Bara för att det inte skivs ner så mycket här i bloggen, betyder det ju såklart inte att mitt liv står still. Tvärtom! Här händer allt mellan himmel och jord, kan iblad känns som man själv står kvar men allt runt omkring svävar förbi i ljusets hastighet.

Kort sagt då.. Förr förra veckan.. Tror jag att det var. Så vart jag och min kompanjon Carro färdiga med vår projektfilm. Skönt skönt!

Postar klippet här - Enjoy!

I övrigt så går den mesta tiden vaket tillstånd som sovande åt till att längta efter vovvsingen. Vet inte varför jag har sånna svårigheter att komma till ro nattetid. Men jag antar att min hjärna förbereder sig mentalt på att "bli förälder". It is big you know! Tankar kring hur det ska gå, kommer vi stöta på problem, kommer nåt hända som gör att vi senare kan få problem. Ja oron och frågorna kring det är många, och alla lika obesvarade. Tror jag måste börja inse att inget hjälper mig nu med att oroa sig. Men säg det till min skalle! Cuz I go nuts!

Hela veckan har jag i stort sätt spenderat all tid bakom datorn, pulat och fixat, redigerat otaligt många bilder från vår tripp till Dalarna i påskas. Tiden, ja den står inte stilla.. Hoppas jag hinner klart innan månaden tar slut. Insåg när jag satt med det, att jag inte har lagt upp/eller ens börjat redigera bilderna från när vi var vid Fjärilshuset. Shame on me! Och trots detta att jag inte längre förbrukar ALL tid vid menlöst internetsurfande så som Facebook. Vart tar min tid vägen? Trodde jag skulle ha mer tid över till annat, men det andra tycks sluka upp minst lika mycket! Fast kanske åt det mer positiva hållet   Så har du sett denna någon som stjäl min tid, grip honom och hälsa från mig!

Vad mer då? Jo min dator krashade idag. Uppriktigt sagt bryr jag mig inte så pass mycket, för de mest betydelsefulla sakerna ligger i tryggt förvar på 2 externa diskar. (O)lustigt nog så körde jag över senaste ändringarna igår, och va hände i dag? Jo min fina fina Vaio dog. Trodde det va bättre kräm i den än så, knappt 2 år gammal och beter sig som om den vore 85 bast och låg på dödsbädden.. Nä om vi människor skulle börja ta efter datorerna lite så kunde vi minska populationen drastiskt. Och problemen minska. Kanske det som var baktanken med vulkanen på Island. Moder Jord är pissed off och lägger en brakare som resulterar i kaos. Smart tänkt Moder Jord, askan förflyttar sig till atmosfären och så var problemet med växthuseffekten löst! Kan inte vi själva råda bot på våra egna handlingar så tar de övre makterna över. Rejält.

Själv garvar jag bara åt alla upprörda resenärer som är strandsatta världen över. Nu blir alla illa tvungna att "tänka om" tänka på miljön och välja en grönare rutt.

Over and out!

Påvägen hem skulle vi svänga förbi uppfödaren för att hälsa på valp(arna)en. Gick rätt fort och köra väg 66, antagligen för att många utav alla påskfirande hönor redan var på plats.

Gled runt i stan med bilen för att fördriva lite tid. Vi anlände nog V-ås redan vid 14 snåret. Men med gott sällskap och fint väder kan tiden allt annat än att stå stilla. Vi cruisade vidare. Hittade en lämplig plats att slå oss ner på. Det var verkligen vår i luften. Satte oss på en bänk och bara njöt av solens strålar. Härligt värre! Tänk va lite tid i solen kan göra gott för själen!

Klockan den närmade sig avfärd. Vi var bägge som två barn kan va i en leksaksbutik, men om något mer sansade. Vi var oerhört förväntansfulla och extremt nyfikna inför besöket.

Veronica mötte oss vid dörren, välkomnade oss att kliva in. Jag passade på att låna deras toalett, så killen fick förtur med att hälsa på gänget. När jag var klar med det man gör bäst på en toalett kunde även jag hälsa på småttingarna. Jag dog, flera gånger om. Sa säkert "Guud va söta de är" minst 100 gånger! Haha! Ja men de var verkligen uber söta! Inget klår hundvalpar, inte ens en nykläckt bäbis. Nä de brukar mest se arga ut utan någon som helst personlighet och med ett skrynkligt ihoptryckt ansikte.

Vi blev sittandes en stund på golvet omringad av 5 fyrbenta små krabater som om vart annat tordes komma fram och nosa. Veronica berättade en hel del om vår lilla kille. Hur hon tror han kommer bli när han blir större. Kan knappt bärga mig längre. Småttingarna hade i fredags fyllt hela 6 veckor. Nu var det bara 2 veckor kvar tills vi får hem våran. En evighet. Men väntan kändes mindre outhärdlig efter att ha fått komma dit och få ett smakprov.

Det bjöds på fika och mera snack. Jag hade nog lite svårt att aktivt delta i samtalet, ville ju bara titta på de små liven när de låg i sin bädd och sussade sött efter att ha röjt runt på köksgolvet. Vi hade ju som tur var med oss våra kameror. Geek's or what?! Försökte få några bra bilder på vår kille, men det var banne mig svårt att se skillnad. Jag beundrar henne starkt för det hon gör, hon verkar vara så otroligt hemma på det hon gör. Vi kunde inte ha hittat en bättre uppfödare tror jag!

Tiden flög iväg och hade redan hunnit bli närmare halv 7. Ja, det sanna uttrycket om att tiden går fort när man har roligt stämde även in här. Lite svårt o slita sig från de små. Frågade om jag fick ta ett sista hej då av de små när de var i sin valphage (de hade just fått sin middag), det gick så bra så. Vi klev in i bilen och riktade in oss mot Sthlm. Hela vägen hem satt både killen och jag återigen som två små barn i en leksaksbutik. Helt lyriska! Snacket som cirkulerade i kupén kan ni nog gissa er till...

Upp tidigt i ottan. Helt galet hur det är möjligt att orka upp trots alla glas vin jag drack igår. Ordnade så att vi kunde äta frulle i bilen, fyllde en termos med lite kaffe, samt tog fram våra favvo våfflor ur frysen.

Sen bar det av, upp mot -vad jag tror många kan hålla med mig om när jag säger att det är "ursveriges Sverige". Till de grönskande skogarna, sluttande bergstoppar, miljoners miljoner faluröda hus med vita knutar. För mig är detta ett landskap som bör betraktas med omtanke och vördnad om vårt idylliska Sverige!

När vi kom fram bjöds det på fika "dooniiits" finskt ord för munkar/dounats och kaffe. Snabbt inpå tog vi tillvara på tiden och begav oss ut för en lite längre foto runda. Jag guidade killen genom de delar av landskapet som för mig en gång i tiden har vart oerhört betydelsefulla. Bla viken Klenshyttan dit jag brukade cykla och ta ett dopp under sommar månaderna, mormors gamla hus Hammarby. Kändes en aningen konstigt att nu vara en "besökare" fast utan tillstånd att få kliva in. Men allt såg bekant ut, vilket omgav mig med en lättnad och trygghets känsla. Vidare fortsatte vi turen ner mot Konstdammen där jag ville visa de (då var den iaf) nylagda cykelbanan - den som jag och min kusin nyttjade en sommarkväll iklädd pyjamas, cyklade in till Ludvika (ca 1mil) och käkade gott på Donken. Haha det var tider det! Men innan vi lämnade Blötberget tog vi en extra runda bakom skolan för att spana in de nerlagda industrierna/gruvor. Rätt coolt faktiskt, men jag har ändå svårt att förstå att vissa saker onekligen får lov att förfalla och bli en osmaklig plats, medan andra demoleras ner till grunden och ovanpå byggs nytt? Kanske mer vanligt i tätorterna än ute på bonnvischan..

Killen hade sett till att vi fick låna med oss diverse skönheter aka blixtar/objektiv. Kul och testa de olika sakerna, få ut mer i motivet etc. Nånstans där mitt i bland avtryckaren och fokuseringen bad mormor oss att lämna henne. I och med att hon har sin diabetes är det strikt bundet med vissa saker, dit hör mat/dryck går på rutin. Vi hade inget mer vatten att förse henne med. Vi kände oss nog ändå rätt nöjda med turen.

Vi dumpade av lilla mormor hemma hos henne, och begav oss ut mot nästa äventyr. Vi körde på känsla utan gps, mot Snöån via Hörken för att sedan komma ut i Grängesberg där vi sedan körde mot Filmarkivet.

Vädret var på vår sida även om det bitvis hade fallit några droppar. Men ändå inget vi tog skada utav. Hade ju varandra och en bil att ta skydd i. Det fanns lite intressanta byggnader att plåta, några gamla maskiner som jag inte har en aning om vad de kan användas till. Lekte lite med de olika objektiven. klockan for iväg. Time to go! Hem och fylla buken med näring.

Mormor hade trots sin höga ålder orkat med att laga mat åt oss. Inget slår redan invant matminne. Hemmagjort när det är som bäst! Vi klämde i oss 2 kotletter var och lite potatismos, förde över bilderna. Tänka sig: Jag maxade antal bilder som ryms i mitt minneskort. Not so amazing!

Efter matsmältnings proceduren laddade vi om för kvällsfotografering i den lokala delen av Ludvika. Jag va sugen på att knäppa några kort nere vid järnvägsstationen. Men först behövde hon få i sig lite gotti gott. Plopp med lakrits är alltid ett säkert kort! Vi parkerade bilen och gick lös med blixt och förlängd slutartid mm.

Tänk att man alltid ska bli pissnödig i de mest olämpliga situationer man kan hamna i. Tror det mesta är rent psykologiskt, bara för att man inte kan pinka i det fri, ja det är just då man behöver det. Finns det en toa tillgänglig, inte fan behöver man pissa då inte!?

Klockan led mot sitt arma slut och vi kände oss väl bägge rätt nöjda. Ner med stativen, av med blixten och sen satte vi oss i bilen och brummade iväg hem till mormor.

I och med att det var en kortvisit med massa andra saker inplanerade på lördagen kunde vi inte stanna speciellt länge dagen efter. Men ett stopp på $Dollarstore har man ALLTID tid för. Ca 900 spänn fattigare men ack så glada klev vi ur butiken. Innan vi för en sista gång körde hemåt till mormor stannade vi till vid en fiskebutik. Killen fullkomligen sken av lycka, aaw så sött o se honom så upprymd. Tänk va prylar gör män kåta! När vi sen kom hem till mormor var det min tur och stå bakom spisen. Hon hade redan förberett allt, så det va bara och slänga ihop köttfärsen och koka pastan. Team work! Maten smakade gott, vi tackade för oss och sa adjö.

Nästa stopp Västerås!

INGA BILDER FÅR LÄMNA DENNA BLOGG!!
Alla bilder och allt material på denna blogg är upphovsrättsskyddat.

Bilderna är tagna med Nikon D90 samt Nikon DX 18-105 mm VR objektiv

(klicka på bilden välj "next" för att komma till nästa bild "X" för att stänga ner)

Killen och jag hade länge sett fram emot denna dag, första dagen vi tillsammans är lediga bägge två. Vilket oftast innebär lite extra av allt. Man ligger kvar en extra stund i sängen, tar en extra lång frukost..

Sassa  kom på besök. Blir inte att man ses så ofta när man har ett avstånd på närmare 50 mil. Nu fick jag även se hur hennes lilla mage har vuxit till sig. Där inne ligger det en liten krabat som väntas komma till världen i sommar.    Jag tror det kommer bli en pöjk! Helt övertygad om det! Hon har dock inte sagt vad det blir för kön.. Vi får väl se när den lille behagar komma ut!

Tanken var att hon och hennes kille skulle kommit över på kvällen och jag skulle bjuda de på käk. Men det blidde en liten snabb fika här hemma. Åh Ace, deras "lilla" hund som också var med. Ja han var liten sist jag såg honom. Nu har han blivit stor, och lär nog bli ännu större. Visade sina bästa sidor här hemma genom att lägga av en fjärt då och då. Ett riktigt charmtroll! NOT! Haha!

I samband med att de åkte drog killen och jag till Erlandssons Brygga i Ulriksdal för att klämma och känna på lite seglar kläder. Ja, tydligen är det ett hett om inte annat torrt måste på sjön i sommar. Men va dyra de var! Jag brukar inte bry mig om pris när jag shoppar, är det bara snyggt och fyller en funktion köper jag det. Ja så var det i alla fall på den glada goda tiden när man arbetade och hade en ingångslön på 22 lakan. Nu är livet en aningen kärvare, man får vända på vart ända öre, leta burkar och göra storkok som räcker länge för att ha råd och leva.

Nu är det inte riktigt så illa för mig, men kan väl tänka mig att många som studerar lever bra mycket snålare än vad jag har behövt göra. Mycket har jag min sambo att tacka för. Han unnar mig saker, ibland kanske lite väl mycket än vad jag själv anser mig behöva. Med motto: Du behöver det! Aaw!   

Under dagen kom 2 förlsag..

- Det ena var om vi (killen och jag) ville komma över på lite middag hos "svärmor".

I och med att det var första april hör det ju också till att blålura folk till Kina. Ju värre blåsning destu bättre. Skadeglädje är den ända sanna glädjen! Och visst är det så. Vi beslöt oss för att anta inbjudan till hans mor. Men innan det så svängde vi förbi stan för att ta oss en närmare titt på HH butiken, gissa om vi vart snopna över att de hade bommat igen butiken på Hamngatan. Jaja, det va bah till och köra hemåt. Var ändå pissnödig. Vet inte, men jag har någon slags lättare fobi för att göra ifrån mig på offentliga toaletter. I fyllan och villan skiter jag i vilket. Då kan jag kasta vatten, markera revir lite var stans, nöden har ingen lag! Eller jo, om man har otur och pissa framför en polis.. Vilket aldrig heller har hänt.. Än..

Vi kommer hem, gör oss iordning. Rullar iväg. I och med att vi båda lider av samma åkomma när det gäller att spela folk ett spratt kläcktes idéen om att utöva det på hans mor. Vi drog till med en vitlögn, som faktiskt var halv sann. Vi skulle vart där vid 4 tiden, kom dit vid halv 5. Hans mor ringde och undrade vart vi höll hus någonstans. Han sa att vi var påväg, men att det hade kört ihop sig lite, och skulle berätta mer sedan..

Jag sa att jag aldrig skulle klara av att hålla minen inför henne. Det är ju det som är hela tjusningen i att lura någon, att man själv är så pass normal att man inte kan ana att nåt lurt är på gång. Nåt jag måste bli bättre på! Att lura folk är kul!

Väl framme kom vår sena ankomst på tal. Varpå killen smått besvärad häver ur sig lögnen om att han blev stoppad av polisen för fortkörning 60km/tim på en 30-sträcka. Jaha? Nämen om hur gick det där till då, säger hans mamma. Jag märker att mina mungipor drar sig allt snabbare uppåt. Går iväg och lotsas som ingenting. Diskussionen i köket fortgår..

Ja, alltså jag får fortfarande "köra" i 2 dagar till, säger killen. Jaja, men det var ju inte alls bra, kommer ni hinna hem innan dess, säger hans mamma. (Vi skulle nämligen få låna hennes bil upp till Dalarna fre-lör). Sen avslöjade han att allt bara var ett påhitt. Men Jisses vilken min hon hade. Haha! Vi var bägge nöjda och high five.ade för en lyckad komplott!

- Det andra var om jag ville ut och ta ett glas med en kär gammal vän från grundskoletiden.

Efter middagen körde kille mig till söder där jag skulle möta upp Jennie. Vi hade väl ett par gånger innan frågat varandra om det inte var dags nu. Men som alltid så dyker det upp något, nån kan inte, nån blir sjuk bla bla. Ställer till det så att det inte blir av. Jag kände nog att det var dags att "få det överstökat" nu eller aldrig. Vissa saker kan man skjuta på i all evighet andra inte. Sen blev jag glad när hon själv sa att hon inte hade möjlighet att vara ute allt för länge för hon skulle upp tidigt och ta båten ut till landet. Skönt skönt. Då behöver jag inte vara den enda som lämnar in handduken förtidigt.. (I och med att killen och jag hade tänkt lätta hemifrån relativt tidigt, för att hinna fota innan mörkret faller.) 

Vi testade ett ställe Östgöta Källare, men där var det knök fullt av hungriga matgäster, inte alls va vi var sugna på. Ett ställe med normal ljudnivå, för vad är värre än att behöva sitta och skrika till varandra? Visst såna ställen har väl sin charm de med, men när det faktiskt var en light reunion kändes det bara som bortkastat att utsätta sig för det. Vi tog Gamla Eden, ett fik vi brukade husera på som tonåringar, surpla kaffe som kostade 0:- efter 15 koppar i påtår. Kedjeröka små paket Marboro Light's. Tänk va dagens ungdomar gått miste om! Det var tider det! Då slapp man frysa arselt av sig eller än mindre ge sig till känna för sitt beroende och skamset ta på sig kappan och gå ut i regn och rusk!

Var inte en gnutta oroad eller nervös inför våran träff, snarare lättad över att se att allt fortfarande var det samma som då. Men nu med några fler års erfarenhet utav livet. Vi hade ju ändå en gammal vänskap från förr i bagaget. Och även om jag förra sommaren träffade henne på hennes födelsedags fest så kändes det här som ett mer naturligt och behagligare sätt att catch up förgången tid. Sen vet jag inte om vinet jag fick i mig ledde till att fler ord språkades från min mun, eller om det jag hade att berätta var av intresse. Tiden rann iväg och hann bli halv 11. Sent för oss båda som hade en tid att passa morgonen där på.

Killen var så söt och kom och hämtade oss. Vi lämnade av Jennie där hon bor och körde till närmsta Mc Drive. En självklarhet när alkohol susar i venen. Haahaa! Dock ska jag fortsättningsvis hålla fast vid att ALDRIG pröva nya smaker eller saker! Testade deras nya burgare, yuk! Äcklig jävla hickory sås, på MIN burgare! FY! Disgusting! Istället fick jag mata min chaufför, som gladeligen och med god aptit fick i sig de rester som blev över. Ja, man kan ju inte donera bort bukfylla. Men avara en bit kan man   

När vi kom hem väntade ett bad. Samt iordningställa resterande saker som skulle ner i väskan. Gah! Hett tips: Gör allt sånt innan du ska ut och klunka, för man vill bara lägga sig med teater sminket och kläderna på! Tro mig! Men men, bara att ta tjuren vid hornen. Men vad jag sov gott den natten! Mm!

P.S

OBS!

Se separat inlägg för bilder!