Har precis tryckt i mig lite käk, pudrat klart näsan och skall strax rusa iväg på lite trevligheter.

Inte för att va sån, visst kan det va kul med klubbkvällar i all ära. Men i min situation känns det bara onödigt. Dumt och frestas i onödan liksom. Men jag går för det goda sällskapet skull, Rebecca! Tänkte ta med mig lill killen med. Hoppas det går bra och att han inte pinkar ner hela butiken - för att han anser att den e hans!

Nåt har hänt med mig. Innan jag blev med sambo kunde jag bemästra det mesta själv då även maten. Kunde glatt kosta på mig lyx i vardagen - gärna 2 rätters att avnjuta helt själv. Men nu finns liksom inte samma gnista längre när man är själv. Själv och själv, ja killen ligger ute på trakt.. Men ändå.. Ikväll vart det lite baconlindad sparris med ugnsbakad kyckling. As enklet, går fort och det bästa av allt: Den sköter sig själv i ugnen och jag kan pyssla med annat! Nu finns det säkert de som tänker: Varför inte köpa färdig mat, eller frysmat? Ja, säg det.. Nä faktum är att jag tycker det är bortkastade pengar, pengar som slängs på skit!

Nä nu måste jag rusa om jag ska hinna dit i tid!

Ciao!

När träden står nakna och lövens granna färger pryder marken är också då allt som ofta jag insjuknar i den mest obestyrda förkylningen man kan tänka sig. Jag står alltid offer för klimatets härskare, slår aldrig fel. En dag kommer det.

Det var precis i anknytning till att jag skrytsamt börjat sprida rykten till andra om att jag inte vart dåsig sen den dagen vi blev med hund. Man ska aldrig utelämna sig så ordagrant som jag gjorde, för det är då slaget närmar sig mitt ansikte. Mycket ritkigt! I torsdagskväll förra veckan kunde jag sluta inbilla mig, allt jag känt inom mig var ingen bluff. Bad killen länsa apoteket påväg hem efter hans däckbyte. Ringde mamma och delgav henne sanningens ord. Jag har blivit sjuk! Planen var ju att jag skulle infinna mig hos henne dagen efter 10.00 prick i samråd med sjuk teamet! Min omtanke bottnade i att hon samma dag fått sina cellgifter och är extra mottaglig för åkommor som biter sig fast då hon har sänkt emunförsvar.

Men det var lungt. Så hoppa på tåget med Prinsen med fickorna fulla av näsdukar. Tror jag har förbrukat MINST 2 hushållsrullar. Det har fan vart ett konstant snytande här hemma. Så jävla äckligt om man tänker efter hur mycket snor som ryms i kanalerna! Riktigt jävla vidrigt är det!

Sen var jag ju tvungen att ställa in träffen med min jobbcoach. Hon är en klippa. Vi har alltid några små "att göra" till nästa gång saker. Och för min del var det bla att återuppta kontakten med min forna arbetsplats. Vilket jag kanske har dragit mig lite för, för jag har väl haft en annan uppfattning om det. Men nu är det gjort och jag kände mig som barn på nytt när jag klickade på <skickat> igår. Spännande, nu får vi se om de hör av sig. Hoppas på det!

De dagar jag har haft ork har jag suttit vid datorn och finslipat på mitt cv. Väldigt nöjd över resultatet. Det känns mer jag liksom. Ville ju på nåt sätt förmedla fram min grafisk ådra i pappret, och det känns som att jag har gjort det.

Här kommer resultatet.

Så här såg det ut innan - helt funktions dugligt!

Här är den nya och förbättrade versionen på bara 2 sidor!

Pretty pretty good!

Dagarna de går men torkan i bloggen den består? Nä, men livet vid sidan av har väl tuffat på i vanlig ordning även om allt inte alltid kommer fram här i tid, visst är det så!

Måste bara dra lite kort om den berömda och omtalade dubstep festen som vi skulle på jag och killen, men som det inte vart någonting av. Buhu! Hade verkligen taggat till inför det, t.o.m försökt bekanta mina öron med musiken. Och så kom vi inte in. Nåja, vi han med att föra lite hos Rebecca, vilket i sig va jävligt skoj! Träffade på en hel del kända och okända ansikten där. Partyhumöret var på topp! Beställde en taxi kommer dit och så kommer vi inte in! Sug balle! Men vi gav inte upp för det, utan hoppade på tricken till Stadshagen och försökte nästla oss in på en annan dubstep/dnb fest, knöck fullt och kön va ap lång. Killen och jag ledsnade och drog hemåt istället. Fan inte långt och gå från "Fabriken" till Thorildsplan!

Kastar in några usla pic's från kvällen. Fan borde begrava min lilla kamera, den har slutat glänsa!

Annars har det väl inte hänt så speciellt mycket.. Mer än att jag har besökt mor vid olika tillfälen. Då det ena var för att fylla i papper om närstående penning, den andra för att närvara vid första mötet av henne sjukvårdsteam. Kan nog inte riktigt sätta ett finger på den underliga känslan som bor inom mig ang det. Utan det är som om man är en död fisk och följer strömmen. Men vet att det bara går åt ett håll, varför orka kämpa emot? Sad but true..