Ringde mamma tidigare på dagen, utan resultat. Ringde igen. Still no answer! För de alla flesta hade detta nog inte inneburit panik i dess slag som det gjorde hos mig.

Försöker innerligt att ge det sista jag kan till henne, allt jag har. Och idag var det just en sådan dag jag ville berätta mina framsteg. Såna saker jag vet hon värderar högt, som har stark betydelse för henne. Och just en sån sak är min tillvaro, att jag är arbetslös och turer med A-kassan. Ett oros moment jag vill lindra henne från genom att inte berätta hela sanningen. Men nu var guldet mitt, och kampen om pengarna är klar. Gud så högmodigt det låter?! Börjar sakta men säkert bli en kärring utav mig också! Haha!

Testade att nå henne på mobilen utan resultat. En andra och en tredje gång. Shit va har hänt tänkte jag direkt? Akut inkörd med ambulans? Om det inte låter vettigt i någons öron, att man så enkelt och så fort kan föreställa sig de värsta tänkbara scenarion som jag gör, ja då har jag inte mycket till övers för dig.

Testade på hemtelefonen. Hon svarade, jag kunde andas ut. Och bara strö mina lyckokorn i hennes tillvaro. Berätta just det hon oroat sig för, ja det hon vill höra. Att jag ordnar upp saker på egen hand.

Sen slog det mig att hon fyller år på torsdag. Och jag är uppbokad med annat. Det är mänskligt att glömma, men att glömma sin mors födelsedag i livets slutskede är väl för fan inte godtagbart? Vem gör nåt sånt? Jo, en tjej som jag som har alldeles för mycket i huvudet att tänka på att små basala saker hamnar i skymmundan.

Är det ens någon idé och köpa en present? Som jag sen vet att jag kommer få ta hand om? Vad är värt att lägga pengarna på? En blomma som vissnar?

Idag är det en sån här bra dag (sträcker ut bägge armarna och visar). Massor av planer inplanerade. En dag i taget. Får inte svingas bort från mitt fäste, min trygghet.

Jag måste få vara lycklig idag. Jag måste få le. I alla fall tills lampan vid sängen släcks och jag inväntar en ny dag med nya möjligheter. Men än ligger det i framtidens vägnar, inget jag kan råda bot på. Men idag. Idag. Bara idag. Bara lite till.

Inte ofta jag möts av 4 trevliga brev från posten. Det är ju oftast bara reklamblad, eller räkningar.. Men inte idag! Nej nej! Idag fick jag besked från röntgen, allt såg normalt ut i mitt vakumfyllda hål!   Bara och vänta 3 månader till på sin höjd innan jag får rehab för tjutet! Gah! Aldrig får man någonsin ha det för bra, nä det är han där uppe jävligt nogrann med! Rättvisa sate e va han är!

Det andra var en kallelse för aktivitet från Ams. Vadå aktivitet tänkte jag först, utan att ha läst igenom allt. Jaaahaa! Nu är jag med, tänkte jag. Det var ju min önskan om att få gå till en jobbcoach som nu gått i uppfyllelse. Kan man säga så? Eller låter det bara naivt och löjligt? Skitsamma! Jag ville gå dit, och nu får jag det. Tack som fan Fredrik Reinfeldt!   Jag vill nu inget hellre än fortare än kvickt komma ut i arbetslivet och tjäna min förmögenhet, så jag en dag kan torka arslet med de och flina åt alla som inte tagit chansen själva till att bli rikare, utan bara gnäller över sin missär och förväntar sig att andra ska ta sig an deras skit!

Den tredje var från Alfa kassan. Deras beslut om utbetalning har gått igenom! Wiho! Jag är inte längre en fattig lapp. I veckan kommer jag inkassera närmare 20 loppor, och det är väl ingen som har nåt emot lite extra klirr i kassan så här års? Måste bara förvalta de väl, lägga de på bra saker.

Den fjärde var ett dop inbjudnings kort från S. Utan att överanalysera det hela nu.. Men det känns ändå lite udda, för sist vi sågs hade hon en bulle i ugnen. Nu är denna bulle ute, och beskrivs nu som ett levande mirakel. Jag får väl helt enkelt ta det för vad det är. Lyckligt för hennes skull att allt gått bra. Vet att historiken hon bär på har satt en del käppar i hjulet. Så länge hon är lycklig är jag lycklig för hennes skull. Var nog samma mysterium när min kompis Doriiis kläckte en unge Loke. Ja, som barnlös och se sina vänner ploppa meloner hej vilt blir det som sagt en förändring, en anpassning. En ny fas i livet helt enkelt.

Annars så är denna vecka inte lik någon annan bortsett från det att det händer nåt skojsigt varje dag. Igår var vi på Hundöarna. Träffade på ett gäng, samma gäng har vi stött på sist. De som hade en hel hjord av Basenji's. Jag är helt såld på den rasen! Om inte nästa ras bli en till dp så blir det fan i mig en Basenji!

Idag så är det ringträning och killen får sitta med som stöd. Först ska han bara komma hem från jobbet så vi kan glida iväg och sänka en pizza.

Imorn ska vi till Mama Mia - min p-stav ska ut! Hej sexliv igen!? Sen kommer nog Henrilajnen över, gav som förslag att vi kan bara bullar!  

På torsdag har jag min första träff med coachen, bra att det sker på momangen. Varför vänta? På kvällen blir det mys hemma hos Erik, hans brutta och deras lille vavva. Hoppas Prinsen kan uppföra sig den här gången. Å sen är det fredag och helg! Yey! Men idag är det bara tisdag.

Over and out!

Ikväll är det socialisering samt ringträning på ängen här nere. Självklart ska vi gå, lite surt att vi missat de 2 första gångerna.. Men men.. Sambon får följa med och iakta.

Kom just hem efter 1 timmes promenad. Övade massa kontaktövning, intervall träning (jogga lite lätt varvat med gå). Vi fick 2 möten, varav det ena kickade igång Prinsen - men jag avledde honom genom att börja jogga lite lätt. Går ju inte och små springa och glo åt ett annat håll - då kan man ju krocka med saker! Haha! Sen massa beröm efter att vi passerat en bit för att han inte fortsatte skälla. Det andra mötet var han nyfiken på, men gjorde inte ett ljud ifrån sig. Massa beröm efter att vi passerat.

Planen är ju att tömma lite utav hans överskottsenergi inför ikväll - för att se om han beter sig bättre i ringen. Eller det vet jag redan! Sen fick han hoppa upp på en parkbänk och mumsa godis som jag lagt ut. Gå slalom runt träden - utan att stoppa nosen i backen eller på träden. Bjuda på mig själv och leka gärnet i 20 sek.

Nu ska ja värma på mitt kaffe!

På återseende!

Nu har jag haft ett par dagar av bättre kvalité. Inga gråtattacker. Inga sömnlösa nätter. Orkade till och med upp i ottan för att säga hej då till min sambo i morse.

Jag är helt övertygad om att dessa goda dagar har sitt syfte. Dels återhämtning, men även skjuta in lite ny energi som går att ta utav om så behövs längre fram. Jag är nog dum om jag i ett sådant skede sätter sprätt på min intjänade energi. Men jag kan inte låta bli!

Igår kväll svängde vi förbi den bästa ICA'n i hela Bromma. De stänger 23, isn't it lovley? Köpte lite vetemjöl, jäst och bull formar. Här ska bakas bullar! Jag älskar att ha små missions att genomför under dagen, känns bättre i själen om man tar tillvara på de, än bara låter de passera förbi helt orörda. Sen vet jag en till som här hemma som är minst lika, om inte mer förtjust i bakverk!

Juste sökte ett jobb igår, som fotoassistent. Hoppas innerligt på det!

Vi hörs mer om en stund!

Ses!