Vad är det och fira egentligen? Hade mitt toppår som 18, 20 och 23 år. Men 25 känns bara begiet. Nästan lite bajsbrunt!

Imorn fyller man halvvägs till 50. Jippie!   Men känner ingen större glädje, förvånad över hur åren efter studenten har passerat så fort. Märkligt! Och va fan har jag lyckats åstadkomma? Vad har jag att vara stolt över? En skrattrynka mer i ögonvårn, ja det skulle väl va det. Ibland önskar jag att jag vore 14-15 igen (hur mycket jag än hatatade det då) inga förpliktelser, inga måsten, allt löser sig, mañana mañana i allt man gjorde, ja guud det va tider det. Man var ungdomen själv, allt tråkigt med att vara vuxen känns idag inte lika coolt som det gjorde då. Betala räkningar och se hur plus blir till minus på kontot, lurad av att IKEA family card ska vara en gynsam idé även om man inte är en "stor familj".

Jag har "levt" klart mitt liv, så vad finns det mer o hämta? Man har svängt klart sina lurviga, strulat runt, lekt rövare, ja allt som man inte får göra har jag gjort (nästan). Kanske fick jag lätt hybris som ung och testade på livets smörgåsbord för fort, utan att tänka på att spara en tugga till ett senare tillfälle.

Min dröm/plan när jag va yngre var att:

Flytta hemmifrån - CHECK

Skaffa jobb - CHECK

Föda mitt 2:a barn innan 26 - FAIL

Skaffa sillisar - STILL AVAILABLE!

Hoppa fallskräm innan 30 - STILL AVAILABLE!

Summan av kardemumman har jag alltså 2 val, skaffa sillisar o sen ta livet av mig genom att hoppa fallskärm innan jag fyllt 30! HEJJA! 5 år kvar bara!

Firandet av mina födelsedagar har alltid på ett eller annat vis slutat upp med kaos, olyckligheter, vänner som sviker, utan presenter etc. Jag vet inte, men det känns lite som julen, överskattat. Även om min födelsedag är nåt jag hellre firar.

En födelsedag minns jag att jag begav mig ut i skogen på ett såkallat "rejv" blev bjuden på lite absinth sen va jag klar för kvällen. Spydde ner mina kläder, vänner fick bära in mig i bilen, körde mig hem, la mig i sängen, och morgonen därpå vaknade jag upp och mådde allt annat än bra. Tacksam för fina vänner, men vad är det för kul minne att ha kvar av sin födelsedag, minns ju knappast nåt mer än det jag fick återberättat. Det va heligt och fylla 20, sesams portar öppnade sig!

En annan hände nog 2 år innan denna. Och det var på en kinakrog på söder. Hade trevligt sällskap av mina närmaste vänner, vi käkade gott och jag var den ända som drack alkohol, men hur kul var det att vara 18 innan alla ens egna vänner var det? Jävla missanpassat datum och fylla på! Minns pressenten jag fick av de, haha maj gawdd! Öppnar pressenten, mitt inne på restaurangen, och vad finns där i. Jo en dildo, modell XXL, i rosa. HAHA! Det glömmer jag aldrig!

Vet att minnet av i morn kommer utspela sig i ett betydligare lugnare stycke. Först skola, sen middag hos mor (bjöd över henne på lördag, men hon tackade nej, för hon startar ny behandling i morn). Sen blir det nog inte så mycket mer glamour över det hela. Hem sova, sen va den dagen över. Sen på lördag kommer lite mer betydelsefulla personer över på fika, kan bli mysigt.

Varför fira 25 år?

Nu är måttet rågat, och toppen av isberget smält! Fy jävlar va lack ja blev när posten ca 12.40 delade ut min post. Så med en sista kraftanstängning..

3 brev slank ner i bervinkastet.

En av bättre karraktär, en av lycka (tills jag öppnade det), en av missnöje.

Den av den bättre sorten var ett pressentkort på 100:- från Bodyshop, yeey!

Den av "lycka" var från skolan. Min glädje suddades snabbt ut tills jag läste att uppropet skulle ha vart i dag 11.00 Hur är det möjligt tänkte jag, hur i självaste faaan kan ett brev komma fram så sent? Jo, monopol postens inkompetenta slavar de kan allt utom att göra rätt men betalt ska de jävlarna ha! Ruttet!

Så med en sista kraftansträning att försöka ställa något till rätta man själv inte har förorsakat. Skrev jag ett rätt ilsket brev till posten där jag ifrågasatte deras bristande rutiner och kompetens, beskyllde de för att eventuellt ha sumpat min chans till studier (då skolan hävdade att breven skickats ut redan den 7 december). Mejlade skolans expediotion, men va hjälpte det när de verkade vara minst lika inkompetenta där. Gah! Ibland förvånas jag över att vissa människor ens har ett jobb de inte är värdiga att ha! I detta fall litar jag mer på skolan än på posten. Tillslut kunde skolans expidition klargöra att det var kåravgifts kvittot jag behövde inkomma med för att ha en chans att komma in på kursen. Det är verkligen inte läge för mig att hamna i ett döläge, utan skola eller jobb har jag inget som håller mig ovan ytan. Skolan hävdade också att all info har legat ute på webben sen början av december, men hallå? Vad spelar det för roll?

Det sista brev var ett grattis kort från min far, han som jag bad fara o flyga förr förra sommaren. Med syfte att jag inte har något behov av en "gubben i lådan" filur som dyker upp tid o otid när det passar honom.. Ja lite så han har figurerat i större delen av mitt liv, tills jag fick modet att sätta ner foten och klargöra att det är inget som fungerar för mig. Oberoende vad som har hänt/sagts/eller gjorts mellan min mor och far så tog jag ställning  till det hela själv och är inte missnöjd med mitt val.

Vaknade upp en aning tidigare idag än igår, whoho! Framsteg. Dock genomblöt av svett. Hade drömt ännu en obehaglig dröm.

Lite som texten i låten antyder drömmen:

I need you so that I could die
I love you so and that is why
Whenever I want you, all I have to do is
Drea-ea-ea-ea-eam, dream, dream, dream
Drea-ea-ea-ea-eam

- Fast i ett snabbspolat format, där jag drömmer om "dåtid" i en extrem framtid. Svårt att klä det i ord. Men jag blickar tillbaka i drömmen på det som har vart, återupplever saker i drömmen som om att det vore "ida/imorgon".

Drömde att jag var på sjukan med mamma, men istället för att hon skulle kollas av läkare var det jag som var patienten. Vi sitter på öppna mottagningen på den onkologiska avdelningen, dit alla möjliga tänkbara kombinationer av cancerpatienter va. Mitt syfte var att göra en genomgående kontroll av HELA kroppen, från översta hårstrået till lilltånageln, ja allt skulle kollas. Det skulle tas oändliga mängder med prover på ALLT.

Medan vi sitter och väntar på att mitt namn ska ropas upp hör jag hur mamma klent viskar i mitt öra:

"

-Sarah, jag vet att du röker. Tycker du ska sluta med det, det gör dig inget gott. Se bara på mig hur illa cigaretterna har behandlat mig, vill du att samma sak ska hända dig, låta dina barn se och va med om din förtidiga död? "

Jag frös till is, jag kunde inte ljuga mer för min mor. För jag har sedan jag börjat röka myglat, lurat henne till Kina, ja allt för att få henne att "tro gott" om mig. Under alla de åren jag har rökt, har jag aldrig vart öppen och diskuterat det med henne. Mer att vi båda vet, men ingen säger nåt. Det är lite så våran relation ser ut/har vart.

Ställde mig själv frågan i drömmen, även när jag vaknade. Varför röker jag? Borde jag inte ha skäl nog att sluta?? Men hittar inget vettigt svar, mer än att det är gott och lugnar. Och ärligt talat skiter jag i om mina lungor säckar ihop, vill inte dö gammal och gaggig på ett hem som är okapabla att ge gamlingar en värdig sista tid i livet.

Tankarna om hennes död finns inte bara i min vakna tid, den härjar i mina drömmar med. Tror att jag efter 2 års förnekelse har börjat inse vad för slags sjukdom hon fightas med. Och oberoende om jag röker eller inte så kommer hon att dö.

Jag kunde inte svara på hennes utlåtande, utan tog bara till mig det hon sa, sen vaknade jag. Lustigt det där med drömmar vs verklighet. Det var som att hon med sina tankar talade till mig i drömmen. Fast än hon lever!

Mycket mycket WIERD!

Kunde inte somna in igår heller, börjar uppriktigt sagt bli less på att inte kunna ha "normala" runtiner. Hoppas på en bättring! Låg o lyssnade på skivan, det kurrar i magen. Det är lika kört för mig att försöka somna när det kurrar som om man vore pissnödig!

Boken är tillräckligt spännande för mig, man villl inte somna, man vill ju bara veta mer och mer hur det ska gå för busarna. 10 minuter in i handlingen är det ett faktum att jag inte kan somna pga omständig mage som kurrar. Jävligt nödvändigt! Försökte trolla bort hungern, tänka på annat.. Men näe, det gick inte.

Säger till killen - Vet du vad?

En trött röst svarar - Nä vadå?

Jag svarar - Jag är hungrig!

Han svarar - Ska vi åka till MAX?

- NEEJ! säger jag.

- Jo, kom igen nu! säger han.

- Men NEEJ! Jag vill inte, vill ha toast!

Killen försöker igen - Jo, kom så åker vi!

Jag tystnar, tänker om det verkligen är så bra o äta burgare mitt i natten. Minuten gick. I ett rafs flög jag upp ur sängen och sa - Ja kom då! Killen kontrar med - Sisten in i bilen är en skit! Hahaa.

Hur bryter man ovanor egentligen, har funderat på det många gånger.. För vi vet ju alla att dåliga vanor gör oss inget gott, men varför dras man lätt ner bland de värsta? Varför har vissa lättare att halka dit än andra? 

2 Supreme burgare med GI bröd, till priset av 1 och mozzarella sticks 'yummie'! Snurrade runt lite och kikade på villor här i Bromma, ja det är lite utav vårt nattliga nöje, eller så leker vi

"bil leken"

Att man varannan gång får bestämma riktning vid nästkommande 4 vägskorsning/ t korsning/ y korsning. Där ena parten ska genom att välja rakfram, höger eller vänster för att ta sig hem, medan den andra parten ska förstöra. Väljer man ingen riktning blir valet "rakt fram" och turen faller på nästa part.

Har hänt flera gånger att vi åkt runt runt i cirklar, för att jävlas ;) En fin möjlighet att upptäcka nya delar av Bromma, som för övrigt är skitstort! Haha! Åka bil är bra, det blir jag trött av, men man kan ju för fasiken inte hoppa ut i bilen varje gång jag inte kan somna!!