Sitter med killen nu och hjälper honom att skapa ett schysst cv! Är jag inte för go ibland?!

Vi har suttit nu snart i 3 timmar och skrivit ihop en ansökan. plus cv Egentligen är det jag som borde ta mig i kragen och renskriva mitt. Hmm.. Kanske kan detta få upp min motivation och ta tag i det.. Vi får se.. Kul är det i alla fall. Ja att stå till tjänst. Im pretty good at it!

Kanske borde söka jobb som coach inom renskrivning av personligt brev och cv. Eller inte. Finns det ens såna tjänster? Anyhow.

Ibland undrar jag faktiskt hur alla ni/vi/de tänker och tror..

Hela gårdagen gick åt till att återhämta sig från kvällen innan. Låta alkoholen osa ur kroppen, samtidigt som min förkyldning tog ett stadigare grepp om min bringa.

Jag har insett att om man bara sätter upp små mål för dagen är det enklare att ta sig an flera. Som i lördags, festa utan att spy. Och igår sa jag till killen (som var tvungen att åka iväg och hjälpa Mårten med diverse ting, och lämnade mig själv med Prinsen) att mitt mål för dagen var att så mina frön. Vill ju ha en oas på min balkong, nåt färgglatt och vackert att vila blicken på.

Vart väckt av Doriis vid 11 tiden, kändes som det var mitt i natten,, vilket i sig int evar så konstigt om man som jag kom i säng vid 5. Hon ringde för att dels avboka Solvalla samt bjuda över oss på surdegs-sockerkaka. Men jag va tvungen att tacka nej. Orkade inte ens följa med killen. Så det fick bli en hemma-tycka-synd-om-mig-själv-sjuk-dag. Killen traskade iväg till affären och köpte lite juice och bröd. Underskatta inte Brämhults färskpressade apelsin juice! En otrolig c-vitamin boost!

Efter att jag fått i mig frukosten (som blev nångång mellan 13-14) vart jag så seg. Prinsen hade redan lagt sig tillrätta i min famn i soffan. Dukade av bordet. Vart så suktad av tanken på att vila, att jag förflyttade mig och honom till sängen. Sen som vi till 16-tiden. Väl behövligt! Guud så skönt! Sen började han böka runt i sängen. Jahapp, hopp i kläderna och ta ut jycken.

Kände att det inte var läge att slå sig till ro än en gång, så jag tog tag i dagens projekt - så frön! När det inte finns rätt saker tillhanda får man lov att improvisera. Ja, det vart till att ta killens kära lunchlodor! Haha! Tror inte han vill äta ur de nå mer, efter att det har legat jord i de! Men nu har jag sått blommor för hela slanten. Hoppas bara på att de tar sig. I mitt påkomna drivhus med plastfolie som tak. Just nu står de i vardagsrumsfönstret, måste dock flytta på de till balkongen. Men det får bli sen, när solen förflyttat sig dit.

Inte illa och få hemleverans för andra dagen i rad! Sushi igår pastasallad idag. Not bad not bad! Vad ska du själv käka?

Fredag:

Äta middag Som förhoppningsvis är god

Storhandla Har ägnat hela dagen åt att gå igenom alla hamsterförråd och skrivit en låång lista på vad som saknas!

Hämta ut paketet från Gymgrossisten  Yeey!

Kanske hyra Göta Kanal 3

Däcka i soffan

Lördag:

Tid för klippning runt 12:30

Ev shopping  Skulle behöva uppdatera min skogarderob, får se va killen har för åsikter om det.. Kanske kan muta honom med ett handjobb eller två!

Glo på Eurovision hos "svärmor" Antar att det blir god middag och chips med dipp sen!

Söndag:

Dra till killens farsa*2 han har nygligen flyttat till sköna söder, bra för Prinsen och bekanta sig med storstadslivet på medis

Solvalla Doriiis ringde och jag tyckte det lät som en stråladen idé att sällskapa med henne och Loke. Och vem vet, kanske är multimiljadär efteråt! Vore inte helt fel i alla fall

Så på återseende!

Vi blev väckta runt halv 5 tiden i morse. Lill killen som hade fått sova ännu en natt i sängen, fast nu med både husse och matte, började rumsterera runt. Gny och ha sig.

Det är en otrlig trygghet för mig att ha vår lilla kille, är så fruktansvärt rädd för så många olika saker. Som i förrgår tex.. När killen va borta på traktamente och jag skulle rasta jycken för sista gången innan natten. Stod det en bil parkerad vid gatan. Såg att det satt en person i bilen. La inte mycket tid på att reflektera över det. Men så helt plötsligt när vi är klara och påväg in, startar bilens motor och lamporna tänds. Och jag blev som förstummad av rädsla. Hatar att vistas ute själv i mörker. Livrädd för att bli påflugen av nåt sajko. Hur ofta händer det i realiteten?? Jo visst händer det, sånt man läser i tidningen, ser på tv och hör på radion. Så här lever jag med tanken ständigt om att det kan inträffa. Vill inte påstå att jag har ett förflutet som kan bekräfta mina farhågor, bara ett otroligt "dum-sunt" förnuft. Tror min skalle har blivit kvaddad av alla löp!

Åter till i morse.. Det är ingen dröm att vakna upp så tidigt.  Dels trodde jag mig höra en grannes barndalarm, ve och fasa över att brinna inne (kunde lika gärna vart en väckarklocka), påpekar min oro för våran egna - kanske dags att byta batteri i den.. Samt att Prinsen bökade runt i sängen - oftast gör han så när det är dags och kissa, men detta var med en touch av änglsan.. Vad vi tror i alla fall. De går ut och jag stannar kvar i den varma sköna sängen.

Killen kommer upp efter turen med lillen. Berättar smått uppgiven att det luktar rök i hissen. Genast fick jag sprutt. Glömde klä på mig. Svirade in mig i morgonrocken, på med flipflop, lämnade hunden kvar. Går upp  de 2 trappor som återstår i huset och sniffar, för att härleda lukten. Inget utslag. Clear! Går sedan ner mot mitt plan, ingen lukt där heller. Ja, då kan det inte vara på nåt av de planen.. Dumt kanske av mig att lämna hunden. Men fattade det beslutet grundat på att all röklukt kom från hissen! Så jag går ner alla trappor. Känner ingen rök. Förns jag på bottenplan öppnar hissen, och känner den fräna lukten. Konstigt! Hade det vart någon som fjuttat på nåt brukar det alltid finnas spår kvar av en pryoman..

Möter upp killen som är ute. Vi går runt huset, rannsakar byggnaden. Från topp till tå. Inga tecken på att det skulle vara i någons lägenhet. Nu är jag inget proffs. Men ett hum om hur det ser ut när det brinner har jag allt! Var ju knappt 1 år sen det brann i huset en bit bort från oss, nåt jag också kunde blicka utifrån min balkong.. Vi larmar 112. Jag går upp för alla trappor och svidar om till en annan klädsel. Slår på kaffet. Ger hunden sin mat. Går ner för trapporna. Rätt sjukt att jag tog det med ett sånt lugn ändå.. Men tyckte läget var under såpass stor kontroll. Där ingen av oss var i fara. Efter ett tag kom läckerbitarna i full mundering. Fan brandmänn är heta! Hehe.. Kändes som ett litet överdrivet pådrag, 2 brandbilar och 1 snutbil. För vadå? Jo för att nån klantig jävla tattare som antagligen inte vart i sina sinnesfulla bruk och tappat glöd/fimpat ciggen så att den hamnat mellan hiss schakten.. Jävla nolla! Denna gång hade vi tur och kom lindrigt undan, men vem säger att nästa gång blir så? Det är fan i mig otroligt. 2 gånger har de vart här under loppet av 1 månad. Var ju inte alls så längesen jag vart väckt av att sirenerna stod och tjöt mitt utanför! Jävla nuthead's asså! Det måste ha känts en aningen löjligt för de och börja sin morgon med att släcka en glöd som antagligen bara låg och pyrde lite lätt. Skulle ja va en polis, brandmann what ever, så skulle jag bara gör det för adrenalinets skull. Vill ha action, blod, trauma, tragedi, kaos. Sånt är värt och kämpa för. Fan de kunde lika gärna bett mig göra det så kunde jag ha fått tagit på mig äran!    Ärsch, jag va nöjd av att ha fått börja min morgon med att se en drös rediga karlar bära tunga verktyg. Meow! Killen vart nog lite små stött, men var sen när allt var avblåst lite lätt retsam mot mig.. Jaja.. Inte lätt!   

Och eftersom att jag var så fylld av liv efter detta fina sätt att bli väckt på kunde jag inte förmå mig själv att gå och lägga mig. Vi drog till bageriet och köpte dagsfärska frallor. Nom nom! Åh jag bara älskar att göra såna där spontana saker! Va lite orolig över att mitt liv skulle begränsas utav hunden. Tvärtom, det berikar! O han gillar att följa med oss på våra resor. Aaw lill ponken, börjar bli stor kille nu!

Hade en gång 2 par trosor som hade samma tryck som rubriken lyder. Införskaffade mig de vid nåt besök i Amsterdam. Förträffligt trevlig stad. Men nu är det inte mina val av underbyxor vi ska måla upp på tavlan..

Det är förjävligt och vara 25 bast och livrädd för vissa saker. Jag vet inte riktigt hur jag ska komma till bukt med dessa rädslor. Fast än jag vet att de är naturliga i våran vardag och skulle med största sannolikhet aldrig drabba mig. But still.. Det är åska/blixt väder, ormar, höjder., trånga utrymmen (livrädd för att dö i en hiss/båt) Nu råder ett enormt mörkt och elakt moln över mitt hustak. Och jag vet helt ärligt inte om jag törs ta ut lill killen på en kiss tur innan killen kommer hem. Så desperat att jag var tvungen att posta en ny tråd på vovve.net. Patetisk är rätt svar! Fick tipset om att ta en klunk vin. Sagt och gjort. Nu har jag pavan på kylning, samt beställt hem ännu en. Det vankas fylla ikväll? Eller bara en uns av inner peace?

Det är förjävligt. Det råder inbördeskrig där ovan. Låter som rutorna ska spricka. Skynda dig hem, vill ha en famn och krypa in i!

Men tills dess att du kommer och lugnar mig öser jag feeeting fet elektro med massor av bas, så lillen inte ska bry sig om ovädret där ute.. Tur att han är så lättlurad, en annan gör snart ifrån sig i byxan av skräck .

Hade jag haft en bösse hade jag pangat tillbaks!! 

Tänkte posta lite sköna och kanske inte helt vanliga låtar i radiokanalen. Låtar som säkert vissa här kan relatera till sin ungdom , det kan i alla fall jag! Så där tvättäkta fjortis dunk!

Spola fram till 53 sek haha minnen! Vilken klockren refräng!

Såna här låtar va vanligt förr, msn aah! <3

Haha ja och så har vi nåt alldeles speciellt, nämligen Onkel Kångkel! Oh mIRC, tider säger jag bara!

Personlig favorit, en låt jag har haft många skratt till! Hörru det sväger ju!

Och det här var väl en av de mer kändare elektroniska låtarna man kunde tanka hem då för ca 10 år sen förutom Scooter

Senare när intresset byttes ut och utbudet bredare kom jag att älska denna! Jisses, minns hur jag o min fd bästis när vi gick på gymnasiet brukade sitta och höra den på repeat i varsin öronsnäcka och bara drömma oss bort. Haha!

Jag tror alla som föds på vår jord någon gång går igenom faser för att slutligen finna sitt rätta jag. Där ibland inom musiken. Så vi kör en låt från förr, minns att jag fick denna skiva bränd från en kopis jag lärde känna på kollo (var ju ett troget kollo barn   )

Ursh får nästan lite dåligt samvete över att min blogg numera bara handlar om hund, trix, kiss, billigaste bajspåsar mm mm.

Tänkte bidra er med hur min välplanerade sommar kommer att se ut. Det har pratats om att dra en weekend till Köpenhamn (men det fick vi hoppa, special vaccin samt pass som måste utfärdas till jycken, vilket  brukar ta upp till 6 månader), sol semester (ja drömma får man ju lov o göra), dra upp till nån vandringsled uppe i de svenka skogarna/bergen (jag insåg att mygg och skavsår ej ska få paja mitt humör), hyra en stuga på gotland (hittade inga till ett vettigt pris och som tar emot hund). Det är först när man själv sitter i den sitsen som man verkligen upptäcker hur pass bökigt det kan vara att ha med sig djur! Men som vi säger: Det blir vad man gör det till, vill man leva ett jobbigt liv gör man det, vill man leva gott gör man det. Det sist nämnda är mer vår melodi.

Som ni ser har förslagen vart många.. Just nu ser det ut som att de veckor killen har ledigt kommer vi dela upp det så att ena veckan är vi ju på Peace & Love - Sweet summer love! Kommer bli kanon! Sen lär vi vila upp oss resterande tid som vi tillbringar tillsammans, vart är inte helt spikat ännu, men ett förslag är att vistas ute på killens land. (Dock osäker om jag vill det - tydligen så har en släkting till de valt att öppna en "bondgård"    och jag gillar inte frigående djur som prasslar i buskarna och skrämmer livet ur mig efter att ha vart på dass!) Ärsh, nåt kul kommer vi nog på att göra, det råder sällan torka på den fronten när vi är i farten! Haha!

Vet inte i vilken ände jag ska börja reda ut mitt nystan. Kära läsare hoppas ni har överseende med det.

Veckan som har gått:

Blodigt värre - Stoppad av polisen

Rubrikmakare som skapas utan någon som helst innebörd. Allt för er, allt för att skapa ett intresse för fortsatt läsning. Det var nån dag förra veckan tror jag, alla dagar flyter numera samman. Tänk, idag är det redan tisdag och vi har haft vår kille i hela 2 veckor! 2 veckor, helt otroligt! Är det det så här fort resten av mitt liv kommer gå blir jag fan rädd, rädd att inte hinna med mina goal's i livet. Och vad har en vanlig männsika som jag för storartade mål i livet? Ptja, om jag ändå visste det. Eller ja några basic saker som jag tror de flesta av oss dödliga önskar oss. Barn, resa, bli ihågkommen efter döden - vilket betyder att man måste skapa ett verk att bli ihåg kommen för!

Åter till meningen bakom rubiken.. Vaknade upp av brandbilens starka sirener. De väckte liv i hela mig, rädslan över att brinna inne är inte ett schyst sätt att vakna upp på. Lilla Prinsen då, jo han låg i sängen med mig och snusade på sina små sömnöron och verkade knappt bry sig om mitt plötsliga uppvaknande. Han e matte upp i dagen! Men när det vankas allvar spar jag sällan på krutet. Fort upp och på med kläderna, hunden i en handen, nyklarna i andra.. Hissen ner.. Ingen röklukt i traphuset. Pjuh! Väl utanför husknuten möttes jag av en förbluffande syn, de hade redan flytt fältet?? Tack för den televerket, till vilken nytta for jag upp i all hast tänkte jag, när jag likväl hade kunnat stanna kvar i sängen och sovit nån minut till?? Va va va??!! Vet att min nyfikenhet är ett släktdrag, min mor kan sällan låta bli att springa till kikhålet i dörren och spana in grannarna som ränner i trappen, än mindre kika obemärkt fram bakom en gardin i sovrummet, för att på samma sätt där ta del av andra människors vardag. Jag är på pricken likadan! Nästan lite skämmigt att medge, men så ere! Jag ville inte bara ner för att rädda mitt och Prinsens skinn, utan ta reda på varför brandbilen va där..

Istället för att kila hemåt, "tvingade" jag lill killen att gå över vägen, han verkar låsa sig precis vid trotoarkanten, för att sen trippa på som om inget hade blockerat honom.. Vad beror det på?? Vi knatar över vägen, han sniffar runt i gräset. Lite längre ner på gatan ser jag hur en polisbil är påväg att närma sig. Den kör sakta. Den kommer mot oss. Stannar. Och en konstapel kliver ur. Hmm. Vad an detta tänkte jag? Well well.. Inte var dag man får sukta efter män i uniform.. I vart fall så frågade herrn mig om han möjligen fick hälsa på hunden. - Ja, om du bara sätter dig ner och låter han komma till dig. Inte säkert han vill men testa, här har du lite godis.. (Efter att ha berättat detta för killen helt lyrisk över att få sukta lite.. Sa han nåt så genialiskt att jag höll på att flabba ihop totalt. Det jag borde ha sagt var - Back off! Han gillar inte poliser..) Polisen hävdade att han själv hade en förkärlek till små hundar.. Hur nu det ska tolkas..

Vi fortsatte vår runda runt området. Och väl hemma möttes jag av något mindre trevligt.. Men för att bespara er lite tänkte jag inte gå in närmare på vad det är, mer än att det händer mer eller mindre varje kvinna som inte uppnåt klimakteriet..

Jag ser de överallt, håller jag på att bli knäpp eller vad är det frågan om?!

Små, runda, helt perfekt runda svarta luddbollar. Vid första åtanke hade jag nästan likväl kunnat skälla ut min sambo för att sluta anväda svarta strumpor.. Om det inte vore för den nya mysfällen vi köpt åt lill killen.. Jag hittar de på balkongen, i badrummet, vid sängen, under vardagsrumsbordet, i och utanför hans hage, i köket, i hallen. ÖVERALLT ser jag de!. Jag blir snart tokig! Det tog mig inte speciellt lång tid att räkna ut att vi har en luddtillverkare här hemma.. Han är specialist på det han gör. Så många att jag borde kunna använda de till stoppning i en kudde.. Min fråga är helt enkelt inte varför han gör det, utan hur det kommer sig att de är alla lika fina och så där perfekt runda, alla lika stora? Om det nu är så att han gör det för att han är uttråkad eller om han själv hade tänkt nyttja de till nåt. Vet faktiskt inte vilket av svaren det kan vara. Men jag hoppas han slutar upp att producera luddbollar! Tänk om jag är taskig mot honom som rensar bort alla luddbollar, och kanske förstör hans framtida plan, vad de nu kan tänkas användas till..?

Inte fan är jag tråkig och trångsynt bara för att jag är 25!

Det var en solig söndags eftermiddag/kväll förra helgen som jag rent ut sagt ruttnade totalt. Sällan jag är intollerant. Men alla har vi gränser för när bägaren blir för full. Nu råkar vi som bor i detta höghus ha turen med oss att ha en kvarterskrog på hörnan. Med detta förs inte bara saliga matoser som kan få vilken mätt mage att skrika efter hunger, utan det bringar också en hel del flödder. Idoter aka vuxna människor som inte verkar lärt sig ett dugg om sedvanligt vanvett betyder. Jag och killen låg här hemma i soffan och vilade ögonen på nåt skitprogram på tv. Varpå vi hör hur tonerna nedanför eskalerar från vanlig lugn samtalston till nåt helt hysteriskt. Bör väl tillägga att mitt i all denna uppståndelse, som nog var utlösaren till varför det munhöggs nere på hörnet, fanns en hund av modell stor och skällig fastbunden vid staketet bakom soporna. Det är inte precis första gången vi störs av skälliga hundar, som är just fastbundna. Ett fall av flera hände i vintras, då också av en stackars byracka som skällde. Men då var det nog mer synd om huden som lämnats ute, själv i kylan.. Nu var det ju trots allt varmt och inget som helst synd om hunden.

Nåväl, Prinsen låg inne i sin bur och sov. Vaknar upp för att hunden här nedan skäller utav bara helvete. Vi tar med honom och går ut, det var ändå dags för kisseri. Kommer ner, folket verkade ha slutat bry sig om att hunden skäller, utan tjivas destu mer om hurvida det är rätt/fel att gå fram till en okänd hund som skäller. Vet egentligen inte hela historien bakom allt. Men kan väl tänka mig att någon gäst gått fram för att hälsa/lugna hunden. Varpå någon annan gäst tyckt att det var inappropriate.. Nån undrade vem som ägde hunden. Ägaren trädde fram och så var tjaffset igång. Vi klev bakom husknuten och lät lillen uträtta sina behov. Det är väl självaste fan att man ska behöva anpassa sig till hur/om idoterna där nere lever rövare, för att bespara Prinsen otrevliga upplevelser/men för livet pga att folk med för mycket alkohol i sin bägare inte vet vad att dricka med måtta är!!

Jag ruttnade, bad killen. Eftersom jag höll i kopplet.. Att tysta ner fanskapen. Men idoten him self var knappast mottaglig för det, lär ju ha knaprat olagliga piller eller nåt annat skit. Jävla dumhuvve!

Skrev sen när vi kom upp, i och med att scharaderna nedan fortsatte utspela sig, ett långt (max 500 tecken) och argsinnigt klagomål till Wallenstam. Nu får de bannemig ta tag i detta!

Inte nog med det.. Senare på kvällen var det dags för sista kissturen.. Där möts vi av  två riktiga kålsupare som antagligen fått tag i nåt "riktigt roligt" som transformerade de till 2 actions hero i solw motion. Aldrig skådat sånt förutom på film. Nu fanns de här nere på min gata. LIVE! De pucklade på varandra, utan att ens verka bry sig om slagen träffade, eller gjorde ont.. De lät ungefär som två bilmotorer, undrar om de kände sig som sånna? Efter någon timme hade de förflyttat sig bortåt nedanför slänten. Man såg inget, men man hörde gott och väl de två! Jisses, ena snubben frustade som en tjur, typ som när man hostar riktigt ordentligt nere från lungorna, känns ungefär som att lungorna skall flyga ur kroppen, och den andra han bara asflabbade. Måste vart en jävligt schyst syn. Ena kippar efter andan, och den andra han bara garvar haha!