Seminariumet gick la så där i tisdags. Vi var påtok för många för att alla skulle få komma till tals, självklart kan jag inte hålla snattran när ivriga diskussioner hasas fram!

Att jag överhuvudtaget kom till skott och vart klar med min analys rapport är en bedrift, en klass för sig. Jag är imponerad, killen med. Jo, jag vet att jag kan, när jag vill. Det är just det där med viljan, finns inte den är jag som handlingsförlamad.

Vår lärare ville få oss att bli mer kritiskt tänkande, ja tänkte snabbt för mig själv.. Går det verkligen? Jag som tycker jag är den mest kritiska personen som finns, snudden till att uppfattas som pessemist! Nej, jag är en R e a l i s t! Jag tror sällan vad som skrivs i tidningar, sägs på tv & radio. Ibland snudden till dumdristighet, ja det är resultatet efter att ha närvarat för mycket i skolan, haha!

Däremot lider jag fruktansvärt mycket av människor som är allt för blåögda och naiva, tror gott om alla. Tänker steget längre, ser hur de blir blåsta, lurade, tagna för givet. Men om den kostymen passars deras liv, så fine! Jag vet att jag alltid har rätt!

Efter plugget drog jag hem, det visade sig att killen åkt på ett jobb uppe i Dalarna. Frågade genast honom om han ville ha sällis i bilen (var ju ändå ledig dagen efter). Mutade till mig att få bli släppt hos mormor. Vad var mutan egentligen? Ja, att jag följde med såklart!   Hade bett mamma ringa o kolla med mormor först, kolla att det var lugnt att ja kom förbi. Säkert 3-4 år sen jag träffade henne sist.

Vi käkade lite lunch innan. Sen väntade en 3 timmars lång resa.

Mormor vart överlycklig över att få träffa mig. Aaw lilla russintanten  ♥ Vi satte oss ner och började prata, om allt mellan himmel och jord. Jag gillar min mormor, hon e ball! Klockan närmade sig fem, hon bjöd på mat. Blomkålssoppa a la finsk style! Haha! Efter middagen röjde jag undan disken. Vi satte oss i vardagsrummet, kollade på tv. Pratade ännu mera. Tänk, tanten är 83 bast, klar i skallen. Rätt ovanligt. Dock börjar synen svikta, hon har svårt att urskilja detaljer, det mesta är grått berättade hon. Jag passade på att ställa frågor om min morfar, hur jag bla hade reagerat på hans död. Varpå hon sa att "Ja, det ända du sa när han hade dött var att då fick du ta hans fina kortlek." Jag skrattade! För det var nämligen så att min morfar hade en väldigt fin och speciell kortlek, som låg i ett fint fodral, och som jag aldrig fick leka med. Så jag antar att jag vart glad att jag fick använda den utan att han skulle kunna bli sur.

Som alltid när jag förr om åren har besökt henne är det obligatoriskt att kolla igenom korten. Kort på alla barnbarnen, villan hon bodde i som jag har spenderat massor av lov i. Nostalig på hög nivå! Tog fram kameran och började "ta kort på korten" fan att man inte hade en mobil scanner! Sen säger hon att jag kunde tagit med mig korten på mig hem om jag ville, för hon ser ändå inget. Men jag lät de ligga kvar tillsammans med alla andra. Nör jag kollat klart på korten sa jag att jag ville gå upp till kyrkogården och knäppa lite bilder på graven. Men hon avrådde mig bestämt att låta bli! Ja mormor motsätter man sig inte, hon tyckte klockan va sent och att det va för mörkt ute. Ja i vissas ögon blir man aldrig gammal, tänkte jag. Haha!

Istället hjälpte ja henne plocka ner lite julpynt, byta soppåsen och klippa till hennes blomma. Tänk va mitt besök måste ha betytt mycket för henne, nåt som är lite över det vanliga, färgar upp hennes annars rätt så gråa vardag. Tänk er själva att vara "fången i sitt hus" inte kunna komma ut beroende på vad det är för väder. Fan jag skulle hata det så hårt att bara vänta ut dagarna tills att man dör, bara tanken på att det är det sista man har kvar i livet, nä ursh! Jag vägrar dö när jag är gammal!

Runt elva rycket på kvällen kom killen, då va han klar med jobbet. Mormor hade sagt åt mig att fixa lite mackor till honom, även erbjudit oss att stanna över natten. Ja min mormor är en omtänksam dam, hon tyckte det var synd att vi skulle åka hem när klockan var så mycket, och R säkert va trött. För mig var detta ett speciellt ögonblick, att låta killen få träffa min mormor. Ja, vet inte varför det är så. Men att släppa in någon innan för murararna är något väldigt stort för mig. För det är inte vem som helst som får den möjligheten.

Resan hem var nog en av de mest händeserika som både jag och killen upplevt. Strax innan vi lämnade Ludvika Kommun ilar en räv över vägen. Senare.. Vi cruisade väg 80 via Gävle. Strax innan avfarten ser vi en bil som seglat av på motsatt sida, en lastbil står med varningsblinkers på, jaha va har hänt här då? Han kliver ur bilen, för tydligen är seden sådan påvägen, man hjälper andra i nödsituation. Själv skulle ja aldrig ha stannat! Va trött och ville hem till sängen. Tydligen hade bilen kört i diket, lastbilschauffören hade larmat 112 och stod där i väntan på att de skulle dyka upp, personerna va ej kvar i bilen. Ca: 300 meter bort ser vi 2 personer knata längst väggrenen, vi sänker farten, men inte i syfte att plocka upp de. Nej, för jag har fått för mig att människor är onda, de kan ha vapen! Istället ringer vi 112, meddelar att vi sett till personerna, vilken tur! För polisen hade kört på andra sidan och därmed missat de. Vi närmar oss hufudstaden, ser 2 snesegaler till varav en modell stor ligga i diket. Innan rinkebykorset knallar ett rådjur helt oberörd längs med vägkanten, verkar knapp bry sig av att en bil är på ingång, men den hoppade tillbaka in i skogen. Vi måste haft turen med oss, eller heter turen gud? Haha!

Vi va hemma runt tre halv fyra. Gissa om jag sov gott?!

Så här såg minsann porträttfotografierut för ca: 60 år sedan!

Här poserar mormor med morfar - Deras bröllopsfoto! Synd att blixten förstör bilden :( Och att den fina ramens detaljer inte kom med.. Otroligt stilfulla och vackra är de!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den lyckliga sagan på denna portal har nu lidit mot sitt slut. Har vart trivsamt att blogga här - men nu måste hon vidare.   Till er som följer mig - fortsätt gärna med det här --> http://sarahlamberg.myshowroom.se/              ...

Kan nu presentera min nya hemsida - för er som vill kika in och kolla är adressen här. Det har tagit sin lilla tid, och än är inte allt fixat. Måste få i ordning texterna och så. Men det är en sten som lättat från min ryggsäck i alla fall. Kan nu skr...

  'To my insperation and my shining star'   En tanke som slog mig igår var att sannolikheten för att man ska träffa någon som man passar med minskar när man nöjer sig med det man har. Jag har fullt upp med mitt, träning, driva företag, ta ha...

Om 1 vecka är det dags igen. Är sjuuuukt taggad. Kan inte med ord beskriva ruset som forsar inom mig. Watch out for the bruises..   Ska snart bege mig till arbetsförnedringen och visa upp min affärsplan och budget - de har tydligen inte kunnat öp...

Har preppat mig med ett stort lass pasta på min tallrik. Letat inspiration på youtube - lite musik har ju hjälpt förrut. Let the legs burn! Går och lägger mig med tanken på The Bulgarian Split som nästan skulle kunna va nåt helt annat än va det är.. ...