Vad mer peppande är det ställa sig på vågen och se att kilon rasar bort! På mindre än 1 vecka har jag lyckats göra mig av med 2kg! Mäktigt!

En bra sammasatt kost + kontinuitet = motivations höjare! Dvs de där kolosalt tidiga mornarna på gymmet känns inte som bortkastad tid med tanken på vad jag får tillbaka! Livet är fantastiskt! Jag var jävligt säker på att jag skulle segga ihop på vägen. Men har mitt personlighets drag som jag litar till fullo på. Nu ser jag målet i siktet, och det är nära nu! Jag ska innan mars månad är slut vara nere på 55 kg! Så är det bara! Sen kan jag ta tag i reserande kilon som är kvar till 52 när jag kommer hem. För antagligen kommer min övervikt inte bara spegla sig i mitt bagage från semestern utan kanske nåt extra kilo för mycket på vågen. Men vi får se.

Ett bra och flitigt användt uttryck: Vill man så kan man! Å det är banne mig sant! Startade min nedräkning med shape up appen till iphonen, i slutet av januari med en vikt på 67 kg. Vilket är lite missvisande i sig, då jag vet att jag under början på hösten vägde 75 kg. Inte så kul. Dock måste jag utgå från start datumet då den är relevant för min viktminskning. Men kul är det att från den 27 januari har jag i dagsläget lyckats gå ner 4,8kg! Det är ju lysande! Det blir ungefär 1,2 kg i veckan! Det är inte illa! Dvs att det bara behövs 2 månadre till för att nå min målvikt på 52kg!

Allt handlar om de tre "P:na" Precision, Planering och Prioritering

För att lyckas ro ihamn båten måste du ha Precision när du lägger till vid bryggan

För att lyckas med det behöver du igod tid göra klart din Planering

Och..

För att inte känna dig misslyckad över ett nederlag måste du Prioritera saker som kommer i din väg, utan att sätta upp en massa förbud. De vet vi alla att de tjänar ingenting till förutom att den tar kol på samvetet när man väl sitter med skägget i brevlådan. Och de i sin tur medför att personer med svag motivation finner ingen mening att fortsätta att ta sig fram för att närma sig sitt mål då de känner för stor skam att de lika gärna kan fortsätta med sina olater. Dessa typer måste ge efter åt sig själva mer, just för att mjuka upp ljinjen mellan det vita, det goda och det svarta det onda. Så att man inte tar så hårt på den där extra gobiten. Det är inte den du blir tjock av, det är när du tappat tron på dig sig och ger upp hoppet om att lyckas - då du släpper taget och faller ner i kaninhålet.

Ju mer man bekantar sig med sina rädslor ju mindre rädd blir man. Kbt finns till av en anledning! Och det är inte en myt, dock måste man våga tro på sig själv. Och ibland kan det vara tron som saknas, för man kanske har tappats folks förtroende runtomkring sig. Att de ständigt får höra på dina misslyckande. Och det är väl ändå fel, det är ju inte för andra människors skuld man gör nåt? Nu menar jag inte att hela landets befolkning ska uppsöka psykvård för att bli av med sin vikt. Läs mellan raderna så tror jag ni förstår min mening.

Min oro ligger just nu i att när jag når 55kg kommer de 3 sista kilona vara så jädrans svårta att bli av med. Då har kroppen redan tappat allt onödigt fett som bara ligat ovanför byxlinningen och skvalpat. Vad har man kvar då? Hår på huvudet, och en thightare kropp. Nej, jag kommer inte raka av mig och göra en Brittney. Jag kommer återuppta träningen så att den igen kan bli en del av mitt liv. En livstid. Ett sätt jag en gång var motiverad av att leva efter.

Jag är på gång
Jag är laddad, jag är tänd
Jag är på gång
Ikväll ska allting hända
Jag ska löpa linan
kasta loss
Det finns inget slut
Ingenting kan stoppa mig
Jagär på gång

Efter att ha avnjutit min frukost i soffan i dag, ser jag ärret där staven satt, huden kring hela insidan på armen är förändrad!

Det blir oftast skramlade ägg till frulle nu under helgen, till det några goda skivor salami. Fått dinge för salami - hel sådan helst! När min talrik var tom kunde jag inte låta bli att snegla ner på ärret på armen vart där p-staven satt. Fått ett mycket fint ihopläkt ärr nu. Mer som ett X då det nya går rakt över det gamla. X-Women yey! Haha!

Nä, men det slog mig lite genant faktiskt att min hud på insidan av armen, bägge i det här fallet har bytt skepnad. Från en förhållandevis slät insida, till en obetydlig fisk fjälls ton? Vad det nu kan betyda? Har min vikt rasat så pass att det tagit stryk på huden? Det vägrar jag och tro! Frågade killen, han ser ju mig var dag och bör väl kunna göra ett uttlåtande som är rättvist. Han tyckte nog att det försvunnit en del plufs från fejjan!

Har dock inte under mina 3 veckor stått på en våg, vet va vikten låg på innan. närmare 70kg - helt makabert mycket för att vara lilla jag på 161 cm - när jag var som fittast och tränade som mest låg jag stabilt på 53kg! Hoppas på att den ligger något under nu, så man i alla fall kan glädjas åt nånting.. Strunt samman, jag kommer köra på med min diet - på mitt sätt. Träna och äta rätt skadar ju inte!

Så efter frukosten (som va runt 13 rycket) packade vi pinalerna och brännde iväg till Ängby. Övade inkallning i lina. Gick som smort. Även om hela ängen i sig kryllade av andra mer intressanta dofter..    Sen knallade vi igenom skogen bortåt till rastgården. Där fick Prinsen köra sin tränings debut på agillity banan som står där till allmänhetens förfogande. Han fatta galoppen direkt. Hoppade upp på brädan, klättrade upp och ner för ett plank, rev nåt hopp hinder, slalom gick inte alls haha. Men attans va snabb han är! Tror någon här behöver träna på sin kondis..   Troligtvis kommer detta bli en sysselsättning som passar honom bättre än utställningar..   

Här är några bilder som killen lyckades ta på oss

Förs ute vid stora ängen..

Sen vid..

Ikväll vart det premiär för lillen att inviga sitt vintertäcke. Han hade ju motionerats och grisat ner sig så mycket under dagen att det fick bli en dusch när vi kom hem. Oroliga som vi är lät vi honom ha täcket på sig nu under kvällisen -  det är ju för fan 2 grader kallt ute! Solen vart e du? Onödigt att låta honom dra på sig en sträckning, eller nån annan otrevlig åkomma.

Ajuste, han fiser som bara attans här hemma. Jämt. Smygare. De är värst. Hoppas inte det beror på fodret, och att de är nåt som växer bort. De är outhärdliga, man flyr fältet om man säger så..

Visst låter det mycket fräsigare på engelska? Skitsamma! Är uppe med tuppen idag igen, som vanligt dvs. Ett nödvändigt ont för att orka leva genom vardagen.

Fick ett sms från min stöttepelare Fredrik, han bad mig svänga förbi matstället alldeles i närheten där jag bor. Ja det är sjukt nära, om man har bil! Så det får liksom bli min och jyckens promenix idag. Får la se om det blir nån intervall träning.. Det är ju bara gångväg längs bilvägen.. Känns lite risky om han skulle få för sig att bena ut i körfältet..

Nä måste få i mig lite kaffe, så man inte är allt för otrevlig!

Det var väl kanske inte det smartaste utav mig och baka en laddning bullar, frestelsen har tagit över några gånger. Svårt att motstå sånna gosaker!

Kvällen med Rebecca var som vanligt alltid lika skoj! Hon stod för sällskapet och jag matlagningen haha! Inte mig emot, älskar o laga mat! Vart inte så sent denna gång, killen kom och hämtade mig runt 10 tiden. Var så himla trött när jag kom hem att jag somnade på en gång efter att ha tvättat bort sminket.

Igår tog vi det bara lugnt, var hemma och kollade på film till maten. Förövrigt en jävla skitrulle! The Boondocksaint. Knatade ner till affären - var sugen på nåt sött! Hör på den här nu: Killen la i en marabou kaka i korgen, varpå jag predikar att vi absolut inte ska ha nåt godis! Så med en ledsen sambo och en glad jag gick vi till kassan med helt andra grejer. Lite apelsiner, bananer, kiwi och en äppeljuice! Tänkte testa en ny variant med smoothie! Som alltid, så måste jag ha variation i livet annars veknar jag fort.

Nu på morgonen slängde jag på en party dänga och körde loss med ett mini träningspass. Bara för att känna vilken status kroppen har. Eh, ja det ska vi inte uttala oss om här.. Men nog jävlar kommer det bli bättreing. Är fett taggad. Måste ha nåt mål att se fram emot. Och det är som sagt att bli kvitt de där 5 kg, sen gör det inget om resten av kroppen påvägen blir fit och trimmad. Dock ser jag inte hur det ska hinnas med på den korta tid som är kvar som, 2 månader ungefär..

Men håller jag mig bara till schemat, bygger på tiden successivt, ökar pressen så borde det gå. Nä, nu tänkte jag bränna av 1 timmes promenad i skogen med lillen, köra lite intervall träning - han älskar verkligen när det "plötsligt" händer nåt! Haha! Små glädjeskall för att visa att han gillart! Å det är precis det man behöver om man kämpar efter att nå något - positivt tänkande!

I belive so. Tror det är oerhört viktigt att man har sina små inspirations källor in life.. Man plockar lite här, man plockar lite där för att skapa sig sitt eget.

En av mina andra fix idéer är bla att jag ska ner 5 kg gärna mer tills kryssningen i början av december. Är inne på min 2 vecka nu. Med små enkla medel hoppas jag kunna nå mitt mål. Har tid på mig så det är inge fara. Fällorna kan snarare vara stress, orsakad av tidsbrist. Oftast uppkommer inte tidsbrist helt av sig självt, utan det beror mycket på oss själva. Fel i planeringen.. Gör om gör rätt..

Så nu ägnar jag mig inte mer åt de förädiskt goda rost mackorna till frukost.. Har väl hänt att frestelsen har vart för stor någon gång, dock inget misslyckande, jag fortsätter ju på mitt vanliga spår. Dvs en god frukt smoothie till frukost - som brukar bli runt 11-12 tiden, hör till den typen som sällan kan få i sig nåt tidigt på morgonen. Den brukar jag stå mig på tills middag! Om inte, härda ut! För allting handlar egentligen om att få magsäcken att krympa ihop sig lite. Har heller aldrig vart den som äter groteskt mycket heller, utan det är de där små extra portionerna man tar bara för att det är gott! Men nu är det slut på det! Intalar mig själv att alltid vänta 20 min extra efter att maten är uppäten, är jag fortfarande hungrig efter de har gått - ja då låter jag mig ta mer.

Min inspriration till smoothies var ju självklart Rebecca! Haha! Hon introducerade mig en variant med havremjölk, banan, honung, lite vanlijsocker och passions frukt. Efter den drinken är jag fast. Har dock börjat laborera lite själv - med att ha i frysta frukter! Klart som korvspat att jag kommer att lyckas!

Sen har jag jycken som behöver sin dagliga motion, nu är han så pass gammal att han pallar med lite längre turer. Ibland kör jag lite intervall träning med honom. Mycket mycket bra!

Att ha hund skulle vara densamma som att ha ett helt eget företag hade jag aldrig anat. Ett koppel, lite käk o någon pryl att roa sig med..

Ni förstår min ironi i det hela här hoppas jag!  Att ha hund är en dyr utgift, men va vore livet utan de?

Tydligen så har stokk slagit fast vid att alla i området där jag bor ska få ta del av nödvändig sociallisering med hund. Inte bara ringträning alltså! Rena rama rolf att jag fick nys omet! Ja det beror ju enbart på den sociala biten som det innebär att ha hund. Jämt träffar man på hundägare och dess fyrbenta älsklingar och utbyter fraser. Så det var så jag fick info om detta jag var på ikväll. Dock startade detta i slutet av augusti. Och de kör sista gången nästa tisdag. Alltid något.

Dock hade jag inte räknat med att vi skulle ha en löptik 15 m framför oss när vi var påväg dit. Prinsen han fullkomligen hängde i kopplet. Fick stanna flera gånger för att låta honom lugna ner sig. Så han var ju redan på topp när vi kom fram. Hej å hå! Å självklart så skulle det va mestadels tikar där. Inte lätt! Han hade noll fokus på mig. Alla de andra var ju mycket mer intresantare än mig och det futtiga godiset jag hade att erbjuda. Han lyssnade inte på mina komandon. Allt gick fel.  Hängde i kopplet hela vägen runt i ringen. Drog sig höger och vänster om. Jag har nött sönder mina fingrar! Sen skulle vi gå slalom runt varandra.  Möte utan att hälsa på varandra - där lyckades han hålla sig från att skälla. Några få enstaka platsliggningar fick vi till. Där skulle vi gå några steg inåt i ringen och kommendera de att stanna kvar, och sedan backa kopplets längd och kalla in honom (Precis så som jag har tränat själv med honom annars när vi vart ute - dock inte haft den här möjligheten till störning som vi hade nu). Lite mer slalom. Sen fick han hoppa upp på bordet. Stå fint existerade inte i hans värld. Ja vad ska man göra, le och se glad ut. Funktionärerna som va där de fick sig många goda skratt åt hans ovilja till att göra rätt. Men glad är jag att han inte visade några tecken på osäkerhet när de skulle kika i munnen eller klämma på bollarna. Sista övningen var att trava i en triangel. Hemma går allt bra. Jäkla hund asså!   Jag vet att han kan. Och jag vet vad jag måste jobba med.

Annars gick hela timmen åt att han pep, gnydde, panik skällde av ren olycka av att inte få hälsa på de andra hundarna eller för den delen busa med de, dra och slita sig i kopplet till tusen.

Nästa tisdag ska jag banne mig se till att köra slut på honom innan vi kommer dit, det går inte att ha en explosiv misil i kopplet i en sån situation.   Ytterst tacksam för att ha fått testa på! Det är nu jag som ledare sätts på prov - vem av oss 2 är det som bestämmer, är mest envis och uthålligast???

Igår fick jag tok fnatt på att mitt "köks golv" bytt skepnad. Så illa vare att killen fick lämna boet för en kortare stund.

Asså det lönar sig inte att ge sig in i en strid mot mig om jag befinner på mig på krigsstigen. Då vill sig allt illa! Tro mig! Men ibland får man vara en urusel och hjärtlös flickvän, sålänge  man kan ursäkta sig och kramas om i slutändan. Vi hade sedan länge pratat om att ta sig en igenom körare, gärna innan Prinsen kom till oss. För JAG visste om någon att tid skulle det inte finnas mer av sen. Tvärtom!

Och jag funkar som sådant, när inget görs. Och inget sägs. Gör jag till en början saken som skall göras själv. Får jag inte medhåll ruttnar jag. Säger jag ingenting exploderar jag till slut. Och igår detonerades min bomb. Som denna bara gav ifrån sig tårar.

Jag fick grunda mina orsaker en tid i enskildhet. Hatar att inte ha en vrå att stänga in mig i. En dörr att stänga om sig.

Jag är sällan långsint, men får jag inte bubbla över. Framförallt bubbla klart och börja återhämta mig för att sen återgå till händelseförloppet och tala klarspråk blir saken värre än Hiroshima! Och det är ju onekligen mödosamt för de som tillämpar en annan försoningsstrategi än min. Typ vilja prata i stridens hetta. Har aldrig, och kommer aldrig fungera för mig.

Fick i mig lite frukost. Sen bara sådär körde vi igång. Killen polerade köksskåpen. Utan luckor blir det en hel del stekflott som samlas där. Vidrigt! Själv bemästrade jag klorinets skarpa effekter när det kommer till att dofta badhus. Och det gjorde det verkligen efter att jag var färdig med badrummet. Golv, väggar, toa, badkar, handfat, hyllan fick sig alla en rejäl omgång. Så illa att mina händer idag är helt utsvultna, torra och svider varje gång de vidrör något. Nu får jag mig själv att framstå som en lort som har haft det jävligt skitigt omkring mig, så är det naturligtvis inte. Men ska något städas skall det göras helhjärtat, ingen idé och hålla på o jamsa och dutta runt. Juste, lekte rörmokare. Gjorde rent vattenlåset till handfatet. Maj gadd va äckligt! Samt att killen fick rensa avloppet. Såg på när min peruk åkte ner i soporna.   .

Men inte nog med det. Damsög hela lägenheten. Under soffdynorna. Alla lister, under stolsfötterna, balkongen. Sen moppa på det. Min efterrätt blev att skrubba köksgolvet. Man skulle kunna ha gjort schackmönster av det. Bjudit över folk på ett parti. Hade vart nice! Men ändå jävligt äckligt. Så nu ler jag varje gång jag kliver in där. Ser hur fint det blev. känns som att ha flyttat hit på nytt!

Och se idag då.. Jag kan ju inte få nog när jag väl har börjat. Det finns liksom inget stop i mig när jag väl satts igång. Allt måste bli rent. Precis allt! Så idag tvättas det. Lite kan jag skylla på Prinsen.

För han har fått några konstiga bulnader på sig. Kom efter att vi va i skogen i helgen. Då såg vi två. Nu har de förökat sig till sex. Ringde V. Som gav oss några bra råd. Ett av de var att tvätta sånt som han ligger och sover i. Plädar och filtar. Samt utesluta allt utom föda och vatten. Dvs inget godis, inga ben, inga leksaker. Tills vi ser någon bättring. Och så ska han få sig ett bad ikväll. Hoppas det kan förinta angriparna.

Vill det sig så illa får vi ställa in utställningen på söndag! Det skulle suga fett! Men vill inte utsätta honom eller andra för onödiga risker. Istället tänkte vi att vi lika gärna kan åka dit och bara kolla. Så får lillen stanna hemma. Länge sen vi gjorde nåt själva..

Igår satt killen och jag och suktades på gymgrossistens site. Vet att sommaren snart är här, men vi tänkte köra på Beach 2011 i stället! Tror ni vi kommer ro i hamn?

Här är lite utav de sakerna vi beställt.

Mina prytlar

Hans saker

Vi har ju lite olika mål med kommande träning. Jag ska ner i vikt och fett, han ska öka i muskelmassa.

Ska bli kul!