Ursh får nästan lite dåligt samvete över att min blogg numera bara handlar om hund, trix, kiss, billigaste bajspåsar mm mm.

Tänkte bidra er med hur min välplanerade sommar kommer att se ut. Det har pratats om att dra en weekend till Köpenhamn (men det fick vi hoppa, special vaccin samt pass som måste utfärdas till jycken, vilket  brukar ta upp till 6 månader), sol semester (ja drömma får man ju lov o göra), dra upp till nån vandringsled uppe i de svenka skogarna/bergen (jag insåg att mygg och skavsår ej ska få paja mitt humör), hyra en stuga på gotland (hittade inga till ett vettigt pris och som tar emot hund). Det är först när man själv sitter i den sitsen som man verkligen upptäcker hur pass bökigt det kan vara att ha med sig djur! Men som vi säger: Det blir vad man gör det till, vill man leva ett jobbigt liv gör man det, vill man leva gott gör man det. Det sist nämnda är mer vår melodi.

Som ni ser har förslagen vart många.. Just nu ser det ut som att de veckor killen har ledigt kommer vi dela upp det så att ena veckan är vi ju på Peace & Love - Sweet summer love! Kommer bli kanon! Sen lär vi vila upp oss resterande tid som vi tillbringar tillsammans, vart är inte helt spikat ännu, men ett förslag är att vistas ute på killens land. (Dock osäker om jag vill det - tydligen så har en släkting till de valt att öppna en "bondgård"    och jag gillar inte frigående djur som prasslar i buskarna och skrämmer livet ur mig efter att ha vart på dass!) Ärsh, nåt kul kommer vi nog på att göra, det råder sällan torka på den fronten när vi är i farten! Haha!

Jag skulle vilja kalla gårdagen för helvetes dagen. Kanske inte så illa som det låter, men för en kort sekund utspelade det som om det vore helvetets avgrund!

Vi hade just hunnit med en lägenhetsvisning här i Bromma. Och därefter också beslutat oss för att bränna iväg till stället som gör de absolut godaste pizzorna - som dessvärre ligger i Rotebro av alla ställen! Vi passade även på att lämna Prinsen hos sin farmor medan vi åkte iväg för att hämta pizzorna. Mitt i väntan ringer min mor först en gång för att prata fritt och rent allmänt, nästa samtal inte fullt så kul. Hon berättade att våran lilla fågel Hampus som vi har, men som bor med henne visat tecken på sjukdom. Och det är ju så med fåglar generellt att de är sjuka under en väldigt lång tid innan de visar tecken på det. Men så i alla fall. Hon berättade att hon suttit i sin fåtölj varpå han hade kommit flygandes till henne 3 gånger och en av gångerna hulkat upp sin mat. Och efter det bara suttit uppburrad på sin pinna utan att reagera på vare sig tilltal eller om hon visslade. Jag förstod direkt att det kunde vara dags för honom att tacka för sig och dö.

Vi fick styra om planerna, la in pizzorna i bilen, åkte och hämtade Prinsen, och körde sen iväg till mami. Stackarn, hon var så orolig över att han skulle dö. Jag med, men visade det inte inför henne. Han är hennes allt, hennes ögonsten som antagligen gör att hon orkar med att gå upp och leva en dag till. Så jag visste nog också att skulle han dö, skulle nog min mor dö inombords, kanske skulle hon även ha fått tacka för sig en dag tidigare än om han hade levt..

Vi kommer dit, och jag går fram mot hans bur. Ser hur han sitter ihopkurad, rund som en boll och alldeles fluffig. Aaw stackars lilla Hampus. Tänk att han ändå är 9 år, så det kunde vart fullt möjligt att åldern tog ut sin rätt. Försökte få kontakt med honom genom att prata, vissla. Men han var liksom helt borta. Såg ut som han halvsov och det såg rätt harmoniskt ut. Men samtidigt skrämmande. Mamma grät när hon ringde och sa att hon inte ville vara med om att han dog, om det nu var så att han var så sjuk. Och han såg verkligen ut att vara sjuk. Lilla Hampus!

Istället för att låta pizzorna kallna ännu mer tog vi oss an de. Körde de nån minut i mikron. Mmm delicious! Medan vi satt och svullade i oss onyttigheterna satt mamma ute i vardagsrummet och höll koll på Hampus. Han verkade fortfarande inte ge några tecken på att kvickna till. Jag sa till mamma att vi borde kontakta veterinären. Nej nej, naturen har sin gång utbrast hon. För mig var det som ett knivhugg rakt in i bröstet. Hur kan man vara så kall och inte vilja ge honom den chansen tänkte jag, och samtidigt bett oss komma, för att närvara om det var så att han skulle kollapsa?! Jag kunde inget annat än ordagrant banka vett i henne, för hans skull. Om det skulle ha kunnat ge honom en längre tid kvar på jorden så är det väl det minsta man kan göra sa jag till henne! Kollade upp lite info på nätet, om typiska tecken när en fågel insjuknar han hade flera av de. Ringde en massa olika nummer för att komma i kontakt med en veterinär, till sist kom jag fram. Och mitt under samtalet kommer mamma fram och säger: Det verkar som att han börjar komma tillbaka?! Jag kunde inte besvara hennes uttryck, utan var fullt engagerad av att samtala med kvinnan i andra änden. Hon kom med några tips om egenvård, att man bla kunde ge de fruktpure - ger snabb energi, samt öka temperaturen kring buren - för fåglar tappar snabbt värmen och det kostar mycket energi. Sagt och gjort, tackade för mig och hon bad oss återkomma om läget försämrades. Jag var även tvungen att fråga vad besök utan försäkring skulle ha kostat, tusenlappen sa hon, men var det så att han behövdes avlivas gick det på mindre. Jahapp då vet man.

Mamma var redan i full gång med att tända ljus, och när jag sa till henne att fruktpure hjälper var hon minst lika snabb med att riva äpple som jag sen fick mata honom med. Och han verkade vara tillbaka till sitt vanliga jag. Men än kunde vi inte pusta ut, kanske var det bara ett mellan register? Vi beslöt oss för att åka hem, lill killen behövde få komma hem och få sitt käk, men även sin andra dos av avmaskningen.

Skrev ett mess till mamma när vi satt i bilen, att hon för höra av sig om läget förändras. Inte ett ljud förens imorse. Hon berättade att hon inte sovit en blund, för oron av att veta att han kanske skulle ligga på burbotten på morgonen när hon drog av skynket var för stor. Så därför hade hon först nattat honom inne i sitt sovrum, sen tagit ut buren för hon ville inte (om han skulle dö) ligga i samma rum. Men sen på morgonen när hon vaknat visslade hon och fick svar. Aaw   Sen sa hon att han verkar vara sig själv igen. Så nu, för en stund sen kan jag helt och hållet andas ut!

Man vet aldrig vad som väntar bakom husknuten..

Killen och jag hade länge sett fram emot denna dag, första dagen vi tillsammans är lediga bägge två. Vilket oftast innebär lite extra av allt. Man ligger kvar en extra stund i sängen, tar en extra lång frukost..

Sassa  kom på besök. Blir inte att man ses så ofta när man har ett avstånd på närmare 50 mil. Nu fick jag även se hur hennes lilla mage har vuxit till sig. Där inne ligger det en liten krabat som väntas komma till världen i sommar.    Jag tror det kommer bli en pöjk! Helt övertygad om det! Hon har dock inte sagt vad det blir för kön.. Vi får väl se när den lille behagar komma ut!

Tanken var att hon och hennes kille skulle kommit över på kvällen och jag skulle bjuda de på käk. Men det blidde en liten snabb fika här hemma. Åh Ace, deras "lilla" hund som också var med. Ja han var liten sist jag såg honom. Nu har han blivit stor, och lär nog bli ännu större. Visade sina bästa sidor här hemma genom att lägga av en fjärt då och då. Ett riktigt charmtroll! NOT! Haha!

I samband med att de åkte drog killen och jag till Erlandssons Brygga i Ulriksdal för att klämma och känna på lite seglar kläder. Ja, tydligen är det ett hett om inte annat torrt måste på sjön i sommar. Men va dyra de var! Jag brukar inte bry mig om pris när jag shoppar, är det bara snyggt och fyller en funktion köper jag det. Ja så var det i alla fall på den glada goda tiden när man arbetade och hade en ingångslön på 22 lakan. Nu är livet en aningen kärvare, man får vända på vart ända öre, leta burkar och göra storkok som räcker länge för att ha råd och leva.

Nu är det inte riktigt så illa för mig, men kan väl tänka mig att många som studerar lever bra mycket snålare än vad jag har behövt göra. Mycket har jag min sambo att tacka för. Han unnar mig saker, ibland kanske lite väl mycket än vad jag själv anser mig behöva. Med motto: Du behöver det! Aaw!   

Under dagen kom 2 förlsag..

- Det ena var om vi (killen och jag) ville komma över på lite middag hos "svärmor".

I och med att det var första april hör det ju också till att blålura folk till Kina. Ju värre blåsning destu bättre. Skadeglädje är den ända sanna glädjen! Och visst är det så. Vi beslöt oss för att anta inbjudan till hans mor. Men innan det så svängde vi förbi stan för att ta oss en närmare titt på HH butiken, gissa om vi vart snopna över att de hade bommat igen butiken på Hamngatan. Jaja, det va bah till och köra hemåt. Var ändå pissnödig. Vet inte, men jag har någon slags lättare fobi för att göra ifrån mig på offentliga toaletter. I fyllan och villan skiter jag i vilket. Då kan jag kasta vatten, markera revir lite var stans, nöden har ingen lag! Eller jo, om man har otur och pissa framför en polis.. Vilket aldrig heller har hänt.. Än..

Vi kommer hem, gör oss iordning. Rullar iväg. I och med att vi båda lider av samma åkomma när det gäller att spela folk ett spratt kläcktes idéen om att utöva det på hans mor. Vi drog till med en vitlögn, som faktiskt var halv sann. Vi skulle vart där vid 4 tiden, kom dit vid halv 5. Hans mor ringde och undrade vart vi höll hus någonstans. Han sa att vi var påväg, men att det hade kört ihop sig lite, och skulle berätta mer sedan..

Jag sa att jag aldrig skulle klara av att hålla minen inför henne. Det är ju det som är hela tjusningen i att lura någon, att man själv är så pass normal att man inte kan ana att nåt lurt är på gång. Nåt jag måste bli bättre på! Att lura folk är kul!

Väl framme kom vår sena ankomst på tal. Varpå killen smått besvärad häver ur sig lögnen om att han blev stoppad av polisen för fortkörning 60km/tim på en 30-sträcka. Jaha? Nämen om hur gick det där till då, säger hans mamma. Jag märker att mina mungipor drar sig allt snabbare uppåt. Går iväg och lotsas som ingenting. Diskussionen i köket fortgår..

Ja, alltså jag får fortfarande "köra" i 2 dagar till, säger killen. Jaja, men det var ju inte alls bra, kommer ni hinna hem innan dess, säger hans mamma. (Vi skulle nämligen få låna hennes bil upp till Dalarna fre-lör). Sen avslöjade han att allt bara var ett påhitt. Men Jisses vilken min hon hade. Haha! Vi var bägge nöjda och high five.ade för en lyckad komplott!

- Det andra var om jag ville ut och ta ett glas med en kär gammal vän från grundskoletiden.

Efter middagen körde kille mig till söder där jag skulle möta upp Jennie. Vi hade väl ett par gånger innan frågat varandra om det inte var dags nu. Men som alltid så dyker det upp något, nån kan inte, nån blir sjuk bla bla. Ställer till det så att det inte blir av. Jag kände nog att det var dags att "få det överstökat" nu eller aldrig. Vissa saker kan man skjuta på i all evighet andra inte. Sen blev jag glad när hon själv sa att hon inte hade möjlighet att vara ute allt för länge för hon skulle upp tidigt och ta båten ut till landet. Skönt skönt. Då behöver jag inte vara den enda som lämnar in handduken förtidigt.. (I och med att killen och jag hade tänkt lätta hemifrån relativt tidigt, för att hinna fota innan mörkret faller.) 

Vi testade ett ställe Östgöta Källare, men där var det knök fullt av hungriga matgäster, inte alls va vi var sugna på. Ett ställe med normal ljudnivå, för vad är värre än att behöva sitta och skrika till varandra? Visst såna ställen har väl sin charm de med, men när det faktiskt var en light reunion kändes det bara som bortkastat att utsätta sig för det. Vi tog Gamla Eden, ett fik vi brukade husera på som tonåringar, surpla kaffe som kostade 0:- efter 15 koppar i påtår. Kedjeröka små paket Marboro Light's. Tänk va dagens ungdomar gått miste om! Det var tider det! Då slapp man frysa arselt av sig eller än mindre ge sig till känna för sitt beroende och skamset ta på sig kappan och gå ut i regn och rusk!

Var inte en gnutta oroad eller nervös inför våran träff, snarare lättad över att se att allt fortfarande var det samma som då. Men nu med några fler års erfarenhet utav livet. Vi hade ju ändå en gammal vänskap från förr i bagaget. Och även om jag förra sommaren träffade henne på hennes födelsedags fest så kändes det här som ett mer naturligt och behagligare sätt att catch up förgången tid. Sen vet jag inte om vinet jag fick i mig ledde till att fler ord språkades från min mun, eller om det jag hade att berätta var av intresse. Tiden rann iväg och hann bli halv 11. Sent för oss båda som hade en tid att passa morgonen där på.

Killen var så söt och kom och hämtade oss. Vi lämnade av Jennie där hon bor och körde till närmsta Mc Drive. En självklarhet när alkohol susar i venen. Haahaa! Dock ska jag fortsättningsvis hålla fast vid att ALDRIG pröva nya smaker eller saker! Testade deras nya burgare, yuk! Äcklig jävla hickory sås, på MIN burgare! FY! Disgusting! Istället fick jag mata min chaufför, som gladeligen och med god aptit fick i sig de rester som blev över. Ja, man kan ju inte donera bort bukfylla. Men avara en bit kan man   

När vi kom hem väntade ett bad. Samt iordningställa resterande saker som skulle ner i väskan. Gah! Hett tips: Gör allt sånt innan du ska ut och klunka, för man vill bara lägga sig med teater sminket och kläderna på! Tro mig! Men men, bara att ta tjuren vid hornen. Men vad jag sov gott den natten! Mm!

P.S

OBS!

Se separat inlägg för bilder!

Palla kvala till os i ordbajsa när man är sjuk! Men känner att nu är det dags för en liten update.. Vem bryr sig om hur många rullar papper som går åt för att snyta sig?

Kort om fredagen:

Ställde in min intervju date. Bra val! För sen på kvällen var jag i bacillernas händer. Febrig, hostig, snuvig. You name it. Telefonintervju för kommande repotage gjordes med bravur, kändes oerhört skönt att det skedde just över luren. Har svårt och tänka mig hur det hade gått annars. Tog en shot cocillana.

Kort om lördagen:

Tid hos frisören, tog mig dit trots att jag egentligen borde ha stannat hemma och kurerat mig. Senare på kvällen hade jag en plåtning för ett repotage inbokat. Denna gång stod jag framför kameran. Lite ovant, men kul. Berättar mer sen.. Tanken var även att filmprojektet skulle köras samtidigt. Men vi fick nobben. En sängfösare a la cocillana

Kort om söndagen:

En tvättäkta degdag. Hade knappt orken till det. Till kvällen samlade jag kraft och lagade lite käk till oss båda. Vart en kort kväll, däckade i soffan. Avslutade kvällen med en shot av livets goda, cocillana..

(Bör väl tilläggas att min prins här hemma har verkligen vart en klippa, han har försett mig med ALLT. Sett till att jag tagit mina mediciner, vatten, lypsyl, hämtat papper att snyta näsan med, silat blåbärssoppa - ogillar partiklar i saker jag ska dricka.. mm.)

Kort om måndagen:

Tror det måste ha vart den värsta dagen hitintills.. Feberyra deluxe. Ringer vårdcentralen för jag inser att receptfria saker inte biter.. En ritkig pers att bege sig dit, en sträcka som normalt skulle ha tatt 2 minuter, tog nog närmare 15! Hämtade ut mediciner för närmare 3500:- (men kostade mig endast 350pix!) så det lönar sig att vara "sjuk". Med den glädjen tågade jag hem och svepte 3 piller, varav 1 av de var renexin och de andra kåvepenin. Det torde sig vara en släng av bihåleinflammation, jo man tackar! Tog en shot cocillana mot hostan. Lite tråkigt att inte ha någon som servar en.. Låg mest hela dagen. En till shot innan läggdags.

Kort om tisdagen:

Nu började min oro för töming av tarmarna komma. Jisses, inte klämt en korv sen i lördags! Visst fan, morfinet i hostmedicinen kan ju orsaka tillfällig förstoppning... Nu skulle jag även få vara helt själv hemma, ingen som kommer hem och rår om mig :'( Buhu! Skönt på ett sätt, men när man är sjuk blir man extra ynklig och vill bara ha närhet. Men jag behövde inte vänta länge på att korven skulle komma, woho! 

Kort om (idag) onsdag:

Idag är nog den dagen jag "sovit" minst på. Uppe redan vid 7. Och inte sovit sedan dess. Känner mig fortfarande krasslig. Just därför har jag sparat all disk hemma så min sötnos har nåt och sysselsätta sig med efter att han har tagit hand om mig.. Hehe ;P Har till och  med orkat läsa igenom mejlen - läste om repotaget som förhoppnigsvis går i tryck snart.

Min kära morbror ringde nyss. Han kom med flera glada nyheter. Inte nog med att han har separerat från sin fru och ska sälja huset. Så verkar han rätt ok trots rådande omständigheter som skilsmässor ofrivilligen för med sig.

Det han främst ringde för att berätta var att han ville bjuda upp oss till Borlänge, under Peace and Love veckan. Hur sweet är inte det? Ganska så! Snackade ihop mig lite med killen, som sen sa: Kör! Haha! Det är nog det som är det bästa med honom (oss) att vi kan vara så spontana. Dock kommer det krävas en liten förändring i våra utsvängningar framöver iom att vi skaffar hund. Men sånt brukar lösa sig. Och morbron min ställde sig icke främmande till att passa den lilla vovsingen de kvällar vi ska ner på stan och röja.

Ja sen va han så väldigt glad över att få berätta att han nu signat sig på en ny lya. Härligt för honom. Jag imponeras av folk som inte gräver ner sig i sorg utan arbetar sig uppåt. Han berättade även att han kommer komma till Sthlm i början av juni för att springa STHLM MARATHON. Gubben är närmare 50 och håller ångan uppe. Mäkta imponerande, tänk om man kunde ha en "farsa" oxh säga så om!

Skönt att ha nåt "roligt" inbokat inför semestern, som vi bägge två kan se fram emot. Så hela vecka 26 är vi out of here!

Sweet!

Fler än jag som sitter som hökar över almanackan och räknar ner dagar tills skatteverket öppnar sin e-tjänst för deklaration?

Oavsett vad/om jag får nån återbäring kan jag inte hejda mitt sug. Vill ju så gärna veta! Skulle va surt som räven om det visar sig att de kräver mig på pengar. Har klarat mig bra, bortsätt från 1 år jag sommarjobbade på Öland. Nybliven 18 åring som inte visste mycket om livet, naiv ung och dum haha! Vart nog blåste på mycket kosing den sommaren jag jobbade där. Fy fan asså! Ruttet! Hade jag bara orkat/vetat tillräckligt mycket hade jag nog tagit striden för rätten till mina pengar.

Tycker faktiskt lite synd om alla ungdomar (de som säkrat sin post i sommar med ett jobb) som råkar ut för sketna arbetsgivare. Hoppas de har mer kött på benet än jag hade. Och framförallt, vågar stå upp för sin rätt.

Kom och tänka på en sak, något min mor ofta säger: Att man måste ut så fort solen skiner. Att det är viktigt att man tar till vara på det vackra vädret. En fråga: Är det inte lika viktigt att uppskatta varje dag oavsätt väder?

Vi är nu inne i mitten av mars. Det är onsdag. Man kan nu se klara skillnader på ljuset som följer med oss längre och längre och längre in på kvällen. Ja, ljuset är med oss och lyser upp tillvaron. Jag har lite svårt att greppa den tekniken, att man nu helt plötsligt ska vara så jävla aktiv. Har lite svårt att släppa taget om mörkret. Lite wierd är det, i och med att mörker får mig att känna mig otrygg. Fast jag kan lika gärna tycka att mörkret är ett skydd. Man behöver inte bli väckt av att solen glimtar in tidigt på morgonen. Man behöver inte oroa sig för värmeslag. Nej, jag gillar inte vinter eller kyla. Utan jag vill ha balans. Balans att fritt kunna välja. Ratta in kanalen. Ställa in rätt grad och sedan leva efter det. Skulle inte det vara en ypperlig sak och ha?

Helgen har passerat lik vilken helg som helst känns det som. Men det faktum att varje helg vi lämnar närmar vi oss också en ny. Ett kliv närmare sommaren. Känns inte det förjävla härligt?

Kan väl kort återberätta att vi verkligen tog tillfånga dagen i lördags. Herr min jesus kristus! Först drog vi ut till Arninge för att hälsa på en som jobbar på djuraffären, den tjejen har har hund från samma kennel som vi ska få våran ifrån. Märkligt hur mycket kunskap vi tuktar och suger i oss nu så här inför att bli med valp. Alla tips är mer än välkomna! Efter ett lyckat besök styrde vi vår färd mot K-Rauta. Köpte kompostgaller. Mycket nödvändigt! Så den lille bara har en begränsad yta att röra sig på. Sen till Lidl ute i Spånga (gillar att se nya saker ombyte förnöjer).

Sen drog vi in mot stan. Till vad jag tror är en gömd skatt, som få känner till. Och jag tänker inte avslöja vart, utan bara nämna att det måste vara en ostälskares paradis! Mitt i smeten finns denna guldgruva. Tror vi gick lös på det mesta där inne, samma sak där ville pröva nån ny smak, konsistens, form etc. Det vart någon ungersk salami korv, spansk loma skinka, gouda ost, en blå möggelost, en brie gjord av getmjölk (smakar nästan som chevré, bra mycket godare än de franska brieostarna), sen nån hårdare variant som både hade god karaktär i sälta, men även ett inslag av syrlighet. Jävulskt gott! Samt att vi köpte med oss en påse handgjorda pasta rör, direkt import från Italien gjord på durumvete. Jisses, jag kom nog i byxan! Mm Mm Mm!

Slängde ihop lite utav de vi köpt till middag och kollade på en film jag hämtat från bibblan. Fattar inte att man inte har tänkt på det tidigare, ja att det är gratis och låna hem film! Helt jävla amazing! Söndagen sägs ju vara den lugnaste dagen på hela veckan, en dag att vila upp sig för inför stundande bestyr. Icke! Vi gick lös med skurhinken och städare rent i hela lägenheten. Bara det att vi måste nog hinna med att torka fönstren innan lillen kommer. Kan va skönt och ha det gjort!

Jag har fått mat dille på att endast äta sallad. Så fort värmen och solen kommer ställs min kropp om. Den matvägrar, tung och fet mat gör mig illamående.

Så de senaste dagarna har jag käkat ceasar sallat, kyckling med savoykol. Och guess what! Det blir sallad till middag idag igen! Fast nu med kalkon & champinjoner.

Imorn är jag nog lite osäker på om det blir sallad, har lovat bort min själ till svärmor som behöver en extra hand hemma. Mycket som ska donas och fixas nu med hennes flytt. Kanske får offra mig till matgudarna inne på pizzerian. Men då med ett gott samvete! (Fan åt ju pizza där senast i lördags, shame on me!)

Vart heller ingen promenad i dag så som jag hade hoppats på. Fastnade bakom datorn, med att försöka städa bort mitt konto på fb. Ja se där, nu kan jag i alla fall inte längre skylla på att det tar upp min tid.

Senare ikväll ska vi gå ner och ordna ett gymkort åt killen, eventuellt blir det också att bättra på brännan. Om det nu går, får nog leva med att jag är och förblir likblek. A la finnish style! Haha. Juste, kanske svänger förbi Helena och dumpar av böckerna. Hon har tjatat nu ett tag om att få tillbaka de. Inte för att jag skulle ha haft en sportmössa och läst ut de, va tror du? :P Får köpa mig egna som jag kan bläddra i när jag känner att jag har lust och tid. Juste tid har jag ju nu i mängder!

Nu ska skalman gå och börja med maten.. För hans klocka säger att det snart är matdags!