Efter att ha avnjutit min frukost i soffan i dag, ser jag ärret där staven satt, huden kring hela insidan på armen är förändrad!

Det blir oftast skramlade ägg till frulle nu under helgen, till det några goda skivor salami. Fått dinge för salami - hel sådan helst! När min talrik var tom kunde jag inte låta bli att snegla ner på ärret på armen vart där p-staven satt. Fått ett mycket fint ihopläkt ärr nu. Mer som ett X då det nya går rakt över det gamla. X-Women yey! Haha!

Nä, men det slog mig lite genant faktiskt att min hud på insidan av armen, bägge i det här fallet har bytt skepnad. Från en förhållandevis slät insida, till en obetydlig fisk fjälls ton? Vad det nu kan betyda? Har min vikt rasat så pass att det tagit stryk på huden? Det vägrar jag och tro! Frågade killen, han ser ju mig var dag och bör väl kunna göra ett uttlåtande som är rättvist. Han tyckte nog att det försvunnit en del plufs från fejjan!

Har dock inte under mina 3 veckor stått på en våg, vet va vikten låg på innan. närmare 70kg - helt makabert mycket för att vara lilla jag på 161 cm - när jag var som fittast och tränade som mest låg jag stabilt på 53kg! Hoppas på att den ligger något under nu, så man i alla fall kan glädjas åt nånting.. Strunt samman, jag kommer köra på med min diet - på mitt sätt. Träna och äta rätt skadar ju inte!

Så efter frukosten (som va runt 13 rycket) packade vi pinalerna och brännde iväg till Ängby. Övade inkallning i lina. Gick som smort. Även om hela ängen i sig kryllade av andra mer intressanta dofter..    Sen knallade vi igenom skogen bortåt till rastgården. Där fick Prinsen köra sin tränings debut på agillity banan som står där till allmänhetens förfogande. Han fatta galoppen direkt. Hoppade upp på brädan, klättrade upp och ner för ett plank, rev nåt hopp hinder, slalom gick inte alls haha. Men attans va snabb han är! Tror någon här behöver träna på sin kondis..   Troligtvis kommer detta bli en sysselsättning som passar honom bättre än utställningar..   

Här är några bilder som killen lyckades ta på oss

Förs ute vid stora ängen..

Sen vid..

Ikväll vart det premiär för lillen att inviga sitt vintertäcke. Han hade ju motionerats och grisat ner sig så mycket under dagen att det fick bli en dusch när vi kom hem. Oroliga som vi är lät vi honom ha täcket på sig nu under kvällisen -  det är ju för fan 2 grader kallt ute! Solen vart e du? Onödigt att låta honom dra på sig en sträckning, eller nån annan otrevlig åkomma.

Ajuste, han fiser som bara attans här hemma. Jämt. Smygare. De är värst. Hoppas inte det beror på fodret, och att de är nåt som växer bort. De är outhärdliga, man flyr fältet om man säger så..

So far so good, som man brukar säga. Att svärmor kom förbi lite tidigare idag gjorde absolut ingenting! Hade ju en påse bullar kvar, så det var ju enkelt ordnat.

Har suttit sen hon gick med ps och knåpat och trixat, och nu äntligen är jag klar med den nya headern. Nöjd? Ja, rättså! Med tanken på att alla bilderna är mina egna verk! Kändes väl behövligt, så där vinter fräsht! Även om man oftast brukar sammanfläta(stavning?) det med sommar.. Hur som haver..

Har lite kvar och pilla på själva bloggen.. Tänkte byta ut färgtemat.. Ska bara komma på hur jag vill ha't! Självklart kommer stylen gå i samma anda som innan, enkelt och minimalistiskt!

Återkom under helgen för att kika på den nya designen!

Mjaou på er så länge!

Tiden den bara går och går, sällan man upplever att den står stilla i detta stressiga samhälle. Finns det nåt jag hatar så är det att vänta, då och endast då anser jag att tiden och väntan i sig känns som en evighet.

Idag är det fredag, igen. Wiho! Förra fredagen var det ju partaj utav dess like. Ikväll blir det inget sånt utan middag hemma och lilla svärmor kommer över som gäst. Trevligt! Redan vid 3 tiden kommer hon, kul att man kan ha en sån avspänd relation till sin partners föräldrar. Tror det är jätteviktigt för en fortsatt god och sund relation att man även binder upp sig någorlunda till dennes päron.

Övriga planer för helgen då? Tänkte väl ta tillvara på tiden med killen, då han drar iväg på traktamente hela nästa vecka. Buhu!   What to do?! Det ända jag ställer mig emot till är alla de kvälls/natt promenader som hunden kräver, råkar ju höra till den sortens människor som ogärna går ut så fort mörkret har fallit. Inte för att jag känner mig hotad eller så i området där jag bor, men mina hjärnspöken spelar mig ett spratt och intalar mig att just jag ska bli offer för någons obarmhärtigheter!

Jag har ofta väldigt olika sug efter godsaker. Ibland kan det vara så enkelt som poppisar, torkad frukt, en god ost eller en salami korv.

Detta är något som alltid har funnits inom mig. Dit hör även att jag är en periodare.. Vanligen hör det till att min frukost är den som byter skepnad efter att länge ha förätit mig på en viss typ av vara. Äter numera inge bröd till frukost, utan kör med min smoothie. De senaste dagarna har jag skramlat ägg i pannan - dels för att variation förnöjer samt för att killen legat hemma och vart sjuk. Lite mäktigt att vräka i sig en laddning på 6 ägg helt själv! Innan tanken om att försöka gå ner i vikt gick jag bergsäkra gång genom hela sortimentet och utbudet till frukost mackan.

Ett tag var det bara kokt skinka som gällde, sen vart det endast rökt skinka, salami i alla dess former, rökt kalkon, medvurst, mortadella, pastrami, serrano eller parma. Detta efter att ha ledsnat på hård ost, mjukost, smaksatt /inte smaksatt färskost. Länge höll jag mig till leverpastej - gick att variera med smörgåsgurka, helt naturell, grön paprika eller vanlig gurka.

Men nu är det inte mackor med pålägg som besvärar mig. Utan det är variationen av middagen. Allt för ofta känner jag stor olust till att kocka ihop en brakmiddag. Finner ingen inspiration och fantasin är död! Vart helst kan man hitta intressanta recept, men sällan nåt som faller mig i smaken.

Så därför valde jag att knåpa ihop ett vegetariskt innheåll till pita bröden till kvällens middag.

Inlagd gurka - så enkelt!

1 msk ättika

2 msk strösocker

1/3 krm salt

Marrinerade kronärtskockshjärtan

3 st pressade vitlökar

1 krm peppar

2 nypor flingsalt

3 msk olivolja

Gojsa ihop och häll över de delade kronärtskockorna, stek sedan på medelvärme!

Tomatsås a la Sarah

4 st soltorkade tomater

6-8 st körsbärstomater

1 skiva gul lök

1 pressad vitlök

2 msk tomatpuré

3 msk olivolja

½ msk ketchup

Krydda efter behag

Salt

Peppar

Paprika pulver

Färsk/fryst/torkad basilika

Cayennpeppar

Dela tomaterna i små bitar, hacka löken, i med allt i en kastrull på svag värme, låt puttra en stund, kör sedan med en stav mixer - men låt det gärna få vara lite grova bitar. Delicious gott!

Ris på mitt vis

1-2 dl ris av valfri sort

1 msk olivolja

1/3 krm gurkmeja

1/3 krm gul curry

1/4 krm örtsalt

1 nypa flingsalt

Sköl noga av riset i vatten, slå av all vätska, sätt på högsta temperatur på plattan, häll i olivoljan tillsammans med riset i en tjockbottnad kastrull, rör hela tiden runt så inget bränns fast, sakta kommer riskornen få en genomskinligare ton, häll på med lika många delar vatten, låt koka enligt avsedd tid.

Övriga goda ting att ha i

Halloumi

Isbergssallad

Rödlök

Färska tomater

Färska champinjoner

Det var en ganska känslosam söndag som kom att vänta mig. Hade som tur var Prinsen med mig. Resan hem till mor gick förvånansvärt bra, trots nya miljöer som tvärbanan!

Kom något se, som i vanlig ordning. Är man tidsoptimist omger man sig i oceaner av tid. Vi satt och snackade lite innan det var dags att ta i tu med de jobbiga bitarna. Vi samlades kring köksbordet. Mamma fixade lite kaffe, jag stod för bullarnar. Öppnar ett nytt word dokument. Sen tar vi oss igenom hela listan från A till Ö i stort sett. Tårarna avlöste varandra. Ett tag var jag tvungen att resa mig upp från stolen och gå och hålla om lilla mamma. Hon är så stark. Hon är en riktig kämpe, som vägrar ge upp och acceptera läget. Det var en besynnerlig känsla att befinna sig där, i gemenskap prata om saker man egentligen inte borde prata om. Varför är döden i sig så tabu belagt? När det är precis lika naturligt som att vi föda. Ja vi föds och vi ska alla någon gång dö, what's the point?

För min egen del och alter ego känndes det skönt att få det avklarat. Nu är vi 2 som delar mammas sista önskan inför döden. Det är för mig helt obegripligt, jag kommer nog aldrig kunna förstå det. Inte ens när det väl är över. hur mycket man än försöker föreställa sig hur det kommer att bli, hur det kommer att kännas etc så förstår jag att så kommer det antagligen inte å bli. Men att ha tagit det steget, känns för mig som en oerhörd stor lättnad. Nu behöver inte JAG beta i det, eller grubbla mig över va mamma egentligen hade tyckt om det om jag själv hade tagit de besluten.

Det är många tankar som har slagit mig genom åren. De värsta och återkommande har nog vart det att mina barn aldrig kommer få ha en mormor, att mamma aldrig hinner få se sina barnbarn växa upp. Att försöka bli vän med den tanken, försöka hitta vägar som gör vardagen lite enklare, går bitvis bra. Men så kommer floden med tårar som ej går att stoppa. De måste ut, det har jag insett. Jag kan inte och orkar inte längre hålla inne med nåt. För något säger mig att slutet är nära. I över 3 år har jag gått och väntat på att få ett avslut. Kan man sörja i förtid? Ja, men man kan inte gå vidare utan att ha fått ett avslut. Därför förstår jag alla liknande situationer där kroppar till de döda aldrig återfinns. Det blir liksom aldrig ett ordentligt avslut, förrens man har fått sin anhörig ner i graven. Jag tror det är viktigt för en själv att få den bekräftelsen -  att denna människa kommer aldrig mer tillbaka.

Jag kan helt ärligt inte svara på hur jag kommer att ta hela den här biten som en dag komma skall. Borde kanske lyfta luren och få en tid inbokad till kuratorn på onokologen, för mammas skulle borde jag verkligen det. Trots hennes krämpor har hon ork över att oroa sig för mig!

Shit! Inte skrivit nåt här på 1 vecka, har egentligen inte så mycket att berätta. Men kan dra det lite kort för de som är intresserade..

I fredags fick vi för oss att damma av pjucken och svänga de lurviga. Det var i och för sig efter lite lättare övertalning från vår kompis Erik. I samband med detta så passade jag på att lura iväg honom till VBYC för att hitta nåt lämpligt att ha på mig under kvällen, samt underlätta för killen - för att han skulle slippa stressa förbi bolaget. Nu blev det så att han kom i alla fall och hämtade oss. Tur det för min mage höll på att ge upp av hunger. Hade lagt en kyckling i lergrytan så den var så gott som klar när vi kom hem! Alldeles förträffligt bra! Vi käkade gott, och umgicks på bästa sätt. Det går alldeles för länge mellan gångerna..

Jag var ordentligt taggad inför kvällen, det var ju som sagt år och dar sen vi gick ut tillsammans, ja killen och jag. Så det var minst sagt på tiden! Vi anländer GK och var allesammans lika sprängande kissnödiga. Så det blev vårt första stopp. Att gå på muggen. Vi vandrar upp till den övre baren i hopp om att få våra drinkar fortare än på det nedre planet.. Ack så fel vi hade! Fattar inte poängen med att endast ha en som servar gästerna med alkoholhaltliga drycker? Ren idioti enligt mig!

Mitt i frustrationen av väntan på att få göra vår beställning ploppar killens låtsas farsa upp. Helt otippat! Han insisterar på att få bjuda oss på en drink. Självklart antar vi erbjudandet och säger skämtsamt - Pappa betalar! Haha! Nä det var riktigt skoj att han dök upp, dock var väl han lite malplacerad där på klubben mitt bland unga i alldeles för små kläder? Men skoj hade vi! Kul och träffa lite fest folk, bla Camii och Kaizer. Det var riktigt bra drag där de sista timmarna. Jag lyckades till och med tappa bort mig själv, förvirrade bort killen. Men det löste sig. Sen drog vi lagom innan kön till garderoben blev för lång. Vi var nöjda med kvällen, dock återstod bara en sak för att fullända den helt! Nämligen att hitta en plats att hulka upp det som låg och guppade i magen. Fy fan asså! Spy är bland de värsta sakerna som finns! Efter att det var åtgärdat får vi ett sms från vår vapendragare - att han minsann också var påväg hem. Ja men kom hit då! Lika så han behövde spy! Haha! Vilken trupp vi är! Sen insisterade vi på att låta honom slagga hos oss. Ja häller vi upp så ställer vi ju också upp!

Han skulle ju upp och jobba dagen därpå. Stackarn! Går inte att låta bli att lida med honom! Medan grabbarna gick ner i källarförrådet och rotade fram luftmadrassen och rastade jycken passade jag på att slänga ihop lite käk. Pasta med massa olja, vitlök och salt! Bättre fyllekäk finns inte! Erik åt liggandes på madrassen, jag satt på soffkanten, killen trängdes i ett hörn i soffan. Haha vilken trio! Det dröjde inte länge för lill Erik innan det var dags för omgång 2 på toaletten. Satt där som moraliskt stöd, pinades och plågades av ljudet som uppstår när någon spyr! Fy fan va vidrigt! Men kände att han behövde lite stöd. Runt 5 tiden slockande vi.

Jag for upp redan vid 8 tiden. Kan inte hjälpas! Har man ställt om dygnet så blir det så! Skakade liv i Erik. Tvingade killen att gå upp och fullfölja hans lovande ord - göra iordning frukost. gick sådär, lill Erik nappade inte på förslaget. Tror han kom iväg runt 9 tiden. Stackarn asså! Istället fick jag ta på mig rollen som köksmästare och brassa ihop frulle! Skramlade ägg med bacon! Så jävla perfekt som bakis frukost! Sen vid 3 var jag hungirg igen. Killen fick order om att gå ner till pizzerian och hämta 3 pizzor. Yes you heard me! Beslutsångset! Resten av dagen tillägnande jag i liggande possition!

Visst låter det mycket fräsigare på engelska? Skitsamma! Är uppe med tuppen idag igen, som vanligt dvs. Ett nödvändigt ont för att orka leva genom vardagen.

Fick ett sms från min stöttepelare Fredrik, han bad mig svänga förbi matstället alldeles i närheten där jag bor. Ja det är sjukt nära, om man har bil! Så det får liksom bli min och jyckens promenix idag. Får la se om det blir nån intervall träning.. Det är ju bara gångväg längs bilvägen.. Känns lite risky om han skulle få för sig att bena ut i körfältet..

Nä måste få i mig lite kaffe, så man inte är allt för otrevlig!

Fick ett mail från mami idag. Där hon frågade mig om jag ville komma över på söndag och prata om det man egentligen inte borde prata om.

Dagens pers är över. Jag är efter att ha svultit ihjäl mig här hemma äntligen mätt i kistan. Det vart en pasta med köttfärssås ikväll. Utan grädde i såsen, utan tillsatt fett. Några droppar olivolja till pastan. Smakade utsökt!

Lyckades till och med sträcka baksidan av låret muskeln. Så nu går jag  som ett jehu i slowmotion kan man säga. Nåja, det är skönt när kroppen meddelar mig att den existerar. I morn blir det samma visa, kanske en annan rutt, en som är lite längre?

På söndag ska jag i vart fall hem till mor, moster kommer också å närvara. Känns lite bisarrt att vi ska samlas där för att prata om mammas begravning. Hur ofta har med det på tapeten med sina nära egentligen? Killen kommer inte kunna vara med. Kanske lika bra, så mamma inte känner att hon behöver hålla inne med nåt, även om jag själv gärna hade sett att han var med som stöd. Får trösta mig med att Prinsen följer med.