Jag skulle vilja kalla gårdagen för helvetes dagen. Kanske inte så illa som det låter, men för en kort sekund utspelade det som om det vore helvetets avgrund!

Vi hade just hunnit med en lägenhetsvisning här i Bromma. Och därefter också beslutat oss för att bränna iväg till stället som gör de absolut godaste pizzorna - som dessvärre ligger i Rotebro av alla ställen! Vi passade även på att lämna Prinsen hos sin farmor medan vi åkte iväg för att hämta pizzorna. Mitt i väntan ringer min mor först en gång för att prata fritt och rent allmänt, nästa samtal inte fullt så kul. Hon berättade att våran lilla fågel Hampus som vi har, men som bor med henne visat tecken på sjukdom. Och det är ju så med fåglar generellt att de är sjuka under en väldigt lång tid innan de visar tecken på det. Men så i alla fall. Hon berättade att hon suttit i sin fåtölj varpå han hade kommit flygandes till henne 3 gånger och en av gångerna hulkat upp sin mat. Och efter det bara suttit uppburrad på sin pinna utan att reagera på vare sig tilltal eller om hon visslade. Jag förstod direkt att det kunde vara dags för honom att tacka för sig och dö.

Vi fick styra om planerna, la in pizzorna i bilen, åkte och hämtade Prinsen, och körde sen iväg till mami. Stackarn, hon var så orolig över att han skulle dö. Jag med, men visade det inte inför henne. Han är hennes allt, hennes ögonsten som antagligen gör att hon orkar med att gå upp och leva en dag till. Så jag visste nog också att skulle han dö, skulle nog min mor dö inombords, kanske skulle hon även ha fått tacka för sig en dag tidigare än om han hade levt..

Vi kommer dit, och jag går fram mot hans bur. Ser hur han sitter ihopkurad, rund som en boll och alldeles fluffig. Aaw stackars lilla Hampus. Tänk att han ändå är 9 år, så det kunde vart fullt möjligt att åldern tog ut sin rätt. Försökte få kontakt med honom genom att prata, vissla. Men han var liksom helt borta. Såg ut som han halvsov och det såg rätt harmoniskt ut. Men samtidigt skrämmande. Mamma grät när hon ringde och sa att hon inte ville vara med om att han dog, om det nu var så att han var så sjuk. Och han såg verkligen ut att vara sjuk. Lilla Hampus!

Istället för att låta pizzorna kallna ännu mer tog vi oss an de. Körde de nån minut i mikron. Mmm delicious! Medan vi satt och svullade i oss onyttigheterna satt mamma ute i vardagsrummet och höll koll på Hampus. Han verkade fortfarande inte ge några tecken på att kvickna till. Jag sa till mamma att vi borde kontakta veterinären. Nej nej, naturen har sin gång utbrast hon. För mig var det som ett knivhugg rakt in i bröstet. Hur kan man vara så kall och inte vilja ge honom den chansen tänkte jag, och samtidigt bett oss komma, för att närvara om det var så att han skulle kollapsa?! Jag kunde inget annat än ordagrant banka vett i henne, för hans skull. Om det skulle ha kunnat ge honom en längre tid kvar på jorden så är det väl det minsta man kan göra sa jag till henne! Kollade upp lite info på nätet, om typiska tecken när en fågel insjuknar han hade flera av de. Ringde en massa olika nummer för att komma i kontakt med en veterinär, till sist kom jag fram. Och mitt under samtalet kommer mamma fram och säger: Det verkar som att han börjar komma tillbaka?! Jag kunde inte besvara hennes uttryck, utan var fullt engagerad av att samtala med kvinnan i andra änden. Hon kom med några tips om egenvård, att man bla kunde ge de fruktpure - ger snabb energi, samt öka temperaturen kring buren - för fåglar tappar snabbt värmen och det kostar mycket energi. Sagt och gjort, tackade för mig och hon bad oss återkomma om läget försämrades. Jag var även tvungen att fråga vad besök utan försäkring skulle ha kostat, tusenlappen sa hon, men var det så att han behövdes avlivas gick det på mindre. Jahapp då vet man.

Mamma var redan i full gång med att tända ljus, och när jag sa till henne att fruktpure hjälper var hon minst lika snabb med att riva äpple som jag sen fick mata honom med. Och han verkade vara tillbaka till sitt vanliga jag. Men än kunde vi inte pusta ut, kanske var det bara ett mellan register? Vi beslöt oss för att åka hem, lill killen behövde få komma hem och få sitt käk, men även sin andra dos av avmaskningen.

Skrev ett mess till mamma när vi satt i bilen, att hon för höra av sig om läget förändras. Inte ett ljud förens imorse. Hon berättade att hon inte sovit en blund, för oron av att veta att han kanske skulle ligga på burbotten på morgonen när hon drog av skynket var för stor. Så därför hade hon först nattat honom inne i sitt sovrum, sen tagit ut buren för hon ville inte (om han skulle dö) ligga i samma rum. Men sen på morgonen när hon vaknat visslade hon och fick svar. Aaw   Sen sa hon att han verkar vara sig själv igen. Så nu, för en stund sen kan jag helt och hållet andas ut!

Man vet aldrig vad som väntar bakom husknuten..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den lyckliga sagan på denna portal har nu lidit mot sitt slut. Har vart trivsamt att blogga här - men nu måste hon vidare.   Till er som följer mig - fortsätt gärna med det här --> http://sarahlamberg.myshowroom.se/              ...

Kan nu presentera min nya hemsida - för er som vill kika in och kolla är adressen här. Det har tagit sin lilla tid, och än är inte allt fixat. Måste få i ordning texterna och så. Men det är en sten som lättat från min ryggsäck i alla fall. Kan nu skr...

  'To my insperation and my shining star'   En tanke som slog mig igår var att sannolikheten för att man ska träffa någon som man passar med minskar när man nöjer sig med det man har. Jag har fullt upp med mitt, träning, driva företag, ta ha...

Om 1 vecka är det dags igen. Är sjuuuukt taggad. Kan inte med ord beskriva ruset som forsar inom mig. Watch out for the bruises..   Ska snart bege mig till arbetsförnedringen och visa upp min affärsplan och budget - de har tydligen inte kunnat öp...

Har preppat mig med ett stort lass pasta på min tallrik. Letat inspiration på youtube - lite musik har ju hjälpt förrut. Let the legs burn! Går och lägger mig med tanken på The Bulgarian Split som nästan skulle kunna va nåt helt annat än va det är.. ...