Sitter nu och inväntar att kycklingen ska få sig en fin stekyta i ugnen. Älskar verkligen kyckling i lergryta! MUMMA!

Grabbarna grus sitter i soffan och kuckilurar, repris från nyår, återblick från födelsedagen bla bla bla. Juste passade även på att snitta om tulpanerna jag fick i lördags. De har helt fallit bort i glömska, kanske därför vi endast har 1 kaktus! Förövrigt förstår jag inte hysterin kring just tulpaner, vad är det som är så j ä v l a fint med de? En maskros är mer upphetsande än en jävla bukett med tulpaner! Kunde jag inte ha fått en bukett med såna istället??

Om man kanske skulle ta o smaka av såsen en sista gång innan serveringen (har redan hunnit med det ca 40 ggr, bad ass sås!)

Kvällens meny:

Ugnsbakad kyckling i lergryta, marrinerad med vitlök och diverse kryddor

Ris

Gräddsås med en touch of dijon senap & peppar

MUMMA!

Om man kanske skulle ta tag i plugget lite, har ju seminarium på förmiddagen i morn. Fixa med maten istället? Ett evigt velande!

Fick en förfrågan av en från kursen att göra forskningsprojektet ihop. Jahapp, så ska man försöka komma på nåt intressant och forska om! Vi bytte även tid för seminariumet, förmiddag. Perfekt! Då har man hela dan fri! Woho!

Idag har jag inte gjort många knop, det vanliga tidsdödande alla gör. Kollar mail, facebook, uppdaterar bloggen, redigerar lite bilder, lägger upp bilder, skapar nya konton på siter för foto intresserade, inser att de kräver betalt för att man ska kunna posta en högre limit, blir lack, avslutar kontot, marrinerar kycklingen, har fått för mig att bjuda över Erik på middag, inser att det kommer bli ont om tid för rapportanalysen, borde boka en tvätt tid, borde sluta skriva, borde börja med maten, borde sluta skriva nu!

Skönt med lite ledighet så här mitt i veckan, ja som en extra helg innan helgen. Känns fortfarande inte som att vi har haft någon helg, inte jag i alla fall..

Igår vaknade jag upp vid 1-tiden. Kille med. Han fick dock inte lov att stanna hemma, utan plikten kallar. Känns alltid lika vemodigt att vara den som stannar hemma och ser på när den andra av oss åker iväg. Nu vet jag ju självklart att han kommer hem, men jag är lite utav en mysunge, gillar att dega kvar i sängen, morgon kela, massa pussar och kramar, ta det piano innan frukosten. Nästan så att man ibland får dåligt samvete av att inte ha en plikt som kallar..

Vad är egentligen ens plikt här i livet? Är det att förtjäna till brödafödan? Materiella saker? Kunskap? Föra aveln vidare och lagra bullar i ugnen? Är plikt samma sak för alla? Har polisen en annan plikt än vad jag kanske har?

Jag tror jag vet vad min "plikt" är här i livet, att göra så lite som möjligt, reta gallfebern på andra för att jag gör just ingenting. Skulle va så nice och bah glida genom livet utan förpliktelser! Dock är det inte alla som har samma tur som jag, att ha världens mest underbaraste sambo, som tillåter mig att vissa dagar "unna" mig allt som man annars inte bör. Jag råkar tro att jag är av en annan sort, och behöver därför lite mer "special behandling" i form av att inte göra någonting. Han ger mig den möjligheten, han är en mycket förstående liten herre som lyssnar till sin prinsessas behov, än mer kunna förutse de. Vilket är väldigt skönt, för det är inte alltid humöret är på topp, och man just då är på humör att upplysa ens behov, kan va precis vad som helst. Sova, massage, bada, slippa laga mat, diska, smaska snask fast än det inte är rätt veckodag, köra en drive in på max mitt i natten. Ja allt som är utöver det vanliga ger han mig, med måtta!

Dock ger detta mig väldigt dåligt samvete när saker om ombytta roller kommer på tal, är jag så jävulskt lat att inte "orka ge igen", eller blir jag inte tillräckligt healad?

Senare på kvällen drog vi till svärmor som bjussade på pizza. Fan nu får det va nog med slemmiga fettbomber. Känner stor avsmak att förtära denna rätt! Tanken va att vi skulle rulla in mot staden o fota lite kvällsbilder. Men det fick vi skita i, för klockan rullade på fortare än vad R hann plocka i skivor i sitt cd case.. Hem o glutta 2 Avenyn, som äääntligen är tillbaks!

Seminariumet gick la så där i tisdags. Vi var påtok för många för att alla skulle få komma till tals, självklart kan jag inte hålla snattran när ivriga diskussioner hasas fram!

Att jag överhuvudtaget kom till skott och vart klar med min analys rapport är en bedrift, en klass för sig. Jag är imponerad, killen med. Jo, jag vet att jag kan, när jag vill. Det är just det där med viljan, finns inte den är jag som handlingsförlamad.

Vår lärare ville få oss att bli mer kritiskt tänkande, ja tänkte snabbt för mig själv.. Går det verkligen? Jag som tycker jag är den mest kritiska personen som finns, snudden till att uppfattas som pessemist! Nej, jag är en R e a l i s t! Jag tror sällan vad som skrivs i tidningar, sägs på tv & radio. Ibland snudden till dumdristighet, ja det är resultatet efter att ha närvarat för mycket i skolan, haha!

Däremot lider jag fruktansvärt mycket av människor som är allt för blåögda och naiva, tror gott om alla. Tänker steget längre, ser hur de blir blåsta, lurade, tagna för givet. Men om den kostymen passars deras liv, så fine! Jag vet att jag alltid har rätt!

Efter plugget drog jag hem, det visade sig att killen åkt på ett jobb uppe i Dalarna. Frågade genast honom om han ville ha sällis i bilen (var ju ändå ledig dagen efter). Mutade till mig att få bli släppt hos mormor. Vad var mutan egentligen? Ja, att jag följde med såklart!   Hade bett mamma ringa o kolla med mormor först, kolla att det var lugnt att ja kom förbi. Säkert 3-4 år sen jag träffade henne sist.

Vi käkade lite lunch innan. Sen väntade en 3 timmars lång resa.

Mormor vart överlycklig över att få träffa mig. Aaw lilla russintanten  ♥ Vi satte oss ner och började prata, om allt mellan himmel och jord. Jag gillar min mormor, hon e ball! Klockan närmade sig fem, hon bjöd på mat. Blomkålssoppa a la finsk style! Haha! Efter middagen röjde jag undan disken. Vi satte oss i vardagsrummet, kollade på tv. Pratade ännu mera. Tänk, tanten är 83 bast, klar i skallen. Rätt ovanligt. Dock börjar synen svikta, hon har svårt att urskilja detaljer, det mesta är grått berättade hon. Jag passade på att ställa frågor om min morfar, hur jag bla hade reagerat på hans död. Varpå hon sa att "Ja, det ända du sa när han hade dött var att då fick du ta hans fina kortlek." Jag skrattade! För det var nämligen så att min morfar hade en väldigt fin och speciell kortlek, som låg i ett fint fodral, och som jag aldrig fick leka med. Så jag antar att jag vart glad att jag fick använda den utan att han skulle kunna bli sur.

Som alltid när jag förr om åren har besökt henne är det obligatoriskt att kolla igenom korten. Kort på alla barnbarnen, villan hon bodde i som jag har spenderat massor av lov i. Nostalig på hög nivå! Tog fram kameran och började "ta kort på korten" fan att man inte hade en mobil scanner! Sen säger hon att jag kunde tagit med mig korten på mig hem om jag ville, för hon ser ändå inget. Men jag lät de ligga kvar tillsammans med alla andra. Nör jag kollat klart på korten sa jag att jag ville gå upp till kyrkogården och knäppa lite bilder på graven. Men hon avrådde mig bestämt att låta bli! Ja mormor motsätter man sig inte, hon tyckte klockan va sent och att det va för mörkt ute. Ja i vissas ögon blir man aldrig gammal, tänkte jag. Haha!

Istället hjälpte ja henne plocka ner lite julpynt, byta soppåsen och klippa till hennes blomma. Tänk va mitt besök måste ha betytt mycket för henne, nåt som är lite över det vanliga, färgar upp hennes annars rätt så gråa vardag. Tänk er själva att vara "fången i sitt hus" inte kunna komma ut beroende på vad det är för väder. Fan jag skulle hata det så hårt att bara vänta ut dagarna tills att man dör, bara tanken på att det är det sista man har kvar i livet, nä ursh! Jag vägrar dö när jag är gammal!

Runt elva rycket på kvällen kom killen, då va han klar med jobbet. Mormor hade sagt åt mig att fixa lite mackor till honom, även erbjudit oss att stanna över natten. Ja min mormor är en omtänksam dam, hon tyckte det var synd att vi skulle åka hem när klockan var så mycket, och R säkert va trött. För mig var detta ett speciellt ögonblick, att låta killen få träffa min mormor. Ja, vet inte varför det är så. Men att släppa in någon innan för murararna är något väldigt stort för mig. För det är inte vem som helst som får den möjligheten.

Resan hem var nog en av de mest händeserika som både jag och killen upplevt. Strax innan vi lämnade Ludvika Kommun ilar en räv över vägen. Senare.. Vi cruisade väg 80 via Gävle. Strax innan avfarten ser vi en bil som seglat av på motsatt sida, en lastbil står med varningsblinkers på, jaha va har hänt här då? Han kliver ur bilen, för tydligen är seden sådan påvägen, man hjälper andra i nödsituation. Själv skulle ja aldrig ha stannat! Va trött och ville hem till sängen. Tydligen hade bilen kört i diket, lastbilschauffören hade larmat 112 och stod där i väntan på att de skulle dyka upp, personerna va ej kvar i bilen. Ca: 300 meter bort ser vi 2 personer knata längst väggrenen, vi sänker farten, men inte i syfte att plocka upp de. Nej, för jag har fått för mig att människor är onda, de kan ha vapen! Istället ringer vi 112, meddelar att vi sett till personerna, vilken tur! För polisen hade kört på andra sidan och därmed missat de. Vi närmar oss hufudstaden, ser 2 snesegaler till varav en modell stor ligga i diket. Innan rinkebykorset knallar ett rådjur helt oberörd längs med vägkanten, verkar knapp bry sig av att en bil är på ingång, men den hoppade tillbaka in i skogen. Vi måste haft turen med oss, eller heter turen gud? Haha!

Vi va hemma runt tre halv fyra. Gissa om jag sov gott?!

Så här såg minsann porträttfotografierut för ca: 60 år sedan!

Här poserar mormor med morfar - Deras bröllopsfoto! Synd att blixten förstör bilden :( Och att den fina ramens detaljer inte kom med.. Otroligt stilfulla och vackra är de!