll att minnas. Det är just där skon skaver. Att det ombytta skulle kännas mer smärtsamt i och med att min tilltro till folk ibland sviktar. Dock är han ingen jag vet skulle göra nåt som jag innerligt fruktar. Så varför tänka såna tankar brukar jag intala mig. Hans ord igår: Klart du ska ut, du behöver det! Aaw mitt hjärtegull!  

Kroppen är fördig polerad från topp till tå. Drycken på kylning. Fick precis ett mess från min date. Hon är på g. Måste rota fram min lilla kamera, måste ju visa honom min kväll!

Tillsvidare gott folk, får ni tas med denna: