Hur många av er som får rösta har gjort testet på svt valkompass? Jag gjorde det, trots att jag redan innan var bergis på vad jag skulle rösta.

Hade egentligen inte tänkt spotta ur mig några politiska åsikter här i min blogg. Men det är väl oundvikligt en sån här dags om denna? Det är val och folk lider av hybris. Min förra röst vid förra valet gick oavkortat till Moderaterna. Dock kände jag inte för att hylla de i detta val. Ej heller de röda, alla misstag som de har begått vid förgående mandatperioder fick nog många att ruttna.

Har lärt mig att man ej skall gå in i en debatt utan kunskap. Därför vill jag ej heller debattera med folk. Just för att jag känner mig så dåligt insatt. Visst har jag mina hjärtefrågor, likt många andra.Och jag vet VAD JAG är missnöjd med. Men det är inte alltid egna erfarenheter räcker.

Det är invandarar frågor, brott & straff, vård och hälsa, jobb. Dock finns det inget utav blocken som har velat lyfta fram eller ta en debatt om just invandrar frågor. För man är en medelmåtta, en svenne banan, en feg ynkrygg som inte vågar stå upp för sin sak, sina åsikter, sina värderingar. Att politiker avstår sånt gör de bara mindre trovärdiga i mina ögon. Jag tänker heller inte sticka under stolen med vilket parti jag i år valt att lägga min röst på, och det grundar sig i enbart på att NÅT MÅSTE GÖRAS - För allas bästa! För allas, oavsett om din mamma luktar curry eller om du har snea ögon, eller har fränkar och är rödhårig. Ingen vinner på att punga ut bidrag som sällan fås igen - eller jo om skatten hela tiden höjs. Men varför ska vi alla andra vara med att bidra till nåt vi själva inte valt. Man måste inte vara osolidarisk bara för att man värnar om sitt. 

Det finns bättre sätt att komma till bukt med problemen.

Jag kommer själv från förort, vet hur det kan se ut på vissa ställen. Sett hur butiker omvandlat sina skyltar till språket köparna själva talar. Skit bra för de som inte kan språket, men vad leder det till egentligen? Hur ska de lära sig att använda språket man brukar i det land som de befinner sig i.

Jag har också vart arbetslös i olika omgångar, sett att majoriteten av de arbetsökande har utländsk bakgrund. Hela jävla systemet för hur saker går till är ju fan fucked up. Jag gick en gång på jobbtorg - dit man tvingas gå för att få soc bidrag (gjorde det i väntan på att få min akassa.) Samma sak där majoriteten hade utländsk bakgrund, fast nu gällde det yngre vuxna - visst det är en bra grej. Att möda och besvär  ska gynnas. Men hur fungerar det egentligen då? Jo, jag som svenne fick min akassa, va tvungen att betala tillbaka soc bidrag! De som va kvar på jobbtorg då? Jo, de förbrukade sina 45 min med att nöjes surfa - ett ganska schysst sätt att dra in pengar på, ja o så träffade de ju sina poalare där pratar sitt hemspråk eller rinkeby svenska.

Vill man intregeras i det svenska samhället gör man allt som står i sin makt.

1. Lär sig språket.

2. Skaffar ett jobb / börjar plugga

3. Använd sitt hemspråk så sällan det bara går - det är ju bevisat att

   man lär sig mer ju mer man nyttjar det.

Det är helt ok att säga saker i fel ordföljd, verben blir substantiv ja what ever. Det är inte det viktigaste, det viktigaste är att man visar lite kämpar anda och framförallt tacksamhet till övriga medborgare som sett till (genom skatten) att just dessa människor fått de verktygen som krävs för att ta sig in i det svenska samhället.

Jag blir så glad när jag går in i min turkshop här hemma, ja jag väljer att gynna de som gör rätt för sig. De andra som inte sköter sig borde vi sätta på ett plan där de kom ifrån. Och det är de jag, vi, ni, du alla vill åt. Ja såtillvida man inte är en av de själv.. Förutsätter att de flesta tänker som jag. Vi ska hjälpa, men vi kan inte tro att åtgärdsprogram utan uppföljning ska hjälpa. Det är det samma som att strunta i det, för på pappret ser det bra ut.

Behöver vi ens gå in på de andra utav mina hjärtefrågor?

Brott & Straff

Skrota hela rättsväsendet, det är också en skam för Sverige. Utlänningar vallfärdas hit för att begå brott. Sitta i svenska fängelse celler är ju rena lyx sviten jämfört med många andra länder. Straffen, ja de är ju inte så värst långa. Samt att du undertiden du avtjänar ditt straff har du möjligheten att studera, kanske praktisera som lärning också? Toppen, ärligt, det är en bra sak. Men återigen. Många utav de interner som begår brott har det som lifsstil. Kommer de ut, är de snabbt inne igen. Återigen - det räcker inte med åtgärdsprogram som ser fint ut i statestiken om man inte har en ordentligt uppföljning. Nu menar jag inte att alla frisläppta ska leva med en fotboja - bara för att man ska ha koll. 1års kontroll kanske inte är tillräckligt. Det behövs nog längre och mer än vad man tror. Och ofta skyller man på att det inte finns några pengar att lägga på den här sektorn. Konstigt? Ja, men óm man får ut alla nyinkomna invandrare i samhället genom jobb och dyl. Behöver inte lika många leva på skattebetalarnas pengar.

Sen har vi ju det där som många kan ha svårt att relatera till, eller ta ställning till. Moderaterna gav ju upphov till försäkringskassan att utförsäkra de som kan jobba. Helt rätt. Kanske vart lite tokigt. Men hur i helvete hade ni som tycker det var fel tänkt att man ska komma åt myglarna? De som är fullt friska? De som inte har fysiskta/psykiska handikapp som sätter stopp för att jobba. Jag hävdar att fler än så är kapabla till att jobba. Det handlar enligt mig om vad man sjäv vill, och är van vid. Tryggheten = Lyfta pengar utan att göra nåt för de. Folk måste fan sluta upp med att tycka så jävla mycket synd om sig själva.

Min mamma tex. Svårt cancersjuk, hon har nästan blivit tvingad av andra att låta bli att jobba. En sysselsättning enligt min mening kan fungera som ett läkemedel i sig, man får skingra tankarna från det som är jobbigt, man träffas och pratas med kollegor, man får in lite rutin i livet. Bara bra saker för en som vart långtidssjuksriven att bekanta sig med. Man blir uppskattad för det man gör, positivt för en som kanske vart djupt deprimerad att få känna att man duger. Självklart är detta nig den svåraste frågan att ta ställning till. Varje fall är nog väldigt unik, och man får då nog fatta beslut från fall till fall.

Skola skrev jag inte, man den går in lite under samma flik som jobb. Ja alltså jobbar man inte så kanske man pluggar.. Jag har inte aktivt lyssnat så mycket på vad gällande skol, barn etc. Jag befinner mig inte där. Men hade jag haft barn så hade jag nog krigat för att barn ska få vara barn, självklarhet att mina barn ska kunna se ansikten på sina klasskamrater dvs mot burka i skolan! Införa betyg från årskurs 6, gärna tidigare, men man får inte glöma bort att det kan ge motsatt effekt, barn kan ta saker väldigt allavarlig. Så om ett barn inte får godkänt i nåt grundämne, kanske denne banar i botten och ger upp för den tror att det är kört, man måste nog va lite aktsam där. Betyg i uppförande - SJÄLVKLART! Då kanske alla kan få lite sinnesro i klassrummen. Alla ska inte få lida pga att det finns en eller vissa som ständigt missköter sig.

Nä nu värker fingrarna efter allt skrivande! Ska i vart fall sitta uppe och glo på valvakan! Hoppas verkligen SD kommer in i riksdagen så det blir någon ordning någon gång! Och hoppas att det inte bli omval pga det!!! Glöm inte att vi har yttrandefrihet här i Sverige, så om någon kände sig illa berörd här - finns det säkert nåt du kan beröra mig illa med!

Kändes som att det vart en tidig kväll igår. Ja vi kom hem efter frisör besöket, lagade pasta med köttfärssås - klassiker! Har även börjat utveckla tics..

Jag var helt matt i kroppen igår. Musklerna värkte, lederna med. Kändes som jag hade fått ett knytnävsslag i pallet. Vi hjälptes åt med middagen, käkade i soffan medan vi gluttade på Änglavakt.

Det här med att ha lugg, är rätt skoj! Man ser ut som en ny människa. Killen tyckte jag såg kortare ut - Hey shorty! Liksom! Haha! Nä men allvarligt, man kastar huvudet hela tiden åt sidan för att enkelt få väck håret från ögonen. Att ha hår i ögonen är väl nog så irriterande! Dröjer nog inte länge tills jag får men för livet av tics. Ständiga huvud ryckningar. Ey fy bubblan!

S ringde igår. Har inte haft kontakt på ett tag. Men det kändes trygt och höra hennes röst igen. Nu mera är hon både gift o har klämt ut en melon genom muffen. Skönt och få prata av sig, även om det mesta kretsade kring saker som rör mamma. Hon om någon vet och förstår situationen, hon har ju hängt med ett tag..

Och när det vankades läggdags var det dags för gråtfest igen här hemma. Fram med hushållsrullen. Det som rör mina tankebanor oftast är just att mitt/mina kommande barn aldrig kommer få ha en mormor. Vet ju själv hur pass mycket min har betytt för mig. Och med avsaknad av en farsa som sällan funnits där för mig. Jag blir så illa berörd av att JAG inte kommer kunna ge mina barn det som de alla andra flesta har tillgång till. Morföräldrar. Tankarna kretsade kring att mitt barn aldrig kommer få några födelsedags presenter, julklappar etc av sin mormor. Inte heller kommer mamma få vara den som köper baby kläder. Även om jag varken väntar barn nu eller inom den närmsta framtiden så är det just såna tankar som plågar mig.

Sen föreställningar kring hur begravningen kommer att vara. Vad kommer det dyka upp för folk där. Tömning av saker ur hennes lägenhet. Sitta brevid sjukhussängen in i de sista andetagen hon gör, se på när hon går från levande till död. Många sånna jobbiga saker som jag vet att jag kommer ha svårt att hantera. Jag sa igår till killen, att jag vet inte om jag pallar sitta med och se på en sån sak, vill inte ha de typerna av minnesbilder med mig i livet. Jag vill bara minnas de bra sakerna!

Efter ett tag tog gråten slut, kvar fanns bara jag. Trött och än mer utmattad. Ledsen i själen. Men utan tårar. Gick upp och tog ett glas samarin. Satt en stund på balkongen. Satt där och lyssnade på alla ljud omkring mig. Sen gick jag in och gjorde ett försök till att somna.