I lördags for vi ut i skogarna kring Åkersberga för ännu ett försök att hitta lite gula kantareller.

Vi hämtade upp svärmor som fick agera guide. Och jag skämtar inte när jag säger att hon under bilfärden längst skogsvägen plötsligt fick syn på skogens gula guld. Vi sa det till varandra efter att ha roffat åt oss alla - hur kunde du se de ända från bilen?! Helt makalöst! Jag var ju bara överlycklig för att äntligen ha fått hitta min svamp. Så många gånger som jag vart ute, lurat med kompisar och inte hittat ett skit!

Med en fylld papperskasse åkte vi hem igen. Vi testade några fler ställen, men det verkade som att de vi hittade var de ända..

Upp med svamparna på bordet. Dags och putsa de fina innan förvällningen i pannan. Kan ni gissa va vi fick till förrätt? Toast med kantareller i gräddsås! Kom verkligen till sin rätt må jag säga. Vad smakar bättre än egen förvärvad mat?

Här är lillens egna avtryck. Photoshoppat hans ena baktass.

Snyggt va!

Tja!

Prinsen här.

Tänkte passa på att skriva några ord medan min matte gör annat. Det gäller att man är snabb, gör man nåt dumt är det bums i korgen för mig  Egentligen fattar jag inte va jag ska göra där, tänka över mina synder? Jag som inte har några. Jag lever för stunden i nuet. Och kan inte begripa allt mina ägare säger åt mig.

Som i morse. Ville jag gärna få en bit utav täcket. Min matte är en hejjare på att roffa åt sig både sitt och husses. Nästan så att jag tycker lite synd om honom. Ja vi förstår varandra bättre, han är ju som jag en kille. Ja då har jag kommit på ett sätt som gör att jag också kan få ta del av det gosiga i täcket. Man kryper in längs med ryggen, tar några tassar ut till kanten, vänder sig om och sen lägger man sig ner. Och vips så har jag helt obemärkt lyckats få en bit av täcket. Funkar jämt!

Sen en annan rätt kul grej är när min matte vaknar. Gör jag allt som står i min makt att hetsa på henne lite. Inte för att det krisar för mig. Utan för att det är så himla kul och se hur hon vimsar runt hemma. Piper extra mycket gör jag bara för att jag kan. Speciellt när hon verkar gå in i ett rum, och gör jag vet inte vad. Sen låter det konstigt därifrån när hon är klar och kommer ut.

Nä nu kommer hon.

Dags att lägga sig och chilla lite i solen.

Mitt inlägg jag skrev igår raderades tydligen. Jävligt surt! Minns inte alla detaljer så detaljerat så här i efterhand. Men nog är det allt irriterande! Gör ett försök till..

Hade ju skrivit att jag skulle iväg och träffa en gammal vän från gymnasiet. Babblade lite om hur det kommer sig att vissa relationer blomstrar livet ut medan andra snabbt dör ut. Märkligt det där, när man börjar gå på djupet av det. Vilket jag inte orkar göra nu. Hade redan ett schyst inlägg. Men som idag tycks vara försvunnet. Jävla helvetes cp dator. Ge mig en ny nu nu nu!

Hur som haver. Så åkte jag till Rebecca igår. Tog med mig lill korven. Aaw lille liten fick nu för första gången åka t-bana. Gick hur bra som helst, bortsett från den lilla väntan på tågbytet i centralen. Nä där gillade han inte alls och vara. Fick sätta mig ner på huk, och han fullkomligen satt på min fot. Stackarn.

Mötte upp henne och tågade ner mot affären, hon behövde tydligen införskaffa lite extra ingredienser för maten hon skulle bju på. Spagetti med köttfärssås. Yum yum! En rätt som står sig längre än många andra. Går inte att föräta sig på det.

Dock vart det x-antal glas vitt och några cancerpinnar och lite pantertanter snack innan maten kom till sin rätt i kistan. Tydligen hade vi lite att reda ut sins emellan också. Klart som korvspad. Men nu har vi lagt alla korten på borden. (Ja det var lite det jag skrev i inlägget som försvann). Att man ibland tror att man är den enda som matar och ger liv åt elden.. Vännen råkar befinna sig i en liten livskris, så mycket utav snacket gick åt att vara ett idel öra. Men även prat om gamla minnen vi har haft ihop. Och det är klart synd att man ibland får för sig saker, utan att ens egentligen ha en aning om det. Hoppas på en förändring från oss bägge. För vi har haft en hel del skoj ihop.

Tappade räkningen efter 5 glaset. Och många glas vart det. Gjorde en rejäl tabbe när jag hade lastat på pastan i tallriken. Fick för mig att hälla lite olja för den goda smakens skull. Men istället hade jag hällt på balsam vinäger. Not so good. Vi garvade åt det hela. Rebecca försökte rädda den genom att hälla den i durkslaget och spola vatten. Men näe.. Tur var väl det att det fanns ordentligt med pasta. Så ingen större skada var skedd. Haha! Skyller på vinet!

Runt tolv tiden kom min alldeles egna pic up och hämtade oss. Aaw hjärtegulle! Ibland får jag lite dåligt samvete av att han är en sån klippa som han är. Vill så gärna ge igen! Kanske dags att skaffa sig ett körkort!

Vet inte om jag ska fortsätta med mina glädjeskutt här hemma efter besöket hos specialisten igår. För det var inga klara besked de hade att komma med..

Fick träffa 2 läkare. En som tog en djupdykning i mina öron, samt lät mig tro för en kort sekund att jag var en av de som var utvalda till att kvala till NASA. Hon lät mig ta på ett par svart skidglajor. På de var det kamror monterade. High tech! Sen fick jag ligga i en stol som åkte upp och ner. Vred huvudet åt vänster. Sen höger. När jag var klar där fick jag sitta ner och vänta lite.

Nästa rum bestod av en isolerad rymdkapsel. Där i fick jag ha hörlurar på mig. Ur de kunde man knappt ana små små små små tjut, eller pip ljud. Varje gång jag hörde ljuden skulle jag trycka på en knapp. Lätt som en plätt! Eller kanske inte. När testet var klart förklarade kvinnan i rummet för mig att jag hade en klar dipp på vänster örat, och att jag hade fel på diskanten. Jaha? Frågetecken frågetecken.

Vänta lite till. Tillbaks i första rummet. Doktorn förklarade för mig att jag hade en överansträngd käkmuskelatur, fick papper på övningar jag ska göra hemma. Eh vadå saru? Ja tydligen kan man få det om man som jag gillar att spänna käkarna. Kommer från stress. Dock inget samband med anledningen jag var där för. Sen sa hon att det jag råkat ut för kan komma av ett fästingbett. Men så trevligt! Gick till labbet och lät de sticka hål i mig. Sen va besöket klart. Har återbesök om ca 2v. Wish me luck! Har jag tur återgår hörseln till det normala samt att pipet försvinner, har jag otur får jag leva med detta resten av livet. Gud måste verkligen hata mig!

Sen passade jag på att stanna kvar och surra lite med "svärmor". Bjöd med henne på en tur i skogen för att plocka lite svamp i helgen. Enligt killen har hon sensorer för svamp. Hoppas nu att vi kanske kan få lite svamp för en gångs skull!

Tröttmössan har för första gången på länge gjort  nåt som hon ej annars brukar. Eller jo visst har det hänt förr men nu var det ett tag sen sist..

"Svärmor" ringde mig igår. Hon är så otroligt omtänksam av sig. Pratade ju med henne även för 2 veckor sedan när skiten kom. Ja hon har ju lite det i sig, att pyssla om andra, lite mer än att vara hönsig morsa. Hon har ju det som jobb.

Först trodde vi att det kunde ha vart en vaxpropp. Enkelt att lösa. Vaxör på apoteket. Men jag valde doktorn före.. Han gav mig renexin och nasonex. Väntade i ca:4 dagar. Utan nåt resultat. Torsdagen förra veckan fick jag nog. Återbesök hos min husdoktor. Penicilin. Yey! Käkat de nu i 5 dagar. Och vet ni vad.. Jag är oförändrad. Jag har börjat dosera mig själv om kvällarna. Jajajmään! Enbart för att inte störa killens viktiga nattsömn, o kanske lite för min egen del. Är uppriktigt sagt urless på att inte kunna komma till ro pga tjutet i örat.

Så idag. Om exakt 1 tim har jag en tid hos en öronspeciallist. Och det är bara tack vare "svärmor" som ordnade det åt mig. Iof skulle jag kontakta vårdcentralen om läget inte förändrades.. But hey! Fuck them! Lite små nervös är man. Vill ju ogärna gå med hörselapparat i så här unga år.. Men hellre det om jag bara får slippa tjutet!

Fasligt va mycket jag missar att plita ner här. För de som bryr sig kommer nu här en liten reminder list på vad vårt yrväder nu behärskar.

Folk talar om slyngel ålsern. Jag hävdar som med allt annat. Och det är att många av oss måste ha en tro på nåt vi kan anförtro oss till. Med det sagt menar jag att så må hända. Men jag tror mer på att det är en fas de går igenom vs en fostran att lära sig tygla det man har i kopplet.

Vi valde därför att skaffa ett nytt sele. Ett VGW Belt - läs mer om det på nätet! Vi är väldigt nöjda med den, samt att vi ratar alla som väljer andra mer betydligt ohälsosamma ting att tygla sin vän. Typ halti eller helstryp. Nä ursh för sånt! Känns som man har gått och blivit en jävla nörd på sitt område nu. Det är fan lite geek varning asså! Skäms!

Vi har bla övat på:

* Inkallning -

   Släpper vi honom lös kommer han när vi ropar. Nu är det väldigt         

   mycket Alfons Åberg överlag i honom..

* Klicker -

   Vi skvallrar massor! Hans intresse för andra artfränder har minskat till en

   kontrollerad nivå, en hälsosam. Han är valp och ska fortsätta få vara det. Men

   skvallra är skoj. Han får ju belöning och väljer bort att dra till mötande hundar eller

   skälla. Så kul att de gångerna vi inte är ute och "tränar" sätter han sig bestämt ner

   och tittar på det han ser, sen på mig i väntan på klick och belöning. Aj aj där matte!

* Han ska söka ögonkontakt innan han får ett 'okej' att gå in/ut -

   Han gör det medvetet, jag ber heller honom nu mera nästan aldrig om det.

   Ett varsågod till maten efter att han har satt sig UTAN ATT JAG HAR BETT HONOM!

   Wiho!

* Olika kommandon -

   Var är husse brukar jag fråga honom. Oftas i anslutning till att han ska komma. Då

    brukar han skärpa till blickan och fokuser på om han hör något. Otroligt gulligt är

    det! Sitt säger vi i princip aldrig. Han vet att sitta ska man innan mat. Mest för att

    inte blanda ihop Stå nu inför inlärning innan utställning.

* Nya miljöer -

   Snarare att han sen sist har fått träffa 2 nya människor (ja några utav

   mina vänner) En av de gillade han inte alls. Eller ja, han var högts

   mistänksamm. Tog ett bra tag innan han tyckte det var ok att man

   klappade. Aaw. Han är selektiv min lille bebis. Ej heller åkt t-bana än..

* Ensamhets träning /passivitet -

   Går super. Bortsett från en gång för förra veckan jag åkte in och

   fikade med min vän Doris. Killen möttes av ett hav av tidningspapper

   som var itu rivet. Inte ett hav direkt.. Naggat ett hörn haha! Sen vi

   kom tillbaks från semestern har han börjat tjuta och gny i bilburen.

   Efter ca: 20 min hör man paniken i hans gläfs. Trots att behoven är

   gjorda..

Ja, vad mer kan man skriva nu liksom? Äter si så där. Kan väl dels bero på värmen. Samt att det kan va dags att dra ner på ett mål.. Jo! Klo klippningen tar mig nu bara 10 min. Haha! 1 min / klo! Framsteg! Muta med godis hehe..

Vad är det som händer då? Jo. Vi ska ställa ut våran Prins. Han går under andra valpklassen 6-9mån. Lätt tveksam till hur det kommer gå för honom.

Har ju helt och hållet missat att informera er om det. Ingen skada skedd. Jag gör det nu istället! Vi var ju faktiskt iväg till V-ås för någon vecka sedan och träffade uppfödaren. För att få lite expertis hjälp. Jag som är helt grön på området fick en del ovärdeliga tips. Tack V!

Inser också i skrivande stund att jag inte har visat några somhelst bilder från dagen då vi hämtade lillkorven. Hmm. Shame on me!

Här nedan kommer några bilder från dagen vi hämtade honom. V visar vad vi ska tänka på när vi tränar hemma. Massor av nytt och ta in. Bla att vi skulle träna honom på höga höjder då han var lite rädd att stå så högt upp. Aaw. Lille skruttet!