Idag tänkte vi bege oss ut till landet, men bara över natten. Låta honom bekanta sig med sjön och alla båtar. Dessvärre är det kuksugar väder ute, som ingen inte minst Prinsen vill ut i.

Snälla svärmor kom över med bilen, ytterst snällt av henne! Så nu ska killen bara komma upp så kan vi börja packa in grejerna i bilen. Och jag ska ta ut lill korven på en bimbim.

C ya!

Upp tidigt i ottan. Helt galet hur det är möjligt att orka upp trots alla glas vin jag drack igår. Ordnade så att vi kunde äta frulle i bilen, fyllde en termos med lite kaffe, samt tog fram våra favvo våfflor ur frysen.

Sen bar det av, upp mot -vad jag tror många kan hålla med mig om när jag säger att det är "ursveriges Sverige". Till de grönskande skogarna, sluttande bergstoppar, miljoners miljoner faluröda hus med vita knutar. För mig är detta ett landskap som bör betraktas med omtanke och vördnad om vårt idylliska Sverige!

När vi kom fram bjöds det på fika "dooniiits" finskt ord för munkar/dounats och kaffe. Snabbt inpå tog vi tillvara på tiden och begav oss ut för en lite längre foto runda. Jag guidade killen genom de delar av landskapet som för mig en gång i tiden har vart oerhört betydelsefulla. Bla viken Klenshyttan dit jag brukade cykla och ta ett dopp under sommar månaderna, mormors gamla hus Hammarby. Kändes en aningen konstigt att nu vara en "besökare" fast utan tillstånd att få kliva in. Men allt såg bekant ut, vilket omgav mig med en lättnad och trygghets känsla. Vidare fortsatte vi turen ner mot Konstdammen där jag ville visa de (då var den iaf) nylagda cykelbanan - den som jag och min kusin nyttjade en sommarkväll iklädd pyjamas, cyklade in till Ludvika (ca 1mil) och käkade gott på Donken. Haha det var tider det! Men innan vi lämnade Blötberget tog vi en extra runda bakom skolan för att spana in de nerlagda industrierna/gruvor. Rätt coolt faktiskt, men jag har ändå svårt att förstå att vissa saker onekligen får lov att förfalla och bli en osmaklig plats, medan andra demoleras ner till grunden och ovanpå byggs nytt? Kanske mer vanligt i tätorterna än ute på bonnvischan..

Killen hade sett till att vi fick låna med oss diverse skönheter aka blixtar/objektiv. Kul och testa de olika sakerna, få ut mer i motivet etc. Nånstans där mitt i bland avtryckaren och fokuseringen bad mormor oss att lämna henne. I och med att hon har sin diabetes är det strikt bundet med vissa saker, dit hör mat/dryck går på rutin. Vi hade inget mer vatten att förse henne med. Vi kände oss nog ändå rätt nöjda med turen.

Vi dumpade av lilla mormor hemma hos henne, och begav oss ut mot nästa äventyr. Vi körde på känsla utan gps, mot Snöån via Hörken för att sedan komma ut i Grängesberg där vi sedan körde mot Filmarkivet.

Vädret var på vår sida även om det bitvis hade fallit några droppar. Men ändå inget vi tog skada utav. Hade ju varandra och en bil att ta skydd i. Det fanns lite intressanta byggnader att plåta, några gamla maskiner som jag inte har en aning om vad de kan användas till. Lekte lite med de olika objektiven. klockan for iväg. Time to go! Hem och fylla buken med näring.

Mormor hade trots sin höga ålder orkat med att laga mat åt oss. Inget slår redan invant matminne. Hemmagjort när det är som bäst! Vi klämde i oss 2 kotletter var och lite potatismos, förde över bilderna. Tänka sig: Jag maxade antal bilder som ryms i mitt minneskort. Not so amazing!

Efter matsmältnings proceduren laddade vi om för kvällsfotografering i den lokala delen av Ludvika. Jag va sugen på att knäppa några kort nere vid järnvägsstationen. Men först behövde hon få i sig lite gotti gott. Plopp med lakrits är alltid ett säkert kort! Vi parkerade bilen och gick lös med blixt och förlängd slutartid mm.

Tänk att man alltid ska bli pissnödig i de mest olämpliga situationer man kan hamna i. Tror det mesta är rent psykologiskt, bara för att man inte kan pinka i det fri, ja det är just då man behöver det. Finns det en toa tillgänglig, inte fan behöver man pissa då inte!?

Klockan led mot sitt arma slut och vi kände oss väl bägge rätt nöjda. Ner med stativen, av med blixten och sen satte vi oss i bilen och brummade iväg hem till mormor.

I och med att det var en kortvisit med massa andra saker inplanerade på lördagen kunde vi inte stanna speciellt länge dagen efter. Men ett stopp på $Dollarstore har man ALLTID tid för. Ca 900 spänn fattigare men ack så glada klev vi ur butiken. Innan vi för en sista gång körde hemåt till mormor stannade vi till vid en fiskebutik. Killen fullkomligen sken av lycka, aaw så sött o se honom så upprymd. Tänk va prylar gör män kåta! När vi sen kom hem till mormor var det min tur och stå bakom spisen. Hon hade redan förberett allt, så det va bara och slänga ihop köttfärsen och koka pastan. Team work! Maten smakade gott, vi tackade för oss och sa adjö.

Nästa stopp Västerås!

Dagen spenderades ute på Haga, närmare bestämt Fjärilshuset. Vad jag kan minnas så har jag aldrig vart där, men efter ett samtal med mor så hävdade hon  motsatsen.

Det första jag sa när vi närmade oss parkeringen vid Haga var: Folk blir fullkomligt galna, helt tokiga så fort solen kikar fram, är inte det märkligt? Det var knök fyllt på parkeringen, inte en plats ledig. Folk hade styrt upp sina fordon längs med kanten. Kändes som halva Stockholm befanns sig på en och samma plats.

Vi tar våra pinaler och beger oss ner mot Fjärilshuset. Kommer in. Känner hur värmen letar runt i kläderna. Inte för att det var så speciellt kallt ute, solen sken jue! Värmen hittade även in i kamerna, på objektivet. Jahapp! De bilder som jag först knäppte va bara till att kasera. Suddig i mitten, ja om man nu föredrar sån stil så kanske man hade kunnat välja att ha kvar de. Men inte jag..

Det andra jag möttes av var flera snorungar som antagligen inte blivit fostrade med vett och etikett. De kastade grus mot oss när vi hade ockuperat en bänk (i väntan på att imman på linsen skulle försvinna). Hörde vagt från nån som jag också antog vara snoris 1's förälder. Ungejävlen lyssnde inte på sitt tilltalsnamn. Varpå jag kallar ungen för både det ena och andra. Ja, jag är en människo/barn hatare. Individer skall ej få reduktion för hur man beter sig mot främmande folk. Jag är en sån person som dina föräldrar varnade dig för. Nästa gång kommer jag inte acceptera bonstyriga snorisar, utan göra det samma mot de. Eller varför inte gå rakt på kärnan, föräldrarna. Samt ifrågasätta deras obefintliga kompetens till att fostra ett barn. Både en blind och döv person skulle bannemig fatta att man håller barn inom räckhåll. Min pappa hade koppel på mig som liten vid stora folksamlingar. Nåt jag tycker regeringen borde lagstifta om!

Nåja, kunde i vart fall njuta en aning av värmen där inne. Närmare +30. Det va längesen man upplevde den känslan. Svetten rann längst med ryggen. Så jävla unfresh! Imman försvann. Vi knatade runt i tropiken. Jag märkte fort att det inte var väl investerade pengar att pynta i entrén. Va fan var fjärilarna? Tillslut fick jag min vilja igeom och killen gav med sig. Och så gick vi.

Besöket tog sin kulme när vi kom tillbaka till p-platsen och möts av det de flesta "vanliga" bilägarna INTE vill mötas av. En pbot. Jaha. 500pix så jävla inte värt det! No more Fjärilshuset!

Tänkte väl ta en svägom i duschen innan vi pyser iväg mot V-ås. Wii ska bli så kul och få träffa uppfödaren. Lite surt att vi inte får träffa valparna =/ Men regler är regler, vad jag annars brukar säga om det är att regler är till för att brytas haha!

Vaknade innan 8 i morse. Gaalet! Men solen glimtar in genom fönstret, och är det ljust kan man lika gärna kliva upp. Så, morgonen har jag spenderat bakom en drös med ljuvliga klipp på youtube, på massa pinnar! Aaw! Vill ha hem lillponken nu nu nu!  Den lilla "fyllde" hela 2 veckor igår. Förhoppningsvis hinner vi med minst 1 besök till innan vi hämtar vårt lilla knyte.

Går inte med ord att beskriva denna längtan. Det mesta snacket som går här hemma är om vår kommande valpis. Tankar kring uppfostran, lydnad, träning, lämpliga täcken som står emot kyla (har läst att mini pinnar kan va svårmotiverade att klampa runt i snön om det är mer än -15 grader ute.) Tyligen är det också vanligt för rasen (små hundar över lag) att få köldkramp i tassarna. Nej, jag tänker inte klä min hund med skor om ni tror det. Man får väl hoppas på att den inte blir så kinkig när det vankas vinter (igen).

Apropå vinter, känns som våren ligger jävligt långt borta. Trots att termometern i solen visar 2+ idag, så är det rätt chilly i luften.. För att inte tala om alla snöberg som ligger lite random utspritt.. Hej vårflod?! Vet med säkerhet att Bälstavägen kring Bromma flygfält kommer bjuda på en del intressanta händelser. Han som sköter logistiken av snötransporten kan inte ha haft många hästar hemma när han valde att placera hela Västerorts snö där. Lager på lager. Ja, jag lider inte. Men ska bli kul och se vem som drar öronen åt sig när skriverierna sätter sprätt.

Vi kom så långt som till Vällingby, närmare bestämt "Massagotti" ett fik helt i min smak. 1 up för trådlöst nätverk!

Kryddig salami med tomat och mozzarella. Nom nom! Vem vare som sa att frisk luft ökar immunförsvaret?? Joråsåatte.. Efter lyxfrukosten/fikan begav vi oss ut mot Norrtälje. Till Spillersboda. Killen skulle knalla över till ön och se till att allt var i sin ordning. Han försökte övertala mig att göra honom sällskap. Men icke! Över min döda kropp, sa jag. Aldrig att jag går över isen! Man är ju inte helt funtat i pallet om man raskar över isen! Spelade ingen roll att snöskotrar, annat folk roade sig med att gå på fryst vatten. Jag gör det bara inte!! Never. Istället roade jag mig med att glo på de infödda lantisarna som lekte Allan Ballan med deras cross.. Löjligt, men underhållande! Knäppte några vinterfina bilder. Kommit på att jag FAKTISKT gillar vintern. Men bara lite. Det ska va som det är nu. Inget slask. Ingen nederbörd. Gärna -5. Husen ska ha fått nya mjukare linjer för att snön ligger på. Ja, snön ger ett mjukare intryck. Mycket snö.

Terroriserade killen efter att jag förfrysit bägge fötterna. Tog en kopp medtaget kaffe. Satt i bilen, tjurade över att mina fötter frös. Han ringer tillbaka. Tack, äntligen kan vi bege oss! (Mest för att se att han inte hade gått genom isen. Men va hade det spelat för roll? Hade inte hoppat i för att rädda honom iaf! Sånt förnuft får man fan ha innan man går ut på isen!) Värmen påsatt på högsta temperatur. Ah. Skönt. Pinnarna blir till mjuka spagettistrån. Jag har känseln tillbaka. Lovley!

Eftersom solen fortfarande syntes på himlen tog vi en tur ut mot Gräddö. Skulle nog hävda att det är mer "Gräddigt" o bo på Vaxholm asså! Det blåste utav bara fan, (fan för mycket för att vara mig), påfrestande att kika in i sökaren, blundar med ena ögat, tittar med det andra där blåsten hade satt in sitt sikte. Några få, väldigt snabba bilder vart det.

Va ändå inte helt nöjd med dagsturen, sällan det händer, men ändå! Haha! Ville inte avsluta dagen redan? Han ringde "svärmor" vi fick så gärna komma över på fika. Mot nästa hood. Resan dit bjöd på en underhållande sol show. Solen sken med ett härligt orange/rött sken. Ljuvligt. Den brann verkligen. Fint.

Kommer dit, och det bjuds på middagsrester. Rester, varför är de alltid så underskattade? "The second chioce", när blir "maten" sämre bara för att den har vilat i kylen??

Fortfarande ingen sjukdoms symptom..

Vi rullar hemåt, tappar upp ett bad. Skruvar upp en flaska rötjut, god ost. Mm. 1 glas senare och jag kännde temperaturen stiga. Försökte hänga med i handlingen till Wallanderfilmen, men fann debatten mellan politikerna på 2.an mer underhållande. Go Reinfeldt! Va inte uppe så länge efter det.

Tröttmössa!

Väskan packad. Batteriet laddat. Kaffet drucket. Nu ska vi bege oss ut för ännu en dag ute i det kalla.

Sovit som en kung inatt. Känns som den där förkylningen är ett minne blott, får man hoppas! Tänkte inte skriva så mycket mer, utan hoppa i kläderna så man står sig i kylan. Destination - Unknown. Först ska vi lyxfrukost fika nånstans. För affärn här nere va stängd! :(

Cya l8tr!

Helgen rullar mot sitt slut, fick lämna återbud för galejet i fredags. Surt som fan.

Tror dock att min kropp uppskattade lugnet den fick vara med om, än att ligga med bakisångor deluxe och undra "Va fan hände"?! Ja, jag må vara lite passiv så här års, men jag har lärt mig ta min kropps signaler på allvar när det kommer till att känna sig krasslig. Mycket riktigt så kände jag mig bättre i går morse när jag vaknade! Tvärdäckade i sängen. Glömde tom borsta tänderna!

Så igår.. Killen åkte iväg och köpte nam nam frukost. Nybakat bröd, salami & brie. Efter att magen va mättad for vi iväg på vår foto session. Mot Vaxholm! Tog en avstickare i Gustavsberg, köpte lite mjölk till kaffet. Va in på nån rolig butik, i syfte för att hitta ett par solglajjor till mig, solen va högst irriterande igår! (skulle lika gärna ha kunnat varit Ullared, det va samma skit!). Hittade en potatispress, så nu kan killen få sitt potatismos som han gillar, samt en skärbräda i mörkt trä, och en deg delara.

Vi cruisade vidare mot bilfärgan nr 1. Aldrig åkt bil på en bilfärga innan. Sen till bilfärga nummer 2, som även tog oss i land på holmen. Vädret var isbitande kallt, men helt perfekt för foto! Träffade på en hoppyfotograf likt oss själva, han tipsade oss om att knata ner mot badet, för där skulle vi få riktigt fina vinterbilder. (Lägger upp de under "portfolio")

Det låg en drös med änder på kajen, såg riktigt cozy ut! Fick några bra bilder, men skulle nog vilja ha ett makro objektiv för att få bättre närbilder. De låg där helt orädda av att man kom nära med kameran. Sött!

Vi gick ner mot en strand, vet dock inte om det var den som hobbyfotografen menade, fint var det i alla fall. Där ska jag bo sa jag till killen, är det hippt och bo här frågade jag? Eh, ja, det är typ svindyrt! Haha! (Ibland är det kul och spela blåst blondin!) Vi tog oss runt halvägs, knatade tillbaka. Hittade ett lämpligt bord som inte var igensnöad, korkade upp termosen och drack lite kaffe. Solen började gå ner sig, och vi kände oss nöjda med dagen och begav oss hem.

Meeen.

Eftersom att vi har fått tillökning i familjen, men den tillökningen har inte fått något bo. Gjorde vi några stopp i Barkarby för att kolla på en kamera väska. Föll direkt för GOLLA, adore Golla! Men man bör nog inte bara se till design, utan kvalité. Mitt velande om vilken väska som var bäst lämpad för mig resulterade i att jag fick vara utan.

Vi kommer hem. För över bilder och dyl. Försökte installera ett program, och va händer?

ÖA½]KLJSERO ÅPI"Å#([{$¤I¤OJWEFÖLKNMF Jo, en jävla trojan inkräktar min dator! Nooooo! Tänk om allt raderas? Alla bilder? Så vi åkte in till vårt andra hem. Kista. Köpte en 1tb extern hårdisk. Så nu kan jag hålla mig lugn. All viktig information ligger i tryggt förvar. Me happy!♥

Seminariumet gick la så där i tisdags. Vi var påtok för många för att alla skulle få komma till tals, självklart kan jag inte hålla snattran när ivriga diskussioner hasas fram!

Att jag överhuvudtaget kom till skott och vart klar med min analys rapport är en bedrift, en klass för sig. Jag är imponerad, killen med. Jo, jag vet att jag kan, när jag vill. Det är just det där med viljan, finns inte den är jag som handlingsförlamad.

Vår lärare ville få oss att bli mer kritiskt tänkande, ja tänkte snabbt för mig själv.. Går det verkligen? Jag som tycker jag är den mest kritiska personen som finns, snudden till att uppfattas som pessemist! Nej, jag är en R e a l i s t! Jag tror sällan vad som skrivs i tidningar, sägs på tv & radio. Ibland snudden till dumdristighet, ja det är resultatet efter att ha närvarat för mycket i skolan, haha!

Däremot lider jag fruktansvärt mycket av människor som är allt för blåögda och naiva, tror gott om alla. Tänker steget längre, ser hur de blir blåsta, lurade, tagna för givet. Men om den kostymen passars deras liv, så fine! Jag vet att jag alltid har rätt!

Efter plugget drog jag hem, det visade sig att killen åkt på ett jobb uppe i Dalarna. Frågade genast honom om han ville ha sällis i bilen (var ju ändå ledig dagen efter). Mutade till mig att få bli släppt hos mormor. Vad var mutan egentligen? Ja, att jag följde med såklart!   Hade bett mamma ringa o kolla med mormor först, kolla att det var lugnt att ja kom förbi. Säkert 3-4 år sen jag träffade henne sist.

Vi käkade lite lunch innan. Sen väntade en 3 timmars lång resa.

Mormor vart överlycklig över att få träffa mig. Aaw lilla russintanten  ♥ Vi satte oss ner och började prata, om allt mellan himmel och jord. Jag gillar min mormor, hon e ball! Klockan närmade sig fem, hon bjöd på mat. Blomkålssoppa a la finsk style! Haha! Efter middagen röjde jag undan disken. Vi satte oss i vardagsrummet, kollade på tv. Pratade ännu mera. Tänk, tanten är 83 bast, klar i skallen. Rätt ovanligt. Dock börjar synen svikta, hon har svårt att urskilja detaljer, det mesta är grått berättade hon. Jag passade på att ställa frågor om min morfar, hur jag bla hade reagerat på hans död. Varpå hon sa att "Ja, det ända du sa när han hade dött var att då fick du ta hans fina kortlek." Jag skrattade! För det var nämligen så att min morfar hade en väldigt fin och speciell kortlek, som låg i ett fint fodral, och som jag aldrig fick leka med. Så jag antar att jag vart glad att jag fick använda den utan att han skulle kunna bli sur.

Som alltid när jag förr om åren har besökt henne är det obligatoriskt att kolla igenom korten. Kort på alla barnbarnen, villan hon bodde i som jag har spenderat massor av lov i. Nostalig på hög nivå! Tog fram kameran och började "ta kort på korten" fan att man inte hade en mobil scanner! Sen säger hon att jag kunde tagit med mig korten på mig hem om jag ville, för hon ser ändå inget. Men jag lät de ligga kvar tillsammans med alla andra. Nör jag kollat klart på korten sa jag att jag ville gå upp till kyrkogården och knäppa lite bilder på graven. Men hon avrådde mig bestämt att låta bli! Ja mormor motsätter man sig inte, hon tyckte klockan va sent och att det va för mörkt ute. Ja i vissas ögon blir man aldrig gammal, tänkte jag. Haha!

Istället hjälpte ja henne plocka ner lite julpynt, byta soppåsen och klippa till hennes blomma. Tänk va mitt besök måste ha betytt mycket för henne, nåt som är lite över det vanliga, färgar upp hennes annars rätt så gråa vardag. Tänk er själva att vara "fången i sitt hus" inte kunna komma ut beroende på vad det är för väder. Fan jag skulle hata det så hårt att bara vänta ut dagarna tills att man dör, bara tanken på att det är det sista man har kvar i livet, nä ursh! Jag vägrar dö när jag är gammal!

Runt elva rycket på kvällen kom killen, då va han klar med jobbet. Mormor hade sagt åt mig att fixa lite mackor till honom, även erbjudit oss att stanna över natten. Ja min mormor är en omtänksam dam, hon tyckte det var synd att vi skulle åka hem när klockan var så mycket, och R säkert va trött. För mig var detta ett speciellt ögonblick, att låta killen få träffa min mormor. Ja, vet inte varför det är så. Men att släppa in någon innan för murararna är något väldigt stort för mig. För det är inte vem som helst som får den möjligheten.

Resan hem var nog en av de mest händeserika som både jag och killen upplevt. Strax innan vi lämnade Ludvika Kommun ilar en räv över vägen. Senare.. Vi cruisade väg 80 via Gävle. Strax innan avfarten ser vi en bil som seglat av på motsatt sida, en lastbil står med varningsblinkers på, jaha va har hänt här då? Han kliver ur bilen, för tydligen är seden sådan påvägen, man hjälper andra i nödsituation. Själv skulle ja aldrig ha stannat! Va trött och ville hem till sängen. Tydligen hade bilen kört i diket, lastbilschauffören hade larmat 112 och stod där i väntan på att de skulle dyka upp, personerna va ej kvar i bilen. Ca: 300 meter bort ser vi 2 personer knata längst väggrenen, vi sänker farten, men inte i syfte att plocka upp de. Nej, för jag har fått för mig att människor är onda, de kan ha vapen! Istället ringer vi 112, meddelar att vi sett till personerna, vilken tur! För polisen hade kört på andra sidan och därmed missat de. Vi närmar oss hufudstaden, ser 2 snesegaler till varav en modell stor ligga i diket. Innan rinkebykorset knallar ett rådjur helt oberörd längs med vägkanten, verkar knapp bry sig av att en bil är på ingång, men den hoppade tillbaka in i skogen. Vi måste haft turen med oss, eller heter turen gud? Haha!

Vi va hemma runt tre halv fyra. Gissa om jag sov gott?!

Så här såg minsann porträttfotografierut för ca: 60 år sedan!

Här poserar mormor med morfar - Deras bröllopsfoto! Synd att blixten förstör bilden :( Och att den fina ramens detaljer inte kom med.. Otroligt stilfulla och vackra är de!