INGA BILDER FÅR LÄMNA DENNA BLOGG!!
Alla bilder och allt material på denna blogg är upphovsrättsskyddat.

Bilderna är tagna med Nikon D90 samt Nikon DX 18-105 mm VR objektiv

(klicka på bilden välj "next" för att komma till nästa bild "X" för att stänga ner)

Helt färsk från fabriken skulle man kunna säga. En aningen rädd och motvillig till att befinna sig så högt upp.

INGA BILDER FÅR LÄMNA DENNA BLOGG!!
Alla bilder och allt material på denna blogg är upphovsrättsskyddat.

Bilderna är tagna med Nikon D90 samt Nikon DX 18-105 mm VR objektiv

(klicka på bilden välj "next" för att komma till nästa bild "X" för att stänga ner)

Här ser ni stoltheten him self in acion. Så otroligt snygg! Nu med tejpade öron *hoppas hoppas de står tills det är dags!*

INGA BILDER FÅR LÄMNA DENNA BLOGG!!
Alla bilder och allt material på denna blogg är upphovsrättsskyddat.

Bilderna är tagna med Nikon D90 samt Nikon DX 18-105 mm VR objektiv

(klicka på bilden välj "next" för att komma till nästa bild "X" för att stänga ner)

Övning ger färdighet. Som ni ser. Första gången vi hade med oss kameran ut när vi tränade på att stå fint i gräset. Lille smutten har blivit stor pojke nu.

De här 2 bilderna bjuder jag på!

Notabelt för denna vecka är att jag med alla tänkbara medel försökt bota min nattsömn.

Jag befarar att min tillvaro nu är på bristningsgränsen för vad jag själv orkar stå ut och leva med. Jag blir fullkomligen knäpp av mig själv snart. Alla jag känner vet att jag är en sjusovare som kan döda för en minut extra sömn. Det har gått till det stadiet där jag mer och mer släpper efter. Ofrivilligt låter jag mig hållas vaken. Det suger ska ni veta. Det suger så jävla fett, som man säger om man kommer från hooden. Jag är från hooden.

Att läsa en bok innan läggis brukar vara en bra drog för ögonen att trilla igen. Man slutar ta in det man läser och bums ligger man med boken i pannan och snarkar. Inte jag. Nej. Jag finner varje mening mina ögon passerar för intressant för att lägga ifrån mig den.

Att ta ett bad. Låta kroppen svälla upp till en ballong som ligger på ytan och flyter. Eteriska oljor för att öka den inre harmonin. Skönt är det, man blir "tröttare". Men inte fullt så trött att jag kan koppla bort det faktum att det tjuter i mitt öra. Ett tag trodde jag att jag skulle flippa på det här och gå dö eller nåt. Intressant är att man i såna situationer lär sig mer om sig själv och sina svagheter.

Att ha ett fullspäckat schema. Där tanken är att man kvällen innan planerar att lägga sig i tid. För man ska upp x-antal timmar tidigare än vad man annars brukar. Som igår. Var till vårdcentralen. Har det senaste året spottat och svurit för att ens boka en tid och gå dit. Packet. Ja jag kallar de så. Packet som jobbar där är enna riktigta knölar. Skitotrevliga och totalt ointresserade för att ta sig an mina lidelser. Hur som hellst. Till min stora förvåning möts jag av min fd läkare. Skiner upp och kände direkt - nu är min dag räddad. En utländska i sina yngre år. Talar knackig svenska. Men hon e grym! Hon lyssnar till mig. Har medlidelse. Ja, allt man som sjuk vill ha/kräver av sin läkare. Så nu sa hon efter att ha sneglat på min journal och sett att jag gått laget runt under den tiden hon vart mamma ledig, sa hon att hon kunde ta tillbaka mig som sin patient. Gladare än någon annan gick inte och vara just då. Nej, inte. Fick pencilin.

Att ta en hutt cocillana. Hjälper ej. Man blir härligt varm i kroppen. Men knoppen den hör bara tjutet i örat. Och dessutom överväga saken om det är ok att framtida, annars rätt så rutinerade besök på toan ställs in.

Att tömma skallen på struntsaker med att vara kreativ funkar inte heller. Blir bara mer benägen om att fokusera mig än bättre för att allt ska bli perfekt!

Jag känner mig utpumpad av att ha försökt finna inner peace. Längtar till att få somna utan stress över att försöka överhetta hjänan så att den slutar fokusera på ljudet.

Laaav laaav laav

Helgen som va spenderade vi ute på killens landställe. Samma veva igen då. Fram med all packning. In i bilen.

Inte nog med att jag i över en vecka nu har lidit utav öron tjut och nedsatt hörsel. Så kan jag ej heller somna i skaplig tid om kvällarna. Va hos doktorn förra veckan. Fick medecin. Än är jag inte bättre. Fy fan asså! Tid igen på torsdag.

Men helgen då. Ja det va nice och va där. Helt själva. Mysigt. Bortsett från min konstanta panik över att ha ett öra som tjuter likt tv:ns testbild. Hejja! Va så otroligt trött på kvällen, men vad hjälpte det när det enda jag kunde höra var tjutet i örat, och inte låta bli att bli störd av det. Satte på Kenta - Just i dag är jag stark.. Kände mig allt annat än stark. Sen när man väl lyckades somna. Så vaknade jag upp av att Prinsen rumlade runt i sängen. Klockan var 4 på morgonen och jag kunde inte somna om! Efter att ha legat och vridit och vänt på mig i över 1 tim fick jag nog. Väckte killen. Går upp. Går på dass. Ser utsikten över vattnet och de kringliggande öarna. En tjock dimma hade lagt sig som en slöja och trollat bort alla konturer. Wow!

Vi la oss i soffan och slängde på en film - Hunger. Bland det vidrigaste jag har sett. Och ändå har jag rätt hög äckel tröskel Ska mycket till innan det vrider sig inom mig. Den filmen tog priset! Kikar ut genom fönstret och ser att dimman har börjat lätta. Tar med oss kamrorna ner för att fånga bilden av hur vacker, tyst och ensamt det var ute på sjön. Vattnet låg spegelblankt. Oförstört av svallvågor. Knappt några andra ljud ute, annat än fåglarna som börjat vakna till liv.

Senare drog vi in till Norrtälje för att handla kvällens käk:

Färska räkor

Baguette

Kantareller

Vitt vin

Yum yum!

Ungefär där runt eftermiddagen. Efter en tur i skogen i hopp om att hitta egna gulingar. Efter maten. Efter bastun. Började vi ana oro på himlen. Tror klockan var närmare 22. Vi hade tänkt kolla på en rulle innan läggdags. Men icke! Istället lät väderhelvetet hålla mig vaken genom världens jävla oväder! Aldrig vart med om maken till sånt oväder. Det blixtrade konstant i över 2 tim. Som ett jävla stroboskop. Ett tag trodde jag att jag skulle få epileptiskt anfall. Double combo! Sen åska på det. Det small rätt ovanför. Fönsterna vibrerade så hårt att jag snabbt såg min undergång. Ey fy fan! Låg intryck i soffan och killen som skyddade mig i sin famn. Jag fick till och med hålla mig för att gå på dass. Elektriciteten den dog. Blir lätt så när man är fast på en oskyddad ö. Det var först när klockan närmade sig 2 som jag vågade bege mig ut i krigszonen och in på dass. Men ni ska veta en sak. Aldrig kissat så mycket så fort. Någonsin. Vettskrämd av att blixten skulle slå ner i det lilla dasset jag satt på. Fort in igen. Totalt bäcksvart ute. Min enda räddning var en fjuttig liten panlampa. Tillbaks till tryggheten. Där det finns en eld finns också ett hem. Mycket rikigt. Jag hade gormat åt killen att fort som attan dra ut kablar, stänga av tv:n, stänga igen spjället till den öppna spisen, tända fotogen lampan och massa ljus.

Tror jag lyckades somna omkring 3 tiden. Vaknade igen runt 8. Fakk. Ner på dass. Gudskelov kunde jag somna om igen. Stackars killen som hade ordnat med kaffe. Det stod vid sängen. Och hade kallnat när jag väl vaknade igen vid 12. Men shit! Va jag behövde de där extra timmarna.

Vi drog förbi svärmor som bjöd på mat. Och som alltid när vi ska dit blir Prinsen helt tokig. Det är ungefär som att han har det på känn vart vi ska. Efter rondellen i Åkersberga började han panik pipa bak i sin bur. Försökte lugna honom lite. Såja gubben, vi är snart framme. Framme hos farmor, brukar vi säga. Så fort vi släpper ut honom ur bilen drar han som ett skott (skulle ha gjort om det inte vore för att vi höll honom kopplad) mot porten. Inne i trapphuset i väntan på hissen eskalerar pipet till små skall. Och när svärmor öppnar dörren rusar han in som om det inte fanns någon morgondag. Så lycklig. Så glad. Aaw vår lille krabat.

INGA BILDER FÅR LÄMNA DENNA BLOGG!!
Alla bilder och allt material på denna blogg är upphovsrättsskyddat.

Bilderna är tagna med Nikon D90 samt Nikon DX 18-105 mm VR objektiv och Nikon AF Nikkor 50mm

(klicka på bilden välj "next" för att komma till nästa bild "X" för att stänga ner)

Dessa bilder togs tidigt i lördags morse, runt 6-7 tiden.

Precis när solen hade gått up och dimman börjat lätta.

Ledsen kära läsare, men jag känner ingen press över att jag ska prestera massor av ordvitsar just nu. Speciellt inte nu under sommaren. Då de flesta av oss klär av sig kläderna, och siluetterna  av hur vi egentligen ser ut, utan tjocka vinterpälsar blir mer tydliga. Jag är liksom alla dom man ser på gator och torg.

Totally Naked.

Har flera inlägg på g. Som b o k s t a v l i g e n ligger och bara väntar på att jag ska trycka på "välj publicera". Men jag väljer att inte göra det förens jag har ALLA bilder klara. Tyvärr råkar jag vara en lat jäkel som föredrar internet läsning och foto för mycket just nu för att ta tag i det som bara läggs på hög.

Capice!

Men jag lovar dig.. När alla de är klara så kan du ägna dig ett par timmar till att vila dina vackra ögon här.