Sittandes hemma. Mysfaktorn är hög. Ljusen gör stämningen. Toner som denna ljuder ur högtalarna och glaset är halvtomt. Bölar. SAKNAR DIG MAMMA!

Ibland måste jag bara låta dagar som dessa få komma och skölja över mig. Med floder av tårar. För att repa mig och orka resa mig upp ur diket. Tror aldrig att jag kommer förstå. Fastän det gått lite mer än 1 år kommer såret aldrig att läka. Obeskrivligt vilket tomrum hon har lämnat efter sig. Kommer aldrig kunna fylla hennes plats med nåt nytt substitut. Choklad och överförfriskade blöta utekvällar med lösnummer är bara en kortvarig flykt från det verkliga livet jag måste rehabilitera mig från. Jag har nog kommit en bra jävla bit på vägen. Men det är som att det som finns inom mig aldrig tar slut. Finns inget slut. Dock är jag mästarens mästare på att lägga locket på. Låta min omgivning tro att allt är bra. För det är det väl? Någerlunda om man får tro det man ser. För på utsidan skulle man aldrig kunna ana att denna unga mö som sprudlar av glädje och full av liv bär på en sån stor sorg?

Ensam är stark sägs det. Men till vilken nytta? Jag drömmer allt mer sällan om dig. Även om jag i det vakna livet önskar att vi möttes någon mer gång. Svårt och beskriva den känslan. Men att vakna upp ur en dröm kan både verka sklönt likväl som det kan kännas bitterljuvt och behöva inse att allt bara var just en dröm..

1 april. Firar snart "1 år som singel" woho. Tror det kommer bli många fler år. Finns för få goda män där ute. Och det är en hård verklighet som vi lever i blir det allt svårare att kunna mäta sig med andra. Få det man inte kan få. Ett moment 22. Nåväl, det går ingen nöd på mig. Har bara svårt och få ihop vardagen som den är med fritid. Vänner hamnar i skymundan. Träning är numera prio 1. Funderar helt ärligt på att ge upp den förädlade drycken och bli nunna på köpet. Livet är inte så mycket vackrare än de dyraste bubblorna fyllda med luft.

Ibland önskar jag att du var ett samtal bort. Nån man kunde ringa för att säga "hallå". Älskade lilla mamma jag saknar dig så! Så sjukt att du är borta. Än idag, så känns det alltid som igår. 

Tiden går fort om man har roligt sägs det. Och det är just vad jag försöker ha. Men man kan inte alltid ha kul jämt. Humöret kan inte alltid vara på topp. Man kan inte alltid känna sig fit for fight och ta livet med storm. Idag är jag vek. Borde ha tagit mig till gymmet. Men det fanns ingen lust i mig efter idag. Blickar framåt. Tänker att i morgon är det en ny dag. Ny vecka. Nya möjligheter. Saknar och få äta söndagsmiddagar hos dig. Saknar att få åka ut till dig med Prinsen - som du i smyg matade fastän du inte fick.

Jag saknar att inte ha en mamma.

Jag saknar dig, min mamma.

Failade på det praktiska provet. Skamligt. Ja vet. Men även solen har fläckar. Nu måste jag bara hålla hoppet och motivationen vid liv tills vi sparkar igång igen..

Nu är våren här. Det känns i luften på den sena kvällspromenaden. Vi brukar numera gå rundan var och en för sig. Dvs han trippar fint löst brevid. Med fullt fokus på mig. Duktiga skitvovve! Har ju haft turen att han har kunnat vara borta hos Mandiiisen, vilket han nog har gillat. Busat massa med Baltazar. Nä känns skönt och ha min lilla korv back home again.

Känns som det borde sitta nu. Start och stopläge. Vill göra om provet medan jag har allt färskt i huvudet (vilket är saker som bör sitta i ryggraden). Har en tendens att tömma skallen på saker jag inte använder i mitt dagliga bruk.

Dags att ta hand om tvätten. Sen träna med Pt. Sen möta upp Emma och köra på Odenplan. Mums!

God morgon Sverige! Oförskämt pigg för att ha blivit väckt efter 5 tim sömn. I dag är en väldigt speciell dag. Har mitt praktiska prov och 2 tentor. Avgörande för framtiden. 

Har förberett mig denna morgon med min special shake och genom att sätta denna på repeat. Pepp som fan! Skulle kunna gå in i en MMA ring och döda! Nu kör vi!

Mäktigt!

Jag märker att jag blir mer och mer fixerad inte bara i mig själv utan det börjar även förvärras i hur jag ser på andra. Vad är det som är pågår inom mig är lätt att undra?? Men kroppsfixerad är nåt jag vart så länge jag kan minnas, kroppen är ju en bild av mig som andra kan lägga på minnet. Min personlighet är färgklicken utöver som ska sätta starkast prägel i hur man kommer ihåg mig.

Så..

Är det i takt med stigande ålder kontra vishet hur man väljer att se på sin omgivning? Eller är det ett formbart intresse man har utvecklat olika långt eller gediget intresse i? Hur illa ni än ser på det jag nu ska ta upp är ert egna val - detta är min personlig åsikt. Och tänka och tycka får vi tack och lov ("än sålänge").. Såhär. Vi har alla skilt olika uppfattningar kring hur vi ser på andra individer. Jag har min. Du har din. Vad som är sunt och hälsosamt för mig kan va helt åt det mest extrema för någon okunnig och tvärtom för en nörd som snöat in sig på en grenspecifik sak. Så därför är varken min eller din mer rätt eller fel. Meeen. Jag har kommit underfund med en del saker (som man som tjej ofta råkar ut för - vi är våra värsta fiender ever.) Jag vill minst av allt vara den typen som dömer andra. Men när det kommer till nyblivna morsor - eller de som är "gamla i gemet" så tappar jag mycket av min tilltro till lycka i livet.

Att jag ogillar barn - främst andras - då de verkar vara 2:a hands sortering. De gapar. De skriker tills de blir alldeles röda i fejset. På riktigt. Barn skulle ge mig magsår. Jag får panik varje gång en barnvagn rullas in på tåget. Min första tanke som rusar genom huvudet är: Hur länge får man sitta i lugn och ro innan barnskriken basoneras ut i otakt till musiken i mina lurar? Hemskt. Men jag skulle aldrig kunna ta det ansvaret att orka släparunt på ett köttstycke som gapar och skriker av olika orsaker. Jag tänker definitivt inte hylla er som gjort valet att göra precis tvärt emot vad jag står för. För det är ert val. Tänker inte sympatisera med er alls när ni klagar över sömnlösa nätter och barn som inte tar tutten. Juste tuttar. Kan va riktigt nice och se på (ja, jag kan tycka att ett par schysta rattar är fint och titta på - men efter en eller flera omgångar med barn som klämt och hängt i mjölkspenarna - så är de LÅNGT ifrån FINA och titta på. Vill man ens som man ta i de? En tubsocka med en tennisboll i? Upphetsande? Känner genast att jag måste gå och dra en rotation i körsbäret. Nä, men skämt o sido. Jag klankar inte ner på hur man blir att se ut efter en graviditet. Ni alla som genomgått en och fått bibehålla kroppen likt en 14 åring - tummen upp för er! Men ni andra som sitter med dåliga gener och förmodligen en rättså dålig utgångspunk innan - va hade ni trott? Att ni skulle bli som en omslagsflicka? Bara bära nåt inom mig, bara där tar det stop för mig. I tanken. I vetskapen om att ha nåt som växer, bli större. Och så småningom MÅSTE ta sig ut på ett eller annat sätt. Nä, min kropp är alladles för dyrbar för att förstöras på det viset. Får en alladeles lagom dos av "andras" barn när jag träffar mina vänners barn.

Min tes har stärkts ytterligare under utbildningens gång. Om jag innan kände att skaffa barn var motbjudande så önskar jag nu i efterhand att jag aldrig fått veta att kvinnor är det könet man har för att avla fram gapanade och skrikande bajsmaskiner. Omoget och tycka så? Nä inte ett dugg. Alla vill inte ha barn. Alla som har barn tycker inte att en graviditet är enkel och smärtfri och genomgår oftast den inte igen - återigen: För de har vetskapen i bagaget. Så mitt genialiska val är ju självfallet att köpa ett något äldre köttstycke. Typ 3-5år. Själv. Så blir det inget trubbel om att "splitta notan - delad vårdnad" vid en eventuell separation. Egoistiskt? Verkligen inte. Mitt val utformat efter mina permisser. Hjälper ett barn vars "biologiska" förälder valt att avstå själva föräldrarskapet - men genomgått det jag ALDRIG vill utsätt min kropp för. Jag ser det som välgörenhet. Lika mycker som jag tycker att prostitution bör vara ett mer accepterat yrke under riktiga arbetsförhållanden med möjighet till akassa och friskvårdsbidrag. Att föda egna barn anser jag vara mer egoistiskt än nåt annat. Få en miniatyr av sig själv. Mm sug på den du! Tänker kretslopp, inte konsumera nytt utan återanvända sånt vi redan har - inte skapa fler som trampar ner och förstör. 

Proteinskallen i mig har talat. Har hört att man talar illa om folk som tränar och dricker proteinshakes. Så ja va bah tvungen och mynta uttrycket här. So here go. Tänk om tänk rätt. Du som tycker folk som tränar och käkar tillskott, du är säkert en såndär "typisk morsa" jag skulle har extremt svårt för. Du är förmodligen också jävligt onöjd med dig själv och hur din kropp ser ut att det sticker i dina ögon och se andra prestera bra och nå sina mål. 

Och för att knyta ihop säcken i detta lilla inlägg måste väl bli följande: Fick höra nåt väldigt uppmuntrande idag på rollspels biten. Jag och min kursare höll på att gå igenom en övning, varpå ålder kom på tal. Men hur gammal är du då? Gissa, svarade jag. 22? Tack! Det värmde! Kändes jävligt gött och få höra det från en karl som är något äldre - man har ju en egen uppfattning om vad man skulle kunna tänka sig att andra har för uppskattning om ens ålder. Så mina år av rökning har inte visat sig än! 

Och att än blir det inga barn gjorda. Jag är inte klar med att leva mitt liv. Har så mycket jag vill göra, se, upptäcka världens alla hörn, bo/jobba i ett annat land - självklart inom det jag håller på att utbilda mig inom. När jag är klar med det, då kanske det finns tid för att avsätta resten av sitt liv för att ge ett barn verktygen som krävs för att möta världen. För mig så stannar ens egna liv. Man slutar leva som man gjorde innan. Jag har absolut inte lika frekvent umgänge med mina vänner som har barn än de som inte har det. För de som har barn så är säkert den tillvaron helt ok FÖR DE. Men inte för mig. Jag valde mina vänner, men de valde bort ett frekvent umgänge med mig framför att fostra ett stycke kött. Jag är inte redo att låsa upp mig. För skaffar man barn, kan man inte flytta runt hit och dit, då får barnet ingen trygg tillvaro, svårt att komma in i nya klasser om man måste byta plugg ofta etc.. Ja ni hör ju. Men är det riktigt så, eller är det vi som själva väljer att curlra våra ögonstenar för att inte andra ska tala illa om hur vi gör saker på ett annat sätt? Vill göra en sista koppling till den där typiska "missnöjdaren" som säkert sitter med handen i chipskålem nu och undrar på måndag varför vågen aldrig pekar neråt..

Det får bli sista raden för idag. Lite svennebanan mentalitet i ett tjockt pansarskal. Förändringar får bli nattkaramellen..

Natti. 

Vi lever i ett samhälle där de flesta som är visuellt fixerade av sig själva (eller andra) ständigt lever i en ökad åtrå att själva få sig ett quick fix - det vi i lösnummer kan läsa - den e n k l a vägen till den perfekta kroppen. 7 steg på 1 vecka? Den har vi hört förrut va?

Vet inte vad som provocerar mig mest. De som FAKTISKT tar sig iväg och tränar - men tränar på FEL sätt. Eller de som köper lös nummret och TROR att det ska ge effekt? Ledsen och behöva krossa just DIN dröm, men 20spänn räcker knappt till en Keso - då förstår ni säkert hur mycket mer jobb som ligger bakom DEN DÄR perfekta kroppen. Nu kanske det vi ser i tidingar inte är sluthållplatsen för alla. Vi har alla olika syften med träning. Likväl som vi har olika musiksmak eller föredrar mornar framför kvällar, hösten framför våren etc. Men träning för mig ska aldrig vara ett val man väljer att avstå ifrån. Ej heller en proritering man väljer bort i brist av tid. Den ska finnas där lika ofta och tillgänglig som din finaste tandborste och den ska hjälpa dig att hålla tänderna fina livet ut - för det har vi fått lära oss sedan barnsben att de ska vi vara rädda om?

Men vad ska jag med starka tänder till när jag 75bast halkar och min arm inte tar emot mig i fallet och hindrar mig från att slå ut tänderna? Jävligt bra jämförelse? Ät inte godis, då slipper du hål? Nja, riktigt så funkar det inte heller. Eller du har säkert hört de som sällan borstar de 2 ggr per dag - för jag har bra emalj. Vänta du bara brukar jag svara de. DET SAMMA GÄLLER TRÄNING. Dock så är det fina med träning att du kan förändra ett invant mönster, det är bara försent om du ligger i graven.. 

Jisses. Utbildningen ja. Vad om den. Har såå hittat mitt kall här i livet. Är överlycklig över att jag valde att hoppa på detta tåg (missade - eller valde att avstå ett annars ganska så givet alternativ Mondaybars kryssning). Det är sinnessjuk va kul vi har, vad glad jag känner mig varje dag som jag vaknar, och känslan av att inte vilja gå hem när dagen är slut. Alla kurskamrater - kunde inte vart sämre, dock saknar jag min bänkgranne en gnutta. Det gör så mycket om man har någon eller några man klickar med - utbildningen ger en så mycket mer. Men man får ju inte känna sig handlingsförlamad utan de. Man går ju här trots allt för sin egen del - vilket man ibland glömmer bort bland allt skratt.

Söndagen närmar sig med stormande steg. Skäms och säga att jag inte pluggat så mycket som jag önskat att jag borde. Har så jävla svårt att sitta ner, eller hitta stämningen att fokusera. Lär mig mest under genomgång och få repetera. Men att sitta och försöka få sitt tåg att rulla utan spår eller vagnar är minst sagt svårt.

Drog till Budofitness med David och tjackade en vertikal stång. Målet för sommarn är chins. Dips - känns som en baggis i jämförelse. Varför vet jag inte. Hmm den ska jag nog suga lite i. Kunde inte motstå och få med mig två brallz från BB. Får en förjävla skön röv i de. Gött!

Bah lite finlir på handtagen - så är man nog rätt nöjd! Eller?

Najti!    

Bra pepp! Maxa volymen

Lite nya tillskott

St.Eriksbron Körde axlar med Erik

Ouff. Snygging!

Sarah goes fem år igen

Ojdå

Är man inte svettig har man inte kört hårt

Ibland känns det som en knarkverkstad här hemma.. Vet inte varför men..

Utbildning på Sats Sture - notera snöret kring halsen

Utmanande bild jag skickade till min boxarkompis Oscar

Nu lite egobilder på magen. Går jävligt trögt där..

Gravid? 

Ner i källarn och jobba! Fan va jag hatar det uttrycket. De brukar skrika det på bodypumpen! Urtöntigt!

Chins till sommarn? Testar med den enklare varianten med pullups

Hittat inspiration

Bra start på dagen:

Krossade linfrön

Fiber havregryn

Lite kokos

Kvarg

Proteinpulver

Havremjölk

Hallon

MUMS!

Dagarna de går åt. Men spenderas väl. Antingen bakom skolbänken eller bland stålet på gymmet. Älskar hur mitt liv för mig framåt just nu. 

Pic's enjoy!

Iväg och lämna Prinsen hos moster

Det närmsta jag vart Max, på jag vet inte hur länge..

David hittade en fin tröja

Inne på Hollister

Fikar

Lätt de skönaste mjukisarna jag ägt

Trött, tröttare, tröttast

Jag tänker ALDRIG flytta från Bromma!

Påväg till frissan och göra mig kvitt utväxten - tog med mig lite gofika till honom

Tada!

Ville ta med mig den hem

Juste, fick med mig lite gott hem från frissan också!

På middag hos kusin vitamin

Fina killar

Trött kille

Ibland får jag fnatt här hemma, oftast innan jag ska iväg och träna. Brukar toppa humöret med och kräma på nåt riktigt bra dunka dunka. Hoppar omkring här hemma. Skulle man få det på film skulle många tro jag va knäpp - men vad gör det?

Here we go - let's go nuts

Efter mitt livs första boxpass - såg mina handleder trash ut. Kände igen känslan från min första gång på poledance.

Utgång tror jag minsann! Firade min kompis mamma på Vampire Lounge

Min guldklimp

Elin sminkade mig inför sitt prov

YES! Smaljeansen är på! NÖJD MAKARON

Voila! Utväxt is gone gone gone! Woho!

Shitface? Numera osminkad till vardags. Trendigt? Nä. Latmask.