Gjorde ett mindre lyckat mobil inlägg här under resans gång ner till Gbg. Hade velat posta lite bilder i samband med det, vilket självklart gick rätt åt fanders!

Resan ner gick som smort. Bortsett från att min blåsa har svårt att hålla sig under längre sträckor.. Vi var väl nere runt halv tre tiden ungefär. Tog en tur till Frölunda Torg, strosade runt i köpcentrumet. Ser ju nästan likadant ut som hemma! Jag gillar att besöka nya städer, mest road blir jag av att höra den lokala dialekten, det är först då man märker att man kommer från olika delar av Svea Riket. För, för mig är "stockholmska" det som gäller.

Vi hittade sedan fram till S, vi var en aning tidiga och beslutade oss därför att leta reda på vart spårvagnen gick. Knatade dit och snart klev hela skaran av. En mamma, en mormor, en morfar, en lillebror, en Joy, en S och en barnvagn med en unge i. Alla de skulle hem till S. Oj så många! Bara hennes morfar och Joy som jag aldrig har träffat innan. Vart nog lite många att hålla reda på för killen.

Sist vi sågs var i påskas då hade de med sig lilla Ace (Alaskan Malamute), han var allt annat än liten nu. Men fortfarande lika gosig! Han var som en stor jävla nallebjörn, en sån man drömmer om att ha i sängen när man är liten. Vi hade köpt med oss ett ben i pressent till honom, efter det blev vi genast bundisar!   Sen gick killen och ja ner till bilen och bar upp all packning samt tog en tur med Ace. Shit asså! Här hemma har vi vår lilla skit på dryga 6kg, och gnäller över att han drar. Men när Ace som väger 50 kg mer vill fram och nosa utan att man var beredd var det bara till att lägga hela kroppsvikten emot. Vilken kraft! Lite kul, nästan som att provköra en bil kan jag tänka mig.

När M hade kommit hem från jobbet drog vi alla iväg och käkade på Gigis, nån lokal krog en bit bort. Jag lyxade till med en god gorgonzola pizza, va så förbaskat hungrig att hela pizzan fick plats. Om än något ont i magen efteråt.. Sen skjutsade S+M hem S's mormor och vi andra åkte tillbaka till S och hämta S's mammas, lillebror och Joys prylar - de skulle kvart hos en släkting. Men först skulle alla få hjälpas åt i kyrkan med förberedelserna inför dopet. Smart av S att ordna en lista. Hade nog lätt kunnat bli rörigt om alla inte innan viste deras arbetsuppgifter. Själv hamnade jag bakom kniven i köket och hackade grönsaker som aldrig förr. Jag sa det till S's bror som höll på med löken - att jag är glad att man inte längre är verksam inom restaurangbranschen, för det är ett jävla skit jobb!

Vi vart nog klara på 2 tim. S följde med oss i bilen. Åkte hem till henne. Gosade lite med Ace, ja han var ett bra substitut för oss nu när vi var borta från våran. Senare dök M och bebben upp. Asså den ungen med de ögonen var bland det sötaste jag har skådat! En otroligt vaksam blick, han verkade liksom vara med i det som skedde runt omkring honom. Ja, helt bedårande! Skulle inte förvåna mig om han växer upp och blir en cassanova när han blir äldre   Tog en promenix runt området. Busade lite i snön. Fortfarande alldeles förbryllad av hans storlek! Vi skojade lite om att ha skidor på sig när det är snö ute, gratis skjuts framåt haha!  Tror klockan han bli efter 2 innan vi släkte ljuset och nannade kudde.

Dop dagen

Vaknade runt 7 tiden av att S la bebben vid oss. Så där gjorde hon sist också när vi var hos de, fast då la hon upp Ace istället.. Hmm? Knasmaja! Och då kunde jag inte fortsätta sova då inte. Låg och gosade med honom, lyssnade på när han gurglade/pratade. Aaw lillen! Kvalitets tid på hög nivå! Kollade lite på barnprogram på tv, hans blick va fänglsad. Haha! Vid 9 drog de till kyrkan för att fixa klart det sista. Jag tog en dusch. Gjorde mig i ordning och rasta vovven ,medan killen duschade, käkade frukost och fixade håret. Vi var i tid för en gångs skull! Planen var att vi skulle ta lite bilder innan/under/efter dopet. Men under tiden vi väntade på att de skulle bli klara så roade vi oss med diverse skoj bilder inne i församlings salen - återkommer senare med lite bilder.

Dopet gick väldans fort, det var fint och inte så där krystat som det lätt kan bli när man besöker kyrkan. Prästen babbalde lite om livets lära. Jadda jadda. Helt ärligt så var jag mer fokuserad på att ratta in rätt inställningar i kameran! Alldeles innan hade jag gjort nåt gaaalet utan att minnas vad så alla bilder fick en gul aktig ton med blixt! Katastrof! Samt att jag kände att mitt pip ljud som uppstår när fokusen riktas in störde hela tillställningen.. Så där satt jag med smått panik om att inte hinna återställa inställningarna, få bort pipet och ändå hinna ta schysta bilder! Ja man lär sig nåt nytt varje dag, och inte kunde jag ställa mig och ropa på killen efter råd.. Med hänsyn till vad som pågick.

Jag var en aning stressad över att få komma iväg i tid och samtidigt ta del av vistelsen där och njuta av tillvaron. Det blev ändå väldigt lyckat. Vår doppressnt var en gästbok utfärdad utav mig, tänkte att det är en kul present att blicka tillbaka på om några år, ett kul minne att spara liksom. Där alla gäster fick skriva i sitt namn eller en liten häslning. Tänkte även klistra in lite bilder där, blir en lagom julklapp till familjen   

Mitt i allt kom killen på att han har förlagt sitt headset - vi är som helan och halvan på semester! Noll koll alls. Så typiskt oss! Nä, tydligen var det nåt S hade hittat och gömt undan för att kissemissen inte skulle hitta den och börja gnaga. Så, tillbaka till dit hämta det och sen tillbaka till Kyrkan. Nu hade de avslutat lunchen och dykt på fikat. Nallade åt mig en tårtbit och en muffins, men var så mätt att muffinsen fick agera hunger dödare senare i bilen - mycket mycket gott! Sa hej då och tog med oss S's andra lillebror. Ja hon har 2! Sen började helvetes resan hem.

Runt 3 kom vi iväg. Vi var i Sthlm runt 23! Sjuuuk! Snökaos! Fick till och med stanna i Linköping för att byta ut det ena torkarbladet. Och inte nog med det så fick killen höra att hans ena kusin gått bort. Känns som att någon där uppe verkligen vill sätta oss på prov, se hur mycket vi klarar av. Självklart är alltid ett sånt besked fruktansvärt beklagligt. Men jag känner inte att jag kan ge honom det stöd han behöver, har nog så illa som det är nu med mamma, dels för att jag är själv om det, har ingen familj att söka tröst hos. Visst vänner, men är rätt så säker på att de vill beblanda sig med detta. Mårten bjöd oss på lite te och mackor, alla var som sagt uppgivna och chockade över vad som hade hänt. Och där sitter jag och mina egna besvär och känner inte att jag kan tillgodose mer av min omtanke till de. Fy fan säger jag bara. Prinsen vart i alla fall överlyckligt över att se oss, sånt värmer i hjärtat även om det känns tungt och jobbigt. Klockan vart väl närmare 1 innan vi kom i säng.

Den här har väl alla som passerat Gränna sett?

Här har vi Frölunda Torg som sagt

Jag känner att jag är nära ett nervsamman brott snart. Hur mycket till ska min kropp orka härda ut? Jag behöver minst 8 veckors semester med lång vila utan några som helst måsten.

Ser i bloggen att inget är nerskrivet sen i torsdags, då ja var med mamma på onokologen. Vi har nu kommit till det stadiet att de inte längre kan  injecera cellgifter då hennes kropp är för svag för att orka med biverkningarna. Efter besöket bjöd hon mig på en lunch, tog en sallad. Sen tog vi bussen till Skanstull för mamma ville kika på en ny jacka inne på Igor sport. En liten och väldigt rörig butik med väldigt udda sortiment, hade väl hoppats på att kunna hitta ett par rejäla vinterpjuck åt mig själv.. Men där fanns bara löparskor och sneakers! Attans bananer!

Vi skildes åt mamma och jag. Tog tåget hem. Knallade ut med Prinsen det första jag gjorde när jag kom hem. Bokade tvätttid tills kvällen, för kille skulle ju iväg igen veckan därpå. Hade tagit fram en fläskfilé så den var tinad och redo att till lagas. Mycket utav allt jag gör måste ske med viss tidsintervall, helst på samma gång som tanekn passerar mig, annars är det som bortblåst.

Killen kommer hem, stressar i sig käket. Jag hoppade in i duschen medan killen tog upp sista tvätten. Bränner in till söder och lämnar Prinsen hos killens syrra. Ovanligt och sova en hel helg utan lill killen! Men nån gång måste ju va den första! Med ledsna ögon lämnade vi honom kvar där. Ja, det känns nog mer i våra hjärtan än i honom. I och med att han har lätt för att tycka om folk, ja om han bara få lite tid på sig att godkänna vissa   

Innan vi kom hem gjorde vi ett snabb stopp på solexpress, denna gång hade de bytt bort mitt stå solarium till nåt nytt VIP ligg solarium med den värsta finesserna och gud vet vad. 75 pix för en kvart, nä då fick en enklare variant duga bra åt fröken! Var väl hemma runt 23. Packa det sista och röja undan hemma. Jag avskyr och komma hem till ett ostädat hem. Däckade väl runt 1 tiden..