Babsan, Prinsen och jag. I soffan. Mys. Tända ljus. Choklad och ett glas mjölk. Mmm.

Fick ett sms av mamma idag.

"Hej! Vi kanske kan äta lunch efter sjukhusbesöket. Mor"

Hon ringde ju igår och bad mig följa med till onokolgen. Läkarn hade insesterat på att jag skulle närvara, som stöd för mamma.. Kanske var det här en öppning från hennes sida att make things right again? För hon har aldrig vad jag kan minnas någonsin sagt förlåt för saker hon sagt eller gjort gentemot mig. Tror det kan va därifrån jag har fått den bristen att själv ha svårt att säga just förlåt.. Eller inse att en sån liten fras kan förändra en situation drastiskt. Eller förstå dess betydelse. Kanske därför jag själv tar så illa vid mig för de som missbrukar ordets innebörd?

Jag har medverkat på dessa besök tidigare, ja halvårs kontrollerna. I och med att hennes prognos vart klar redan från början så vet jag egentligen inte vad jag hade kunnat förväntat mig. Det är ju knappast nåt mirakel som kommer och ske, ej heller någon superkraft som i filmernas värld som kommer vända the ending.

Allt känns så verkligt nu. Har tänkt ringa min moster. Borde nog ha gjort det. Fattar inte varför jag drar ut på saker. Ja, äpplet faller inte långt ifrån trädet.. Jag är mamma upp idagen i många saker, på gott och ont. Kommer kännas tungt och träffa henne i morn, se alla kroppsliga förändringar som medicinen och metastaserna har gjort mot henne, just med tanken på att vår relation alltid präglats av stolthet, negativitet, och sen att vi inte har setts på ett tag.

Henrilajnen hade erbjudit sig att vänta utanför sjukan som stöd, och sen ta en fika efteråt. Aaw   men jag kom på att hunden inte kan va hemma själv alltför länge. Så det eventuellt inget av sakerna.

Satt och pulade lite i photoshop igår, sen vart jag avbryten för att umgås lite med min vän. Å sen idag har min motivation vart helt spårlöst försvunnen! Nån som sett till den?

Hade egentligen tänkt och fixa en ny header, men i och med att det vart lite många glas igår så han jag aldrig spara jobbet i .psd format. Det suger! Så jag får väl visa det lille ja hann med här i stället!

Jävligt surt! Men visst är den snygg!

Detta om något är väl höjden av klantighet?! Hur kan man vara så otroligt puckad och köra ner en lasbil på gräset?? Jävla ljushuvud!

Alla förutsättningar för att misslyckas fanns ju redan. Smal väg ner. Nederbörd som har frodat marken och gjort jorden geggig. Och på detta skall alltså en lastbil kunna stå?

Ingen har väl undgått mitt missnöje och oförståddhet kring fasad tvätt Wallenstam har fått för sig att utföra? Deras entreprenader de hyrt in må fan vara iq befriade, inte ens jag hade lyckats göra denna tabbe!

Bildbevis:

Självklart var en av krogbesökarna tvungen att häva ur sig till den stackare som ställt till det - att nu blir det avdrag från din lön! Haha! Så jävla fail!

Om något försenad dök flickebarnet upp. Möttes utanför affären, behövde ju addera lite ingredienser till kvällens middag, samt att lillen behövde pinka.

Hon hade somnat om, sömntuta som hon e! Kvällens tema gick lite i italienskt tema, vem är inte en sucker för det liksom? Basilika, tomat, färsk pasta, kyckling, soltorkade tomater. Yum yum!

Känns lite som vi är tillbaka där vi en gång var, när vi var yngre och hängde ihop. Ibland kan det ju vara så att när man mist kontakten med en vän och inte hörs av på ett tag och igen börjar umgås, så kan det nog många gånger utav den orsaken kännas som att det var en bra sak som hände. För jag tror att saker sker utav en anledning, det finns alltid ett syfte till varför saker blir som de blir och man är själv lika delaktig till det. Och jag tar inte lika allvarligt på saker och ting nu som jag i mina yngre dar gjort. Man har ett större överseende för att folk man känner är individer och inte kan ägas eller köpas för pengar. Och det tror jag är en viktig insikt i hur en bra relation människor emellan fungerar, att det måste på nåt sätt finnas en dåld ömsesidighet, att man är med varandra för att man tycker att personen man ägnar sin tid och energi till betyder nåt för en själv.

Det jag egentligen ville ha sagt var att trots den förlorade tiden som gått befinner vi oss fortfarande på samma vågplan, inte många saker som har förändrats. Vi är på ett sätt lika varandra, vi har ju trots allt umgåtts en del, och på ett annat sätt olika där den yttre environment ter sig olika, självfallet.

Många glas vin blev det. Just den dunken vin kan man klunka som saft, sipprar fint ner i kistan! Näe, det va riktigt trevligt måste ja säga! Har saknat det lite att ha de där kravlösa stunderna med väninnorna, där man inte behöver passa upp på saker hela tiden, eller man måste ha en bindande orsak att göra för att kunna umgås. Lite har det väl berott på att man uppslutit sig i en sambo relation och nu med hund, som i sig är tidskrävande, och behöver omsorg. Dock har jag alltid vart den som propagerat för att man får inte glöma bort sina vänner bara för att man har nåt annat som uppslukar ens tid, ens vänner är ens vänner, de har alltid funnits där, oftast längre än den nya kärleken man funnit, men finns inte kvar om man inte kan förse sina pinnar till att mata elden så att säga. Det ÄR jätteviktigt!

Vidare kan man ju heller inte göra slut på sig själv i en relation, det fungerar inte heller att bara vara den enda som föder nytt liv i en relationen. Det är ingen sund tillvaro, och ibland kanske man helt enkelt bara acceptera att saker blir som de blir om man med gott samvete kan känna att man själv deltagit i till få det till det bättre samt gjort den berörda parten samförstådd. Man kan ju heller inte va naiv och tro att en person för eller senare ska förstå varför man plötsligt slutat mata elden. Oftast är det personer som är alldles för självupptagna och har för vana att få sin vilja igenom, vana att ha livet omkring sig på ett visst sätt och heller aldrig behövt försvara sitt handlande.

Sen min mamma blev sjuk har min inställnig till måga saker förändrats. En sådan sak är just att jag inte tar saker på största allvar längre. Innan hon blev sjuk tog jag mycket för givet. Idag är varje dag i sig en gåva. Låter nästan som att man blivit frälst. Men så är det. Jag har inte tid, kraft, eller ork att grotta ner mig i petitesser. Då lägger jag hellre min tid och energi på nåt annat som gynnar mig mer.

Tror klockan han bli närmare halv 11 halv 12 innan jag gjorde henne sällskap till tåget. Ringde killen när jag var påväg hemåt. Törs ju inte gå själv när det är mörkt ute.. Tack vare alla glas vin somnade jag fortare än blixten!