Dagen spenderades ute på Haga, närmare bestämt Fjärilshuset. Vad jag kan minnas så har jag aldrig vart där, men efter ett samtal med mor så hävdade hon  motsatsen.

Det första jag sa när vi närmade oss parkeringen vid Haga var: Folk blir fullkomligt galna, helt tokiga så fort solen kikar fram, är inte det märkligt? Det var knök fyllt på parkeringen, inte en plats ledig. Folk hade styrt upp sina fordon längs med kanten. Kändes som halva Stockholm befanns sig på en och samma plats.

Vi tar våra pinaler och beger oss ner mot Fjärilshuset. Kommer in. Känner hur värmen letar runt i kläderna. Inte för att det var så speciellt kallt ute, solen sken jue! Värmen hittade även in i kamerna, på objektivet. Jahapp! De bilder som jag först knäppte va bara till att kasera. Suddig i mitten, ja om man nu föredrar sån stil så kanske man hade kunnat välja att ha kvar de. Men inte jag..

Det andra jag möttes av var flera snorungar som antagligen inte blivit fostrade med vett och etikett. De kastade grus mot oss när vi hade ockuperat en bänk (i väntan på att imman på linsen skulle försvinna). Hörde vagt från nån som jag också antog vara snoris 1's förälder. Ungejävlen lyssnde inte på sitt tilltalsnamn. Varpå jag kallar ungen för både det ena och andra. Ja, jag är en människo/barn hatare. Individer skall ej få reduktion för hur man beter sig mot främmande folk. Jag är en sån person som dina föräldrar varnade dig för. Nästa gång kommer jag inte acceptera bonstyriga snorisar, utan göra det samma mot de. Eller varför inte gå rakt på kärnan, föräldrarna. Samt ifrågasätta deras obefintliga kompetens till att fostra ett barn. Både en blind och döv person skulle bannemig fatta att man håller barn inom räckhåll. Min pappa hade koppel på mig som liten vid stora folksamlingar. Nåt jag tycker regeringen borde lagstifta om!

Nåja, kunde i vart fall njuta en aning av värmen där inne. Närmare +30. Det va längesen man upplevde den känslan. Svetten rann längst med ryggen. Så jävla unfresh! Imman försvann. Vi knatade runt i tropiken. Jag märkte fort att det inte var väl investerade pengar att pynta i entrén. Va fan var fjärilarna? Tillslut fick jag min vilja igeom och killen gav med sig. Och så gick vi.

Besöket tog sin kulme när vi kom tillbaka till p-platsen och möts av det de flesta "vanliga" bilägarna INTE vill mötas av. En pbot. Jaha. 500pix så jävla inte värt det! No more Fjärilshuset!