Vaknade ännu en morgon av att Prinsen stod och gnydde framför dörren, denna gång hade jag puttat till den så att han inte skulle kunna sitta utanför sovrumsdörren och störa.

Vart väl väckt runt halv tio tiden i morse av att korven ville kolla att mamma var ok. Han rejsade upp i hennes säng och pussade och gosade med henne. Medan mamma satt i soffan och åt sin frukost låg Prinsen tätt intill henne. Han låter inte henne va ifred nångång. Är helt övertygad om att han kan känna att nåt är fel. Och ser därför till att vaka över henne. Hundar är helt fantastiska djur. Älskar min pinne över allt annat, han är den som får mig att orka upp på morgonen och tar mig ut på promenader. Utan honom skulle mitt liv se helt annorlunda ut.

Juste, pratade med min morbror igår. Vi bägge grät i telefonen, jag var ute med Prinsen och tillät mig själv att fälla en tår. Man blir liksom lite påverkad av den man pratar med. Innan har jag knappt vart så känslig eller haft nära till gråt som nu. Det är i alla fall ordnat som så, att mormor och han kommer hit på lördag. Man vill ju göra allt man kan för sin lilla mamma. Jag är bara oerhört glad över att mormor tar modet till sig och samlar kraft.

Typ 10 minuter efter att jag klivit upp ringde de från hemtjänsten. Bad ju biståndshandläggaren att styra alla samtal till mig, då mamma behöver spara på sina krafter. Vi bestämde som så att jag ska dit och överlämna nycklarna så att de kan komma igång med installationen av trygghetslarmet. Inte nog med det så får man sköta den kommunikativa biten med, föra korrespondens mellan vänner, läkare etc och mamma. Det är så mycket nu så mycket..

Först ska ja ut med korven, sen äta lite gröt. Skön nu är killen hemma, funderar på att sova hemma inatt. Va länge sen!