Helgen som va spenderade vi ute på killens landställe. Samma veva igen då. Fram med all packning. In i bilen.

Inte nog med att jag i över en vecka nu har lidit utav öron tjut och nedsatt hörsel. Så kan jag ej heller somna i skaplig tid om kvällarna. Va hos doktorn förra veckan. Fick medecin. Än är jag inte bättre. Fy fan asså! Tid igen på torsdag.

Men helgen då. Ja det va nice och va där. Helt själva. Mysigt. Bortsett från min konstanta panik över att ha ett öra som tjuter likt tv:ns testbild. Hejja! Va så otroligt trött på kvällen, men vad hjälpte det när det enda jag kunde höra var tjutet i örat, och inte låta bli att bli störd av det. Satte på Kenta - Just i dag är jag stark.. Kände mig allt annat än stark. Sen när man väl lyckades somna. Så vaknade jag upp av att Prinsen rumlade runt i sängen. Klockan var 4 på morgonen och jag kunde inte somna om! Efter att ha legat och vridit och vänt på mig i över 1 tim fick jag nog. Väckte killen. Går upp. Går på dass. Ser utsikten över vattnet och de kringliggande öarna. En tjock dimma hade lagt sig som en slöja och trollat bort alla konturer. Wow!

Vi la oss i soffan och slängde på en film - Hunger. Bland det vidrigaste jag har sett. Och ändå har jag rätt hög äckel tröskel Ska mycket till innan det vrider sig inom mig. Den filmen tog priset! Kikar ut genom fönstret och ser att dimman har börjat lätta. Tar med oss kamrorna ner för att fånga bilden av hur vacker, tyst och ensamt det var ute på sjön. Vattnet låg spegelblankt. Oförstört av svallvågor. Knappt några andra ljud ute, annat än fåglarna som börjat vakna till liv.

Senare drog vi in till Norrtälje för att handla kvällens käk:

Färska räkor

Baguette

Kantareller

Vitt vin

Yum yum!

Ungefär där runt eftermiddagen. Efter en tur i skogen i hopp om att hitta egna gulingar. Efter maten. Efter bastun. Började vi ana oro på himlen. Tror klockan var närmare 22. Vi hade tänkt kolla på en rulle innan läggdags. Men icke! Istället lät väderhelvetet hålla mig vaken genom världens jävla oväder! Aldrig vart med om maken till sånt oväder. Det blixtrade konstant i över 2 tim. Som ett jävla stroboskop. Ett tag trodde jag att jag skulle få epileptiskt anfall. Double combo! Sen åska på det. Det small rätt ovanför. Fönsterna vibrerade så hårt att jag snabbt såg min undergång. Ey fy fan! Låg intryck i soffan och killen som skyddade mig i sin famn. Jag fick till och med hålla mig för att gå på dass. Elektriciteten den dog. Blir lätt så när man är fast på en oskyddad ö. Det var först när klockan närmade sig 2 som jag vågade bege mig ut i krigszonen och in på dass. Men ni ska veta en sak. Aldrig kissat så mycket så fort. Någonsin. Vettskrämd av att blixten skulle slå ner i det lilla dasset jag satt på. Fort in igen. Totalt bäcksvart ute. Min enda räddning var en fjuttig liten panlampa. Tillbaks till tryggheten. Där det finns en eld finns också ett hem. Mycket rikigt. Jag hade gormat åt killen att fort som attan dra ut kablar, stänga av tv:n, stänga igen spjället till den öppna spisen, tända fotogen lampan och massa ljus.

Tror jag lyckades somna omkring 3 tiden. Vaknade igen runt 8. Fakk. Ner på dass. Gudskelov kunde jag somna om igen. Stackars killen som hade ordnat med kaffe. Det stod vid sängen. Och hade kallnat när jag väl vaknade igen vid 12. Men shit! Va jag behövde de där extra timmarna.

Vi drog förbi svärmor som bjöd på mat. Och som alltid när vi ska dit blir Prinsen helt tokig. Det är ungefär som att han har det på känn vart vi ska. Efter rondellen i Åkersberga började han panik pipa bak i sin bur. Försökte lugna honom lite. Såja gubben, vi är snart framme. Framme hos farmor, brukar vi säga. Så fort vi släpper ut honom ur bilen drar han som ett skott (skulle ha gjort om det inte vore för att vi höll honom kopplad) mot porten. Inne i trapphuset i väntan på hissen eskalerar pipet till små skall. Och när svärmor öppnar dörren rusar han in som om det inte fanns någon morgondag. Så lycklig. Så glad. Aaw vår lille krabat.

Vi åkte ju upp till Hälsingland på torsdagen (dagen innan midsommar) och efter att ha vart där i 6 dagar var det återigen dags att fara. Mot Borlänge, hem till min morbror och Peace & Love festivalen.

Jag har sagt det förr men jag säger det igen. Jag gillar min morbror. Han är en av 4 i syskonskaran som alltid har gjort vad han själv har velat, om det så har vart att gå emot sina föräldrar (min morfar & mormor) så har han alltid gjort det utan att ta vid sig vad de tyckt. Vi delar lite utav den filosofin i livet. Han om någon är den som har gett mig positiva kommentarer och stöttat mig när jag inte har haft en far i närheten eller en mor som förstått sig på bättre. Han lever lite kvar i det där, ungdomens och ungkarlslyans ålder. Även fast han vart både gift och sambo. Han tar inte saker på fullaste allvar, det mesta är ok enligt honom och han är inte den som dömer ut någon, som mamma gjort.

I och med att han var rätt så nyinflyttad i sin lägenhet hade han ändå avsett en plats i vardagsrummet åt oss. Ja vi mer eller mindre ockuperade det och framkomligheten var lika med noll. Så är det att vara på resande fot sa jag bara! Och han sa inget mer om det.. Vi var lite spända över hur mötet med hans katt Puffe och Prinsen skulle gå. Gick så där. Vi vågade inte chansa på att ha katten kvar där, så jag följde med Timo till ett katt pensionat.

Samma kväll drog jag o killen in för att hämta våra festival armband. Gick hur smidigt som helst, bortsett från att vi var tvungna att gå ap långt för att ta oss dit. Cp! Vi eller jag orkade inte med att vara där så länge. I stället gick vi genom hela festivalområdet på vägen tillbaka och sen åkte vi hem.

Nästa dag for vi in till Kupolen för att strosa runt i affärer. Eller snarare på jakt efter ett par lämpliga ”festival pjuck” om vädret skulle skifta.. Inne på en av skobutikerna fann jag min skatt. Åh! Som jag har letat. Överalt i Sthlm, på nätet. De fanns ingenstans. Eller jo, nu hade jag hittat mina efterlängtade gummistövlar. Ett par vita Tretorn med rosa snörning och dragkedja. Sitter som gjutet!

Gjorde några besök på kringliggande affärer. Nu började man se hur folk tog över de öppna ytorna. De häckade i väntan på bättre tider såg det ut som. Jag själv bara log inombords. Glad över att slippa gris camping. Nej det är jag för fin för!

Kortfattat så bestod dagarna av strålande sol. Grillad kyckling. 24/7 fylla. Ja nästan i alla fall. Musik. Öronproppar. Spya. Cykeltaxi. De artisterna vi såg var bla. NOFX, Meshugah, Amanda Jensen, Kent, The Ark, Jay Z, Housemaister och Helt Off. Kulglass med strössel. Petflaska. In & ut ur entrén. Killens lillebrosha var också där. Så honom hängde vi med. Baja major. Langos. Vofflor. Pizza som införskaffades vid 2 på natten, som fick lift på pakethållaren. Min första festival och ja. Rätt nöjd ändå.

Vi stannade tills på söndag. Och i stället för att åka hem och utsätta oss för onödigt lidande i lägenheten hemma tog vi beslutet om att fara upp igen till killens mormor.

Killen kommer hem från jobbet. Väskorna stod redan färdiga att packas in. Ni skulle ha sett. Eller nja, hela kvarterskrogen såg. Det räckte. Jisses va prylar. Man skulle ha kunnat trott att vi skulle vara borta i ett halv år!

Resan upp till Hälsingland gick över förväntan bra. Dock var vi inte ensamma om att resa just den dagen. Kö halva vägen upp. Galet. Vi stannade på Max för att käka lite onyttig middag innan vi kunde fortsätta vår resa upp i landet. Passade även på att ta ut lillen så att han fick kissa av sig lite.

Väl framme möttes vi av hans släktingar och en jävla massa mygg! Vi packade ur bilen och hans mormor vart nästan chockad av att se hur mycket grejer vi hade med oss. Ja, men man måste ha kläder för alla väder svarade jag.. Samt att vi skulle ju åka direkt därifrån ner till Borlänge och Peace & Love. Klart som fan att det blir mycket saker!

Tiden där uppe spenderades i lugnets tecken. Tror inte att det gick en dag utan att korka upp en ny cider. Vardags alkoholist javisst! Vädret, du milda Matilda! Sol var ända jävla dag. Perfekt för en blekfis som mig! Dock tog det några dagar innan jag tordes bekanta mig med vattenhålet som vi en dag besökt.

En utav dagarna for vi iväg till skogen till ett ställe som heter Knuppbodarna.. För att fota lite. Den turen fick sig minst sagt ett väldigt otrevligt avslut.. Jag skulle precis ta den bästa bilden, och alldeles innan tittade jag bakåt för att se vart jag skulle ställa ner ena foten (flip flop på). Det är en inbyggd vana jag har. Ormrädd som jag är, tar jag inga risker! Never! Och vad skådade mitt öga om inte annat en ful, äcklig, svart, tjock, jävla orm! Gissa om jag greps av panik!? I 200 blås for jag upp i killens famn och stortjöt. Stackars lilla Isak som var med oss. Killens kusin som bara va 10 bast. Han måste ha fått sig ett gott skratt. Men gud så rädd jag var. Tänk om ja inte hade tittat efter före och bara satt ner foten. Då hade den hamnat rakt på ormen! Ursh! Killen fick bära mig hela vägen tillbaka till bilen. Tordes inte gå mer där! Chocken hade så gott som lagt sig när vi kom tillbaka och sista biten tog jag hjälp av att ta en cider. Nom nom!

Dagen efter tog vi en dags tripp till Playa de Långbo. Ett smultronställe för semestrande svenskar som vi! Lille Isak fick följa med. En sån bad glad kille! Ville knappt komma upp ur vattnet. Fick locka honom med fika. Socker och barn går hand i hand! Haha! Det fanns även olika vatten spel man kunde låna helt gratis. Skulle aldrig hända i Sthlm. Nä, här är vi för snåla, och litar inte på nån! Helt paff vart jag även när jag kom tillbaka till kiosken för att lämna brickan med skräp. Då säger kvinnan bakom disken. Vill du ha påtår!? Eh.. Va tvungen att tänka efter.. Vad säger hon egentligen? Påtår.. For free?! Omöjligt. Skulle heller aldrig ske i Sthlm. För här är vi alldeles för snåla och egoistiska och tänker mer på hur man kan få in mest pengar och leverera så lite som möjligt. Svinigt faktiskt. Tror vi alla som bor här skulle må bättre av att vara lite mer givmilda. Tackade självklart ja till en extra kopp kaffe. Man tar ju seden dit man kommer.

Efter att ha njutit för mycket i solen kände jag att det var dags att ta sig ännu ett svalkande dopp. Bytte av killen som stod i vattnet och lirade beach boll. Rätt kul. Förena nytta med nöje. I like! Men sen. På vägen upp ur vattnet. På väg från strandkanten bort mot vårat läger. Då fick jag syn på ännu en orm. Fan! De jävlarna tycks förfölja mig. Roligast av allt är att killen redan innan lovordade mig att det minsann inte fanns några ormar där uppe, för han aldrig hade sett nån. Yeah right! Ni kan själva ana hur den trevliga utflykten slutade. Greps av panik och ville illa kvickt åka hem. De fick packa ihop sakerna och jag stod på ett säkert ställe och svidade om från min blöta bikini till torra kläder.

Hur höga är oddsen egentligen?

Att man 2 dar i rad ser en orm?

Många utav kvällarna spenderade vi ut mynningen av bäcken. För att fånga gädda. Både killen och jag fick fisk. Dock tog jag ledningen. En kväll när vi kom dit lyckades jag på första kastet dra upp en baddade (enligt mig) och inom loppet av en kvart hade jag dragit upp min andra. Löjligt nästan. Killen tyckte mer att det var coolt. Aaw hans flicka hon kan sa han. Söt nöt!

Varför måste man ta seden dit man kommer undrar jag? Jag har lite svårt med det där. Ja att anpassa mig efter hur andra lever och lär. Jag har min egen uppfattning kring hur livet fungerar. Varför ska jag då byta min tro mot nåt jag inte tycker fungerar? Tänkte på det där med hur folk rent allmänt lever i sin vardag. Uppe hos hans mormor var det bestämda tider för frukost, lunch, middag, fika, sova. Ja det kändes nästan lite så, inrutat. Inte kunde jag (upplevde jag det som) ta min dag som den kom, efter hur JAG själv ville?! Ville jag sova längre gick det inte, för jag någonstans upplevde att det var fel. Ville jag ha min morgonrutin fick jag inte det för frukosten stod serverad. Kanske har jag svårt med att anpassa mig. Nu var det inte jätte jobbigt. Men har man semester betyder det väl att man är ”ledig” från sitt vanliga liv? Och kan göra som man själv vill och behagar? För mig är min morgonrutin viktig för att resten av dagen ska bli bra. Påpeka inget annat. Får jag inte mitt kaffe först och gå på toa sen blir hela min dag fucked up! Först när det är avklarat kanske jag kan tänka mig att mumsa i frukost! Men absolut inte innan! No way! Kan förstå att man kanske anser att tidpassning är viktigt i en del av uppfostran av barn. Tyvärr ser jag inte mig själv som ett barn, och vill heller inte bli behandlad så.

My way or the high way!

Herre min gud vilken kalas fylla jag fick igår. Måttligt värre ska jag be och få tala om!! Dock mår jag riktigt fint idag. Måste vart spyan som kom upp som gjorde susen!

Träffade på ett trevligt föräldrar par som va från Getinge och va här med sin dotter. Vi satt och skålade och snackade Gekås. Ja, vi var ju tvungna att fylla på alkohol depån innan vi entrade festivalområdet. Palla dricka saft i öltälten (deras cider kan de köra upp där bak där solen aldrig skiner).

Orkade heller inte se Jay Z där inne heller, på tok föör mycket folk. Men vi hann se öppningen i alla fall och Housemaster, liten snutt av Amanda Jensens selning, sen satt jag med en redbull/vodka och lyssnade på Adept. Fan dödsmetall kllingar rätt ok när man har höga alkohålhalter i blodet. Svänger ju nästan!

Nä men på vägen hem var jag tvungen att få in mig nåt. Hade ju lämnat min middag vid ett träd utanför festivalområdet.. Så vi knatade in på ett ställe och tog med oss två på pakethållaren bak. Gick över förväntan bra o cykla hem. Men jisses, vilket fyllo ja va! Haaha! Killen mobbar mig än idag för vliken liten drygis jag var igår.

Håll ut, bilder kommer när jag kommit hem.

Nu håller vi på att packa ihop våra pinaler för att återvända till Ockelbo. Tror det var ett klokt val av oss att välja att åka dit istället för hem. Vem vill sitta i en bastu, när man kan va ute i naturen och fiska?! Antar att vi är där tills på ons/tors eller nåt. Sen hem och tvätta upp all packning för att sen packa inför nästa resa. Landet. Blir där i en vecka. Skönt. Behöver vila upp mig känner jag. Sen är det otroligt mysigt och vara med killen nu när han har semester.   

På återseende!

Tycker det är bra om man ibland kan sammanfatta och minnas sitt liv, inte bara gårdagen, eller det som hände förra veckan, för en minut sen eller för en månad sen.

Mitt minne är knivskarpt, ibland. Jag minns mina 5 år sen som igår. Låt mig berätta:

Det var dagen D, en viktig dag för de allra flesta. För mig var det något mer, nåt större än vad det är för många andra. För jag minns när jag slutade 9:an att gymnasiet inte fanns med på kartan. Och nu idag kan jag inte förstå hur det var möjligt. Att jag lyckades. Jag fixade det! Jag tog studenten, med helt ok betyg. 5 IG. Inte illa pinkat, för att vara mig. Som 3 år innan aldrig hade kunnat ana att det skulle gå så bra.

Dagen var inte bara fylld av förväntan, längtan, undran - Vad det skulle bli av mig härnäst. Inga skolbänkar att vila armbågarna på, inga trista historia lektioner mer. Utan ett skönt och långt sommarlov. Men sen då? Vad skulle det bli av mig?! Tror att det är många som ställs inför ett vägskäl, man tvingas ofrivilligt redan så ung att bereda sin väg. Ja, stå till arbetsmarknadens förfogande. Nu hade jag tur att kunna sommar jobba på min mors jobb. Inte alla som har det så bra förspänt som jag hade, nu tycks de flesta direkt dagen efter besöka AMS för inskrivning. Vilken stress sätter man inte då på de "unga vuxna"?!

För att minnas får man inte glömma. Jag kommer aldrig glömma min student, inte bara för att det var glada tider, då champagnen flöda, där skålar avlöste varandra. Det var en milstolpe i mitt liv jag aldrig vill glömma. Och orsaken till varför berodde inte enbart på den enorma glädjen, utan det fanns även en stor sorg. 

Mamma hade någon dag innan frågat mig, om det var ok att lämna mig för att besöka hennes svårt sjuke bror, som låg inför döden. Jag hade inte mage att hindra henne. Även om hon uttryckligen visade sig för en av väldigt få gånger brytt sig, hon ville närvara. Hon ville se mig springa ut. Men jag sa det: Du kommer ångra dig om du inte åker. Så mitt i all hysteri för allt som skulle fixas och ordnas, fick vi hitta en ny lösning. En lösning som fungerade minst lika bra. 

När utspringet väl kom, möttes jag inte upp av som så många andra gjorde av familje medlemmar och släktingar. Utan där stod min bästa vän, hon tog emot mig med öppna armar. Jag minns hur mina ögon sprutade av glädje, dels för att jag klarat det. Men också över att det fanns någon där ute som väntade på mig. Hon och min mamma hade alltså ordnat allt, för att det skulle bli så bra som möjligt. Hon hade mött upp min mor för att hämta mitt plakat (nåt alla tycks ha - en mindre pinsam bild på när man knappt visste sitt namn). Vi skildes sen åt, och hon tog färd hem till mig. Själv väntade ett partyfullt flak. Som sig bör, tog en tur i stan. Minns inte så mycket av själva turen, mer än att det var regn och massor av alkohol. När färden var över dumpades vi i slussen och alla fick ta sig samman och bege sig.

Väl hemma hade min bästis, hennes dåvarande kille, och hennes mamma fixat mat & blåst upp ballonger. Fick en present. En väldigt fin armbandsklocka, den bar jag dagligen tills för 1 år sen, då batteriet stannade. Lagom på lyset tvingade hon in mig i duschen. Jag var så gått som nerstänkt från topp till tå av klibbig cider. Det hade inte kunnat bli bättre.

Vi gjorde oss i ordning och drog iväg på min slutskiva. Vill minnas att det också var det året då rökförbudet på krogar/caféer upprättades. Vi mötte upp några vänner till mig på en bar innan. Tog nån cider. Sen vinglade jag och hon vidare till VIPER ROOM. Vistelsen där vart inte lång. Nån timme max tror jag. Ja, vi ville gå ut och ta en cigg. Men eftersom att förbudet var så pass nytt, hade de inte ordnat för sig så att alla rökare kunde få sig sin puff. Vi ledsnade och drog.

Tror det var dagen efter som min kusin ringde, och berättar att vår morbror har gått bort. Ja det var ju väntat, men helt overkligt. Mamma hade inte haft ork att meddela detta till mig. Utan min kusin fick det via hennes mamma, som också var på plats. Vi bestämde träff, hon kom över och vi lagade mat. 

Vad gjorde ni själva för 5 år sen? 

Svårt att se sig själv i framtiden, men om 5 år hoppas jag att jag är en lycklig 2 barns mamma, bor i mitt drömhus, som ligger både nära till storstadspulsen och närhet till naturens lugn. Färdigutbildad och är på god väg upp i karriären.

Tänkte posta lite sköna och kanske inte helt vanliga låtar i radiokanalen. Låtar som säkert vissa här kan relatera till sin ungdom , det kan i alla fall jag! Så där tvättäkta fjortis dunk!

Spola fram till 53 sek haha minnen! Vilken klockren refräng!

Såna här låtar va vanligt förr, msn aah! <3

Haha ja och så har vi nåt alldeles speciellt, nämligen Onkel Kångkel! Oh mIRC, tider säger jag bara!

Personlig favorit, en låt jag har haft många skratt till! Hörru det sväger ju!

Och det här var väl en av de mer kändare elektroniska låtarna man kunde tanka hem då för ca 10 år sen förutom Scooter

Senare när intresset byttes ut och utbudet bredare kom jag att älska denna! Jisses, minns hur jag o min fd bästis när vi gick på gymnasiet brukade sitta och höra den på repeat i varsin öronsnäcka och bara drömma oss bort. Haha!

Jag tror alla som föds på vår jord någon gång går igenom faser för att slutligen finna sitt rätta jag. Där ibland inom musiken. Så vi kör en låt från förr, minns att jag fick denna skiva bränd från en kopis jag lärde känna på kollo (var ju ett troget kollo barn   )

Förra veckan var det introduktion. Nej inte i plugget, utan här hemma för våran lilla valp. Äntligen, som många sa, får vi se det lilla knytet.

Än så länge har bara de allra närmaste fått skaka tass med lill ponken. Doriis och Loke var ju som sagt förbi här i tisdags. Vi satt ute i nån timme på gräsplätten här nere. Ja hon hade vägarna förbi och vad mer passande vore det inte att ses om hon ändå va i krokarna! Lilla Loke, han blir bara större och större. Han har till och med börjat prata lite så sött! Loke gillade dock inte när Prinsen väl tatt mod till sig att hoppa över till sin mammas famn, nä han var ganska saklig och tydlig med att visa sitt missnöje med att skåda sin mamma kela med någon annan än han själv. Haha, barn är för söta. Men jag vet inte hurvida sött det är att bli dragen i svansen för att visa att det här är min mamma. Men ja, barn är åter barn, och man kan aldrig i förtur räkna ut deras nästa dåd. Loke är nog på gränsen till att vara för liten för att kunna förstå, även om det är i tidig ålder man ska börja att sätta upp regler.

Sen kom Doriis systeryster dit, lämpligt tyckte Doriis som hellre satt ner och myste med oss i solen, än att springa efter sitt lilla monster som mer än ofta envisades med att kasta iväg bollen ut i gatan.   

Senare på kvällen var det dags för nästa besök, då hos lilla svärmor. Hon har åkt på diskbrock och hade ohyggligt ont, lite smärtsamt att se någon annan lida så!   Ändå hade hon haft orken att bjuda oss på käk. Senare åkte jag på att trimma killens lillebrors hår, liten och liten, men yngre haha! Så jag är numera hans personliga frisör. Sist tonade jag hans hår. Fan, man kanske skulle ta och börja knega som det? Men näe, fatta va ont i ryggen, axlana, händerna man måste ha!

I onsdags hade jag bjudit över mor min på käk. Det vart pasta med fläskfilé (stekte lite lätt i pannan, sedan in i ugnen tillsammans med en gräddsås och lite oliver, sagolikt gott!).

Måste bara hitta orken och motivationen till att kavla uppå armarna och ta tag i redigeringen av alla miljontals bilder man har hunnit ta. Gosh! Vill inte ens tänka på huur många det kan tänkas vara.. nåja, den som lever får se..

Han fick i alla fall öppna sitt allra första paket, lite förvirrad var han över hur han först skulle gå till väga. Men lite hjälp på traven så släppte spärren och han bet och drog i pappret, skuttade in i sin bur, gnagde lite mer på snöret.. Och till slut fick han, med ännu mer hjälp ut det som fanns i paketet. En pip leksak, och några tuggben. Aaw   

Ja juste han har nu fått bekanta sig med rottisen Betsy här i huset, bland de finaste rottisarna jag har sett! Hon är så himla fin, lugn och stabil i sinnet, ljuvligt temperament. Perfekt för vår lilla vilding att bli uppläxad av, i och med att hon är så pass mjuk men bestämd i sitt uppläxande. Hon brummar lite lätt. Kan inte vara lätt att ha en helt tokig och ivrig liten valp hängandes efter sig, som inte har lärt sig vett och etikett! Haha! Det var så kul här om dagen, husse och Betsy kom gåendes mot porten efter deras kvälls promenad, så kom de mot oss och Betsy hon la sig ner i gräset och började tvätta sig, medan Prinsen inte riktigt kunde tolka hennes signaler.. Hon brummade till och han hajade vinken typ - Nu får du lugna ner dig, se dig för jag är upptagen!

Sen var det meningen att Henri och Sabina skulle ha kommit hit i torsdags, hela dagen gick utan ett ljud. Sen på kvällen klev jag online på msn, frågade varför han inte hört av sig. Matkoma var hans svar. Riktigt ruttet tyckte jag, ett sms är väl det minsta man kan begära, meddela att man inte kommer. Deras förlust, de som så gärna ville komma o titta på valpen.

Sen i fredags tog vi med långlinan och släppte ut yrvädret vid Ängbybadet, nu tänker säkert folket att där får man minsann inte ha hundar.. FEL! Finns ingen lag om sk. Hundförbud! Det är bara en ordination från ägaren till marken/butik etc pga dåligt vetande enligt mig. Han var nog lite trött, för det gick lite trögt för honom att springa mellan oss när vi ropade på honom. Samt att vi tror att linan han drog är en aningen för tung för en liten kille som han.

I lördags va vi bjudna på lunch hemma hos min mor. Kul att min moster också kom dit. Vi käkade lite och fick jordgubbsglass till efterrätt, kunde hon inte ha köpt färska gubbar ist?! Efter det besöket begav vi oss mot Ängby, nu till de större ängarna som ligger mellan Ängbyplan och Åkeshov, där Hundstallet även brukar valla omplaceringshundar. Har sett att det finns en hundgård där, med lite hinder och dylikt till allmänhetens förfogande, så vi släppte för första gången Prinsen lös på ängen, dock med lina. Men sen såg vi att det vart alldeles för tungt för den lilla rackaren och bytte till vanliga kopplet. Vilken syn! Svansen roterade likt en propeller, man såg verkligen hur glad han vart av att få strosa runt fritt. Han höll sig på rimligt avstånd, kom så fort man lockade. Aaw    Vi letade oss fram i till rastgården, men såg då att de var ockuperad av 2 ettriga terrier hundar som genast kom fram och käftade. Så det vart inte av att vi gick in. Får bli en annan gång   . Vi traskade sen tillbaka mot bilen, lät honom springa fritt på ängen. Man såg hur han verkligen njöt av att få sin frihet.

Sen på söndagen var det dags att presentera Prinsen för dp Ozzy. Vi var nog bägge mycket förväntansfulla över hur mötet skulle gå. Så fort vi entrade dörren i dyklokalen kunde vi pusta ut. Det tog nån minut innan Prinsen fattade vinken från Ozzy, som ville leka. Vi var säkert där i mer än 1½ tim. Konstant bus. Farbror Ozzy som är 5 år var så snäll, även om han ibland markerade på skarpen. Va otroligt kul och se våran lilla kille leka och stoja, tror till och med Ozzy fick sig ett nafs i mungipan. Haha! Det är bara nyttigt för honom att bli uppläxad, men vi väljer de som ska göra det med omsorg. Hundar vi känner väl, och vet har ett bra temperament. 2 gånger fick vi abryta lekarna och ta ut lillen på en kiss paus, han drog in så fort han var klar. Det är ett bra tecken!

Haft fullt upp hela helgen, inte nog med att han fick hälsa på Ozzy, utan vi åkte även iväg till killens farbror med tillhörande familj. För att ännu en gång socialisera honom. Nu med en svart labbe tik på 8 år, Skrollan.  Dock var hon inte alls intresserad av att busa med Prinsen, och Prinsen som far och flängde runt omkring henne. Ett skall gav hon ifrån sig, och det var i samband med att hon blev utsläppt från huset. Min tolkning av det - Här är det jag som bestämmer, lugna ner dig! Sen la hon sig ner och bara chillade. Prinsen hade nog lite svårt att tolka även hennes beteende. Sägs ju att dp kan ha svårt att läsa andra hundars signaler. Nä men det va bara nyttigt för honom att lära sig utav henne. För sen brydde han sig inte och kom och la sig vid våra fötter.

Utflykten till landet gick över förväntan bra! Vi hade väl anat lite smått att han kanske skulle ha tyckt båtmotorn var obehaglig, eller ogillat att färdas i en båt ute på vattnet.

Han sov hela resan ut till landet, till och med jag lyckades somna i bilen. Haha. Lill killen är matte upp i dagen! Bägge tar gärna en nap om möjligt!

Det enda som var en gnutta besvärligt var att Prinsen ville nosa åt ett håll, men båten den låg åt ett annat. Men matte vet att lockar man med godis så funkar det mesta   . Han va så söt i sin lilla flytväst. Men tror nästan att han kommer hinna växa ur den innan sommaren. Kan inte vara skönt och ha en rem som trycker mot pillefjongen, speciellt inte när man behöver kissa titt som tätt.

Vädret var inte på vår sida, grå mulet och regn. Medan killen försökte få bukt på elen i huset låg Prinsen och jag framför brasan i soffan och vilade. Ja, det tar verkligen på krafterna. Men snart tror jag vi har fått  in rutinerna och med det kommer vi nog också kunna få mer sömn.

Efter x-antal timmar gav killen upp. Det gick bara inte att få igång elen. What to do? Klockan var ändå ganska mycket, närmare 18.30 Och jag kände hur mitt humör började svikta. Men istället för att bli cranky över det och börja whina över att inte få mat. Kom jag med ett förslag om att laga maten på stormkök, men när killen väl hittade det så fanns där inget mer än plåt och massa rost! Nä, det fick bli grillen istället, tur nog fanns det tillräckligt med kol och tändvätska! Så nu har man invigt sommaren med årets första grillning! Smakade utsökt!

Trots smärre besvär med att inte ha någon el i huset, lyckades killen koppla om så att ena elementet i sovrummet gick igång och nån lampa i köket. Snacka om tur!

Vi hade bara tagit med oss transportburen, så den fick han sussa i. Samt att vi ställde upp galler runt buren. Tänk, inte en ända olycka skedde inne under vår vistelse där! Han pep förvisso till nån gång under natten, och då var det bara till att hoppa i galosherna och rasta honom.

Vad mer då? Jo, vi hade tämligen tur med vädret dagen därpå. Solen tittade fram. Och vem var först ut och hitta en solsäker plats, om inte.. Prinsen! Haha den lilla parveln gillar verkligen att steka i solen. Dock bör man nog se till att de inte blir uttorkade. Så husse och matte bestämde då sig för att göra lill killen sällskap. Käkade frulle på verandan. Hur mysigt som helst! Sen tog jag fram en filt och dukade upp min vinter bleka kropp, tror Stockhoms vitt tom är brunare haha! Där låg vi och bara lät tiden passera, känna solens strålar värma. Mm, skönt att sommaren är på ingång!

Och alldeles lagom tills att vi skulle åka hem växlade vädret om, det blev återigen mulet, och det började regna. Inget väder för en Prins! Medan killen la till båten vid bryggan passade jag på att ta in Prinsen i sin bur och packa in grejerna i bilen. I och med att vi hade bilen kunde vi utnyttja läget och göra ett stopp på vägen och införskaffa veckans mat. Jepp, vi lämnade lill killen i bilen. Inga som helst problem om man bara har rutorna nere och skyndar sig. Men det var nog också de snabbaste shopping turen ever!

När vi närmade oss Bromma tog vi en sväng förbi Zoo affären, bästa i hela Bromma enligt mig! Stort sortiment, trevlig & kunnig personal! Plus i kanten för att AllA hundar är välkomna, dock får hanar bära stänkskydd haha! Det hela kalaset slutade på närmare 2000:- men nu har vi också saker så vi klarar oss, bla ett trimbord att öva på inför kommande utställningar   

Saker man inte tänker på att man behöver ha hemma till sin fyrbenta lilla krabat :

Tandborste - barn

Tandkräm

Fästingplockare

Blodstopp

Tass salva

Shampo

Bomull

Bandage

Aptus Nutrisal - vätskeersättning

Aptus Attapectin - fodertillskott för tillfällig störning i mag/tarm kanal

Klorhexidin