Vaknade upp en aning tidigare idag än igår, whoho! Framsteg. Dock genomblöt av svett. Hade drömt ännu en obehaglig dröm.

Lite som texten i låten antyder drömmen:

I need you so that I could die
I love you so and that is why
Whenever I want you, all I have to do is
Drea-ea-ea-ea-eam, dream, dream, dream
Drea-ea-ea-ea-eam

- Fast i ett snabbspolat format, där jag drömmer om "dåtid" i en extrem framtid. Svårt att klä det i ord. Men jag blickar tillbaka i drömmen på det som har vart, återupplever saker i drömmen som om att det vore "ida/imorgon".

Drömde att jag var på sjukan med mamma, men istället för att hon skulle kollas av läkare var det jag som var patienten. Vi sitter på öppna mottagningen på den onkologiska avdelningen, dit alla möjliga tänkbara kombinationer av cancerpatienter va. Mitt syfte var att göra en genomgående kontroll av HELA kroppen, från översta hårstrået till lilltånageln, ja allt skulle kollas. Det skulle tas oändliga mängder med prover på ALLT.

Medan vi sitter och väntar på att mitt namn ska ropas upp hör jag hur mamma klent viskar i mitt öra:

"

-Sarah, jag vet att du röker. Tycker du ska sluta med det, det gör dig inget gott. Se bara på mig hur illa cigaretterna har behandlat mig, vill du att samma sak ska hända dig, låta dina barn se och va med om din förtidiga död? "

Jag frös till is, jag kunde inte ljuga mer för min mor. För jag har sedan jag börjat röka myglat, lurat henne till Kina, ja allt för att få henne att "tro gott" om mig. Under alla de åren jag har rökt, har jag aldrig vart öppen och diskuterat det med henne. Mer att vi båda vet, men ingen säger nåt. Det är lite så våran relation ser ut/har vart.

Ställde mig själv frågan i drömmen, även när jag vaknade. Varför röker jag? Borde jag inte ha skäl nog att sluta?? Men hittar inget vettigt svar, mer än att det är gott och lugnar. Och ärligt talat skiter jag i om mina lungor säckar ihop, vill inte dö gammal och gaggig på ett hem som är okapabla att ge gamlingar en värdig sista tid i livet.

Tankarna om hennes död finns inte bara i min vakna tid, den härjar i mina drömmar med. Tror att jag efter 2 års förnekelse har börjat inse vad för slags sjukdom hon fightas med. Och oberoende om jag röker eller inte så kommer hon att dö.

Jag kunde inte svara på hennes utlåtande, utan tog bara till mig det hon sa, sen vaknade jag. Lustigt det där med drömmar vs verklighet. Det var som att hon med sina tankar talade till mig i drömmen. Fast än hon lever!

Mycket mycket WIERD!

Kunde inte somna in igår heller, börjar uppriktigt sagt bli less på att inte kunna ha "normala" runtiner. Hoppas på en bättring! Låg o lyssnade på skivan, det kurrar i magen. Det är lika kört för mig att försöka somna när det kurrar som om man vore pissnödig!

Boken är tillräckligt spännande för mig, man villl inte somna, man vill ju bara veta mer och mer hur det ska gå för busarna. 10 minuter in i handlingen är det ett faktum att jag inte kan somna pga omständig mage som kurrar. Jävligt nödvändigt! Försökte trolla bort hungern, tänka på annat.. Men näe, det gick inte.

Säger till killen - Vet du vad?

En trött röst svarar - Nä vadå?

Jag svarar - Jag är hungrig!

Han svarar - Ska vi åka till MAX?

- NEEJ! säger jag.

- Jo, kom igen nu! säger han.

- Men NEEJ! Jag vill inte, vill ha toast!

Killen försöker igen - Jo, kom så åker vi!

Jag tystnar, tänker om det verkligen är så bra o äta burgare mitt i natten. Minuten gick. I ett rafs flög jag upp ur sängen och sa - Ja kom då! Killen kontrar med - Sisten in i bilen är en skit! Hahaa.

Hur bryter man ovanor egentligen, har funderat på det många gånger.. För vi vet ju alla att dåliga vanor gör oss inget gott, men varför dras man lätt ner bland de värsta? Varför har vissa lättare att halka dit än andra? 

2 Supreme burgare med GI bröd, till priset av 1 och mozzarella sticks 'yummie'! Snurrade runt lite och kikade på villor här i Bromma, ja det är lite utav vårt nattliga nöje, eller så leker vi

"bil leken"

Att man varannan gång får bestämma riktning vid nästkommande 4 vägskorsning/ t korsning/ y korsning. Där ena parten ska genom att välja rakfram, höger eller vänster för att ta sig hem, medan den andra parten ska förstöra. Väljer man ingen riktning blir valet "rakt fram" och turen faller på nästa part.

Har hänt flera gånger att vi åkt runt runt i cirklar, för att jävlas ;) En fin möjlighet att upptäcka nya delar av Bromma, som för övrigt är skitstort! Haha! Åka bil är bra, det blir jag trött av, men man kan ju för fasiken inte hoppa ut i bilen varje gång jag inte kan somna!!

Tänkte tortera min hud ännu mer med ett skonsamt bad, kanske lite olja, men bara för syns skull. För vem går egentligen på niten och köper barnolja i hopp om att bli så där bäbis len? Lurendrejeri är vad det är, för er som inte redan visste det! ;P

Ett varmt bad lugnar min själ, en fristad där jag kan låta tankarna vänta. Njutning och det är varmt. Se hur ångan ryker från min kropp. Åh vad jag saknar att basta. Finne ♥ Bastu. Det är som bäst på vintern.

Slängde motvilligt iväg ett mejl till min projektgrupp, känns verkligen som att jag sviker de. Sviker mig själv om inte annat. Tyvärr kan man inte råda bot på vissa saker som sker i ens liv, än mindre när det sker i andras liv som man själv blir påverkad av vare sig man vill det eller inte(?!) Men men, tiden läker sår, en annan förvärrar de genom att pilla i de, så att det sen blir fina ärr! (Kaka på kaka metoden - som ja skrev om igår..)

Men först en nypa frisk luft på balkongen, måste reda ut dagens nystan. Och gårdagens, och dagen innan dess.. Oj oj kanske skulle räcka till en hel kofta haha!

Sen ska vi spåna lite på framtiden och en eventuell tillökning ^^

Voff voff!

Stjärnskottet Erik Grönwall, ja ni som tittade på Idol minns säkert honom som den storslagna vinnaren. Startade upp spotten, sökte på honom o slumpmässigt valde jag Run to the hills.

Orginalet

Jag är väl ingen poptjej överlag, men bred musiksmak tror jag är nyttigt för skallen. Det är ös, det är gitarrspel som få skulle knäcka på guitar hero, det är rock och det svänger. Jag tror jag börjar vakna upp ur min dvala?

Ännu en dag, helt utan syfte.

Dagarna försvinner i ett tomt vakum, och jag kan inte stoppa det. Borde egentligen vara glad, med tanken på att sommarn kommer snart. Igår satt jag uppe till halv 2, lyssnade på Jens Lapidus bok - Snabba Cash. 2 skivor senare o jag kände mig en aning trött.

Vet inte om just ljudböcker är den rätta metoden för att få mig sömnig? Mer att jag skingrar tankarna på annat håll, och det i sin tur gör att jag kan somna. Värst av allt är att jag ställer klockan, men min kropp vill inte lyssna till larmet som ringer. Den är lika död som en överkörd räv. Helt livlös. Det är en ohållbar situation. Vaknar upp med fetaste lusten till att göra allt, men så fort verkligheten kommer ikapp (dvs när morgonrutinerna är avklarade) är den som bortblåst och jag har ingen lust med någonting. Som nu tänker jag att i morn då ska jag bannemig iväg till skolan. Samma tanke passerade mig igår o dagarna förra veckan!

Jag gillar inte hysteri skriverier i tidningar, där man nu kan läsa det senaste att just Snabba Cash har premiär i dagarna. Vem bryr sig? Borde jag bry mig? Jag har haft både böckerna, och ljudböckerna liggandes här hemma utan något som helt intresse för att läsa/höra de. Dubbelt upp gillar jag dock, gillar att se de snygga bokryggarna stå stiligt uppradade. Tyvärr göms de under mitt datorbor, så man måste snegla ner för att ta del av den vackra synen. Synen jag ser är magnifik, inspirerande och jag blir glad, glad över att jag (trots inte var någon lästjej som ung) ändå har fattat tycke för en viss genre, skaffat mig en samling, några är lästa, andra står på tur. De finns där, de är mina, jag bara väntar på att min läsperiod ska ta fart.

Jag tycker det är ett fult sätt media tar oss till fånga, nån viktigpetter där uppe väljer åt oss vad vi ska tycka, eller än mer vad vi ska göra. Let me be me and let me be free! Jag ser alla de som svaga, som fisken i vattnet följer med strömmen.

Denna gång tänkte jag faktiskt plöja mig igenom boken/skivorna innan film blir på tal. Gjorde ju en miss med Stieg Larssons fantastiska trillogi.. Har man sett filmen är man inte så motiverad att läsa böckerna, samma sak gällande Jr Tolkien, som för övrigt sög babianpitt redan efter prologen och jag lade ner projektet utan att ens ge det en chans.

Söndagar är våra "livsnjutar dagar" och igår var det ju söndag. Alltför ofta kommer matmonstret till mig och ger mig inget annat än sug och hunger, men utan någon som helst aptit.

Sömnen tog ut sin rätt även igår, som jag skrev i förra inlägget kom vi aldrig iväg. Ja det var ju inte hela världen kanske. Men jag funkar som så, att b e s t ä m m e r man nåt ska man fan hålla det, annars tär det på min karma. För jag är en väldigt princip fast person, håller man inte vad man lovar sänks trovärdigheten om mig i andras ögon. O det är inget en stenbock trivs med, handfasta slag, raka rör, utan krussiduller!

Mitt humör har vart allt annat än på topp, stundtals åker jag in i min egna värld, blir sittandes där tills killen frågar - Hur är det? Varpå jag svarar - Va, vadå? För mig är det ju inget speciellt, inte heller är det konstigt att jag faller bort för en stund för att tänka. Jag tror det är nyttigt och tänka lika onyttigt kan det även va om man i sina tankar inte hittar ett slut. Och det är väl där jag befinner mig, en återvändsgränd utan slut?

Jag ser mig själv som en strak individ, en kämpe som sällan ger upp. Men nu vet jag fan inte vart jag ska placera mig längre, härskarinnan har mist sin tron, ett nederlag. Allt blir lidande runt omkring mig, vänner, familj, skola. ALLT. Hur mycket jag själv inte vill att min rådande situation ska påverkas av hur jag handlar, blir det ändå bara fel. Känner mig tom och likgiltig, som gb's glassbli fast utan vare sig glass eller den tondödande melodin som ska locka till köp. Bara en blå, futtig glassbil, som tuffar runt utan mening eller mål.

Trodde inte att jag skulle ta det så hårt efter besöket på sjukan förra  veckan med lilla mor. Jag känner mig handlingsförlamad, och vill inget annat än sova. Aptiten, ja what about it.. Har alltid förespråkat för alla de som på ett eller annat sätt råkat ut för det 1 gång, aldrig blir fri, hur frisk man än blir. En skadad gen i vårt dna som förföljer oss till döden, har man en gång haft ätstörningar har man lättare att halka dit igen. Min störning nu är att jag känner avsmak för osande varor som behövs stekas, dvs all föda jag förtär. Inget frosserisug av sötsaker, kaffe i kopiösa mängder, hoppar 1 måltid. Helt medveten är jag också! Men det går liksom inte att påverka. Och allt eftersom tiden går, byggs kakan på, först en botten, sen lite sylt, grädde, ett mellan lager, mer sylt, mer grädde. Ju högre kakan blir ju mer ångest ger det mig att ens vilja försöka ta i tu med de olika komponenterna, för det känns så jävla omöjligt att ens ge det en chans, jag inser att det är kört, utan att ha försökt. Jag lever som ett moment 22.

Så.. Även om vi igår mättade mina craveings med färska räkor, vitlöksbaguette, avokado så känner jag likadant idag som igår. Det tär på mig att se på hur mycket killen ställer upp för mig, han vill göra allt för att jag ska vara tillags, men behövs det verkligen? Samtidigt som jag uppskattar hans tappra försök att göra mig tillfreds. Jag vet nog också med mig, innerst inne, jävligt långt inne, att skulle han inte ta på sig rollen som räddaren i nöden, skulle livet kännas en aningen mer misserabelt. Men när passerar man gränsen till att manupulativt utnuttja folk i en bättre ställning? Har jag hamnat där? Övertygad om att många tar tillfället i akt att spela med sina krokodiltårar för enkel egen vinnings skull.

Tack för allt du gör för mig, din ork att stå ut med mig. Puss min lilla prins! 

♥♥

Blir så less på mig själv, bakomliggande orsaker ledde till ännu en sömnlös natt. 3 i rad för att vara exakt. Stackars killen som fick lida för det. Det är fanimig inte kul o inte kunna komma till ro o sova. När man väl somnar så sover jag 12 timmar.

Planen för idag var ju att bege sig ut till Lida. Men vad händer, jo jag vaknar vid 2. Grattis! Hela dan är nu förbi, verkar som att det ändå inte gjorde så speciellt mycket då det verkar ha legat ett grått täcke över himlavalvet. Men ångesten finns ju där. Kommer ja kunna somna inatt??

Frågade killen om vi inte kunde åka å köpa lindrigare insomningstabletter, vägrar ha en sömnlös natt igen!! Men nej, han tyckte inte det verkade vettigt. What to do, what to do??

Inre stress gör att jag inte kan slappna av när det är dags att nanna kudden, det är riktigt olidligt. Kan inte sluta tänka. Tänka på hur jag ska ta det då den dagen min mor inte existerar mer. Tyvärr har hon och jag inte den öppna relationen där man fritt kan ventilera sådanna dystra tankar. Vet med mig att jag skadar mig själv, ju mer jag tänker. Men det går ju inte direkt att stänga av, brukar kunna stänga av det mesta är ju rätt emotionellt avtrubbad, men inte nu.

Få se om jag pallar upp i morn o ta mig till plugget..

Det tar på krafterna o vara ute i friska luften, inte bra för ett betong barn som mig. Lagom e nog bäst! haha!

Lätt hänt att klockan smiter iväg när man sitter o pular med bilder, men  har man som jag strävan man efter att få ut det bästa ur en bild så får det ta den tid det tar. Huvudsaken är ju som alltid -  att man blir nöjd. I morn bär det av ut till Lida Friluftsområde. Kanske tar bambi på sig grillorna, få se hur pass kallt det är. Just påvägen hem idag så svängde vi även förbi mot min, hon skiner verkligen upp när man ringer henne. ^^, Åkte dit för att hämta ett par termobrallor, al la 90 tal, hejja snyggo! XD

Så de är lite kort om morgondagens planer, nä nu hör jag en röst ropa att det är dags o stänga ner här.

Natti natti